Författararkiv: pilabro

Så länge jag kan minnas har jag ogillat att använda arbetshandskar. När jag ändå måste så känner jag mig klumpig och ganska snabbt brukar de åka av. Hellre tar jag jord under naglarna, färgfläckar och mindre rivsår. Men nu har jag helt frivilligt köpt mig ett par för att använda till badrumsstädningen.
Vattnet här är väldigt hårt, så det blir kalkavlagringar på nolltid. Vår hyresvärd lämnade bland annat rengöringsmedel efter sig som vi får använda, så häromdagen när jag skulle skrubba duschkabinerna använde jag det. Enligt förpackningen innehöll det blekmedel också. Min gröna trasa gulnade direkt och efter ett tag var den ljusgrön. Men det var effektivt. Efter en och en halv timmes slit var båda duscharna i bättre skick än när vi flyttade in. Fast sista halvtimmen började mina nagelband protestera. Det kändes som att få citron i småsår. Vid en närmare analys så hade fingrarna på högerhanden en annan nyans än vänster, och runt nagelbanden var det småsår på flera av fingrarna. Det verkade som att de övre hudlagren frätts bort. Så här ett par dagar senare är jag fortfarande öm på fingertopparna, såren och nyansskillnaden är kvar och jag kommer använda handskar nästa gång jag städar.

Barnen har varit trötta den här veckan, men överlag positiva till skolan. De kommer hem och rapporterar om konstigheter. Till exempel så behöver man inte ta med handduk till gympan, för det finns ändå inga duschar. Alla byter om tillsammans i klassrummet och sen går man till gympa-/samlings-/matsalen och har gymnastik. Sen tillbaka till klassrummet och byte tillbaka till vanliga skoluniformen. Matsal förresten, nästan alla äter sina medhavda lunchlåder i klassrummet utom de vars lata (eller kanske hårt arbetande) mammor skickat med pengar istället för lunchlåda. De får gå och äta skolans lagade mat eller skolans mackor.

Enligt barnen så är det mycket tystare i klassrummet än de är vana vid från Sverige. Om någon pratar för mycket så säger läraren till att den ska gå fram och skriva upp sitt namn. Lyssnar man dåligt kan man också åka dit. Missköter man sig för mycket en vecka får man inte vara med på fredagens Golden Hour där barnen får göra extra roliga saker.

K ska simma med sin klass en gång i veckan ett tag framöver. Första gången skulle de delas in i grupper efter hur duktiga de var på att simma. Det verkade vara crawl som gällde och det har K aldrig gjort, så hon ställde sig i nybörjargruppen. Mellangruppen var för de som hade övat en del men inte behärskade det och bästa gruppen var för de som redan kunde. K:s grupp började med att gå och springa i vattnet, sen skulle alla försöka simma tvärs över bassängen. K körde bröstsim istället. Hon tänkte att det var bättre än att prova något hon inte visste alls hur man gjorde. Efter det pratade läraren med henne och sa att hon var alldeles för duktig för nybörjargruppen och för mellangruppen. Så hon blev skickad direkt till svåraste. Hon var väldigt stolt när hon berättade det. I bästa gruppen blev det lite av en utmaning för henne att hänga med. Men det ska nog gå bra.

På måndag börjar barnen skolan och det mesta till barnens skolunoformer har jag lyckats köpa här i stan. Barnen har vita kortärmade tröjor med krage och svarta byxor/kjol. Svarta shorts och vita T-shirts till gympan är beställda och kan nu hämtas på en affär i grannstan. Men vinröda tröjor har varit svårare att hitta, framför allt i K:s storlek. Amazon fick bli min räddning. Men igår fick jag ett telefonsamtal att skol-tröjan jag beställt till K tyvärr var slut. Suck.
I morse ringde jag till ett företag som säljer skolkläder med skolornas emblem broderat på. När jag kollade i höstas var leveranstiden flera veckor, men nu var den bara ett par dagar. Jag ringde dit och bad att få köpa o-broderade tröjor. De hade broderade i K:s storlek och bad mig komma på eftermiddagen och hämta så de kunde brodera en i A:s storlek också.
J cyklar till jobbet numera, så bilen står hemma och väntar på att jag ska ta den på äventyr. På eftermiddagen körde jag iväg i vänstertrafiken för första gången. Som tur är ligger företaget i en grannstad och det är mest bara landsbyggd emellan. Rösten på GPSen guidade mig lugnt genom rondellerna och efter en knapp halvimme var jag framme, fick mina tröjor och for hemåt igen.

K och A i sina nya skoluniformer. Vi ska bara fila lite på hur man uppför sig också så kommer det nog gå bra i den engelska skolan.

Igår fikade jag med några av damerna i en av stans kvinnoföreningar. Det var ett kul och pratsamt gäng som träffades över en kopp kaffe hemma hos en som bor i kvarteret intill oss. De frågade ut mig om alla intressen och tipsade om fler föreningar och aktiviteter man kan vara med i. Det verkar som att det händer väldigt mycket mer häromkring än i en svensk stad av samma storlek (10-20 tusen beroende på hur mycket man räknar med). Ändå är det småstadskänsla i dess mer positiva bemärkelse. Folk är inte särskilt stressade utan börjar spontant prata med utlänningar som råkar stå intill på affären. Häromdagen fick jag lära mig ordet more-ish. Damen brevid mig vid efterrättsdisken sa att det vi tittade på var morish, dvs så gott att man vill äta mer. Det var nån bär-röra i botten som var precis lagom söt, sen ett lager vaniljkräm och grädde överst. Hela familjen höll med om att det var more-ish.
Scans Swedish Meatballs har vi också köpt. Smakar precis som hemma. Borde funka till barnens skollunch men inte jätte-more-ish. Hemlagade är bättre.

Nyårsdagen kom med fint väder så vi passade på att ta vår första cykeltur här i England.

Klara för cykeltur. A i sin nya skolunform; Vit kortärmad med krage och svarta byxor, men efterskickad vinröd tröja har inte kommit än.

Nere vid vattnet står en noshörning stilla.

Vad tror ni, är det någon i kyrkokören som hittas i vattnet, eller kanske godsägaren?

Det brukar aldrig vara lätt att få med barnen på promenad och trots ny omgivning har det varit samma här. Men vi envisa föräldrar har tvingat barnen från sina datorer då och då för att de ska röra på sig lite. Idag var det också protester när vi skulle ut. Mitt mål för dagens promenad var att komma upp lite på höjderna söder om stan för att få lite utsikt. Efter en kilometer var vi ute från stan och på väg uppför. En bit upp såg man stora delar av stan och en bra bit till. Men när vi kom till krönet och såg ut över det böljande landskapet så sa A: Wow, vad fint det är här.

På typiskt engelskt sätt går vägen någon meter lägre än det omgivande landskapet, dessutom är det buskar utmed vägen som vindskydd. Det behövdes, för det friskade i ordentligt. Vi gick ca 100 meter till, men sen tog vindskyddet slut. Vi var på en platå och det var nog en kilometer kvar till nästa krön med säkert ännu finare utsikt. När jag sa att det var dags att vända protesterade A och ville gå längre. Mamma, när jag för en gångs skull vill gå på promenad ska vi väl inte gå hem igen, vädjade han. Efter löften om att ta cykel dit en annan dag och fortsätta lite längre gick han med på att gå hem igen.

Tyvärr hade jag inte med kameran, men den som vill kan titta på andras bilder från
The Ridgeway som är vandringsleden som ligger bortom nästa krön. Delar av leden sägs vara minst 5000 år gamla och området den går igenom är klassad som Area of Outstanding Natural Beauty. Det verkar som att A är överens med de som bestämmer sånt.

Insikt 1
Jag har aldrig sett mig själv som någon som har mycket kläder, även om J på senare år antytt att jag borde städa ut sånt som jag inte använder. Så redan i somras började jag röja och har sen fortsatt hela hösten (jag har gjort annat också, inte bara röjt mina kläder). Det blev några kassar kläder till second hand och endel direkt i soporna, en del lagrades i Sverige och resten fick komma med till England. Nu när jag packar upp och försöker få in allt i de få garderober och lådor som finns här så börjar jag undra. Hur kommmer det sig att jag har 15 par byxor när jag bara använder 3 av dem. 19 par skor? Ni som känner mig, hur många par av mina skor har ni sett? Någon som kommer över 3 par? Jackor: röda, gröna, blåa, bruna, men bara en orange och en grå. Öh, omväxling förnöjer?

Stol hittad under en stor hög med kläder.

Insikt 3
Med enkel filtrering blir kranvattnet av med både klor och kalk och smakar alldeles utmärkt. Vattnet här är stenhårt, till och med hårt för att vara i England. Det har även en viss bismak av klor, men inte mer än att det är drickbart. För att göra vattnet mer njutbart köpte vi en filterkanna. Det tar någon minut för en liter att rinna igenom och klorsmaken försvinner helt. Den står numera alltid i kylskåpet med gott vatten klart att dricka.

Vår kaffeutrustning.

Insikt 5
Mörka gränder är inte farliga här. Till skillnad från i Sverige verkar det gå alldeles utmärkt för kvinnor att jogga runt på dåligt upplysta vägar även efter mörkrets inbrott. Det känns skönt. Särskilt som närmsta vägen till centrum är en dåligt upplyst gränd.

Insikt 6
Jag gillar att handla prylar (J har påpekat det förut också, så den insikten hade jag nog i viss mån redan tidigare). Idag hämtade vi ut ett skrivbord till K och en TV till Wii på min nya favoritaffär. K och jag hade en sån där mor-dotter-stund när vi skruvade ihop skrivbordet. Fint blev det också.

Insikt 7
Det är kallt på golv som inte har heltäckningsmatta. Åtminstone i jämförelse. Fast jag vill nog ha det som det är ändå, med klinker i kök och badrum och trägolv i matsalen.

Insikt 8
Vår köksfläkt är kass. Den blåser ut massa filtrerad luft på sidorna, men det märks knappt att den suger in något på undersidan. Det verkar snarare som att den bara skapar turbulens kring spisen. Nedervåningen blev alldeles dimmig när J stekte pannkakor igår (ja, det blev på en fredag denna veckan).

Insikt 9
Tvättmaskinen, som på engelskt vis står i köket, är bättre än väntat. Det går att ställa in den på tvätt+torktumling och kläderna är faktiskt hyggligt torra när de är klara knappt tre timmar senare. Det är ju bra att slippa ett lyfta-över-till-nästa-maskin-moment, men jag saknar ändå min stora tvättstuga i Sverige. Förutom tvättmedel häller man i två kapsyler vatten-mjukgörare för varje tvättomgång. Undrar bara hur länge det dröjer tills jag glömmer det.

Så sammanfattningsvis är en del sämre och annat bättre och man lär sig mer om sig själv när man utsätter sig för nya saker.

En vanlig människa hade tyckt att sängarna här är helt ok. Hyggligt nya, hyfsad kvalitet osv. Men så har jag ju aldrig varit riktigt vanlig… Idag har vi varit och köpt en 7cm tjock memory-foam-madrass, så nu hoppas jag att ömheten på höfterna ska försvinna. J bara skrattar åt mig och tycker att man skulle kunna ha mig till att hitta ärtor under madrasser. Fast han har inget emot en mjuk madrass heller. K ville också ha en mjukare säng, men hon fick en lite tunnare madrass. A är nöjd med sin säng. Båda barnen har betydligt bredare sängar än hemma så det känns lite lyxigt. Men det blir inte så mycket golvyta kvar i de små rummen.

Stället vi handlade på, Argos, har jag börjat gilla starkt. Det är en förbättrad version av internet- handel. På deras hemsida har jag skrivit in var jag bor och då för varje vara jag tittar på får jag veta vilka av de tre närmaste ställena som har den (ett ställe inom gångavstånd, de andra i grannstäderna knappt 2 mil bort). Sen väljer jag att antingen reservera varan på ett ställe som har den, beställa till det ställe jag vill eller, mot en extra kostnad, få den hemkörd. När man reserverat en vara åker man dit, visar reservationsnumret och betalar. Sen går man till utlämningen precis intill och väntar tills varan kommer på bandet från lagret och mitt nummer ropas upp. Klartt och betartt, som man säger i vissa delar av Sverige. Och de har ett gigantiskt utbud! Förutom madrasser har vi köpt ett regnskydd till cyklarna och en keybord eftersom vi inte ville ta med pianot från Sverige.

Idag har det, som väntat, regnat. Men sen kom solen fram och då gick jag en promenad. Det verkar som att om man bara är lite flexibel med tiderna går det ganska ofta att få en solig promenad även regniga dagar.

Utsikt från vägen ovanför vår lilla gata. Man ser toppen på kyrkan från 1200-talet och gatans mossigaste tak (troligen 1800-tal eftersom hela kvarteret är från då).

Utsikt från vårt köksbord. Mer 1800-tal och det obligatoriska planket för att minska insynen.