Uncategorized

Förra helgen (fredag-måndag) var A och hans klass på skolresa. De åkte buss drygt en timme söder ut, nästan till havet. Där var de på en aktivitets-lägergård och aktiverade sig. A hade ingen kamera med, men berättade lite grann och resten får vi bara gissa oss till.
Häftigast var en jättehög gunga och att klättra upp i ett torn och, iförd klättersele, kliva rakt ut i luften och åka linbana ner.
Blötast var det att bygga flottar med hjälp av små plasttunnor. Även om den flöt ganska högt från början så man kunde sitta och dingla med benen så blev fötterna (och gymnastikskorna) snabbt blöta när alla lagkamraterna kommit upp på flotten också. Det andra laget i dammen hade en flotte som inte höll så länge. Då såg de till att flotten som A och hans lag hade också gick sönder. Genomblött men kul.
A berättade att hans gymnastikskor hade fått stå ute och torka den natten. Nästa dag när han satte på sig dem var de fortfarande blöta. Nästa kväll var de också blöta, så de fick tillbringa en till natt ute. Dan därpå var de faktiskt torra när A satte på sig dem.

Nu i helgen har vädret varit lite trist så vi har varit husliga. A bakade, med viss assistans från mig, en smarrig nutellakaka.

I helgen har vi blivit med husdjur också. Den lilla parveln låg stilla under skänken i flera timmar innan han vågade sig ut på upptäcktsfärd i huset. Först lite försiktiga varv i köket. Sniffar på allting. Han lyckades backa in under en stol och fastna. Men med lite hjälp kom han loss. Sen ut i hallen. Mattan där var lite läskig, då var det mer spännande i badrummet. Han lyckades kravla in under soffan, men kom inte ut igen. Jag var till slut tvungen att lyfta upp soffan. Efter att ha tittat till A i hans rum var det dags att krypa in under skänken i köket igen och hämta nya krafter.

Vi har insett att det krävs lite undanplockning av trasmattor och högre ben på soffan för att han ska kunna städa ordentligt. Så helt automatiskt är det inte. Men jag kan tycka att det är ganska trevligt att sitta i soffan och se på när den far runt. Även om jag måste rädda den när den fastnat. Planen är att den ska städa när vi är på jobb och skola. Tills vi fixat längre ben får vi väl pallra upp soffan på lite böcker eller något annat lämpligt.

Min morfar somnade nyligen in för gott och i förra veckan var vi till Värmland på begravning. Mer om det längre ner.

K har växt ordentligt på senare år. Det är inte många centimeter kvar tills hon går om mig. Hon behövde nya fin-skor till begravningen och hittade ett par med både lite platå och klack. När hon provade dem här hemma såg hon plötsligt ner på mig. Det kändes konstigt. Som tur var hade jag redan ett par svarta fin-skor med tillräckligt hög klack för att gå om henne igen.

Ks längd har gjort att hennes gamla cykel ser lite fjuttig ut. Hon hade sett ut en favorit på internet i klassisk farmorsstil. Hon skrev ut en bild på den och sen gick vi till lokala cykelhandlaren som säljer det märket. Tyvärr hörde Ks cykel till Norden-sortimentet, så de kunde inte köpa in den. Däremot var de villiga att skruva ihop den (mot en kostnad) om vi kunde ordna så att den skickades hit.

Jag gjorde som vanligt, ringde min snälla mamma, la huvudet på sned och frågade om inte hon kunde tänka sig att kolla upp om det var möjligt att få hit favoritcykeln. Det visade sig att de kunde sälja den omonterad i en låda lämplig för flygfrakt, men själva frakten var vi tvungna att ordna med själva.

Efter lite fler undersökningar som bland annat min bror, frakt-experten, var inblandad i så kom vi fram till att det var klart billigast att ta med den som udda-bagage på flyget (0kr extra istället för några tusen). Cykelfirman gav oss mått på lådan de skulle skicka cykeln i. Det var inom flygbolagets gränser. För att kolla om vi skulle kunna få hem den från Heatrow tog J ut mittensätet bak på vår bil och mätte. Vi skulle ha 2cm marginal på höjden och inte mycket mer på längden och bredden. För säkerhets skull bokade han en ganska stor hyrbil också.

Som jag skrivit tidigare skickade vi barnen till Sverige och mina föräldrar redan i måndags. I torsdags flög J och jag till Sverige, men direkt till Js släkt i Närke. I fredags åkte vi till Värmland och strålade samman med barnen, mina föräldrar, mina bröder och lilla M vid min mormors grav. Jag hade inte varit där sedan begravningen för två år sedan och hade inte sett graven, bara hört talas om den fina naturstenen.

I karavan – husbilen med våra föräldrar först, sen tre bilar med syskonen i – åkte vi till en restaurang och åt lunch och sen vidare mot byn där morfars begravning skulle vara.

En liten bit till så var vi framme vid kyrkan.

Efter begravningen åkte de flesta av barn, barnbarn och ett barnbarnsbarn hem till morfars fru. Många i den delen av släkten har jag inte sett på länge, eller alls. Det var trevligt att få lära känna dem lite bättre.

Innan vi tog med oss barnen och åkte tillbaka till Närke så försökte vi flytta över Ks cykel från husbilen till vår hyrbil. Det gick inte alls. Inte nog med att hyrbilen hade något lägre bagageutrymme, vi var ganska säkra på att lådan var högre också. Lådan med cykeln fick åka in i husbilen igen och vi fick ett löfte om att de skulle komma med den till flygplatsen när det var dags för oss att checka in.

Nästa dag tittade vi förbi hos Js bror M. Hans söner hade växt och kojfiskarna i stora dammen var fler än någonsin trots att fiskgjusen tittar förbi i stort sett varje dag och tar ett par stycken.

På eftermiddagen åkte vi till flyget, fick cykellådan av mina föräldrar och försökte checka in den. ”Är däcken tömda på luft?” undrade mannen i incheckningen. Det hade vi ingen aning om. Så det var bara att bryta sig in i den väl förslutna lådan. De var inte tömda, men vi lyckades ordna det utan att behöva ta upp cykeln. Vi fick lite tejp och snöre och lyckades få ihop det någorlunda igen.

… eller vad som krävs för att jag ska skaffa ett tvitterkonto.

Igår kom spanienresenärena tillbaka. Bara en halvtimme efter utsatt tid rullade bussen in på skolgården och trötta elever och lärare började kliva ut. Jag stod där och väntade på min dotter, men det var bara okända ansikten som klev av. Rutorna var tonade, men man kunde ändå ana att bussen började bli tom. Orolig undrade jag om K mådde dåligt och låg där och orkade inte ens ta sig ut (jag kan snabbt fantisera ihop rejäla mardrömssenario när jag är på det humöret). Mer trötta okända ansikten kommer ur bussen.
Sen kommer hon äntligen, min dotter. Med ett stort leende över hela ansiktet. Resan hade varit fantastisk och hon var hur nöjd som helst. De fem tjejerna från hennes klass hade suttit allra längst bak i bussen.

Medan K berättade om allt som hänt började vi traska hem. Det enda som varit jobbigt var bussresorna för hon hade knappt kunnat sova.

På eftermiddagen kom de äntligen fram till Tossa del mar där de skulle bo. K och kompisen K2 delade ett hotellrum som hade balkongutsikt över hotellpoolen. Det var lite för kallt för att bada, men ett bad blev det i alla fall.
Två av dagarna åkte de till Barcelona, tittade på turisställen och mycket annat.



Men höjdpunkten för K var dagen på äventyrsparken Port Aventura.

Spanien hade inte skollov när de var där, så det var jättekorta köer. Favoritbanan (med vatten) hann de åka fem gånger. När de kom till slutet sprang de upp till början och kunde åka direkt igen. K och K2 åkte även en riktigt snabb bana, som var lite i värsta laget. Inget K ångrar, men de var överens om att en gång var alldeles tillräckligt.

Eleverna hade fått en lista med ord och meningar som kan vara användbar när man handlar glass (typ en kula jordgubb och så vidare). Med listan följde också en uppmaning att faktiskt köpa glass på spanska och att få en underskrift från försäljaren att man hade gjort det. K fick med beröm godkänt av säljaren när hon köpte sin glass.

Så på det hela taget hade allt varit jättebra utom att det var väldigt långtråkigt att åka buss, men det var det värt.

För någon vecka sedan chockade J mig med att föreslå att vi skulle titta på Eurovisonsslagerfestivalen i år. Under alla år vi hängt ihop har det aldrig hänt tidigare. Jag funderade på om han hade feber eller nåt.

K var visserligen trött, men hon tyckte ändå att det var en jättebra idé. Till första låten satt vi bänkade framför TVn. Efter någon timme gav A upp och gick och spelade dator istället. Vi andra höll ut. Dissade och hissade låtar, artister, kläder och falska toner, så där som man ska göra. Lite fick man en känsla av att hälften av klänningarna var tillverkade från samma mönster; ett mönster med glipa ända ner till naveln. Nåväl, det finns de som saknar stilkänsla, men ändå kan sjunga bra.

När det var dags att rösta frågade K om hon fick ringa och rösta på Sverige, och det fick hon. Hon var mycket nöjd med sin insats och ännu mer nöjd när Måns vann. Efter att han fått spela sin låt igen var det över midnatt och sovdags för en ganska trött familj. Jag var imponerad att K fortfarande var vaken efter bara någon timmes sömn natten innan.

Idag (söndag) förmiddag kom K plötsligt på att en lärare fortfarande hade hennes pass. Och imorgon ska hon och A åka till mormor och morfar i Sverige. Dessutom är det helgdag imorgon och skollov resten av veckan. Ingen bra kombination.

I Sverige antar jag att man hade tittat efter lärarens telefonnummer i skolkatalogen eller kanske på eniro. Här är telefonnummer mycket mer hemliga. Det finns visserligen telefonnummer på internet, men många har tagit bort sina därifrån för att slippa en del av alla försäljare som ringer.

Vi lyckades hitta en person mer rätt namn som bodde inom rimligt pendlingsavstånd, så jag försökte ringa henne. Det tutade upptaget. Försökte tjugo gånger till närmsta timmen eller två. Fortfarande upptaget. Jag hittade twitterkonton till en annan lärare som var med. Försökte ”svara” på ett av hennes inlägg för att be henne om hjälp. Det krävdes ju att man hade ett eget konto för det. Suck. Men vad gör man inte för en chans att hitta passet.

Sen gick K och jag till en huslänga mitt emot skolan där hon visste att en lärare bodde. Vi knackade på en dörr. Ingen hemma. Vi knackade på en dörr till, men där var bara dottern till ägaren på besök och hon visste inte var Mrs H bodde. En dörr till. Jodå, herr och fru H bor i nästa hus. Slutligen knackar vi på Mrs Hs dörr och även är är bara en dotter hemma på besök. Hennes föräldrar har just åkt på semester. Suck. Men hon frågar vad vi ville och vi berättar om passet. Hon lovar att se om hon kan hitta någon som kan hjälpa oss.

K och jag går hem igen för vi behöver lunch innan vi går till nästa ställe. Jag vet i vilket hus före detta rektorn bor och har pratat med honom en gång. Jag tänkte att om vi inte lyckas med något annat så ska jag höra med honom.

När vi kommer hem föreslår jag till K att hon ska SMSa sina klasskompisar och fråga om inte någon förälder känner någon som känner någon som kan hjälpa oss få tag på passet. Inte långt efter kommer ett svar. En klasskompis påminner om att pappan till en av de andra jobbar på skolan. Hon med pappan brukar inte ha mobilen på om helgen, så jag ringer mamman istället. De har inte numret till läraren, men lovar försöka få tag på det.

Inom en timme ringer läraren och jag kan fara dit efter middagen och hämta passet. Hon bor trekvart bort ute på den genom-engelska landsbygden där vägarna är för smala för möte och där hjortar och harar hoppar runt. Och jag är bara så nöjd när jag äntligen kommer dit och får passet i min hand.

Idag har vi vinkat hejdå till K och ca 50 andra sjuor som ska till Spanien några dagar. De ska bo på hotel i en stad som ligger vid havet nån timme från Barcelona. På dagarna ska de se de kändaste delarna av Barcelona (två dagar) och en berg-och-dal-bane-park (en dag) sen blir det lite fritid i staden de bor i (och i hotellpoolen) och en kväll med tapas.

Vi hoppas att de får en jättebra vecka. FÖr bara några dagar sedan var det 40 grader i Spanien, men prognosen för närmsta dagarna är knappa 20 grader. Det låter lite mer hanterbart även om K hade hoppats på riktig sommarvärme.

Efter att vi kom hem från Orlando så har vädret först varit varmt och soligt, sen svalt med frost på morgonen, sen svalt, grått, och lite regnigt. Nu börjar det ta sig igen med mest uppehåll och ganska skönt väder. Trädplanterarsäsongen här är på vintern, för nästan alla träd och många buskar säljs barrotat (bara rötter, ingen jord och ingen kruka) när växten är i vintervila. När vi kom hem skyndade jag mig att beställa två familjeäppelträd och några vinbärsbärbuskar för att hinna få dem innan de slutar säljas för säsongen. Sedan dess har jag varit ute i trädgården och grävt mesta tiden när vädret har varit ok.

Dagen till ära så har vi en tittarfråga. Bilden är från en växt som jag känt till så länge jag kan minnas, men aldrig tittat noga på när den blommar. Nu när vi har en precis utanför tomtgränsen har jag insett vad vacker den är.


Slutligen kommer svaret på tittarfrågan:

Björnbärs-djungeln och jag har gått ett par matcher nu. Hittills har jag avverkat betydligt snabbare än den växer. Men med värmen på gång så drar den väl snart igång på allvar om jag inte aktar mig.

Förutom att kapa av hundra meter ”taggtråd” har jag grävt upp snart 10 plantor. Räknar med att det är ungefär 10 plantor kvar, varav två mitt inne i en prydnadsbuske. Tyvärr blir jag nog tvungen att kapa en del av prydnaden för att ta mig in och förgöra de sista björnbärs-eländena.

Tack vare ett par förstärkta handskar har jag bara ett litet sår efter en tagg totalt.

Idag på jobbet räknade vi med att missa den partiella solförmörkelsen för det var riktigt jämngrått på morgonen. Gardinerna är alltid fördragna för att inte solen ska lysa in på bildskärmarna för de som har turen att sitta närmast fönstret (inte jag).

När vi satt där och jobbade i godan ro kommer en kollega in från trapphuset och säger att solen nästan tittar fram genom molnen.

Alla rusar fram till de stora fönstren och drar undan gardinerna. Först händer inget mer än att man ser att molnen är ljusare på vissa ställen. Det är inte jämngrått längre. Sen plötsligt så ser vi solen, delvis skuggad av månen genom lagom mycket moln så man kan titta på den ett par sekunder.

Sen tittar solen fram mycket mer och det är inte längre lämpligt att titta rakt på den. Fast vissa gör det ändå. Sen har vi 20 minuter med sol av och till medan det går mot max förmörkelsen.

Vi går ut och tittar mer. Funderar på om det är solens försvinnande som gör att det känns så kallt eller om det bara är kallt ändå.

På eftermiddagen är solen framme ordentligt igen (på alla sätt) och luftkonditioneringen i bilen går igång för första gången i vår. Den måste stått kvar på automatiskt sedan i höstas. Det känns lite lättare att leva när det är varmt och soligt. Och ännu mindre intressant att gå in och försöka packa upp de återstående lådorna.

Idag när jag låg och njöt i vår nyss ihopmonterade svenska soffa och tittade ut i trädgården såg jag en ny besökare. En liten Muntjac betade på andra sidan bäcken.

Mamma ringde igår och undrade hur det gick med uppackandet. Jag sa att planen för helgen var att få undan så många kartonger i vardagsrummet att det går att ställa upp vår stora soffa.

Stjärnballongerna på bordet fick J med sig hem från ett julkalas i början av januari. Jodå, det går alldeles utmärkt att ha julfest efter nyår här. Gasen i ballongerna har räckt ett par månader, men nu börjar de se lite hängiga ut.

Nu tänkte jag gnälla av mig lite. För den som inte vill läsa så kan jag meddela att flytten till nya huset nu är avklarad och det gick inte riktigt så smidigt som man kunde önskat. Vi har inte packat upp allt, men har hittat det mesta som är viktigt. Vill du skippa gnället så sluta läs nu.

I onsdags dök flyttfirman upp strax efter 10 och bad om ursäkt. De skulle kommit redan 9 men fick inte tillgång till flyttbilen förrän efter 9.

Efter ett par timmar kom den ena av dem till mig och sa ”Vi har ett problem…”. Deras chef hade sagt att de bara skulle flytta möbler och färdigpackade lådor, inte packa, så de hade inga flyttlådor med sig. De bad så väldigt mycket om ursäkt för att det blivit fel men lovade att göra vad de kunde för att ordna det hela.

När de packat bilen full sa de att de skulle åka en sväng och plocka upp lådor, ”så ses vi vid nya huset om 20 minuter”. Efter drygt en timme dök de upp vid nya huset med lådor och första lasset med våra saker.

De var väldigt imponerade av vårt hus. ”Det finaste vi flyttat till hittills”. Inte utan att vi kände oss lite stolta. Fast sen kom jag på att det kanske ingår i flytt-karls-utbildningen att säga några komplimanger om husen folk flyttar till. Avlastningen gick bra och sen drog vi tillbaka till gamla huset för mer packning.

Efter ett par timmar kom en av killarna till mig igen och sa ”Vi har ett problem…”. De hade inte tillräckligt med lådor för alla våra böcker och pärmar och bad så väldigt mycket om ursäkt. Tyvärr var det långt ifrån första gången deras chef sa att det inte var något att packa, men när de kom fram visade det sig att det var massor. Vi fick välja mellan att de skulle köra många varv fram och tillbaka med de lådor som fanns (till en högre totalkostnad) eller att de skulle komma tillbaka dagen efter med mer lådor av rätt storlek.

Vi valde ett varv till för tömning av stora hyllan i vardagsrummet så jag skulle kunna ta isär den innan de kom nästa dag.

De skulle dyka upp klockan 7 morgonen efter och vi bad dem ringa en kvart innan så inte jag skulle behöva stå där en timme och vänta. Fast sen gick jag strax efter 7 i alla fall och minuten efter ringde de J och undrade var vi var. Plötsligt passar det att komma i tid.

Allt var klart vid halv halv 10. Efter ytterligare några ursäkter och beklaganden gav de sig av och jag for till jobbet.

På eftermiddagen ringde de från flyttfirman och meddelade att jag inte behövde betala för deras restid, bara för tiden de faktiskt var hos oss och flyttade. Jag påpekade vad som hänt, att jag redan när jag skriftligen bad om offert meddelat att vi behövde hjälp med packning, sen sagt samma på telefon, att flytt-killarna sagt att flera andra familjer råkat ut för samma sak och att jag ville ha avdrag på priset. Hon hade aldrig hört att det blivit fel förut (sa hon) men skulle prata med alla inblandade och återkomma.

I slutändan fick jag 10% rabatt, men jag hade hellre varit utan allt strul.

Min kamera ligger i någon låda, men jag minns inte vilken just nu. Därför får ni klara er utan en bild på vårt kök där det står en massa saker på två av tre bänkskivor. Det är alla de svåra sakerna som är kvar där. De som vi inte riktigt vet var i köket de ska vara. Allt enkelt är inplockat i skåp och lådor.

I vardagsrummet är det en massa kartonger med böcker, skivor och filmer. De får nog vänta där tills flyttlasset från Sverige kommer den 25e februari. Förutom det är det kanske 10-15 lådor till att packa upp på olika ställen i huset.

För den som orkat läsa ända hit kan jag meddela att vi nu räknat till fem olika katter som besökt vår trädgård hittills. Mysigt!
– Svart med lite vitt på magen (hälsar artigt, men ligger hellre och rullar sig själv på varm asfalten än blir klappad)
– Röd-tabby med ett gult och ett svart iris (jätteblyg för människor men vågar sig lite närmre om det är en stängd glasdörr emellan)
– Svart-vit (bara sett på lite avstånd)
– Lång-hårig grå-randig (nyfiken på vad J spelar för musik i köket)
– Lång-hårig beige (som bara J sett hittills)
Vi hoppas att åtminstone någon av dem är en duktig råttjägare och att åtminstone ett par stycken vill komma och bli klappade då och då.

Jag har inte sett det med egna ögon än, men enligt vår jurist så har vi nu klarat av ”Exchange of Contract” och vårt köp av pepparkakshuset är bindande för både oss och säljarna. Efter snart fem månaders väntan på något som brukar ta 6-8 veckor är det nästan att jag måste nypa mig i armen.

Inflyttning är satt till 6e februari, så nu har vi drygt två veckors väntan kvar tills vi får komma dit och se om det ser ut som vi minns det från i somras. Risken när man tittar på mäklarbilderna tagna med vidvinkel är ju att man börjar tro att det är större än vad det är.

I hopp om att köpet faktiskt skulle gå igenom snart så har J kollat upp kaminer. Contura säljs inte långt härifrån så vi kan få samma märke som den vi hade i Sverige. Fast det blir en något mindre som man kan klämma in i hålet i väggen som redan finns. Jag har förberett mig genom att köpa och läsa en massa engelska trädgårdsböcker och ska mäta upp trädgården så jag kan bestämma hur många fruktträd och bärbuskar man kan få in utan att det känns trångt. Lite vinrankor, en massa kryddväxter och en studsmatta ska också få plats.

Våra grejor vi hade kvar i huset i Sverige hämtades av en flyttfirma i måndags. Tyvärr måste de lagra allt ett tag, men när vi fått nycklarna till nya huset så kan vi snart få hit alla våra svenska möbler och en hel del annat som vi inte tagit med tidigare. Det blir trevligt att återse en massa böcker och jag tror J längtar efter sin 10-liters-gryta. Nya huset har en fin induktions-häll och två ugnar och han har pratat om all mat han ska laga samtidigt som han bakar bröd åt oss. Det ser vi också fram emot.