Författararkiv: pilabro

Det har varit lite stökit i landet den senaste veckan. I onsdags blåste det ganska ordentligt och då föll kastanjen som växte på andra sidan bäcken från vår garage-nedfart. Lyckligtvis föll den i precis rätt riktning och bröt bara av en bit av grannarnas garage-tak. Vårt staket fick bara kosmetiska skråmor.

Trädet har haft något angrepp i flera år, så bladen blev fläckiga och nu när det fallit kan man se att stammen var genomrutten.

På torsdagen var det dags för mig att fara till Bristol för att träffa jobbarkompisarna. Den dagen var det soligt och inte alls särskilt blåsigt. På grund av covid är det fortfarande många som jobbar hemifrån så på vägen dit var vi bara en handfull i tågvagnen. På hemvägen var det annorlunda. Med nästa storm påväg och förväntningar om att den skulle bli riktigt stark så hade tågbolaget erbjudit alla som hade en fredags-biljett att åka på torsdagen istället. De flesta vagnar hade folk stående i gången, men jag hade gått till den allra bakersta vagnen och där fanns det gott om plats.

Sen kom fredagen och värsta stormen i mannaminne. Stora delar av södra England hade ”röd varning”, vilket betyder fara för liv. Och alla som kunde höll sig inne. Min chef som har fredagar lediga för att ta hand om sina kor var tvungen att flytta staket för att korna skulle få mer bete. Han såg en handfull träd falla, men lyckades med det han skulle göra utan några ko- eller person-skador. En annan kollega fick gå ut och binda fast sitt staket ett par gånger. Sen gick strömmen för henne. Fler och fler bilder dök upp på internet med fallna träd och till och med toppen på ett kyrktorn som gick i backen. Dagar som den är jag extra glad att bo i en liten dal långt ifrån kusten.

I morse hade vinden mojnat till nästan ingenting igen. Det kändes bra, för A är nu påväg till Heathrow med en kompis och kompisens föräldrar. De ska fara till Alperna en vecka och åka skidor i ett område som J och jag varit i flera gånger (för massor av år sedan). Planerandet har varit lite stökigt för det är ju dagsnotering på covid-reglerna, men vi tror att allt är i sin ordning. Hoppas de får en lugn resa och en jättetrevlig vecka där nere.

I söndags for jag på spin-retreat. Jag tror att jag nämnt att jag skaffade en spinnrock förra året och spunnint en hel del garn, men det var inte det min mor tänkte på när jag berättade för henne. Fast sen insåg hon att det inte var att sitta på stället och cykla (vilket jag aldrig har haft något som helst intresse för) utan garn-produktion.

Ca 50 damer träffades från söndag lunch till tisdag eftermiddag på ett tjusigt halv-slott på landet strax öster om Stratford-upon-Avon (Shakespears födelseplats). De kallas inte slott här, men hade det varit i Sverige hade det nog klassats som ett.

Lunch och middag åt vi i stora salen i äldsta och finaste delen av stället. Spinnandet pågick i en något nyare del som byggts till bakom. Ännu mer gömt bakom fanns hotel-del, gym, spa och en hel del annat. Men med hjälp av lämpligt placerade träd och murar såg man bara tjusiga delen när man kom dit.

Landskapet runt omkring bestod av ängar med får och lite skog.

När vi kom in blev vi avbockade och fick varsin ”goody bag”. I den fanns det ull (förstås), av olika slag, förstoringsglas, måttband och ett litet häfte med program och annat.

Första eftermiddagen kardade och spann vi ull från två olika brittiska ovanliga raser; Derbishire Gritstone och Manx Loaghtan. De senare har oftast fyra horn och ser rätt coola ut.

Till måndag och tisdag hade vi fått välja vilka kurser vi var mest intresserade av. På måndagen fortsatte jag med brittiska raser, men bara långhåriga sånna. Läraren hade spunnit, sen stickat och vävt provbitar av alla nio sorterna vi gick igenom. Medan vi klämde på dem berättade hon om ursprung och användningsområden.

De grövsta sorterna var inte särskilt mjuka och någon frågade tveksamt vad man kunde använda en av dem till. Skura kastruller med, sa läraren med en grimas. De mjukaste sorterna var däremot riktigt mjuka och den ena har jag stickat en kofta av för något år sedan.

Sen fick vi kamma och spinna två sorter, både från lockar och från preparerad ull. Ullen är för lång för att karda, så därför kammar man lockarna innan man spinner.

Andra dagen hade jag valt ”longdraw” som är en spinn-teknik. Vi började med att nogrannt karda ullen vi skulle använda. Det visade sig att kardandet var en väsentlig del av kursen. Sen fick vi spinna, och efter ett tag fick jag lite mer kläm på det och lyckades prestera fluffigt garn som var någorlunda jämn-tjockt.

På kvällarna var det mingel med bubbel före middagen. Efter middagen gick de flesta tillbaka till spinnrummet och satt och spann och pratade till läggdags.

Avslutar med ett par bilder från trädgården (ifall nån saknar lite blommor).

I helgen har vi firat flera saker. En av dem är att vi äntligen byggt klart runt däcket.

Vi har haft fint väder i helgen, delvis soligt och kring 17 grader om dagarna. När solen ligger på blir det riktigt varmt och skönt i nya hörnan, precis som planerat.

En annan sak värd att fira var att jag lyckats få klart en kofta som jag jobbat av och an med i över ett år. Jag hittade en bild på en kofta i en bok, men det fanns inget mönster, så jag förenklade det hela och lyckades till slut få till något som jag gillar och som påminner en hel del om koftan som inspirerade mig.

Och så åt vi smörgåstårta. Smaskens.

I våras började jag fundera på att flytta grönsakslandet och ha ett däck på soligaste delen av trädgården med en mur på sidor och bakom för att få det lite varmare, för de där dagarna när solen bara nästan orkar värma. Tankarna nämndes för barnen som genast blev entusiastiska. Vi mätte ut storlek med vattenslang och A lovade att hjälpa. Det var skönt att ha lite extra muskler när en massa jord skulle flyttas.

Med hjälp av youtube lärde jag mig att mura och fick till en låg mur som inte ser ut som ett proffs gjort det, men klart godkänt för en nybörjare. Vi hade takläggare här nyligen och en av dem sa att han sett många murar som gjorts av så kallade proffessionella, som inte varit lika snygga som min.

När det kom till själva däck-byggandet insåg blev jag tvungen att be J om hjälp, så tillsammans har vi ägnat några helger åt att få till bjälklagret. Nu när det är klart och jag målat sista lagret på muren så kommer vi äntligen kunna skruva fast själva däcket.

Muren är dubbel runt däcket för att jag ska göra sittplatser där. Bakre muren kommer få några sleepers på sig, till ryggstöd, solfång och lite vindskydd. På bilden ser man alla färger jag provade innan jag hittade en nyans jag gillade. Det kommer gömmas av sittplatserna. Egentligen ville jag ha muren mörkare, men med den typen av färg så finns det inte mörkare hos nån av tillverkarna jag hittade.

Bjälklagret är av återvunnen plast och däck-”plankorna” är också av något fabrikstillverkat material som ska hålla i minst 15 år och aldrig behöver målas om. Lite mer komplicerat att bygga ihop än om jag använt trä, men i det här klimatet känns det bra att använda material som tål regn och fukt.

Som jag nämnde tidigare har vi haft takläggare här. De fick en lång lista med saker vi ville få gjorda och efter en veckas hårt arbete så är vårt hus ordentligt uppfräschat. Trä-ändar som ruttnat blev utbytta och allt trä slipades och målades grått (tidigare en brun bleknad färg som inte matchade något annat. Hängrännor i bleknad brun plast har bytts mot grå stålrännor. Taket har blivit av med mossa och fått en dusch av anti-moss-medel.

Det är bara fönstren som fortfarande är bruna, men nu skär sig inte längre den färgen mot allt annat runtomkring.

A övningskör för fullt och har äntligen fått sommarlov, men för K är lovet slut. Hon har hittat sig ett jobb på en restaurang i närheten. Hon gjorde sitt första pass igår och kom hem helnöjd. Alla i personalen var trevliga och stammisarna likaså. Hon hade till och med fått jobba lite i baren och hällt upp ett par glas öl.

Idag av alla dagar så snöar det ymnigt på morgonen. De flesta andra dagar hade det inte spelat så stor roll, men idag ska takläggaren komma och fixa ett par trasiga takpannor. Dessutom är K och J på väg till London för att hämta sina nya pass. Jag plockade fram kameran, så här är en bild från när de just åkt, och sen några bilder tagna de senaste veckorna för kontrast.

Nästa vecka ska barnen till skolan för första gången sedan innan jul. De mjukstartade i onsdags med att gå dit och ta ett corona-test och sen gå direkt hem igen. Inom en timme kom sms om att de inte hade corona. På måndag blir det test nummer två och heldag i skolan. Sen blir det ett par dagar till med online-undervisning medan alla andra klasser blir testade en andra gång. Sen blir all undervisning på skolan igen. Med munskydd på och kanske med fönstrena öppna som de hade innan jul. Lite tufft när det är under 5 grader ute. Men för en gång skull ser till och med tonåringarna fram emot att gå till skolan.

I år är Ks sista år på skolan och vi har fått lära oss om hur man söker till universitet här. Det är väldigt annorlunda mot i Sverige, så vi har haft en del att ta reda på.

Första förberedelsen (förutom att bestämma sig vad man vill läsa) är att fylla i en massa saker om sig själv i ett datorprogram som skolan har. I verktyget listas en massa bra egenskaper och erfarenheter, t ex ledarskap, samarbete, spela instrument och sporta. Sen ska eleven fylla i ett par meningar om saker de gjort som visar på att de har den egenskapen eller erfarenheten. Det tar ett antal timmar att jobba igenom alla delar av det.

Efter det börjar man fila på sitt ”statement”. Ungefär en A4 som syftar till att övertala universiteten att de ska ge en en plats. Man skriver både om varför man är intresserad av ämnet man ska läsa, vad man gjort på och utanför skolan för att lära sig mer om det och lite om hur man är som person. Det man skrivit tidigare i verktyget hjälper en att komma på bra saker att skriva.

Sen är det lärarnas tur att skriva drygt en halv A4 om eleven och varför universitetet ska välja just den eleven. För K (och många andra, gissar jag) var det först en paragraf om skolan. De poängterade noga att det var en statlig skola med ganska genomsnittligt elevupptag men utan de resurser som privatskolor har. Sen kom en allmän paragraf om K och sen en paragraf per ämne som hon läser (tre stycken). Både om hennes resultat och hur hon är på lektioner och vad de tror om hennes framtid.

När allt är klart skickas elevens och lärarens statement iväg och sen börjar den stora väntan. Upp till 5 kurser som eleven vill läsa (inte rangordnade) är förstås också med i ansökan. Om man ska läsa på någon av ställerna med mycket hård konkurrens om platserna (Oxford, Cambridge, läkarlinje) så ska det skickas in i oktober, men annars är det senast februari som gäller.

Skolorna kan svara med något av följande:

• Erbjudande utan särskilda villkor (oftast bara från skolor som har svårt att få tillräckligt med elever)
• Villkorat erbjudande (du har en plats om du kommer över ett visst betyg på slutproven)
• Erbjudande om intervju, som förhoppningsvis leder till något erbjudande senare
• Nej tack

När en skola svarat får man ett mail som i princip bara säger ”Du har en uppdatering” och sen får man logga in och se vad som hänt. Vad vi inte visste i förväg var att man kan också få ”Vi ser att du är utlänning och behöver mer upppgifter för att veta hur mycket du ska betala”. Lite snopet när man fått en uppdatering, loggar in och det är allt som kommit. Vi har bott här tillräckligt länge för att hon ska få vanligt pris och inte betala den extra höga utlännings-avgiften.

Skolorna har till maj på sig att svara, men det lustiga är att de kan svara så fort de fått en ansökan, även om ansökningstiden inte gått ut än. Så medan K väntade hela januari på att hennes lärare äntligen skulle bli klar och skicka iväg hennes ansökan så fick flera av hennes kompisar erbjudanden.

Till slut kom ansökan iväg och bara ett par veckor senare fick hon ett villkorat erbjudande från en skola. Ytterligare ett par veckor så kom ett till villkorat erbjudande och ett erbjudande om intervju. Hittills inget från hennes två favoritskolor. Som tur var hittade hon något på internet om att hennes favoritskola ofta tog över två månader på sig att svara, så det fanns ingen anledning till panik än.

En av skolorna hon fått ett erbjudande från började skicka mail titt som tätt med information om hur bra det är hos dem. Den andra skickade ett riktigt brev där de refererade till något K skrivit i sitt statement och berättade om i vilken kurs hon skulle få lära sig mer om sånt. Dessutom fick hon ett anteckningsblock av dem. K blev betydligt mer imponerad av den senare skolan. Men hon fortsatte förstås hoppas på ett erbjudande från det stället hon helst ville gå.

I torsdags kom det äntligen; Ett villkorat erbjudande med betygskrav som hon definitivt kommer klara. Hon kom till mig med leende från öra till öra och berättade. Nu hoppas vi bara att vaccinet funkar som tänkt och inget mer elände händer. Om inget annat stoppar henne så flyttar hon drygt två timmar nästan rakt norrut till hösten. Vi får väl se hur länge det dröjer innan vi får resa dit och se stället i verkligheten. K och jag har ”traskat” runt både i skolområdet och i centrum med google-kartan, så lite koll har vi, men vi vill så klart se det på riktigt så snart lite resande blir tillåtet igen.

Nästa del i ansökningsprocessen är att välja ut en favoritskola och en tvåa, skicka in svar och sen vänta på sina betyg. För elever där betygen inte räcker till förstahandsvalet så har man chans på andra. Dessutom har man en extra chans att hitta en plats på nån skola som inte lyckats fylla alla sina platser. På betygsutlämningsdagen har skolan en massa folk på plats som kan hjälpa de elever som inte fick en plats med att ringa runt till olika skolor och försöka få in dem där. Låter lite lätt kaotiskt, men vi räknar med att K inte ska behöva hamna i den sitsen. Nästa del för henne är att söka studentboende när de öppnar för årets ansökningar.

Det blev inte så mycket bloggat det senaste året, därför tänkte jag mig på en sammanfattning av hur vi och England hanterat detta ”Anno horribilis”.

Det mjukstartade med nån kör där massor fick en besvärlig hosta och sen slutade känna smak. Inget som nådde nyheterna förrän ett par måndader senare. Sen blev ett lass engelsmän som varit utomlands tvugna att sitta i karantän i två veckor när de kom hem för att inte det hemska viruset skulle spridas i landet. På nyheterna hörde vi om hur förfärligt det var i Italien och sen Spanien, och hur de tvingade folk att stanna hemma. På nåt sätt kändes det som att om bara de där turisterna sitter i karantän så kommer vi klara oss från det i det här landet.

Från det halvlugna tillståndet till kris och en exponetiell kurva med sjuka gick det sen ganska fort och plötsligt var vi på väg in i en ”lockdown” som skulle vara minst tre veckor, kanske mer. Alla skolor och det mesta annat skulle stängas och de som kunde skulle jobba hemifrån. Jag gick en sväng till mataffären för att köpa lite basvaror. Det hade alla andra gjort också. Toapapper var slut, likaså mesta av pasta, ris och konservburkar. Jag köpte ett par burkar av canneloni-bönor, som faktiskt var vad jag hade tänkt köpa. Potatis och morötter tror jag också jag fick med.

Mat-leveranser

Vi är stamkunder hos ett företag som levererar mat. För en mindre summa varje månad så betalar man inget extra i leverans-kostnad. Det visade sig att vår leverantör bestämde sig för att prioritera stammisarna (andra leverantörer prioriterade det som jobbade i vården och gamlingar). Under några dagar gick det i stort sett inte att komma in på deras websida för massa nya kunder ville beställa, men sen gjorde de ändringar i koden så man hamnade i ett kösystem med tydlig information om att de bara tog hand om stammisarna. Efter det fungerade det igen. Som mest hamnade jag på plats 700-nånting, men 20-30 minuter senare fick jag lägga en beställning. De införde även begränsning så man max fick beställa en gång i veckan. Det krävde lite mer planering men fungerade bra. Under hela lockdown (som blev flera måndader) handlade jag bara en enda gång i en fysisk mataffär. Resten blev hemkört.

Skola

Den engelska ”grundskolan” avslutas med så kallade GCSE-prov i maj-juni av årskurs 11. Eftersom de börjar skolan tidigare så är de i samma ålder som ettorna på svenskt gymnasium. Vanliga år så är det proven enbart som avgör slutbetyg (utom i praktiska ämnen). Efter det börjar en del jobba, kanske som lärling, andra går vidare till något som kallas ”6th form” där man kan läsa både teoretiska och praktiska ämnen. Till skillnad från i Sverige så läser man i allmänhet 3-4 ämnen max. I slutet av årskurs 13 är det återigen slutprov (kallas A-level) och resultaten på dem avgör om man kommer in på den universitetsutbildning man sökt eller inte.

Under sista året innan GCSE och A-level proven är det väldigt mycket repetition av allt man ska kunna till proven och dessutom har de ”mock exams” där eleverna får skriva äldre prov med samma tidspress för att öva sig inför de riktiga proven. Resultaten för de proven avgör om man blir erbjuden en villkorad plats i 6-form eller på universitet, men går slutproven inte som planerat så blir man av med platsen.

Två veckor innan lockdown börjde (vi var fortfarande lyckligt ovetande då), lägger A, som går i åk 11 i en växel för att förbereda for sin mock exam i kemi. Från att ha pluggat så lite som möjligt bestämmer han sig för att lära sig allt. Det gav resultat. Toppbetyg i kemi. Sen kom lockdown. Första dagarna fortsätter han plugga många timmar om dagen, men det dröjer inte länge innan regeringen säger att både GCSE och A-level-proven är inställda. Istället ska lärarna sätta betyg och dessutom rangordna alla skolans elever från bästa till sämsta i varje ämne. Lärarnas bedömning skulle bara ta hänsyn till vad som hänt innan lockdown började. En klurig algoritm skulle sen ta all den informationen och sätta slutbetygen utifrån rangordningen och statistik från tidigare år för varje skola. Därmed tog undervisningen för A och alla andra i årskurs 11 och 13 slut och sommarlovet började redan i april.

Nu snabbspolar vi framåt några månader till den dag när eleverna skulle få sina betyg. Först var det dags för A-level resultaten. Det blev ramaskri. Algoritmen gjorde så att om en skola inte haft någon elev med högsta betyg året innan så fick ingen det i år heller. Oavsätt hur duktig eleven var. Ett antal toppelever från skolor i ”tuffare” områden fick se sin chans att gå på ett riktigt bra univeristet raserat. Nåt dygn senare kom det meddelande från regeringen att man skulle strunta i algoritmen. Istället skulle alla få det betyg som deras lärare tyckte de var värda. Plötsligt var det mycket fler än vanliga år med höga betyg och universiteten stod och gapade och undrade hur de skulle ta hand om de extra 10-20% elever de plötsligt hade. Regeringen ryckte på axlarna och vissa universitet försökte övertala elever att ta ett sabbatsår med löfte om att få börja året efter istället.

Dagen innan GCSE-resultaten skulle komma så hade A-level-stormen blåst över. Regeringen informerade att algoritmen hade skippats även för 11-orna och lärarnas bedömning skulle gälla. A var nöjd, både med betygen och med att han hade fått långt sommarlov och sluppit fyra tuffa provveckor med 2-4 prov i varje ämne.

Tillbaka till början av lockdown igen. K, som gick i årskurs 12 studerade hemma så mycket hon kunde. Sedan tidigare hade skolan ett datorprogram för hantering av läxor, så hon visste vad hon skulle öva på, men det var jobbig när de inte hade några genomgångar med lärare. J och jag hjälpte henne med det vi kunde, men det hon läser börjar vara på gränsen till vad vi minns från skolan. Efter några veckor ordnade de frågestunder online varje vecka och ytterligare senare fick de riktiga lektioner online. Efter det gick det lite lättare, men hon var fortfarande tvungen att lägga ner många timmar per dag för att känna att hon behärskade det som de skulle lära sig.

K:s årskurs hann få lite dagar på skolan innan deras sommarlov började och i höst har båda barnen gått i stort sett som vanligt. Skolan har varit uppdelad i årskurs-bubblor i separata byggnader eller våningar. Så när några barn i en av de yngre årskurseran fick covid så skickades bara den årskursen hem i två veckor. Mot slutet av höstterminen blev det obligatoriskt med munskydd i korridorerna, men inte i klassrummen. Innan dess var det bara på skolbussarna som det var obligatoriskt. Skolan har infört tätare städning också. K och flera andra av de älsta eleverna har stannat efter skolan och städat och desinficerat ett par dagar i veckan. Eftersom hennes gamla restaurangjobb försvunnit var hon glad att kunna tjäna lite extra pengar igen.

Jobb

Redan innan den här röran jobbade jag hemifrån en hel del, så för mig har den stora skillnaden varit att resten av familjen var hemma också. Sen saknar jag att åka till Bristol då och då för att träffa kollegorna där. Det är ett roligt gäng och det blir inte riktigt samma sak på internet.

Produkten vi utvecklar har sålt bra år eftersom den gör det lättare att samarbeta när folk jobbar hemifrån. Vi har haft fullt upp med nya funktioner och framtiden ser också ljus ut.

I december gick kontraktet ut på kontoret vi hade i Bristol. Det har inte förnyats. Istället är planen att, nån gång i framtiden när det är möjligt, hyra kontor centralt bara en dag i veckan. Då ska alla komma in och samarbeta, plus äta lunch tillsammans för en del av pengarna företaget sparat, och sen jobba hemifrån resten av veckan. Vi får se om det funkar, annars skaffar vi ett vanligt kontor igen.

För Js jobb har det varit betydligt tuffare. De säljer grejor till ett par brancher som störtdykt och affärerna gick riktigt dåligt. När lockdown började så blev de flesta beordrade att jobba hemifrån. J:s grupp är ansvarig för själva tillverkningen och den kan inte skötas hemifrån, men i övrigt blev det väldigt tomt där. J och en annan chef turades om så att en av dem var där och den andra jobbade hemifrån för att deras grupp alltid skulle ha en chef på plats. En del av de som jobbade hemifrån klagade på att det var ensamt och eländigt. En del av de som var på jobbet klagade på att de utsattes för större risk att får viruset. Vissa undrade om de inte kunde få ”furlough”, vilket innebar att staten betalade 80% av lönen för de som inte kunde jobba på grund av lockdown. Det var inte tänkt för de som kunde jobba hemifrån men hellre ville ha semester. Mitt i allt ihop ville man säga åt dem att de skulle vara glada om de fortfarande hade jobbet kvar när det här var över. Men det får man ju inte göra. J har jobbet kvar och det är vi tacksamma för, men det har varit många dagar när han kommit hem fullkomligt utpumpad.

Frisk luft

Under första lockdown (vi hade en till i november) fick man bara gå ut och motionera en gång om dagen. Med fantastiskt fint väder var det många som gjorde motion till en vana. Varje gång man mötte någon, oavsett man kände den eller inte, så hälsade men glatt och sen såg man till att gå åt sidan så man möttes med ett rejält gap emellan sig. Med tiden la man sig till med vanan att kolla framåt och byta till andra sidan vägen för att undvika möte. Resten av vår lediga tid kunde vi tillbringa i trädgården, titta på den blå flygplansfria himlen (i vanliga fall kan man oftast se 2-3 plan varje gång man tittar upp) och lyssna på naturen som hördes mycket bättre när nästan inga bilar var ute och körde. Vi var tacksamma för vår rara familj, vårt rymliga hus och vår stora trädgård. Att sitta fast i en liten lägenhet med en irriterande familj i en obestämd tid hade inte varit kul.

I det fina vädret var det även många av de som var hemma på 80% lön som passade på att renovera eller städa vinden. Vår närmsta granne hann fixa mycket på sitt hus, samtidigt som han då och då antydde att det var oansvarigt av J att åka till jobbet och riskera att sprida smitta. Att han istället hade byggmaterial levererat var och varannan dag av människor som fortsatte jobba verkade inte vara något han funderade över.

Sommaren var också trevlig, men det kändes meningslöst att ta ut semester när man ändå inte kunde åka någonstans. Mot slutet började min chef påminna oss om att vi hade massor kvar. Jag tog ett par veckor och sen på hösten tog jag ytterligare dagar på kort varsel när väderprognosen såg fin ut. Trots det var de massa dagar kvar och mitt jullov blev långt och väldigt lugnt, för man kan fortfarande inte åka någonstans. J tankade bilen innan första lockdown, för man vet aldrig… Vi har fortfarande halva tanken kvar. K har varit mer aktiv med lill-bilen. För att inte glömma bort hur man kör så har det blivit några rundor till drive through McDonalds och till fina utsiktsställen. Hon har faktiskt tankat flera gånger.

Fortsatta restriktioner

Efter november-lockdown delades landet in i olika zoner med olika mycket restirktioner. De i ”Tier 1” fick umgås upp till 6 pers från två olika hushåll både ute och inne. Vi hamnade i ”Tier 2” och fick bara träffa andra utomhus. I ”Tier 3” var det ännu tuffare restiktioner. Sen dröjde det inte längre innan de hittade på en ”Tier 4” där det nästan var som lockdown igen med bara affärer med väsentligheter fick hålla öppet. Vi låg kvar i Tier 2, men hade 4 både söder och öster om oss. Sen blev vi också 4 på annandagen bara för att vi låg i närheten. Enda skillnaden för oss så här långt är att pilatesstället jag brukar gå till fick stänga. Ses nästa onsdag sa vi innan jul för hon tänkte ha öppet i mellandagarna, men så blev det inte. Det är tufft att driva ett företag när man tvingas stänga veckor i sträck. Fast det verkar som att min pilatesfröken tar det med ro.

Rektorn på barnens skola har också ett sjå att förbereda för alla ändringar regeringen kräver. Med ett par dagars varsel fick de veta att näst sista skoldagen fick bli den sista och att alla skolor skulle vara stängde fredagen före jul. På torsdagen fick de veta att första skolveckan i januari skulle vara online för alla utom årskurs 11 och 13. Igår kom besked att skolstart blir framskjutet en vecka fast det verkar som att på våra barns skola kommer undervisningen starta online för alla i vanlig tid. Sen får 11 och 13 komma till skolan efter en vecka och resten efter två. Kul att ha jullov och samtidigt försöka planera för sådana sista-minuten-ändringar.

Nyår

Julen har jag redan skrivit om. Nu är det dags att önska er alla ett gott nytt år också. J har en köttbit på gång i ugnen och jag ska se om vi har något gott vin som passar till.

Nu håller vi bara tummarna för att nästa år blir lite bättre.

Om man inte kan få en glimmande vit jul, då tror jag att vi har det näst bästa idag; Strålande sol och några plusgrader. Efter mycket grått väder och en del regn var det perfekt väder för att gräva upp mina daliaknölar. Jag har lämnat dem ute i flera år och den ena var nära att stryka med härom vintern, men nu var många av knölarna ovanför jord och jag bestämde mig för att de får tillbringa vintern i garaget.

För att få någon sorts julstämning kommer här en bild på vår julros som verkar kunna sin kalender.

Sen lite växter som man inte riktigt associerar med jul, åtminstone inte i Sverige.

Avslutningsvis en bild på Cody som älskar lådor. Fast han är inget vidare på att hjälpa till med julstöket.

Nu är det dags att förbereda det sista för vår jullunch. Laxen är gravad, sillen är inlagd, Janson ska bara in i ugnen, men rödbetssallad och mimosasallad är fortfarande kvar att tillverka. Vi har fått tag på svensk skinka och prinskorvar så det är inte mycket vi saknar här.

Önskar er alla en minst lika god jul som vi tänkt att ha.

I morse uptäckte jag en fågel som satt och vilade på en av våra vinrankor. Efter en stund gick jag och hämtade kamera, sen fågelböcker, sen kikare. Men de böcker vi hade hjälpte mig inte att artbestämma fågeln. Till slut öppnade jag altandörren och smög ut för att få bättre bilder och nu lämnar jag över till mina experter på nätet.

I övrigt har vi det bra i påsk, trots alla begränsningar på grund av viruset. Vädret är fantastiskt fint med över 20 grader om dagarna.

Det har varit lite problem att hitta vissa varor i affärerna, så ibland får man improvisera lite, men annars är det inga större problem. Det vi haft svårast att få tag på är vanligt vetemjöl. Nu när alla är hemma kommer de på att de ska baka kakor. Tydligen finns det mjöl så det räcker i landet, men maskinerna som ska packa i små påsar hinner inte med. Vår lokala kvarn nere vid bäcken (fortfarande delvis vattendriven) har anställt fler och kör dygnet runt men hinner ändå inte möta efterfrågan. Hittills har vi lyckats hitta mjöl så vi klarat oss, delvis tack vare en kollega till J. Hon var till en lokal gårdsbutik och de hade vanligt mjöl. Hon köpte med två påsar till J eftersom han sagt att vi bakar mycket och hade svårt att hitta tillräckligt. Så kallat ”strong” (starkt) mjöl med mer gluten, som man använder till brödbak är lite lättare att få tag på så vi har ibland använt det istället.

Avslutar med lite fler bilder från trädgården.

Här kommer en liten rapport om hur det går i England i dessa tider.

För en vecka sedan gick barnen sin sista skoldag. Redan dagarna innan hade ett par av årskurserna fått jobba hemifrån eftersom skolan inte hade tillräckligt med lärare. Då hade alla som hade någon speciell anledning (graviditet, eller egen eller familjemedlems hälsoproblem, typ diabetes eller andningsproblem) blivit uppmanade att stanna hemma. Men efter fredagen skulle alla skolor, restauranger, cafeer, teatrar, biografer mm stänga. Dessutom blev vi återigen uppmanade att hålla 2 meter avstånd till alla utanför egna hushållet.

Helgen som följde kom med fantastiskt fint väder efter veckor av gråmulet och regn. Alla var ute och njöt. Folk tog sina husvagnar, husbilar och bilar och for till de finaste ställena i landet (Cornwall, Wales, Lake district bland annat) för att isolera sig där istället. På tv visades hur det var så trångt på stigen upp till nån fin utsiktspunkt att ingen kunde hålla 2 meter avstånd.

Det dröjde inte länge innan regeringen insåg att reglerna behövde skärpas. Nästa omgång regler innebar att man skulle stanna (åka tillbaka till) sin ordinarie bostad och stanna där. Man får gå ut och motionera (ensam eller med andra från samma hushåll) max en gång om dagen och det ska göras i närområdet (inget mer bilåkande till finare ställen). Affärer som inte säljer nödvändigheter (mat, medicin, bensin) stängdes. Alla som kan jobba hemifrån ska göra det. Man ska gå till mataffärer så sällan som möjligt och ALLTID hålla på 2 meter ”social distancing”.

”Stay home, protect the NHS, save lives” är mantrat som upprepas gång på gång. (Stanna hemma, skydda sjukvården, rädda liv)

På det följde en intressant diskussion där många tolkade det som moraliskt riktigt att alla företag utom de nödvändiga skulle stänga. Regering gick ut med ett förtydligande att företag som sysslar med produktion inte måste stänga om man kan hålla 2-meters regeln. Det räckte inte och på nyheterna rapporteras om ”dåliga” företag som fortsätter köra så gott det går med de som inte måste isolera sig. J:s företag är ett av de som försöker hålla öppet. Alla som kan jobbar hemifrån, men ca en fjärdedel är på jobbet. J är där varannan dag och försöker hålla ordning på röran. Idag (söndagmorgon) har han suttit i telefon en halvtimme och diskuterat med högre chefer hur de ska hantera situationen.

För A går det betydligt bättre. Han fick ett oväntat mail från sin arbetsgivare igår. Trots att de hade kunnat fortsätta och sälja mat för avhämtning och hemkörning (det är fortfarande tillåtet) så stängde ägaren stället för några dagar sedan. I mailet stod det att A och de andra anställda kommer få 80% av lönen tills vidare utan att behöva jobba. Pengarna kommer från staten som går in och betalar 80% till alla anställda som tvingas stanna hemma på grund av nedstängning av företag. A tyckte inte att han hörde till de som staten borde prioritera, men var samtidigt tacksam och började genast fundera på hur han ska uppgradera sin dator.

För mig är det inte riktigt som vanligt på jobbet. Jag har ju jobbat hemifrån mycket de senaste åren eftersom de jag jobbar mest med är i Bristol. Men nu är alla andra hemma också och plötsligt sker mycket mer av det sociala på internet. Vi har ”fika” med hela företaget ett par gånger i veckan när alla får en chans att berätta hur de har det, visa upp sitt husdjur (eller porslinshund om man inte har något husdjur), eller visa upp utsikten från sitt fönster. Kanske lyckas vi övertala en kollega att spela lite gitarr nästa vecka.

Senaste fikat berättade en chef att hans svärson som är läkare nu blivit friskförklarad efter en sväng med corona och var påväg tillbaka till jobbet. Det är ett par andra kollegor som har bekanta som har tydliga corona-symptom (en av dem har nu blivit lite hostig själv och det är mycket möjligt att han blivit smittad av sina vänner).

Några dagar efter skolstängningen kom beskedet hur examensprov ska hanteras. A går i årskurs 11 och de skulle ha sina GCSE prov i maj och juni. Proven är intställda och lärarna kommer istället sätta betyg utifrån hur de klarat övnings-prov, lektioner och läxor. De elever som inte blir nöjda med sina betyg kommer få skriva proven i höst istället. Det finns en förväntan att de ska fortsätta plugga hemma på egen hand åtminstone 3-4 timmar per dag, men motivationen är ganska låg. De flesta ämnena kommer han ändå inte läsa vidare nästa år.

Istället för pluggande blir det mycket datortid för A. Men för några dagar sedan for han och en kompis på cykel-utflykt (tillåtet bara man har 2 meter emellan och inte är fler än två). Det blev en riktigt trevlig utflykt genom en hel del byar där han aldrig varit förut. Trafiken är mycket mindre än i vanliga fall, så inte ens på de större vägarna var det nån trängsel. Han räknade ut att de cyklat 38km och nu vill han ha en ny större cykel. Frågan är om vi ska vänta tills han växt en bit till så han kan få en riktig herrcykel, eller om vi ska skaffa en som är lagom just nu. För en månad sedan hade han växt om mig och det går fort uppåt just nu.

K går i tolvan och har inte A-level prov förrän nästa år, så hon är inte påverkad av att årets prov ställts in. Men det är mycket att lära sig och nu är hon tvungen att jobba hårt på egen hand utan direkt undervisning. De får fortfarande läxor och kan maila frågor till lärarna, men det är tufft i längden.

Det är tydligt att de flesta i vår lilla stad tar det här med 2 meter på allvar. När jag varit ute på min dagliga promenad har jag märkt att alltid när jag möter någon så ser den ena till att byta till trottoaren på andra sidan gatan. Om det inte fungerar så går man mitt i gatan istället. Men alla ler mot varann och de flesta säger hej. Det är som att man vill förmedla ett ”det är tuffa tider, men vi klarar det tillsammans”.