Författararkiv: pilabro

A och hans kompis S leker i snön på väg hem från sista skoldagen.

Igår lämnade vi Sverige med minusgrader och en halvmeter snö för vårt nya hemland med flood warnings, duggregn och 13 plusgrader. Det känns bra att december varit så vintrig, för det gör att det känns som vår här. Nu vänder det och blir ljusare igen, fick jag höra igen. Men jag bara log. Det är redan mycket längre dag än i förrgår.

Resdagens morgon började med en liten miss. Hotellet hade senare frukosttid än på vardagarna, men som tur var hade vi russin, flingor och knäckebröd på rummet. Dessutom ingick frukost i planet till Stockholm. Nästa del var taxin, som kom sent. Men jag hade bokat den med god marginal, så det var aldrig någon fara. Flygresorna gick bra. Det var molnigt så vi såg inte marken, men det är ju trevligt att se solen ett par timmar.

På Heathrow väntade J och efter en stunds kramande tog vi oss till biluthyrningen. Det visade sig att J hux flux blivit guldmedlem och inte behövde fylla i några papper. Det var bara att gå direkt till bilen.

Ganska snyggt väskpussel.

Vis av erfarenhet från tidigare vistelser här hade jag önskat en relativt liten bil, så man får plats med hela innanför de vita linjerna när man parkerar, och har lättare att ta sig fram. Men med tre stora resväskor, tre handbagage och fyra personer blev det lite på gnällen. Ett baksäte fälldes ner och J flyttade om resväskorna ett par gånger. Sen gick allt in. Pust!

Bilens termometer visar på 13 grader, och det regnar (så klart).

Efter drygt en timmes bilfärd svängde vi in på vår parkering. I trädgården är bara det vintergröna grönt, men det är knoppar lite varstans och en vinter-jasmin blommar med gula blommor på bar kvist. Den ser lite ut som en forsythia på håll.

I huset är det flyttkartonger överallt. Flyttkarlarna har varit snälla och ställt det mesta i rätt rum, men uppackningen har vi sagt att vi sköter själva. J har köpt lite att äta så vi njuter av bröd och ost uppskuren med morakniv innan vi börjar öppna lådor. J tycker att det skulle blivit mer julstämning om lådorna haft julpapper och snören runt, men man kan inte få allt.

När vi blivit hungriga igen går vi till centrum för att hitta en restaurang. Lördag kväll är restaurangen Björnen fullbokad och vi lyckas inte komma överens om vi ska ha indiskt, thailändskt eller gå på vanlig pub. Finns det inte någon italiensk restaurang? Måste vi gå på restaurang varje dag? Efter en stunds diskussion går vi till stora mataffären och köper färsk pasta och annat som behövs till en spagetti carbonara. Den blev jättegod. Till efterrätt äter vi en orange-truffel-nånting som vi köpt. Helt ok den också.

Mer lådöppning efter maten (brödkniven hittad!) och sängdags framåt midnatt, engelsk tid, även för barnen (och lång sovmorgon).

Idag kom vår landlord (eller snarare lady) L förbi för att visa hur saker fungerar. Jag passade på att fråga om trädgården och fick en liten genomgång. Eucalptus, fikon och kamelia är några av exlusiviteterna här som inte fungerar hemma i Sverige. Det ska bli kul att se kamelia blomma på riktigt för första gången. Har bara sett den på bild innan. L berättade att i höstas hade hon gjort som vanligt, köpt en massa lökar och planterat när hon plötsligt insåg att hon inte kommer vara här när de blommar. Hon verkade glad åt att jag är trädgårdsintresserad så det inte var förgäves.

Barnen hälsar till alla som läser bloggen.

Nu är det mesta i Sverige avklarat. Jag har kvar att tömma brevlådan (sen kommer posten eftersändas) hämta ett paket på macken och köpa en liter fil. Planen är att göra egen fil i England. Det är bara att hälla nån matsked fil i en skål med mjölk, låta stå i rumstemperatur något dygn, kanske röra ett par gånger och när den är klar ställa i kylen. J har ägnat hösten åt filexperiment och det är inte svårt, tar bara lite tid. Det funkar till och med med fryst fil. Det blir J:s första utlandsvistelse med riktig frukost. Jag är betydligt mindre kinkig med fil, men när jag bodde i Schweiz brukade jag baka riktigt bröd då och då. Hellre några dagar gammalt svenskt bröd än baguetter direkt från boulangeriet med skorpa så hård att man får sår i gommen.

Det ska bli intressant att se vad man kommer sakna mest i England (förutom tvättstugan och språket) och vad man kommer bli mest irriterad på. Snöskottningen blir trevlig att slippa även om en vit jul är finare än den grå-gröna vi kommer få. Mina kollegor tror att vädret kan bli tufft. Jag fick en neon-gul sydväst i avskedspresent av dem. Idag när alla andra gick på möte packade jag ihop det allra sista och gick. Jag vet att jag missade att säga hejdå till flera av er så det kommer här: Ha det så bra, det var trevligt att lära känna er och jobba med er. Vi får se när vi ses igen! Och den hälsningen gäller en hel del andra som jag inte heller sagt hejdå till av olika anledningar.

Allt som ska till England räknas och ersättnings-värdet uppskattas.
Fem osthyvlar. Vad kostar det i England?
Vantar finns det ingen rad för i protokollet. Har man inte det där?
Ladder, Barbeque och Refrigerator. Nej, de får stanna i Sverige.
Men glassmaskinen åker med.

Grej efter grej sorteras.
Böcker jag inte vill läsa igen slängdes redan i höstas.
Åtta kassar.
Böcker jag inte kan vara utan får stå kvar i bokhyllan för att packas i lastbilen till England .
Tre hyllmeter.
Resten av böckerna lägger jag i flyttlådor.
Åtta.
And counting.

Bara två symaskiner.
Hur mycket tyg får man ta med?
Får man köpa nya tyger där om man inte tar med så mycket?

Ingen mat eller dryck får åka lastbil.
Torkade kikärtor – släng
Äppelmos – ge bort
Vitlök och tårtdekorationer – någon intresserad?
Kokos – funkar i risgrynsgröt, kanske i köttbullarna, men inte på ostmackan.
Om man är över 18.

Nej, nu är det dags för matpaus. Sen blir det packning igen.