Sedan jag var liten har vi alltid haft en kransekake vid stora högtider. Min mamma lärde sig baka den av sin norska moster och fick formar i present av sin norska kusin. Häromdagen var det dags för mig att lära mig den traditionen. Recepted står i slutet av mammas väl använda Vår kokbok.

Pappa hade skållat och malt mandel i förväg.

I receptet stod det ursprunglien att det skulle vara äggvita från 2 ägg, men mamma hade svårt att få ihop det till en deg när hon provbakade tillsammans med sin moster, så mostern sa att hon skulle ta ett tredje ägg så det blev bra. Med stora ägg är nog två tillräckligt men med mindre kan man behöva ett tredje.
Det här steget är inte svårt men tar lite tid: Blanda mald mandel, siktat florsocker och äggvita till en smidig deg. Man vill inte ha klumpigt florsocker så en stor sil är bra för att råda bot på det.

Smörj formarna med smör och använd mannagryn för att bröa formarna. Det är viktigast att det är mannagryn i botten av ringarna så man lätt får loss dem. Om det fattas lite här och där på sidorna gör inte så mycket. Har man inte kransekake-formar borde det gå bra att rita ringar på bakplåtspapper och följa dem, fast man får nog räkna så man för rätt diameter på alla.
Rulla fingertjocka längder av degen och lägg dem i formarna. Mina ringar var lite tjockare än mitt lillfinger och det blev 10 cm deg över när alla ringar var klara, så det blev nära perfekt. Snygga till lite i skarven och om det är några sprickor.

Grädda i ugnen i 190 grader tills de är ljusbruna. Det tog 14-15 minuter. Två eller tre formar åt gången går bra på samma plåt.


När allt har svalnat är det dags att lägga ihop. Blanda florsocker och vatten till en smet som går att spritsa från ett litet hål i en plastpåse. Det är lätt att ta för mycket vatten så lägg till bara lite i taget. Om man försöker vara fiffig och ta ättika eller något kan glasyren bli för hård och det blir svårt att ta isär ringarna när det är dags att äta.
Lägg formarna i ordning. Ta loss den största ringen från sin form och lägg den på ett serveringsfat. Spritsa glasyren fint fram och tillbaka runt hela ringen. Om man är lite nogrannare och inte skyndar på det hela så blir resultatet mycket finare än vad jag fick till den här gången. Ta loss den näst största ringen och lägg ovanpå. Spritsa glasyr på den och fortsätt tills alla ringarna är på. För varje varv är det bra att kontrollera från flera håll att varje ring hamnar centralt. Om de är lite ojämna i storlek kan man försöka kompensera för det också så inte en sida blir högre än en annan.
När kakan är byggd så ska man helst dekorera med flaggor (norska eller svenska brukar vi köra med). Om man dessutom lyckats få tag på små smällkarameller att sätta i så blir det ännu bättre. Vi hade tyvärr inget att dekorera med så den ser lite naken ut, men den smakar ju lika gott ändå.

När det är dags att äta så är det bra om man är två som hjälps åt. Den ena lyfter försiktigt upp hela kakan och pillar bort en eller två ringar. Den andra personen lyfter bort den lossade ringen eller ringarna. Tornet ställs tillbaka i mitten och de avtagna bitarna bryts i lagoma portioner och läggs runt kakan. När de ätits upp så lyfter man på tornet och petar av fler ringar. På det sättet har man ett fint torn i mitten ända tills kakan är nästan slut. Har man flaggor kan de flyttas upp allt eftersom man tar bort ringar i botten. Smällkarameller kan man få smälla när ringen de sitter på tagits bort.