Graduation

Häromdagen firade vi K:s graduation. Hon lämnade in examensarbete och gjorde sista proven för flera veckor sedan, och har redan hunnit flytta och jobba några veckor, men i förrgår var den officiella avslutningen med mycket pompa och ståt.

J och jag började med att packa bilen full med solstolar och frysväska. Vi håller på att vänjer oss vid att med utflugna barn behöver vi inte längre tänka på att packa med eftertanke. Bilresan gick hyggligt trots att luftkonditioneringen vägrade fungera och det var varmt och soligt redan på morgonen. J hade sett ut en resturang intill en kanal och där åt vi lunch i skuggan av en stor pil som doppade sina blad i kanalen. Det fläktade lite och var väldigt behagligt. Efter lunchen hade vi fortfarande gott om tid kvar så vi tog en liten promenad utmed kanalen.

Vi såg många kanalbåtar

och en sluss.

Sen var det dags att åka till universitetet och träffa K. Hon kom med ett stort leende, en stor blombukett och pojkvännen A (som låg bakom den fina buketten). K hade på sig en ”gown” som är en svart kappa med en huva som är dekorerad med färger utifrån vilken inriktning man gått. Sen hade hon en sån där hatt med svart platta och en liten tofs uppepå. Under sin gown hade hon en tjusig vit broderad klänning. För tjejer är vit klänning vanligast men andra färger förekom också.

Tänker inte visa några ansikten, men här får ni en glimt av härligheten i alla fall.

K hade skaffat pappersarmband till oss som fungerade som inträdesbiljetter. Varje elev är garanterad två gäst-biljetter och de fick vi. A blev utan men gick till en närliggande byggnad där övriga kunde titta på en direktsändning på storbildsskäm.

Högtidligheten började med en akademisk procession där professorer och andra i färggladare gowns och lustigare hattar tågade in till pampig musik. Chefen för hela univeritetet (som heter något annat än chef, men jag kan inte alla tjusiga titlar) gick först med något som J kallade den gyllene bazookan. Jag tror det var en cermoniell stav, men det såg ut som att man skulle kunna skjuta med den.

Alla eleverna satt längst bak i en mycket precis ordning så att när de rad för rad gick fram mot scenen stod de i den ordning som chefen för instutitionen (eller vad det nu kan tänkas heta) ropar upp dem. Innan de kom upp på scenen var det en funktionär som kontrollerade att deras gown satt rätt. Sen fick de köa lite till. En annan funktionär dubbelkollade att de var rätt person precis innan det var dags att gå. Sen ropas elevens namn upp, de går över scenen fram till chefen för hela univeritetet, skakar hand med henne och går vidare över scenen ner på andra sidan. De som ville och hade sinnesnärvaro fick gärna vinka till publiken men de flesta verkade koncentrera sig på att le och inte snubbla.

Under hela detta applåderade alla i publiken och då och då blev det rop och visslingar från de som hade mer högljudda släktingar. Alla engelska universitet har mycket elever från andra värdsdelar för de kan ta mycket högre avgifter för utländska elever utanför EU. Det var många från Afrika och Asien här och Afrika vann i ljudnivå. Det var många jättefina kläder också, både från Asien och Afrika. Mycket glitter och glada färger.

Vanliga år tror jag eleverna får sitt diplom den här dagen också, men på grund av nerdragningar som gjorde att många i personalen strejkat så kommer diplomen med post senare.

Förutom några hundra handskakningar var det också en som blev hedersdoktor och höll ett tal och någon annan som också fick nån utnämning.

Efter ca 80 minuter blev det uttåg till pampig musik. Chefen med den gyllene bazookan gick först, sen alla professorer och andra som satt framme på scenen och slutligen alla eleverna (400-500 gissningsvis). Skolan har en vecka med upp till tre festligheter per dag för totalt är det väl några tusen som går ut varje sommar.

Efteråt mötte vi upp med K och A utanför. Några doktorander som K gjort sitt examensarbete med var också där. De berömde K och berättade att hennes jobb kommer bli del av en artikel som de ska publicera. Sen togs det en massa foton på K. Bara K, K och A tillsammans, K med doktoranderna, K med sina föräldrar och så vidare. Efter att K sagt hejdå till doktoranderna gick vi vidare till ett annat hus där vi bjöds på bubbel och kakor. Där var en fin trädgård och K ville ha fler bilder så vi hjälpte förstås till.

Tillslut var det dags att lämna tillbaka den hyrda klädseln. K hade funderat på att köpa åtminstone nån del av det, men det var ganska dyrt så hon (liksom de flesta andra) hyrde bara några timmar.

Väl tillbaka vid bilen tog vi fram våra stolar (till J och mig) och en picknick-filt till K och A. Parkeringen var på en stor gräsmatta och det var bara några enstaka bilar kvar. Vi satte oss i skuggan av ett stor träd och sen mumsade vi på ostfrallor och hemodlade tomater. Kaffet var fortfarande varmt men vatten var det lite svårare med för det var fortarande fruset trots att kylväskan stått i en bil i 30 gradig värme hela dagen. Lite vatten fick vi att dricka i alla fall.

Innan vi vände söderut hann vi titta in i huset där K, A och fyra andra studenter bott senaste året. K har ju redan flyttat alla sina grejor men A bodde fortfarande kvar för han har en bit kvar på universitetet.

På vägen hem såg vi en väldigt gul fullmåne. Här kallas det ”buck moon” när den är orange när den kommer upp över horisonten och sen bleknar till vit när den kommer högre upp.