Inte Kent som i snart fd svensk musikgrupp, utan Kent som i sydöstra hörnet av England.

K har länge intresserat sig för Japan och drömmer om att få åka dit. När jag för ett tag sedan surfade på internet och snubblade över ett ställe där man kan ha picknick under blommande körsbärsträd på japanskt vis så blev hon eld och lågor. Brogdale som stället heter är Englands största plantering för bevarande av olika sorters fruktträd som en levande genbank. Under ett antal veckor om våren kan man komma dit, lära sig lite om odlingen och om Japan och sen ha picknick. Vi har följt väderprognosen noggrant sedan en månad tillbaka, men varje helg har det varit kallt och regnigt. Förra helgen skulle det bli grått men torrt och över 10 grader, så då var vi nästan på gång. Men sen kom prognosen för denna helgen; 20 grader och sol. Taget!

Det tar 2,5 timmar dit i vanlig trafik så vi bestämde oss för att åka tidigt för att minimera risken att hamna i bilkö. Upp i ottan, bara en pizzabulle som snabbfrukost (pizzadeg med fyllning som bakas ut på kanelbullevis) och tandborstning, sen fyll kylväskan, in med allt och alla i bilen och iväg kvart i sju.

Planen gick utmärkt. Nästan ingen trafik alls (för att vara här) första timmen. Efter två timmar var vi redan framme i Rochester där jag hade sett ut ett pannkaksställe som vi skulle äta frukost på.

Pannkakorna var allt vi önskade och lite till.

Efter frukosten var det dags att besöka den gamla borgen som låg snett över vägen från pannkaksstället.

A berättade att han fått lära sig om den typen av fästningar i skolan. Tydligen ganska vanlig sort. De äldsta bitarna av den här var från 1066.

Det var visserligen en ruin, men en hel del gamla detaljer fanns kvar. Murbruket var fullt med snäckskal.

Om man gick alla trapporna upp till toppen belönades man med utsikt åt alla håll.

I hamninloppet låg en ubåt.

Rochesters katedral (som lär ska vara fin på insidan också) låg alldeles nedanför.

Efter turistandet var det dags att åka till körsbärsträden. Vi bad GPSen hitta en större mataffär där vi kunde köpa vatten billigare än mitt i turistkvarteren. Det blev inte lika bra som vi tänkt. Den visade oss till ett sort köpcentrum där man var tvungen att köra runt i bilköer i 10 minuter för att få betala 90p för en parkering. Sen tog det lika länge till att köa för att komma ut från området. Väl ute på större väg igen så hade Londonborna vaknat, insett att det var en fin dag och korkat igen alla vägar ut mot kusten. GPSen trodde att det skulle ta en timme att åka sträckan som vi behövde göra på under 30 minuter…

Egentligen skulle man komma kvart i ett för att vara med på rundvandringen som skulle börja klockan ett. När vi kom dit två minuter över ett möttes vi av en ensam guide. Först trodde vi att resten redan gått, men det visade sig att den andra familjen som skulle vara med skulle hämta något på parkeringen och kommer strax. Trots försening var vi plötsligt först.

Första stopp på rundvandringen var i ett rum där de gjort iordning lite information om Hanami som traditionen att sitta under körsbärsträd om våren heter. Vi fick smaka lite japanska godsaker och jasmin-te (smakade som grönt te).

De som ville fick prova en enkel variant av en japansk kimono. Mor och dotter är lika som bär; ett hallon och ett körsbär.

Sen tittade vi på äppelträd (två äldre av varje sort och två yngre av varje sort som ska ta över på sikt), körsbärsträd, kvitten och hasselnötter. Päron- och plommonodlingen låg lite längre bort, så de fick vi inte se.

Här är Isaac Newton-sorten. Den hette Kents-nånting på den tiden när han satt i en släktings trädgård och tittade på äpplen som föll till marken (enligt hans egen beskrivning av det föll äpplet inte på hans huvud). Detta träd är en ymp i rakt nedstigande led från exakt det trädet.

Kvitten-blommorna sitter en och en i toppen på varsin gren.

När vi gått runt i 45 minuter var det dags att äta medhavd picknick under prydnadskörsbärsträden. De hade lagt ut presenningar att sitta på och K valde ut en plats under det finaste trädet åt oss.

Små bollar av rispapper hängde i träden också.

Ett helt träd fullt med fluffiga blommor över oss. När det blåste till lite snöade det ljusrosa blomblad.

Picknicken var en succé, men mycket mer än vi orkade äta. Pastasalladen lyckades vi klämma i oss, men pizzabullar, bröd, ost, kex och frukt som blev över räckte till middag när vi kom hem på kvällen.

Efter picknicken åkte vi vidare till Canterbury. Jag hade hoppats på en guidad roddtur där, men det var för lång kö. Istället strosade vi runt lite och fick sen kaffe och milkshake.

Innanför porten ligger den mycket kända katedralen i Canterbury, men det kostade en massa pengar att komma närmre än så här. Vill ni se mer är det bara att googla.

Benjis är en godisbutik med lite annat smått och gott. Till exempel kan man fylla en mugg med lösgodis och sen gör de en milkshake av det. Barnen fick varsin. J fick en vanlig glass. Jag stod över för jag var fortfarande mätt.

När mjölkskakarna (som barnen kallar milkshake) var slut och vår ork var nästan slut satte vi oss i bilen och åkte hemåt. Trötta men lyckliga.

Till hösten har fruktträdsstället rundvandringar med provsmakning. Det kan hända att J och jag åker dit igen när äpplena är mogna. Kanske får jag mig en båttur i Canterbury då också.

Vi har haft både vår och försommarkänsla mellan regniga och blåsiga dagar, men senaste veckan har det gått för mycket tillbaka. Var och varannan dag vaknar man och det är frost ute.

En frostmorgon var det fint mönster på bilen. Alltid något att glädja sig åt.

Fast jag har hört att det varit snöoväder i södra Sverige, så ni kanske bara tycker att jag är gnällig.

Medan vi fortfarande hade försommarkänsla gjorde K en lång blomkrans som hon satte runt foten.

Nyligen visade jag bilder på blommorna man kan se när man tittar ut genom norr-fönstren i köket. Utanför söderfönstret blommar en prydnadskörsbär för fullt så här års, men utsikten är kanske inte den bästa just det här året.

Prydnadsträd och annat fint vi kan se från köket.

Badrumsfixningen går framåt så sakteliga. I fredags sa vår rörmokare äntligen något vi väntat på: Jag vill att ni duschar i helgen. Skulle det mot förmodan vara något som är fel så är det bättre att det upptäcks så snart som möjligt. Men han bedyrade att han hittills aldrig misslyckats med en installation.

En av de bästa sakerna med nya duschen är att vattnet kommer ut från en så bred sak att man utan problem kan få vatten på båda axlarna samtidigt. Dessutom var temperaturen lätt att ställa in precis som man ville ha den. Det har jag saknat.

Nu har J också duschat. Han meddelar att det droppar lite från där duschmunstycket sitter fast. Men annars var han också väldigt nöjd.

Toadelen närmar sig färdigställande, fast vi väntar på en lucka som säljaren missade att beställa. Till dubbelskåp behövs två luckor. Hyllorna i hörnet ska inte ha någon lucka. Där kan man lägga sin halvlästa tidning om man vill.

Senaste veckan har jag ringt till företaget vi köpte inredningen ifrån nästan varje dag. Förutom luckan saknades en bänkskiva och det gick åt mer sidoskivor än jag hade trott. Sidoskivorna används till att snickra ihop snygga hörn, alltså. Sidorna på skåpen klarar jag faktiskt av att räkna.

Dessutom fick vi fel färg på en av limflaskorna för att sätta fast bänkskivorna. Rörmokaren ringde mig på jobbet och sa att han hittade en isvit och en glaciärvit, men ingen svart. Jag minns inte vad vår vita skiva hette, men det var något med is eller snö. När jag kom hem kollade jag upp vad den hette; arktisk vit. Fast det visade sig att det isvita limmet var till den. Ännu ett samtal och några dagars väntan för att få hem svart lim.

När elektrikern var här i torsdags och installerade lampor mm började rörmokaren med toan nere. Han berättade att han hade varit tvungen att slå sönder toan för att få loss den ur parketten. Jag sa att det inte gjorde något, vi hade ändå inte tänkt spara toan. Han hade i alla fall sparat vattenkranarna åt oss för de var av ganska bra kvalitet. En för kallt och en för varmt vatten. Dessa två kranar var den främsta orsaken till att vi bestämde oss för att göra om toan nere redan nu. I övrigt var det inget större fel på det rummet. Kranarna åker ut.

Så här långt har han kommit efter två dagar. Det går betydligt snabbare än uppe eftersom vi behåller golvet och elementet. Enda pysslet var att täcka igen hålet där toan stått med bitar snodda från ett annat ställe där ett skåp ändå kommer dölja stölden.

Den lila grejen nere i hörnet på bilden är en väldigt engelsk dammsugare. Men den verkar fungera bra ändå. Det är alltid prydligt när vår rörmokare går hem för dagen.

Badrumsinstallationen går framåt i väntad takt även om det varit några missöden på vägen. När installatören slog på och av vattnet visade det sig att packningen i kranen man gör det på var i princip utsliten. Kranen började droppa och fick bytas ut.

När han sen slog av och på varmvattnet blev det lite för mycket för en annan koppling så han fick såga upp ett hål i taket i vardagsrummet för att komma åt den och byta till en ny. Huset är ca 20 år gammal och kopplingarna borde hållit längre än så, men ibland får man en som har lite sämre kvalitet, förklarade rörmokaren. Den han installerat nu borde hålla 50-60 år. Sa han.

Eftersom vi bara har en fungerande dusch blev det kö på kvällen när tre ville duscha. När den sista duschade droppade det från taket i toan som ligger precis under. Det droppade ganska mycket… Då är det skönt att veta att det kommer en römokare morgonen efter.

Det visade sig att silikonfogen mellan badkaret och väggen hade släppt. Troligen för att badkaret sjönk ner lite för mycket när vuxna människor står i det. Vår tålmodiga rörmokare sågade upp ett par hål i taket på toan för att undersöka. Sen tog han bort det gamla silikonet vid badkarskanten och la dit tre nya lager. Enligt honom var det badrummet välgjort, men de borde ha satt någon typ av stopp så att inte badkaret skulle röra på sig. ”Det kommer att släppa igen med tiden, men ring mig när det händer så kommer jag och fixar det”, sa han.

Nu har vi ett hål i taket i vardagsrummet och två hål i taket på neretoan, men i vårt badrum börjar hålen fyllas igen.

Här har golvvärmen lagts in med ett utjämningslager av något grått klet ovanpå. Duschen (som rörmokaren tyckte var väldigt tung) har fått en mycket stabil ram att sitta på som ska orka hålla upp alltihop.

Idag (söndag morgon) var vår rörmokare här igen tillsammans med sin bror snickaren. För väggpanelerna till duschen ville vår rörmokare ha hjälp så att det blev riktigt bra och söndag morgon passade bäst för hans bror. Vi gick villigt med på det, för om det gör att vårt badrum blir ännu finare kan det definitivt vara värt att gå upp klockan sju en helgmorgon.

Golvet inlagt och väggpanelerna till duschen uppe.

Efter allt grävande i trädgården häromveckan var jag lite mör och sen har det droppat utomhus ganska ofta också. Men på min lediga dag i onsdags var det varmt och soligt. Jag roade mig med lite ogräsrensning och beskärning och njöt av blommorna.

Ena Kamelian blommar som att den hade betalt. Jag beskar en Hebe som stod framför så nu kan vi se den från köksfönstret.

Julrosorna har blommat för fullt ända sedan i vintras. De är också i norr-rabatten som man ser från köksfönstret.

Efter silikon-lagningen i barnens badrum har vi provat att duscha igen. Nu droppar det mycket mindre än förut. Bara lite lite grann från där duschen sitter fast i väggen… Men vi har en rörmokare som kommer i morgon och han verkar duktig och noggrann, så jag är inte särskilt orolig.

Förutom besök och plantering så har J lämnat in slutuppgiften för sina studier (äntligen!) och dessutom har vi påbörjat badrumsrenovering under lovet.

Vårt badrum har ju sett väldigt engelskt ut så det låg högt upp på vår lista över sånt som behöver åtgärdas.

Redan för ett par månader sedan började jag beslutsprocessen genom att besöka olika försäljningsställen. Här är almdörren, den vita toppskivan och hantaget som A har valt till nere-toan (den som är närmast hans rum).

Här är från ett annat besök på samma ställe. Nu är J med och pekar på sitt favorithantag (senare, när han inte var med, valde jag ett annat som passade bättre med duschkabinens handtag). Vi kommer ha svart topskiva med glitter i och ekluckor.

J och jag valde stora varmgrå golvplattor som känns mjuka när man stryker dem med handen. Jag köpte små provburkar med färg för att hitta den bästa. Lapparna är prov på plattorna som ska sitta i duschen. Vi valde en varm-vit med glitter i. Det blir mycket glitter för att vara oss, men jag tror slutresultatet blir bra.

I onsdags drog badrumsjobbet igång på allvar. Det är en fd kollegas man som gör det (samma som grävde upp mina buskar som jag inte ville ha). Det tog honom en dag att tömma vårt badrum.

Container full med saker jag INTE kommer att sakna.

Allra minst kommer jag sakna kranarna med H och C på för kallt och varmt vatten. Jag får rysningar bara jag tänker på dem.

Lite mögel är väl bara att vänta i ett engelskt badrum som är 20 år gammalt. Som tur var så var allt torrt nu i alla fall. Här har han stoppat in en hel del nya rör istället för de gamla. Vi håller tummarna för att de håller tätt i nästa 20 år.

Under veckan som kommer så är planen att golvvärmen och golvplattorna ska in. Det ser vi fram emot. Det är tur vi har två badrum så vi inte behöver gå smutsiga i fyra veckor, men det blir lite kö till duschen ibland. Först när vårt badrum är helt klart kommer han göra nere-toan. Den kommer vi nog inte sakna lika mycket. Fast det ska bli trevligt när allt är klart och vi kan njuta av engreppsblandare och moderna toaletter på alla ställen.

Imorgon börjar barnen skolan igen efter över två veckors lov. Det ser de inte fram emot.

Sedan skärtorsdagen har barnen lov och i torsdags kom mina föräldrar hit också. Det är mycket roligare med påsklov om man har några som gärna spelar spel och köper glass på besök. Denna gång visste barnen om i förväg att morföräldrarna skulle komma på besök. Vi tänkte att det räckte med sådana överraskningar på ett tag.

Samma torsdag som mina föräldrar kom så dök även två fikonträd och två aprikosträd upp. Det var några veckor sedan jag beställde dem så jag var bara delvis beredd. Fikonen kom i kruka, men aprikoserna kom barrotade och behövde i jord så snart som möjligt (=samma kväll). Så när jag kom hem från jobbet var jag först trevlig med mina föräldrar en stund, sen åkte arikosrötterna i varsin hink med vatten. Sen var det dags att laga och äta middag. Slutligen, i mörkret, hjälpte A mig att flytta en vinbärsbuske så att jag kunde stoppa ner aprikoserna där de skulle vara. Resten av planterandet fick vara till helgen.

På fredagen kom en till leverans, denna gång med bärbuskar. Alla hade kruka och såg glada ut, så de fick också vänta till helgen. Rabatten där de skulle ner hade ”jag” förberett någon vecka innan. Det växte en massa engelsk lager där (inte äkta lager), som är vintergrön, men i övrigt ganska tråkig. En kollega nämnde att hon tänkte plantera sådana och jag undrade om hon inte ville ha mina. Det ville hon så mycket att hennes man kom och grävde upp ett tiotal. De hade djupa rötter så det var nog lite tuffare än han hade väntat sig. Skönt när man kan få landet förberett utan att gräva själv OCH göra andra glada samtidigt.

Buskarna runt det bortre trädet ville jag spara, men resten på bilden grävde han upp.

Nu i helgen har jag planterat ätliga vinbärskusiner och ätlig try i rabatten.

Fikonen har störst chans att mogna om de står mot en södervägg. Vi har en bra södervägg intill murstocken, men där är det grusgång. I påskhelgen grävde jag hålet för ena plantan  utan att riktigt veta vad jag gav mig in på. Först var det ett lager grus att flytta undan, sen ett par lager fiberduk. Under det var det lera av varierande kletighetsgrad och färg, blandat med småsten. Jippie! (att sägas med sarkastisk röst).

Fikon ska helst planteras i en grop som är 60x60x60 cm3. Mycket lera blir det. Den bruna leran var ganska kletig. Den grå var värre, men klickarna av gul lera var värst. De fastnade på allt som var inom en meters avstånd.

Igår när jag började med grop nummer två visste jag i alla fall vad som väntade mig de närmsta timmarna.

Idag på förmiddagen kom tillslut båda fikonplantorna i jorden. Planen är att köpa mer fiberduk och sen fylla på med grus helt och hållet så inte jorden syns.

Nu är det bara kvar att vänta 2-3 år på att de första frukterna kommer. Tills dess ska väl träningsvärken ha gått över också.

När jag gjorde iordning rabatten bredvid vår ytterdörr glömde jag ta en bild och lägga upp. Här kommer den i alla fall. (Ja, jag ska ta bort mossan på asfalten, har bara inte prioriterat det än)

I grönsakslandet börjar det också komma upp saker (jag köpte färdiga bön-plantor för någon vecka sedan). I år har jag köpt effektivare skydd mot grann-katternas krafsande.

Efter en hel helg av grävande ska jag nu laga mat så inte gästerna behöver svälta. Sen får jag väl hinna med och vara lite trevlig en stund innan det är dags att sova och sen fara till jobbet. Tur att mina föräldrar är tåliga och klarar sig bra på egen hand.

Idag var första dagen på mitt nya jobb. Min nya dator har Windows 10, 365, moln och en hel massa annat som gör att man måste skriva in sitt lösenord hundra gånger innan den fattar galoppen fullständigt. Ganska snart började jag önska att jag valt ett kortare lösenord.

När datorn var iordning var det lunchdags. Högsta chefen bjöd hela företaget på en mysig restaurang i stan för att fira att jag börjat. Alla åtta på företaget rymdes runt samma bord. Sen började folk berätta historier om misslyckade rekryteringar (folk som blev kickade innan de hann få av sig jackan första dagen, folk som bara stannat en dag, folk som behövde reda ut sitt liv först). Jag räknar med att stanna längre än en vecka och faktiskt ringa och meddela om jag inte kan komma någon dag.

På eftermiddagen fick jag logga in till programmet som vi gör. En halvtimmes genomgång fick jag också. Sen fortsatte jag klicka runt och skapa mina egna examensfrågor (Var finns moln? Upp/Ner/Åt sidan, Kan du svara på det här? Ja/Nej/Kanske). Det dröjde inte länge innan mina svar på en fråga plötsligt försvann. Jag hade hittat min första bug! Känns fint att vara lite produktiv redan första dagen.

När jag var på väg att gå hem för dagen frågade högsta chefen vad jag hade för plan. Jag var alldeles för trött för att ha någon annan plan än att åka hem och äta middag, men sa något om att fortsätta lära mig produkten och sen ta fram en plan för testningen. Det har inte haft någon riktig testare där, så jag tror att de förväntar sig att allt ska bli fantastiskt planerat och bra nu när jag kommer. Han får ge sig till tåls till några dagar.

I fredags var det avtackning på gamla jobbet. Det var både lite sorgligt och ganska skönt. Jag fick ett hejdå-kort med en massa foton på mig och blandade kollegor med knasiga miner. På förmiddagen nämnde jag för några av dem att jag tänkte stjäla bilden som kom tvåa i vår fototävlingen vi hade på jobbet. En jättefin bild där man ser några som tränar rodd genom en glaskula. Det var min närmsta kollega K som hade fotat den bilden. Hon sa att jag gärna fick ta den. En annan kollega (som var ansvarig för kontorslokalerna) tyckte också att jag skulle sno den.

När det var dags för mig att åka hem smög kollegan K och jag in i stora mötesrummet där bilden hängde och tog ned den. På den tomma platsen hängde vi min bild med Östergötland i vinterskrud och sen flyttade vi en tredje bild för att det inte skulle bli alltför uppenbart att en bild saknades. Fast jag tror att folk snart räknar ut vad som hänt med den ändå.

Färgmässigt passar bilden perfekt ovanför vår TV. Det är som att väggen bara väntat på att just den bilden skulle sitta där.

Som avskedspresent fick jag också presentkort som gäller på många ställen som säljer växter och trädgårdsgrejor. Det ska gå till dina fikonträd som du ska köpa, sa kollegan K. I helgen beställde jag två fikon- och två aprikos-träd. Fast ena aprikosträdet fick jag betala själv.

Dessutom fick J och jag en ”Tea for two” på ett ställe i Oxford som vi ska avnjuta när han gjort klart sina studier om några få veckor. Man kan få kaffe istället för te och sen ingår det både scones, mackor, kakor och bakelser. Mmmm.

Häromdagen kom det ett paket till jobbet som var adresserat till mig. Det var över ett år sedan jag beställde något till jobbet så jag blev lite överraskad. Jag hade ingen aning om vad det var. Till en kollega sa jag att det säkert var en bomb.

”Vill du vara så vänligt och öppna paketet lite längre bort?” bad han mig, oroligt.

Det visade sig att min närmsta kollega (som inte var på jobbet den dagen) hade beställt choklad till mig eftersom jag ska sluta. Jag blev alldeles rörd av omtanken. Det känns lite jobbigt att lämna henne i sticket med allt jobb. Även om de redan börjat intervjua folk för att ersätta mig tar det ju ett tag att lära upp en ny.

Det dröjde några dagar innan jag provsmakade för jag ville inte förstöra texten. Nu har jag provat och chokladen är jättegod.

I dag har A och jag ägnat oss åt ommöblering i trädgården. Först gick jag till trädgårdsstället här i stan för att köpa två buskar rosenkvitten. Överraskande nog (nej, kanske inte) kom jag hem med fyra påsar med olika växter, inklusive de två buskarna som jag skulle ha.

Rosenkvittarna åkte i jorden först. De ska pigga upp planket mot grannen närmast vårt garage. De blommar med röda blommor på nästan bar kvist så här års. Till hösten blir det frukt som man kan ha i kakor eller göra marmelad på. De är alldeles för sura för att äta som de är.

A fick i uppdrag att plantera några primula i rabatten bredvid ytterdörren. Sen var jag på väg att flytta en ormbunke därifrån till ett skuggigare hörn, men då tog A över. Han tyckte det var mycket roligare att flytta stora växter än att plantera små söta blommor.

När ormbunken var flyttad ville han gräva mer så vi flyttade den andra ormbunken och den största fiberliljan också.

Fiberliljan hade mindre rotklump än vi hade befarat, men den var ändå tung. A och jag lyckades baxa upp den i skottkärran med gemensamma krafter.

Vädret var lite disigt, men med 10 grader i luften var det riktigt skönt ändå. Efter ett par veckor med rejäl frost om mornarna och 2-5 grader dagtid kändes det som vår på riktigt.

I utrymmet som blev i rabatten planterade jag till slut resten av primulorna, några påskliljor och en växt som inte verkar ha något svenskt namn. Sarcococca hookeriana hör till buxbomssläktet. Blommorna som kommer på vintern doftar starkt av honung. Direkt när jag tog upp den ur påsen här hemma dök ett bi upp och kastade sig över blommorna, yr av lycka. Årets första.

Jag glömde ta kort på den färdiga rabatten och nu är det mörkt, så det får bli en annan dag

I helgen var vi i Sverige och firade Js pappa som fyller jämnt. Vi hann med en hel del annat också på bara en helg.

I fredags åkte jag tidigare från jobbet, hämtade J och for sen hem och bar ut väskorna till bilen. Barnen kom hem från skolan, bytte snabbt till vanliga kläder och sen åkte vi mot Heathrow. Trafiken in mot London kan vara lite grötig, men allt flöt på så vi var framme på en timme blankt. Nytt rekord!

På Heathrow åt vi på en japansk restaurang där maten åker runt och man plockar åt sig det man gillar. Tallrikarna är färgkodade efter pris. På slutet räknas tallrikarna och sen är det bara att betala. Med så mycket smaskigt att prova blir det dyrt. Men det är det värt någon gång ibland.

Flygresan gick i medvind så vi var framme 20 minuter före tabell. När vi kom till bagagebandet var våra väskor bland de första och när vi kom ut från Arlanda så kom bussen samtidigt som vi nådde hållplatsen. Allt flöt på så bra att man knappt trodde det var sant.

När vi gått igenom tullen nämnde A att mormor och morfar överraskat dem några gånger där utanför men att han inte trodde att de skulle stå där nu, och det gjorde de inte heller.

Vi hämtade ut en hyrbil och åkte till ett hotell i Arlandastad. När vi närmade oss kändes det bekant. Byggnaden mitt emot hotellet påminde om stället där min bror jobbar. Jag sms:ade honom och skrev att vi var vid hans jobb. Klockan närmade sig midnatt, så han hade nästan lagt sig. Våra föräldrar var där på besök så han ropade genom väggen till rummet där de skulle sova: ”Kan P vara i Sverige nu?”. Mamma bekräftade att vi skulle hit nån gång nu-omkring och bad honom fråga om vi kunde ses.

Tyvärr strulade min mobil så de fick inte se svaret förrän nästa morgon.

Vi hade bokat ett familjerum, men de hade slut på dem så istället fick vi två rum med dörr emellan. Mer flyt! Barnens rum hade en stor balkong och sängarna var underbart sköna.

När vi öppnade resväskan insåg vi att det var blött där. Och luktade röd-vin. Det var slutklämmen på flytet den dagen… Flaskorna som Js pappa skulle få i present låg mjukt bland vantar och mössor, men det räckte inte. En flaska (givetvis den röda) hade gått sönder. Som tur är så hade vantarna och mössorna ganska god uppsugningsförmåga också, så allt var inte blött. Men skjortorna som A och J skulle ha på sig var bortom räddning. Min rödflammiga klänning var det däremot bara att skölja ur och hänga på tork i badrummet.

På morgonen fick vi kontakt med min bror igen. De hade just vaknat och vi kom fram till att om de åkte bums skulle vi hinna ses i 15 minuter. Det är bara för er att kasta er in i bilen, sa jag. Efteråt frågade A vad vi hade pratat om. ”Att det var fint väder”, svarade jag och bytte samtalsämne. A tyckte det var lite konstigt, men tänkte inte mer på det sen.

När vi lämnat hotellrummet och kom till receptionen stod min bror och föräldrarna där. A var bara någon meter från dem när han plötsligt fick syn på dem och tvärstannade. Sen stod han still och bara och tittade storögt i 30 sekunder innan han sa hej. K, som kom något senare hade redan hört röster och hunnit vänja sig lite redan innan hon kom fram. Vi fick en trevlig kvart tillsammans innan vi var tvungna att åkt. Först till närmsta köpcentra för att köpa rena skjortor, sen vidare till Loka Brunn.

Det är lite glesare på svenska vägar än vad man är van vid. Körfälten är bredare också. Och det finns diken.

Det första barnen gjorde när vi kom fram var att springa ut i snön.

Snart hittade vi Js syskon med familjer och allihop samlades i restaurangbyggnaden i väntan på att Js pappa med fru skulle dyka upp. När han kom in i rummet och fick se oss var det hans tur att bli överraskad och tyst en lång stund.

När vi sjungit ja må han leva, överlämnat återstående flaskor med engelskt vin och han hämtat sig så högg vi in på eftermiddagsfikat. Tårta och ett antal smaskiga kakor. Hur gott som helst.

Vi sov i huset uppe till höger och här är J med flera på väg till badet.

Sen var det dags för spa. De flesta poolerna hade varmt eller riktigt varmt vatten, men en liten ”isvak” hade bara 16 grader. A doppade sig 4-5 gånger där, men jag fegade ur redan när vattnet nådde över anklarna.

Min favorit var nog den varma poolen utomhus med utsikt över sjön. Här njuter barnen i den medan jag står utanför, barfota och i en tunn badrock, och försöker ta kort på dem.

Inomhuspoler med masserande bubblor och stora poolen med strömmande vatten var också trevliga som omväxling. Flera sorters bastu fanns det också, för de som är lagda åt det hållet.

På kvällen avnjöt vi en fantastiskt god middag. En sån där som har en massa små delar som man inte kan gissa vad de smakar utifrån utseendet. Det är bara att prova och bli överraskad. Bland favoriterna var en aptitretar-smet med bacon-smulor på, en friterad fyrkant med underbar smet i och en liten bit vildsvinskarré. Tyvärr gör inte mina ord riktigt maten rättvisa.

Den natten sov vi som stockar och även om spa-et öppnade 7 så bestämde vi oss för att inte gå upp förrän halv 8. Frukosten var, som väntat, fantastisk. Och badet var lika bra som dagen innan. Tyvärr var vi tvungna att lämna stället redan klockan 12 för att hinna med flyget tillbaka till England på kvällen.

Ett trevligt stopp blev det på hemvägen också. Vid E18, nära Arboga ligger ett litet värdshus som J hade kollat upp i förväg. Där åt vi lyxig lunch (i gammaldags miljö igen). Vi vet inte riktigt vad en rapsgris är, men A sa att det var hur gott som helst. Kaffe ingick och det låg några småkakor på ett fat intill, så jag sa att barnen kunde ta varsin kaka om de ville. Just då gick en av de som jobbade dör förbi och frågade A om han var mätt. A var nog inte riktigt beredd på frågan så han sa inget. Istället sa jag att han nog var lagom mätt för att kunna få ner en kaka också. ”Vill du inte hellre ha glass?” undrade mannen. Det ville A. K också. De fick varsin liten bägare med riktigt fin vaniljglass. Barnen lät oss smaka och jag hade gärna bytt bort mitt kaffe mot glassen om jag bara fick.

Resten av resan gick bra och när vi kom hem packade jag upp resväskan och stoppade tvättmaskinen full med vantar och mössor. Ylle och gammalt rödvin är ingen höjdare tillsammans. Vi får väl se om jag måste köpa blekmedel till skjortorna eller om rödvinsprogrammet på tvättmaskinen lyckas göra underverk.

Förra veckan meddelade jag min chef och mina kollegor att jag kommer sluta där och börja på ett nytt jobb om fyra veckor. Chefen såg fortfarande blek ut dagen efter och min närmsta kollega var ledsen men samtidigt väldigt glad för min skull. Det har varit lite för mycket frustration och samarbetsproblem på jobbet mellan olika grupper, så jag har av och till letat efter något annat ganska länge.

För några veckor sedan hörde en rekryterings-konsult av sig och undrade om jag var intresserad av ett jobb i en mindre stad väster om Oxford. Det var lite längre bort, men i stort sett allt annat verkade jättebra. När de sa att jag kunde fortsätta jobba fyradagarsvecka så kände jag att det inte fanns mycket kvar att tveka om.

Min närmsta kollega meddelade i måndags alla planer hon har för min sista tid på jobbet. Dels blir det den vanliga avskedslunchen med alla kollegor som vill följa med. Den ska vi ha på en Indisk restaurang i Didcot. Sen ska vi ha en bowling och bio-kväll i Oxford och en tjejmiddag. De två andra tjejerna som var med i samtalet tyckte det var en jättebra idé. Kanske ett knytkalas också, eller istället. Jag föreslog att vi skulle ha en kill-middag också, med bara mig och alla killarna, men då ville de andra tjejerna också vara med. Jag ska se om jag kan få dem att nöja sig med två avfirningar. Mer än så känns lite jobbigt.

Övriga aktiviteter på gång är fest på ett spa i helgen (mer om det efteråt) och nästa onsdag ska jag på spa (igen). Denna gång med mina blivande kollegor. Tyvärr ska vi bara utnyttja konferensdelen av stället då, inte spa-delen.

Och så lite allvarligare till slut. Vi är inte personligen drabbade, men Didcot Power station som ligger en km från mitt nuvarande jobb hade en stor olycka igår. För två år sedan sprängde de tre av de gamla kyltornen och nu höll de på att förbereda för att spränga ytterligare en byggnad när halva den byggnaden plötsligt kollapsade. Minst en död, flera skadade och fortfarande tre saknade.

Nu var det dags för oväder nummer nio för säsongen. Storbritannien har hunnit till bokstaven I och denna storm fick heta Imogen. Förra stora ovädret var värst för norra delen av landet, men Imogen dansar runt här i söder.

För första gången i vinter har de utfärdat översvämnings-varning i vår stad. Tittar man noga så är till och med bäcken i vår trädgård med som potentiell översvämmare.

Där det är det rött så är det dags att lägga ut sandsäckar och inte ge sig ut i onödan. Orange bara en lite försiktig varning att det kan bli värre.

Tittar man noga på vår bäck kan man se att den stigit med bortåt 10 cm. Pinnen som ligger där låg där innan stormen ens började. Om det är allt man ser efter att halva stormen åkt förbi så tänker vi inte ligga sömnlösa i natt.

Jesper åkte bil med mig till jobbet idag. När jag hämtade honom på eftermiddagen var man tvungen att hålla i bildörren med båda händerna för att den inte skulle flyga upp helt när man öppnade. En kollega till mig hade inte varit lika försiktig i vinden. Han lyckades få sin bildörr att flyga in i sidan på en dyr BMW. Drygt £500 skulle det kosta att fixa till BMWn. Inte bra.

…

Det här blev aldrig publicerat igår. Nåväl, bättre sent än aldrig.

Idag har jag bjudit mina kollegor på semlor. Här i England firar man fettisdagen med pannkakor och vi skulle ha pannkaks-knytkalas på jobbet. Pannkakor har man ju på torsdagar sa jag och hade med mig 20 små semlor istället. Barnen fick med sig varsin semla utan grädde till skolan också.

På knytkalaset frossade vi i pannkakor, semlor och fyllda champinjoner tills alla var mätta. De sista fyra semlorna fick jag med mig hem så de stoppade vi i oss i väntan på att middagen skulle bli klar. Efter middagen åt vi de planerade fullstora semlorna. Sen var vi mätta.