Uncategorized

I onsdags hade jag en trädgårdsmänniska på besök. Jag hittade hennes hemsida när jag googlade på utrotning av björnbär. Hon har skrivit en utmärkt artikel om björnbärsutrotning som jag följde och det fungerade. På hemsidan berättade hon att hon bor i vår lilla stad och jobbar som trädgårdsmästare på flera ställen. Dessutom gör hon trädgårdsdesign åt folk och håller minikurser. Kurserna går ut på att man bokar henne för 2-3 timmar, berättar vad man vill lära sig och sen kommer hon och lär ut i ens egen trädgård. Jag beställde 2 timmar ”Hur ska jag designa min trädgård?” och i onsdags var hon här.

Vi började med att titta på vad som redan fanns och vad jag tänkt så här långt. På ett ställe som ska bli rabatt ligger det högar med upp-och-ner-vända grästorvor som jag grävt bort från ett parti som ska bli gång. ”Vad har du tänkt göra med det?” undrade hon. Min tanke att vänta till gräset multnat lite mer och sen lägga det i grönsakslandet fick klart godkänt. Före detta gräsmatta är den finaste jorden. Den ska grönsakerna ha.

Sen tittade hon på den drygt meterhöga stubben efter det rödbladiga trädet och frågade försiktigt ”Vad har hänt här då?”. Jag medger att den var ganska fult avsågad. Efter att jag förklarat att jag försökte ta död på trädet, inte hamla det, fick jag godkänt och sen verkade det som att hon litade på att jag någorlunda visste vad jag höll på med. Några latinska namn slängde jag mig också med, för att hjälpa upp min trovärdighet.

Det hela resulterade till slut i en plan som innehåller fikon (mot husets södervägg), fler bärbuskar, en murad kant ner mot bäcken med en liten trappa (alternativt en rad med nerslagna stolpar vilket skulle bli betydligt billigare men inte lika fint) och en massa vårlökar och andra fina blommor i slänten på andra sidan bäcken. Fast först måste nässlorna utrotas. Varje gång de nått 15cm i vår så får vi nässelsoppa.

På norrsidan om huset kan jag ha rabarberland och en massa annat fint när jag väl fått bort allt ogräs. Inte visste jag att pärlhyacint är ett ogräs. Fast jag fick behålla några om jag ville (”du kommer inte få bort alla ens om du försöker”). Citronmelissen som täcker ett par kvadratmeter borde också bort (men jag kanske sparar några i smyg).

Vid ingången ska jag plantera buskar med starkt doftande blommor som blommar på vintern. Det finns doftande taggfria rosor som skulle passa bra klättrande på staketet där och passionsblomma som kan klättra på planket (”passionsblommor växer som ogräs här”).

Sedan dess räcker det att jag tänker på hur trevligt det var att gå runt där och prata trädgård och hur fint det kommer att bli för att jag ska känna mig alldeles genomglad. Få tvåtimmarskurser har så bra effekt.

Vi får väl se om jag kommer på någon mer bra ursäkt för att ta hit henne på en kurs till. Det blir nog inte formklippning-av-buskar-kursen även om det är en av hennes favoritgrenar, för det är inget jag fallit för, än.

 

 

Om bara vädret är någorlunda, dvs liten risk för regn när han ska till jobbet, så brukar J cykla. Det tar ca 40 minuter. Första biten är genom vår stad, sen ut på en asfalterad gång/cykelväg på landet, vidare på asfalterade och sen grusade små bilvägar på landet för att slutligen bli en lerig stig den sista biten innan man kommer fram till området där han jobbar.

Åtminstone brukade det vara en lerig stig sista biten. Jätte-kletig sån där engelsk lera som inte ens går att skrapa av stövlarna med våld. Men för några månader sedan kom ett företag och breddade stigen och la asfalt! Lyxigt! Inte långt senare la de ett tjockt lager grus ovanpå asfalten. Det är lite oklart varför, men det kan ha att göra med att hästar kan halka annars.

Med ett tjockt lager grus gick det ju inte längre att cykla särskilt bra, dessutom var det bara beställt ett tunt lager, så företaget som gjort jobbet fick komma och plocka bort merparten av gruset igen.

Äntligen verkade allt perfekt. I flera dagar, tills J en dag skulle cykla hem och hade punktering. Jag kom och hämtade honom och cykeln.

Det finns en cykelförening på området där J jobbar. De sysslar bland annat med påtryckning  för att få bättre cykelvägar till området. J gick in på deras hemsida och insåg att han var långt ifrån den enda som fått flintaskärvor i däcket. Gruppen hade till och med döpt sträckan ”Puncture Alley”.

Efter att lagat däcket såg J till att leda cykeln förbi Puncture Alley. Efter några dagar kom det upp en skylt som varnade för punktering och rådde folk att cykla på sidan om vägen (dvs i det leriga diket). Det är ju inte särskilt kul att varken leda cykeln eller vingla i diket. Ännu mindre att göra det två gånger om dagen, dag ut och dag in, så efter ett tag började han chansa och cyklade i gruset istället.

I fredags kväll när det började närma sig middagsdags ringde han och undrade om jag kunde komma och hämta honom i skogen ovanför East H. Punktering igen. Jag trodde att du alltid gick den biten, sa jag. Han mumlade något till svar.

Det var en stjärnklar kväll och inte så jättekallt, så det var rätt ok ändå. Dessutom hade jag bett barnen ordna med tacos medan jag hämtade J, så det var trevligt att komma hem också.

När jag var barn och vi läste om stenåldern i skolan drömde jag om att hitta en riktig flintsten. Häromkring finns det överallt, så det är inte lika fantastiskt som när jag var barn. Men ganska häftigt ändå så länge man inte får punktering. Undrar hur svårt det är att göra upp eld med ett par stenar?

Företaget som gjort iordning vägen har fått bakläxa igen. De ska sopa upp de vassa skärvorna och lägga på ett nytt tunt lager av någon lämpligare grussort. Oklart när.

J kommer inte cykla där igen förrän det är klart. Säger han.

Efter önskemål; Här är vinterbilden som hamnade bland top-20 på jobbets fototävling. Nu hänger den i korridoren till köket på jobbet.

På jobbet har vi haft bråda tider med sånt som inte är direkt jobb-relaterat. För att muntra upp väggarna lite ordnades en fototävling i höstas. Alla fick skicka in några bilder var och sen var det omröstning. Bland 64 bilder skulle de 20 bästa väljas ut.

Dessa 20 gjordes det förstoringar av och sen hade vi fotoutställning.

Nästa grej var julpynt. Vi var tre som hjälptes åt att pynta julgranarna, så det blev lite blandad stil.

Sen hade vi julmiddag på ett tjusigt hotell i Oxford. Mycket lyckat.

Som om inte det räckte hade vi jullunch på jobbet också, där alla tog med sig mat och ställde på ett bord så det nästan blev som ett internationellt julbord. Jag gillade den indiska maten och spanska tortillan bäst. Engelsk julmat är ingen riktig höjdare och utlänska kakor står man också gärna över.

Igår när jag hade ledig onsdag ville inte min närmsta kollega, KS, sitta ensam på kontoret, så hon jobbade hemifrån istället. Hon har en liten samling med Minions på sitt skrivbord, och med oss båda borta var det inte längre någon där och vakade över dem.

Ett par andra kollegor såg i alla fall vad som hände och skickade mail till KS med deras äventyr. Jag har fått lov att lägga upp mailen och vad KS svarade på bloggen. Så nu får nu en liten inblick i vad chefs-teamet gör när testarna är borta.

—–

Sent: 16 December 2015 14:46

Let’s go out for lunch!!

—–

Sent: 16 December 2015 14:49

Yippee!! We have manged to hitch a lift………

—–

From: KS
Sent: 16 December 2015 14:51

There will be serious consequences……………..arghhhhhhhhhhhhhhhh…………………….

—–

Sent: 16 December 2015 14:52

Oh!! Harvester……..

—–

From: KS
Sent: 16 December 2015 14:53

Feed them well!!!

—–

Sent: 16 December 2015 15:09

What shall we eat???

Aaaaaaaaaaaaaaaaaa! Wine……..

—–

From: KS
Sent: 16 December 2015 15:10

Don’t get them drunk. I take no responsibility of what they do after……..!!!!!!! This is a warning…..!

—–

Sent: 16 December 2015 15:18

Hey look!!!  Coke a Cola!!!!

I found one too……..

 

—–

Sent: 16 December 2015 15:28

 

BURP!…..

—–

Sent: 16 December 2015 15:56

 

Nom! Nom! Breaded Mushrooms…………………..

—–

Sent: 16 December 2015 16:01

Oh No! Bob’s gone hyper on the coke and paid……….

—–

Sent: 16 December 2015 16:40

BOB!!! NO!!!!!!!!!

—–

Sent: 16 December 2015 16:42

Minion in car – “It was your fault we lost Bob”…………….

—–

Sent: 16 December 2015 17:01

The Minions break the news about Bob to the ones that stayed behind………………………

TO BE CONTINUED………

—–

Sent: 16 December 2015 22:46

S**t ! Bob has gone to Boston!

I helgen drog julförberedelserna igång på allvar. På lördagen bakade J och K lussekatter.

På söndagen gjorde A och J knäck. De blev perfekt sega, men inte så många. Det berodde delvis på att de engelska formarna är lite större än klassiska svenska knäckformar. Den andra orsaken var att de bara gjorde enkel sats. Orutinerat.

J har nämnt att om de tar slut går det ju alltid att göra fler. Samma gäller lussekatterna.

Medan J och (oftast) ett barn jobbade i köket så satt jag och eventuella överblivna barn och målade julkort. Julmusik hade vi på också för att få till den perfekta stämningen. Det var lättare på kvällen för då såg man inte hur grönt det var i trädgården.

En till promenad uppåt vanliga stället har jag också hunnit med.

Längre bort på ett fält stod ett par män med något som såg ut som ett mätinstrument. Plötsligt svänger bilen snabbt ut på vägen och med ett vroom far den iväg uppåt och förbi männen på fältet. Jag räknar snabbt ut att det var ett kamerastativ jag sett. De ville nog filma den fina bilen i ett vackert landskap.

A kom hem från skolan en dag och berättade att han lärt sig varför korv och mos kallas bangers and mash här. Under kriget (oklart vilket) späddes korvarna ut med så mycket vatten att de ofta exploderade när man kokade dem. Därav namnet bangers. Mash betyder mos, så det var inte lika fantasifullt. Men tänk ändå vad mycket barnen lär sig i skolan.

Meterologisk sommar i Sverige är när dygnsmedeltemperaturen är över 10 grader i ett visst antal dagar i sträck.

I förmiddags gick jag på promenad i det soliga vädret. Det har varit lite grått och blött på sistone så jag var glad att solen sken på min lediga dag. I utkanten av vår lilla stad kan man ta en ganska brant backe upp och när man kommer upp över krönet är man helt på landet och stan syns inte längre.

Efter en stund på relativt platt mark (lite ner och upp igen), där jag brukar svänga neråt, bestämde jag mig för att inte ta vanliga rundan på 1,5 h. Istället tog jag ytterligare en halvbrant backe för att komma hela vägen upp till the Ridgeway.

Jag kom upp samma parkering som vi utgick från när mina föräldrar var här senast. Där höll en kvinna på att lasta ur sin häst ur släpet. Ridvägarna där uppe är jättefina och hon hade bestämt träff med en kompis för en ridtur.

När vi stod och pratade kom en man gående, dubbelvikt över en halvstor valp. Hunden hade inget koppel och ägaren höll hunden i halsbandet för att hindra den från att leka i lerpölarna på parkeringen. Jag föreslog till ägaren att han skulle prova på lite lek i lerpölarna själv. Det skulle säkert bli mycket roligare för alla inblandade. Ägaren såg lite tveksam ut. Det blev ingen lek idag i alla fall.

Jag vandrade neråt igen och njöt av utsikten.

Som kontrast till det varma vädret har vi fått upp vår nyinköpta julbelysning. Det gör stor skillnad morgon och kväll, för även om det inte är kallt så är det mörkt när man vaknar och skymning när jag far hem från jobbet. (Ja, jag vet att vi har ljust mycket längre än i Sverige, men ni får väl sätta upp ännu mer julbelysning).

Sedan vi flyttade in i vårt hus för snart ett år sedan har tv-kanalerna gradvis blivit mer och mer pixlade. För några månader sedan var det så illa på de flesta kanaler att de inte längre var möjliga att titta på. BBC var fortfarande nästan ok så vi har nöjt oss med deras fyra kanaler. BBC har många intressanta program, så det har inte varit synd om oss.

I onsdags tog vi hit en expert för att se om vi behövde byta någon kabel, men det visade sig att signalen från tv-sändaren var för dålig. Vår stad ligger lite gömd bakom höjderna på the Ridgeway. Antingen skulle vi behöva en antenn som satt en bra bit högre upp eller så kunde vi köra med parabol.

Det satt redan en parabol på väggen (gissar att förra ägaren hade samma problem) så vi skickade efter en box som tar emot ”freesat” och kopplade in.

Plötsligt hade vi 173 kanaler med perfekt kvalitet. Snacka om TV på steroider! Visserligen var en del av de 173 kanaler kopior (standard, HD och standard med en timmes fördröjning), men ändå. Det tog oss en timme bara att snabbt bläddra igenom allt. Förutom alla engelska kanaler vi redan kände till (och ett par walesiska som är fullkomligt obegripliga) fanns där en massa utrikiska, som amerikanska, arabiska och ryska. Till och med en Bollywood-kanal.

J och jag satt och förundrat tittade på Bollywood ett tag; Indier i tjusiga kläder som sjöng och tjejen delade ut mat och flörtade med alla killar men mest med en. Jag har lärt mig av min indiska kollega att man aldrig riktigt får se dem pussas. Det är alltid en blomma eller något framför ansiktena när det händer, så vi satt och väntade på det. Men det blev bara nästan-pussar, mer sång och mer att tjejen delade ut mer mat till killarna. Vi insåg att vi aldrig någonsin kommer förstå det där och troligen inte titta så mycket mer på den kanalen igen.

PS. Om någon undrar över julklappar så skulle en ny potatisskalare sitta fint. Inget häftigt, bara en vanlig klassisk svensk modell.

Häromveckan hade vi en rörmokare här som installerade en avhärdare. Den byter ut kalcium och magnesium i vattnet mot natrium som inte verkar kunna fastna någonstans. Avhärdaren står under diskbänken och man behöver bara mata den med saltblock 1-2 gånger i månaden. Efter snart tre år med kalkavlagringar på alla ställen som varit i närheten av kranvatten så börjar vi nu se ljuset i tunneln, eller kanske i rören. I köket har vi numera en separat dricksvattenkran med filtrerat ganska hårt vatten (det mjukgjorda vattnet smakar inte lika gott). Vanliga kökskranen och resten av huset har mjukt vatten.

Vi fick några tabletter för att testa vattnet också. Man häller lite vatten i ett provrör, tillsätter en tablett, skakar och kollar vilken färg det blev.

Rörmokaren visade först hur man skulle göra. Som väntat blev vattnet från den separata dricksvattenkranen rött eftersom det var hårt. Vanliga kallvattnet (det mjuk-gjorda) blev så klart grönt.

lite intressantare blev det helgen efter när jag skulle visa familjen. Vattnet som stått i kallvattenkranen över natten blev helt rött. Ledningen från avhärdaren till kranen är mindre än en meter, men på insidan av alla våra rör sitter det kalkavlagringar som numera långsamt minskar i tjocklek. Kalken som sakta löses upp gör det mjuka vattnet hårt igen. Om några månader kommer troligen all kalk i rören lösts upp och då kommer vi ha mjukt vatten även när det stått i rören över natten. När vi spolade lite och gjorde provet igen så blev vattnet grönt

Men redan nu njuter vi av att kalkfläckarna i duschen är borta för gott sedan jag skrubbade bort dem. Och det går åt löjligt lite tvättmedel. Tar jag mer än en fjärdedel av rekommenderad dos för vanligt mjukt vatten så blir det för mycket lödder och tvättmaskinen måste köra en extra sköljning för att bli av med överblivet tvättmedel.

Våra ovänner sniglarna har kommit på besök igen. Efter ett par nätter med slemspår på golvet hittade vi plötsligt en morgon vi fyra stycken. Tre av dem i köket. Blä. De måste fått någon miss i planeringen och inte hunnit tillbaka till sina gömmor innan det blev morgon. Jag googlade och fick tips om att täppa igen alla små sprickor i väggarna där de kan smita igenom. Däremot ska man inte lägga ut salt på golvet för att ha ihjäl dem. Då blir det en slemmig orange pöl att ta reda på. Inte roligt. Vi lyfte ut våra fyra sniglar och kastade dem till andra sidan bäcken. Det borde det dröja innan de hittar tillbaka därifrån.

Senaste dagarna har vi inte sett fler sniglar, men mina skor står på hålet i hallen varje natt, för säkerhets skull.

Barnen och jag drabbades av lite julstämning i helgen och gick till ett ställe som säljer mycket julsaker. Barnen fick en summa var att handla för. A köpte ett stort gosedjur i form av en ren. K hittade flera fina ljusstakar och några silvriga små granar. Jag hittade en liten renskulptur som jag gillade. J har beställt julbelysning som ska hänga ute på huset. När det kommer upp så är det bara granen kvar och sen är vi beredda.

K fyllde tonåring på under höstlovet. Min lilla dotter är inte så liten längre. Tonåring och dessutom bara nån centimeter kvar innan hon är längre än mig. Hennes önskemål för dagen var pannkakor på ett amerikanskt ställe och sen glass-och-maräng-tårta med hemlagad saffransglass och vaniljglass. Eftersom J hade lite semesterdagar att ta ut (annars försvinner de till nyår utan att man får ett öre eller pund i ersättning) och det amerikanska stället bara serverar pannkakor på förmiddagarna så ordnade han med allt som behövdes den stora dagen.

Dagen innan var jag onsdagsledig som vanligt och då städade och bakade barnen och jag tillsammans. På eftermiddagen sa jag till barnen att jag skulle handla, men det var inte riktigt sant. Istället åkte jag till Didcot och hämtade mina föräldrar på tågstationen. Gissa om barnen blev förvånade när mormor och morfar plötsligt dök upp. Det är inte första gången de gör sånt. En annan gång när vi mellanlandade på Arlanda nära Ks födelsedag var de där och gratulerade. Den gången hann vi bara äta mat och glass innan vi skulle vidare. Nu kunde vi ses flera dagar.

På Ks stora dag åkte hela gänget utom jag till det amerikanska stället. J skickade en bild till mig på jobbet så jag kunde se hur bra de hade det.

Barnen gillar inte att gå på promenad med mig och J, men om morföräldrarna följer med är det helt plötsligt riktigt trevligt. Vi tog bilen upp på the Ridgeway och gick en sväng där. Vädret var härligt. A hade i läxa att fotografera ett antal perspektiv-bilder.

Mina föräldrar och mina barn gillar att spela spel, så det blev mycket sånt under helgen. Föräldrarna brukar spela nån alfapet-variant på sina mobiler och visade barnen vilken app de skulle ladda ner, så nu fortsätter spelandet efter att de åkt hem.

Förra veckan var det dags för firande igen. Den här gången var det Guy Fawkes stoppade sprängning som firas med fyrverkeri. I Oxford firades det i lördags med en stor välgörenhets-kväll. Förutom fyrverkeri var där karuseller, massa mat, självlysande leksaker, radio sände live och hade musiker på scen. Inträdet gick direkt till välgörenhet och troligen en del av pengarna för försäljning också (fast jag är inte säker). K var på födelsedagskalas hos en klasskompis och såg på ett annat fyrverkeri, men J, A och jag var i Oxford.