Författararkiv: pilabro

I England får man börja övningsköra när man är 17 år, men man behöver inte vänta till 18 med uppkörning. Det enda som krävs för att anmäla sig till provet är att man klarat teoriprovet och det gjorde K i januari.

Sedan i höstas har hon tagit lektioner (ett tvåtimmarspass i veckan) med en körskollärare och sen kört med J på helgerna, ofta långa turer både på lördag och söndag. När hon kört några veckor började J se ut trevliga ställen dit de kunde åka och äta lunch och sen köra hemåt igen. Mot slutet blev det mest Oxford+körning eftersom det var där som provet skulle vara.

För att träna stora krångliga rondeller körde de en dag ring+vägen kring Oxford, men i varje rondell svängde K höger (vänstertrafik gör att det är svåraste varianten). Sen letade hon efter ett lämpligt ställe att vända och när hon kom tillbaka till rondellen blev det en ny högersväng för att fortsätta vidare på ringvägen. När man gjort ett helt varv runt Oxford har man fått rätt bra med rondell-träning.

På själva uppkörningen satt inspektören och pratade med henne hela tiden. Kanske för att göra henne mindre spänd, eller för att distrahera. De hade inte samma musiksmak, men hittade en del annat att prata om. Efter en liten bit slog han på en GPS och sen fick hon följa den. Totalt tog det ca 20 minuter.

Väl tillbaka berättade han att det gått bra och att hon klarat provet.

På kvällen följde hon den lokala traditionen att köra till McDonalds drive through för att fira att hon klarat det.

I utbildningen  ska se till att barnen kommer iväg på det (vi betalar) för man vet aldrig när de råkar vara i Sverige och köra på vinterväg.

Första skoldagen efter provet ville hon ta bilen till skolan (det tar drygt 10 minuter att gå), men det gick jag inte med på. Fast idag hade hon lyckats övertyga mig. En hel del av lärarna på skolan är så måna om att det ska gå bra för eleverna på slutproven att de ordnar frivillig extra-undervisning utanför skoltid. Jag tror inte de får betalt för de timmarna. Ks kemilärare har en extra-timme både före och efter skolan på onsdagar, och kommer man på morgonpasset får man lite ”frukost” (bullar med choklad i). På extra-lektionerna brukar eleverna få föreslå vad läraren ska gå igenom, så han kan hjälpa dem med de bitar de tycker är lite svåra.

I morse tog K bilen och körde till en by en bit bort och hämtade sin kompis för att de skulle gå på frukost-kemin tillsammans. Kompisen brukar ta buss, men måste gå upp vid sex för att hinna med den. Med Ks hjälp blev det lite mer sovmorgon.

A har varit på språk-cafe efter skolan där lärarna i franska och spanska hjälper eleverna, men jag tror han hellre pluggar hemma nu. Han har också gått på gamla-prov-fredagar där man får göra matteprov från tidigare år (och äta något gott, har jag för mig). Väldigt olikt svenska skolan, åtminstone som jag minns den.

Hoppas allt är väl med er, och kom ihåg att tvätta händerna.

Nu har vi ätit jullunch och tittat på både Kalle Ankas julafton och Aritstocats. Väntar bara på tomten. Om man smyger in i vardagsrummet och tjuvtittar så ligger det redan några klappar under granen.

I år köpte vi en norsk gran istället för den (här) vanliga bred-barriga o-barrade sorten. Den barrar sa försäljaren. Det är vi vana vid, svarade jag, vi är från Sverige. Då kan ni mer om de här granarna än jag, sa han med ett leende. Och ja, den barrade redan när vi bar in den. Men den är tät och fin, så vi räknar med att den ser snygg ut några dagar i alla fall.

Det blir lite långt mellan blogginläggen nuförtiden. I början när allt här var nytt kändes det som att det fanns mycket mer att skriva om. Men ett och annat händer nuförtiden också.

När K fyllde 17 började hon övningsköra. Vi har köpt en liten Toyota med manuell växel som hon tränar i. På helgerna brukar hon och J fara iväg och fika i olika städer som ligger nån timme bort. Hittills har hon övat mycket körning i regn och mörker, vilket är bra att kunna. Dessutom har hon fått tvärbromsa en gång för att inte köra på några hjortar. Det gick bra för alla inblandade.

Hon tar även en tvåtimmars körlektion i veckan. Senast åkte de till Oxford för att börja vänja henne vid trafiken där eftersom uppkörningen är i Oxford. På vägen tillbaka fick hon öva trafikstockning. Först krypkörning, sen stillastående på motorvägen. Vägarna här är så nära maxkapacitet att det behövs bara lite för att det ska ta fullständigt stopp. Vi hörde inget om någon olycka så det var nog inget farligt.

Uppkörning kan man göra när som helst efter man fyllt 17, men jag tror hon tänkte vänta tills körläraren säger att det är dags. Halkbana finns inget krav på här, men J och jag ska betala för ett övningstillfälle för henne ändå. Det är alltid bra att ha provat det.

A har äntligen börjat växa på allvar. Sedan K rände iväg för ett par år sedan har han tyckt det var trist att vara ensam kort i familjen. Den här julen är vi ungefär jämnlånga han och jag, men med nuvarande hastighet är han snart förbi både mig och K.

Båda barnen har skaffat sig jobb i höst. Först A på ett litet ställe som säljer kebab, hamburgare och lite blandat friterat. Några veckor senare fick K jobb som servitris på restaurangen som hör till det anrika hotellet i stan. Båda jobbar ungefär två gånger i veckan i tretimmarspass, men i övrigt är det ganska olika. Medan K bär tallrikar upp och ner i trappor mellan köket och matsalen står A vid frityroljan och tillagar pommes frites eller kyckling. A får lön på sitt konto en gång i månaden. K får komma in varje måndag och hämta två små bruna kuvert för varje pass hon jobbat veckan innan. Ett med lönen och ett med dricksen som delas jämnt mellan de som jobbar där. Båda verkar i alla fall nöjda och trivs rätt bra med jobbarkompisar.

Vi har en grön vinter som vanligt. J klippte gräset för ett par dagar sedan. Det börjar bli lite av en jultradition. Sen behöver man inte klippa nån mer gång förrän till våren.

Önskar er alla en riktigt god jul.

A och två av hans kompisar har varit norrut och hälsat på fd klasskompisen T några dagar. För att sprida skjutsandet mellan föräldrarna var det en mamma härifrån som skjutsade dem till Coventry och där mötte T och hans mamma upp och körde dem resten av vägen. Idag skulle Ts mamma köra dem tillbaka och vi (J) skulle plocka upp dem i Coventry för resten av resan tillbaka.

Innan de åkte hade jag frågat A hur många som skulle åka och konstaterat att om alla tre grabbarna satt i baksätet så skulle jag kunna åka med och J och jag skulle kunna turista lite på vägen upp. A såg inte helt nöjd ut. Tror han hade räknat med att få sitta i framsätet.

I morse åkte J och jag till Stratford-upon-Avon för lite snabb Shakespeare-turism innan vi skulle hämta killarna i Coventry. Vi har pratat om att åka dit tidigare, men det har inte blivit av. Nu när bilen ändå behövde köras i den riktningen kändes det som rätt tillfälle.

Väl framme tog vi tog sista parkeringsplatsen i marinan och fick oss en kaffe med utsikt över båtarna som var parkerade där (mest sånna där långsmala). Sen gick vi en promenad på gågatan där nästan alla turisterna är. Vi såg huset där Shakespeare föddes, men betalade inte för att gå in. Däremot var jag in en sväng i jul-affären rakt över gatan. Massa julkulor och annat att hänga i granen, men trots julmusik och en kanelig doft så var det inget där jag kände att jag bara måste ha.

Jag hade glömt ta med kameran, men J tog en bild på födelsehuset och en massa turister.

Insåg att bilden ovan är beskuren så att den känns väldigt olik verkligheten.

Här är huset från en annan vinkel (klippt från google-kartan). Huset ligger på en central gågata.

Sen gick vi en liten promenad (typ tre kvarter bort) och där var det nästan inga turister alls, trots att husen var minst lika pittoreska. Då sms:ar A och undrar om jag ska med i bilen. Tydligen har de bestämt att T ska följa med tillbaka till vår lilla stad. Efter några sms fram och tillbaka bestämmer de sig för att ta tåg och buss från Coventry istället. Vi föreslår att jag ska ta tåg själv och alla killarna åka i bilen, men de vill hellre ut på tåg-äventyr tillsammans.

Så plötsligt var resten av dagens planering utraderad och vi kunde göra vad vi ville. Jag hade läst på om Stratford och visste att de flesta matställena var turistfällor, så istället googlade J lite grann och hittade en pub i en by i närheten (Binton). Puben låg också intill Avon, men var fullkomligt turist-befriad (så när som på oss). Vi åt varsin hamburgare och det var väldigt gott och lyckat.

Hemresan gick också bra. Vägen vi hade tänkt var avstängd, så vi fick åka på småvägar i Cotswolds, men det är så fint där och vi hade inte bråttom, så det var bara trevligt. Killarna kom fram på eftermiddan, också utan några större problem. Och Coventry får vi väl besöka nån annan gång.

Här i England har eleverna examen på riktigt. Med undantag för mer praktiska ämnen så avslutas alla ämnen med två eller tre prov och det är resultatet av dem som avgör betyget och inget annat.

K har dans som ett av sina val och det bedöms vid ett antal olika tillfällen över två år och är klart nu. Muntlig franska gjorde hon förra veckan, men den här veckan är första riktiga examensveckan. Igår hade hon två prov och kom hem ganska nöjd, men trött. En stund senare hittade jag henne slumrande i soffan. Minns inte när det hände senast.

Denna veckan har hon totalt fem prov, nästa vecka tre. Sen är det lov en vecka innan de sista två prov-veckorna. Efter det är det sommarlov (över en månad tidigare än A börjar sitt lov, fast nästa år är det hans tur).

Idag är det första provet i Engelsk litteratur. Det och flera andra ämnen skiljer sig markant från hur man lär sig i svenska skolsystemet. Istället för att gå igenom lite grann om en massa saker, som man gör i Sverige, så går de verkligen på djupet men bara med några få saker.

Så idag är det prov på Macbeth och A christmas carol. Eleverna förväntas svara på frågor av typen Hur visar författaren kampen mellan det goda och det onda? Hur utvecklas karaktären X genom historien och vilken effekt har det på Y. Svaren ska innehålla lämpliga citat för att ge full poäng. Samma med religion; citat från bibeln och koranen ska användas för att förklara olika ståndpunkter.

I historia snuddar de bara vid andra världskriget. Fokus på den delen som är närmast (av fyra delar totalt, tror jag) handlar om Tyskland före och under kriget. K är lite irriterad över det för hon hade velat läsa om hela kriget. En annan del är om hälsa i England genom århundraden. Där ska de kunna förklara hur sjukdomar och olika försök (mer eller mindre lyckade) att undvika dem påverkade olika delar av befolkningen. Den delen är inte populär bland eleverna.

Till skillnad från gamla tider i Sverige så riskerar man inte att få gå ut bakvägen om proven gick dåligt. Avslutningsbalen i juli är för alla och provresultaten kommer inte förrän i augusti.

Efter de här proven (GCSE) sprids eleverna i viss mån för vinden. Många kommer gå kvar på samma skola för skolan de går på har även de två sista åren. Där är det mycket teoretiska universitets-förberedande ämnen, det går även att läsa mer praktiska t ex omvårdnad, teater, dans och konst/hantverk. En hel del elever byter skola efter GCSE och en hel del kommer börja som lärlingar på olika ställen.

Senaste månaden har jag hållit på och lärt mig tovning. Jag hittade instruktioner för en katt-igloo på youtube och har testat olika grejor tills jag kom underfund med hur jag ville göra det.

Ganska häftigt att

en hög med ull och en halv-tovad måne

kan bli

en sån här mysig grotta.

Fast Cody är ganska nöjd med bara en hög med ull också. Om jag råkat lämna lådan med ull öppen så hoppar han i och sen står han och trampar och spinner i 10 minuter innan han belåtet lägger sig ner och sover mitt i.

Vi får allt svårare att försvara oss om någon beskyller oss för att försöka annektera grannens katt.

För de som inte vet så är den typiska hipstern nån som bor på Södermalm och äter ekologiskt, helst närproducerat (fast det produceras inte så jättemycket på Söder) som tillagats på traditionellt sätt och burits hem i en präktig tygpåse. Eller burits hem inslaget i papper från nån marknad och sen tillagats på traditionellt sätt. Efter att de stannat till på något mysigt vegan-fik och druckit chai-te eller fejk-latte.

Igår när J och jag pysslade i köket slog det oss just att vi betedde oss väldigt hipster-aktigt. J höll på att lägga in sillen. Visserligen inte närproducerad, men vi hade i alla fall koll på ursprung. Den hade saltats på Orkney-öarna och nu hade J haft den blötlagd ett tag för att sen kunna lägga in.

Jag höll på med mina surdegsbröd. Surdegen hade jag köpt på vår lokala kvarn som funnits där i hundratals år och nuvarande ägarna är typ fjärde generationen. För ett par år sedan provade jag att göra surdeg och det var lite för omständligt för att jag skulle göra om det. Men nu är jag mer motiverad, bättre påläst och startade med en köpt liten degklump istället för att blanda mjöl, vatten och torkad frukt och sen vänta en vecka och hoppas att man råkat få i något som gör att det bubblar på ett bra sätt utan att mögla. En pistol-liknande grej som mäter temperatur på distans hjälpte till att få degvätska och deg med en bra temperatur.

Resultatet blev över förväntan. Jag är inte bara stolt, jag är mamma också (mallig menade jag). Inte svårt att gissa vad pappret använts till tidigare.

Vitlök i större mängder än en fjärdedels klyfta ger mig ont i magen. Det har jag vetat i många år, men det har varit något mer också som jag inte lyckats klura ut tidigare. Mest för att det dröjer ett antal timmar innan jag får ont. För ett tag sen bestämde jag mig för att försöka komma underfund med vad mer än vitlök jag var känslig för och följde en diet där man först eliminerar en massa saker som många är känsliga för ett par veckor. Sen provar man en grupp av mat per vecka för att se vilka man märker nån skillnad av.

Det visar sig att jag är laktosintolerant. Det är inte så illa som man först kan tänka eftersom fetare grejor som vispgrädde och creme fraiche innehåller ganska lite laktos och det går bra i måttliga mängder. I lagrad ost har laktosen redan brutits ner till mer lättsmälta kolhydrater, så det går också bra. Laktosfri mjölk smakar nästan som vanligt och funkar alldeles utmärkt i matlagning. Ska det bli laktosfri fil får vi nog göra den själva. Tills vidare äter jag laktosfri yoghurt till frukost.

Sen finns det tabletter med enzymer man kan ta om med maten som kompenserar för ens egna brist på enzymer. Så jag kommer fortsätta äta glass på vårt favoritställe i Oxford.

Medan jag höll på med dieten läste jag på och lärde mig att i surdegsbröd så bryts gluten och annat svårsmält också ned till sånt som är lättare att hantera. Ju längre och surare desto bättre. Nu är jag inte jättekänslig för gluten, men det hör till samma grupp som vitlök och det verkar som att ju mer sånt jag äter totalt desto större är risken att jag ska må dåligt. Därför är min nuvarande plan att försöka göra det till en vana att baka surdegsbröd för att minska totala belastningen, men inte jättesurt, för det är inte särskilt gott. Vi får se hur länge jag orkar hålla på.

Kakao tillhör också samma grupp som vitlök, så mörk choklad begränsar jag till en ruta åt gången. Och mjölkchoklad har mjölk, så det är också borta. Lite trist, men värt att undvika. Ska bara försöka hitta andra godsaker man kan ta till när det känns som att man verkligen behöver muntra upp sig med lite choklad. Morötter, kanske?

Idag har hela familjen gjort köttbullar. Nötfärsen kommer från min chefs kor som går ute på gamla betesängar året runt och dessutom är av nån traditionell nästan utdöd sort. Mera hipster/präktighets-poäng. Och väldigt gott kött. Men kan man inte få vara lite traditionell så här innan jul, utan att få dåligt samvete?

Annars tar vi det ganska lugnt och ser fram emot en lång ledighet.

Önskar er alla en fridfull fjärde advent och en trevlig jul.

Idag har jag varit lite höstmelankolisk när jag fortsatte rensa i min polytunnel medan regnet droppade på plasten. Det var skön temperatur (om man har jacka på), men efter ett par omgångar med rejäl frost så har paprikor och tomater farit rätt illa. För några dagar sedan klippte jag ner allihop och la på komposten.

Idag var det dags att ta hand om Plumeriorna som jag frösådde tidigt i våras. 

På ett par hade bladen redan dött, men merparten såg ut som den ovan. Enligt instruktioner jag hittat på nätet så klippte jag av alla blad nån centimeter ut (för att minimera blödning).

Sen ska de stå mörkt och torrt i garaget över vintern innan de får komma ut i polytunneln nästa vår igen.

De ser lite eländiga ut nu, men med lite tur överlever alla och kanske några blommar nästa sommar.

Barnen hade höstlov förra veckan och måndag-tisdag denna. K och hennes kompisar karvade pumpa som hon sen satte vid vår ingång.

Den såg jättefin ut på halloween-kvällen när vi hade ett värmeljus i.

En annan sak som muntrat upp var företaget som vi beställer det mesta av vår mat från. Jag hade lämnat kommentarer på ett par produkter och jag gissar att det var därför jag plötsligt blev utvald till att få gratis-grejor mot att jag lämnade mer kommentarer på deras hemsida.

Vi fick ett kaffe värt några pund. Det var inte alls tokigt men lite för ljusrostat för oss. Sen fick vi en flaska balsamvinäger, 250ml prissatt till knappa 40 pund!

Superfin förpackning och det godaste balsamvinäger jag någonsin smakat, men jag skulle ändå aldrig betala motsvarande 470kr för nåt tillbehör. 

Fredag-tisdag skulle K vara i Sverige, eftersom det var enda tiden det var lov på båda ställena. J hade kollat tågtider och skjutsade henne till ett tåg som skulle ge mycket god marginal. Åtminstone i vanliga fall.

Tåget hon skulle åka med första biten var sen, så hon missade det planerade tåget vid bytet. Men när hon sen hann med tåget en timme senare skulle hon ändå ha två timmar över när hon kom fram till Gatwick. Om inget oförutsett hände…

Efter ett tag stannade tåget och stod still, i en timme eller så. Efter ett tag meddelades det att det setts några personer på spåret. Då måste det kollas upp innan tågen får fortsätta. Till slut rörde sig tåget igen, men de fick bara åka vidare till nästa station där tåget togs ur drift och de förväntades ta nästa tåg istället. K delade en taxi med några andra medan J checkade in henne (bara handbagage, som tur var).

K kom till Gatwick 33 minuter innan flyget skulle gå och hann med det. Pust. Hon börjar bli stor vår tös som reder ut sånt där (med visst bistånd från pappa med incheckningen). Och jag tror vi var mer stressade över det hela än vad hon var.

Resten av resan och Sverige-vistelsen gick mycket bättre. På hennes födelsedag sms:ade jag och frågade om hon fått nån tårta. Marängtårta igår och chokladtårta idag, svarade hon, men tillade att vi gärna fick ha tårta när hon kom tillbaka till England också.

Idag tog jag in de sista zuccinisarna från trädgården. Man kunde trott att de skulle bli övermogna och ruttna, men istället fick de hårt skal som en pumpa.

Istället för att försöka dela eller skala dem med kniv har jag kommit på att det är enklare att dänga dem i backen några gånger tills de spricker. Sen kan man ugnsrosta delarna.

Avslutningsvis ett par fina skyltar från vår lilla stad. Den första dök upp nån gång i våras när det hade regnat massor och det var översvämning på sina ställen.

Men nästan högst upp på ett backkrön var översvämningsrisken löjligt liten. Till och med då.

Och borde inte någon som jobbar på vägverkets motsvarighet kommit förbi och plockat med sig skylten under den långa heta och torra sommaren vi hade. Å andra sidan har de knappast behövt skylten så ingen har väl saknat den.

Denna bild är tagen från där förra skylten står. Markeringarna kom för nån vecka sedan, men jag undrar om den här skylten också kommer vara kvar om ett halvår.

Nu när det finns mindre och mindre att äta i trädgården tänkte jag ge mig på att sammanfatta årets odling och fundera på hur jag ska göra nästa år.

Men först en bildgåta:

Vad hör den här söta blomman till för växt? Svar kommer längre ner.

Allra mest uppskattat och värt ur arbetssynpunkt var tomatodlingen i polytunneln. Visserligen en hel del pyssel med att binda upp dem och ta bort extragrenar, men från 10 plantor har vi kunnat frossa ett par gånger i veckan från juli och en bra bit in i september. Nu är skörden betydligt mindre och inte riktigt lika fantastiskt god (fast fortfarande mycket godare än köpetomater).

Troligen årets sista stora tomatskörd. Men några till mindre skördar blir det nog.

Favoritsorterna var alla små körsbärstomater:

1. Orange Paruche (supersöt, nästan som frukt),
2. Sungold (också orange och söt),
3. Rosella (mycket tomatig smak, röd med mörkgrön topp)
4. Flamingo (avlång röd-rosa med fast tomatigt fruktkött och liten andel kärnor)

Längre ner kom stora vackra Skykomish. Gul-orange-röd som en solnedgång (bredvid byttan på bilden ovan), men med smak som bara var lite bättre än köpetomater. Sen lilla gula Ildi stora röda Russian rose. En stor besvikelse var Gardeners delight som vi odlade i växthuset i Norrland med stor framgång. Här bara sprack skalet och den smakade inte kyss mig en gång (som J skulle ha uttryckt det)

Längst ner på listan kommer Green zebra. Fint randig men smakar nästan lika lite som köpta tomater. Så länge vi har massa andra får de hänga kvar på plantan.

Mest valuta för insatsen gav gurkplantan i polytunneln. En ensam planta producerade stora goda gurkor i en takt vi hade svårt att hänga med under ett par månader. A hann fullständigt tröttna på att äta gurka till varannan middag men vi andra njöt. I skrivande stund finns det en stor gurka kvar i tunneln och sen är det slut för i år.

Melonerna i tunneln var också trevliga. Smakade ungefär som bra köpe-meloner, men trevligt att man fick ett par små i veckan när det var säsong. Och alltid perfekt mogna. Det blev som en bonusefterrätt då och då.

Zuccini är så löjligt lättodlat att jag insisterar på att ha en eller två plantor. Man får ner dem i jorden och sen behöver man i stort sett inte göra något mer. När man väl behöver en zuccini är det lättare att gå ut i trädgården än att gå till affären. Men det blir många zucchini över som ingen vill ha…

Tunnelns överraskning var persilja. Aldrig tidigare har vi haft ett sånt överskott av stora gröna persiljeblad. Man riktigt såg hur lycklig plantan var i värmen där inne (eller var det den näringsrika jorden?). Och jag som trodde att vanlig svensk sommar var perfekt för persilja.

Förra vintern hade jag kål, blomkål och broccoli i tunneln. I skymningsdags, vintern igenom var jag ute och jagade sniglar flera gånger i veckan. Inte roligt. Framåt vårkanten började det bildas kål och vi hann äta ett par stycken innan det plötsligt kom en varm vecka och allt blev klart samtidigt. Fem blomkålshuvuden på väg att bli övermogna samma vecka är inte roligt. Den här vintern står jag över sånt som sniglar gillar.

Ett par sorters salladslök övervintrade i tunneln också. De som vi inte hann äta upp i salladslök-stadiet har nu övergått till att se ut som vanlig lök respektive nåt purjoliknande. Och eftersom vi alltid har lök i kylen är det aldrig nån som kommer ihåg att använda dem. Nåväl, inte mycket arbetsinsats förspilld där. Vi får se om det blir nåt nästa säsong.

Bildgåtan i början visade en goji-blomma. För ett par år sen köpte jag en goji-planta av nån ny sort som skulle växa lite mer kompakt än de vanliga och dessutom få bär redan första säsongen.

Det där med kompakt stämde inget vidare. Den med små mjöldaggs-andgipna blad är goji. Den med större blad är rosenkvitten.

Det där med första säsongen var inte heller rätt. Men nu, säsong två (eller är det tre?), så har jag faktiskt fått några bär.

Nu har jag provsmakat bären också. Det var lite av ett antiklimax. De smakade inte så jättemycket och det finns många andra frukter och bär som är betydligt godare (och dessutom ett fint växtsätt). 

Amaranterna har vuxit duktigt också. Det är snart dags att ta hand om fröna. Vi får väl se hur pyssligt det är att sortera ut och sen koka dem. Oavsett om de är värda att odla för fröna eller inte så kan jag odla dem för utseendet och för att de är väldigt lättskötta.

Sen till något helt annat. A har börjat spela rugby i ett lag som flera av hans kompisar är med i. Hittills har han tränat tre gånger och tycker det är jättekul.

I slutet av augusti var vi i Göteborg ett par dagar. J, A och jag flög från Gatwick och mötte K som kom från Norrland på Landvetter.

Vi testade airbnb för första gången och hade hyrt ett litet gårdshus i ett villaområde ganska nära Liseberg. Vi tog buss, spårvagn (barnen gillade att åka spårvagn) och liten promenad dit och det funkade bra. Huset var precis så fint som det hade sett ut på bilderna. Vi fick kök, uteplats och barnen fick varsitt eget rum för hälften så mycket som två hotellrum hade kostat oss. Dessutom fanns det lite ätbart som tidigare gäster lämnat; knäckebröd, salta pinnar och nutella, bland annat.

Eftermiddagen tillbringade K med en kompis som hon bara träffat på nätet tidigare. Han går på Chalmers och brukar hjälpa K och andra med matte på något forum på nätet. Vi föräldrar var med vid överlämningen, pratade en liten stund med honom, och försökte avgöra om vi kunde lita på att han skulle behandla vår dotter väl. Lite läskigt är det alltid när K ska träffa sina nätkompisar.

Medan K blev runtvisad på Chalmers tog vi andra tre spårvagn till Masthugget och promenerade upp till kyrkan. Utsikten därifrån är fantastisk. Man ser stora delar av Göteborg och hela hamninloppet. Hyggligt väder hade vi också. Sen promenerade vi in mot centrum, via ett område där jag bodde en gång i tiden. Oj så nostalgisk man blir.

Nästa morgon var det dags för årets nya Chalmerister att börja och de samlades traditionsenligt på Götaplatsen halv nio. Dags för nästa nästa nostalgi-tripp. I stort sett allt var som när jag började. Största skillnaden var att några små drönare flög runt och filmade det hela.

Eleverna letar rätt på sin linje och ställer sig där. Sen är det hejaramsor och annat skrän tills det är dags att tåga upp till skolan.

Sen tog vi spårvagn ut till Saltholmen och båt vidare till Styrsö. Smidigt att samma tredagars lokaltrafik-kort gäller från Landvetter och ända ut i skärgården. Mer nostalgi.

Göteborgs skärgård är verkligen fin med sina klippor och alla båtar.

Vi promenerade upp till högsta punkten och satt där och njöt en stund.

Sen vidare ner till en by och tillbaka till byn dit vi kommit med båten.

I restaurangen vid hamnen åt vi jättedyra räkmackor, men det var det värt. Stort berg med färska räkor, det hittar man bara vid kusten.

Nästa dag tog jag med hela gänget för att visa dem ”mitt” Chalmers. Vi tog spårvagn dit (barnen älskar fortfarande att åka spårvagn) genom en tunnel som inte fanns när jag gick där. Kårhuset var totalt ändrat och ordentligt moderniserat, men vissa detaljer kände jag igen.

När vi gick förbi föreläsningssalarna där jag brukade vara så fick K syn på en till Chalmerist som hon bara träffat på nätet innan. Han var ansvarig för att ta hand om nykomlingarna så han hade tackat nej när K frågat om han hade tid att ses. Men några minuter gick bra innan han var tvungen att återgå till att visa nya elever rätt igen. Han hade färgat håret orange för den uppgiften, och tack vare det lyckades K se honom bland hundratals andra.

Efter det gick vi ner till centrum och tog vi pendelbåten över till andra sidan vattnet. Där hittade vi ett fik med köttbullemackor. Därmed kunde J pricka av att han uppnått sitt mål med resan.

Sista dagen blev det mer båtåkning och sen Liseberg på eftermiddagen innan det var dags för nästa stora punkt på Sverigeresan; att träffa morföräldrarna och kusinerna.

Igår fredags när jag kom in i min polytunnel på eftermiddagen doftade det äntligen melon. Jag kollade den gulaste och den hade en spricka i skalet, så det var inte mycket att vänta på. A och jag fick oss varsin stor bit och melonen var hur söt som helst hela vägen ut till skalet. Resten delade vi på till frukost morgonen efter.

Sorten heter Collective farm woman och ska komma österifrån. Fröna kommer från ett mindre ställe som specialiserat sig på att hålla liv i äldre sorter som är värda att odla.

Ett dygn senare var melondoften ännu starkare i tunneln och jag hittade en gul melon av den andra sorten.

Idag plockade jag melon nummer två och åt till frukost. Den har ett namn som börjar på Minnesota och fortsätter med ett ord som inte längre är politiskt korrekt, men har att göra med deras litenhet.

Minnesota-melonerna var inte alls lika söta, men hade en god melonsmak.

Tomaterna har nu kommit till en den punkt där vi inte längre orkade äta upp alla jag plockade in till middan. J hade grillat och till det gjorde han en smaskig sallad med hemodlade gula, orangea, rosa och röda tomater, gurka (också från tunneln), mozzarella och olivolja. Mums. Och så mycket att vi har rester kvar.

Igår eftermiddag satte J och jag upp bron som jag köpt. Vi har visserligen inte så mycket land på andra sidan bäcken, men då och då ska man över för att röja lite och då är det smidigare med en riktig bro än att balansera på balken som ligger över eller att hoppa. Men allra mest vill jag ha en bro för att kunna sitta eller ligga uppe på den och titta ner på vattnet.

Vi har i många år tänkt att vi skulle ha en liten damm i trädgården. För ett antal år sedan (alldeles för många) fick vi i pengar i present från mina föräldrar som skulle gå till dammen. I samma veva dök Englands-planerna upp så vi sköt dammen på framtiden tills vi visste var vi skulle bo permanent.

Nu vet vi var vi ska bo åtminstånde några år, men någon damm har det inte blivit än. Vi har ju vår lilla bäck. Därför bestämmer jag härmed att vår 40-årspresent (tror jag det var) blev en bro där man kan titta ner i bäcken istället för en damm. Och jag är väldigt nöjd med den presenten. Tack så jättemycket till mina föräldrar.

Vår fina bro