De senaste veckorna har jag styrketränat i trädgården så mycket jag orkar. Planen är att skaffa en polytunnel (lite som ett växthus, fast med plast uppspänt över en stålram). Folk brukar säga att man får dubbla storleken till halva priset jämfört med ett växthus. Fast jag antar att de inte håller för en halvmeter blötsnö.

En stor nackdel med att odla under plast eller glas är att man måste ordna med vattningen själv. Men jag har en plan…

Om man tar regnvattnet som faller på tunneln och leder in det under den så kan åtminstone de större plantornas rötter leta sig ner dit. För att vattnet inte ska sjunka för långt ner och försvinna har jag lagt en dammduk en bit ner så det blir en liten reservoar under jorden.

Här har jag kommit en bit i grävandet. Grästorvorna la jag upp mot bäcken för att höja marknivån där. Och jag är väldigt stolt över att ha orkat gräva allt själv. I lerjord.

Nu är dammduken i. Bara att fylla på med vatten för att få en småbarns-pool. Eller varför inte sand…

… och dräneringsrör. Lite betongblock också för att göra det ännu finare.

Jag beställde grejor lite i underkant för att försäkra mig om att inte få en massa över. Leveranstiden för mer betongblock är ett par dagar, så på onsdag hoppas jag kunna lägga ner resten av betongblocken till gångarna och sen börja fylla på med sand och slutligen jord.

Tidigare hoppades jag hinna få klart allt till mitten av augusti för att kunna ägna mig åt lite höstodling. Det började kännas stressigt, så planen nu är september för att kunna sitta och njuta i värmen därinne i höst. Jag har sett bilder på hängmattor uppspända i polytunnlar och A drömmer om en hängmatta. Måste bara kolla att den håller för det.

Vi har många katter som patrullerar vår trädgård, men bara en av dem är riktigt kel-sjuk. Hon gillar att vara med mig när jag pysslar i trädgården. Särskilt när jag gör många och långa avbrott för att gosa med henne. Det är en väldigt pratsam kisse också. När hon får syn på mig jamar hon och sen fortsätter hon tills jag klappar henne. Är hon en bit bort och jag jamar till henne så svarar hon.

I sommarvärmen har dörrarna stått uppe och då har hon kommit in och utforskat huset. Men framför allt har hon letat efter människor som kan klappa henne och klia henne på kinderna.

Nattetid har vi bara fönstren öppna. A som sover på nerevåningen väcktes vid femtiden en morgon av att katten hoppade in och jamade.

Nästa natt såg A till att de stora fönstren var stängda och bara lilla vädringsfönstret var öppet. Men på morgonen kravlade sig katten in genom det lilla fönstret och väckte honom.

När katten tröttnat på att väcka A gick han upp till oss. Jag vaknade av att katten satt på min mage. Och spann. Ganska gulligt, faktiskt.

Nästa natt hade A bara en liten springa öppet på vädringsfönstret, så att inte ens en katt skulle kunna ta sig in. Nästa morgon hördes en massa ledset och upprört jamande genom glipan och väckte honom ändå.

Slutligen sov han med helt stängt fönster och då fick han äntligen sova ifred. Jag vet inte riktigt hur katten tog sig dit, men den morgonen satt hon på garagetaket istället (intill vårt sovrumsfönster) och jamade och jamade.

Vid frukosten satt hon på fönsterbrädan och kunde inte förstå varför vi inte släppte in henne.

Vårt första fikon har just blivit moget. Jag var tvungen att googla för att veta exakt när det är dags att plocka sina fikon. Ett tecken är att de inte står rakt upp eller ut längre, utan hänger ner från sin stjälk. Dessutom ska de vara mjuka.

När skalet börjar spricka är de perfekta. Då får man vara snabb innan getingar eller fåglar upptäcker att det är dags.

Jag delade på den (med en kniv) och sen delade hela familjen på den (åt upp, alltså). Nedersta halvan var allra sötast och godast. Mmm.

J hade lite otur häromveckan och satt i vår bil när den blev påkörd i mycket sakta mak på en parkeringsplats.

Det blev bara lite plåtskador som den andras försäkringsbolag kommer betala reparationerna för, men det blir ju lite pyssel ändå.

Vi konstaterar att service skiljer en del mellan här och i Sverige. Nån kom till Js jobb och hämtade vår bil och körde den till verkstaden. Sen kom någon och lämnade en hyrbil på Js jobb som vi får ha tills vår bil är klar. Har inget minne av att hämtning och lämning ingår i Sverige.

Man kunde ju trott att det borde gå snabbt att banka ut det där och lacka om, men tydligen behövde de beställa nån del. Kanske får vi tillbaka den på fredag, annars i början på veckan efter.

Största problemet med hyrbilen är att den har manuell växel. Nu när jag kört automat ett par år är det ganska jobbigt att byta tillbaka. Ja, ja, det är väl nyttigt att träna så jag inte glömmer bort det helt. Fast mest letar jag efter ursäkter att jobba hemifrån. Lite seg att accelerera är den också. Största fördelen är att den är liten. Nu kan jag tryggt möta bussen på den smala vägen jag kör till jobbet (utom på ett extra smalt ställe där det faktiskt är bättre att vänta).

Sedan Google var här så har vägen breddats ordentligt överallt utom mellan de vita staketen. Hyggligt bred väg, ny asfalt och relativt få bilar gör det här till en ganska trevlig väg till jobbet.

På väg hem från Teneriffa, när vi stod på bussen som tog oss från planet in till Gatwicks byggnader så såg K ett litet litet minneskort på golvet som hon tog med sig.

Nästa dag började hon undersöka bilderna på det. Det var ett antal bilder från nån vandring i höga berg och dessutom skyltar där det stod Sportident. På flera av bilderna var det samma personer. K googlade på Sportident och hittade deras hemsida. Där fanns en lista med ”events” och vilka datum de varit. Bilderna från bergen var den 3-4e juni. Det fanns ett par events den 3e, men bara en som var båda dagarna.

K hittade en mailadress och skickade iväg ett mail där hon berättat att hon hittat minneskortet och bifogade en bild på de två personer som var med på många bilder. Personen som fick mailet skickade vidare det till någon som varit mer inblandad och den skickade vidare mailet till personerna på bilden.

De på bilden (eller om det var han bakom kameran) mailade tillbaka till K och berättade att de blivit glada och överraskade. De tyckte att K skulle satsa på en karriär som privatdetektiv (jag brukade kallas Sherlock på förra jobbet så det verkar som att äpplet inte faller alltför långt från päronträdet).

K mailade över bilderna och som tack ville de ge pengar till nån välgörenhet som K fick välja. Hon valde British heart foundation eftersom de samlar in pengar till hjärtforskning vilket ligger henne varmt om hjärtat, så klart.

Förra veckan var vi på Teneriffa. För J var det charter-premiär. Han såg framför sig flygplan med folk packade som sillar och inget benutrymme, sen grisfest och sangria. Det blev inte riktigt så, bara nästan.

När vi satt oss på planet insåg han att han faktiskt hade ett par centimeter mellan knäna och nästa säte. Vi började rulla ganska sent, för ett par hade ångrat sig och skulle inte följa med. De var tvungna att hitta deras väskor innan vi kunde åka. När vi närmade oss startbanan stannade planet igen. Nån till hade ångrat sig. En halvtimme senare hade de lyckats få det sällskapet och deras väskor också. Sen kom vi iväg.

Det var molnigt och turbulent. När molnen äntligen försvann såg vi bara hav. Sen Madeira. Mera hav. En vulkan-ö. Teneriffa? Nej, vi åkte vidare. Inte nästa heller. Men så såg J Teneriffa. Han satt på andra sidan gången. Damen vid fönstret erbjöd sig att ta bild med min kamera.

Tejde, den högsta toppen, har jag tänkt att jag vill upp på någon gång. Kanske om vi åker tillbaka att det blir av.

Vi hade bokat taxi till hotellet, men fick en hel stor buss istället. För bara oss. Hur mycket dricks borde man ge då? Bussen hade en skylt på en massa olika språk där det stod på svenska att man gärna fick ge tips.

I solnedgången kom vi fram till vår lägenhet. Ett par trappor upp var ingången. På den våningen hade vi kök-vardagsrum, sovrum, badrum och en balkong.

Balkongen vette mot några restauranger och bergen. Bilden är tagen en annan dag.

En trappa upp fanns ytterligare ett sovrum, toa och en till balkong.

Från övre balkongen kunde man skymta havet. Det var hyggligt insynsskyddat om man satt ner. Fast vi kunde titta på alla andra.

Med bara två sovrum fick A, hålla till godo med bäddsoffan i vardagsrummet. Tyvärr är det alltid den yngsta som får sämsta sängen. Det är en universell regel.

Nästa förmiddag när vi satt på nere-balkongen och avnjöt lite frukt och grönt ringer Js telefon. Han går ut ur lägenheten på andra sidan för att prata. Barnen går in till köket för att hämta mer mat och ser honom stå utanför ytterdörren. När han kommer in undrar de vem det var. Det var från jobbet, svarade han. Men varför vinkade du? undrade barnen. Det var någon där nere som tittade så på mig när jag pratade, så då vinkade jag till dem svarade han. Jaha, tyckte barnen och funderade inte mer på det.

Förrän 30 sekunder senare när mina föräldrar uppenbarar sig i dörren. Överraskning! Barnen tappade hakorna fullkomligt. Man kan tycka att de borde vant sig vid det här laget, men hittills är det mest i Sverige som de dykt upp och överraskat.

Sen blev det yatzy på balkongen. Barnen och morföräldrarna spelar alltid en massa spel. J och jag är inte så spelgalna så det är bra att det finns andra som gärna gör det med barnen.

På eftermiddagen gick vi till mina föräldrars hotell. De var mycket nöjda med utsikten.

Resten av veckan var en lång radda av sånt man gör på charterresor.

Bada i poolen.

Bada i havet.

Om man surfar på vågorna in mot stranden så får man så mycket sand överallt att det tar flera dagar innan hårbotten är sig lik igen.

Strosa på strandpromenaden. Heladeria=glasställe. Det rödblommande trädet heter Flamboyante och fanns överallt.

Äta jättegod glass

Titta på roliga grönsaker.

Titta på roliga djur.

Titta vilken kort skugga man har mitt på dagen.

Varje kväll gick vi på restaurang; 3 x Tapas, 2 x Italienskt,  1 x Libanesiskt, 1 x lokal fiskrestaurang. Tapas var gott och kul att man kunde prova så många olika rätter. Ofta bjöd de på ett litet glas nånting i samband med att man betalade notan. Vuxna fick nån citrondryck och barnen fick något annat som de älskade. När de frågade vad det var fick de till svar ”grönt äpple”. Vi lyckades aldrig klura ut vad det var. Annars hade nog barnen krävt att vi köpte mer på affären.

Gå på stranden i solnedgången.

Springa i vattenbrynet i solnedgången.

En dag åkte vi till Siam park, en vattenpark med Thailänskt tema. Min favorit där var poolen med vågmaskin. Den var bara igång 20 minuter per timme, men vi var där flera gånger och hoppade i vågorna. Sen fanns det en massa vattenrutshkanor av brantare och lugnare typer. Allt inramat av en massa palmer och exotiska växter plus ett och annat hus i Thailänsk still. Min kamera var förstås inte med den dagen.

A hann fira sin 13-årsdag när vi var där också. När han fick bestämma såg dagen ut så här: Sova tills man vaknar, sen frukost och nån timmes lek i poolen (eller blev det två?). Glass på vägen till morföräldrarna.

Spela spel med K och morföräldrarna på deras balkong.

Våfflor på Ann och Annas cafe (i samma byggnad). Bad i havet. Kanske lite mer spel, jag minns inte. Avslutningsvis Tapas på en restaurang som låg intill morföräldrarnas hotell. Också med samma fina havsutsikt.

Nästa dag var det hemfärd. Vi hann med ett sista pooldopp, sista avokadosarna och sista jättegoda glassen på stället med 40-50 sorter.

Sen kom en lite mindre buss och tog oss till flyget (har de fått slut på vanliga taxi-bilar?). Hemresan började inget vidare. Planet var nästan en timme sent på grund av händelser tidigare under dagen, förklarade piloten. Men han skulle göra sitt bästa för att köra igen en del av den tiden.

Kanske körde han igen lite grann, men den vinsten åts snabbt upp när vi landat strax efter ett på natten och det tog en halvtimme för dem att hitta en trappa så vi kunde gå av planet. Sen tog det 45 minuter till innan väskorna kom på bagage-bandet. När våra kom vid halv 3 så stod resenärerna som varit i Venedig och landat före midnatt fortfarande och väntade på sina. Ett tredje plan, också samma flygbolag, hade samma problem.

Klockan 4 på måndag morgon var vi äntligen hemma. Jag bestämde att barnen fick sova tills de vaknade och sen gå till skolan. Att tvinga iväg dem vid halv nio kändes lite meningslöst. De kom till skolan vid 11, med en lapp om varför. Jag kom till jobbet strax innan tio och lyckades komma dit precis innan vår nyanställda dök upp. Det är jag som ska lära upp honom, så det är bra om jag är där och vaken när det ska ske. Första dagen gick oväntat bra, men resten av veckan har jag gäspat.

J hade tagit måndagen ledigt. Förnuftigt.

A har lärt sig om källkritik  och sett exempel på rubriker som ska locka köpare. Inspirerad av det drog jag till med en ganska relevant rubrik för att få folk att höja på ögonbrynen.

Vi sålde studsmattan för ett tag sedan. Barnen hade helt slutat använda den och vi tyckte det var bättre att den hamnade hos några andra barn och gjorde dem lyckliga istället för att duvorna häromkring skulle använda den som toalett. Den lyckliga fyraåringen som fick studsmattan (och hans pappa som betalade för den) bor i Nya Zealand, eller åtminstone New Zealand, en lite by några mil härifrån. Så dit fick vår studsmatta flytta.

Fyraåringen är lite sen med talet och föräldrarna hade fått rådet att vara så mycket som möjligt med honom och prata samtidigt som de gör saker tillsammans. Studsmattan håller för en vuxen så pappans plan är att tillbringa en massa tid på den med grabben. Grabben älskar att baka, så det gör de också ofta tillsammans. Lite för ofta, för grannar och arbetskamrater har sagt till att de inte vill ha kakor riktigt så ofta. Jag tror att mycket tid tillsammans på en stor studsmatta är precis vad de behöver.

Häromhelgen köpte jag lite fler blommor för att fylla ut i rabatten. Engelska rabatter brukar inte ha nån synlig jord och så vill jag också ha det. Efter en massa tittande i olika trädgårdsböcker hade jag bestämt mig för vad som saknades för ett snyggt vitt och rosa tema.

De lila allium-bollarna och den rosa aklejan hade jag sen tidigare, men nog blev det ännu bättre med vit fingerborgsblomma mellan dem.

J har också fixat lite för trädgården. Han beställde en soldriven fontän från Kina (via Amazon). Vi har i flera (ganska många, faktiskt) år tänkt att göra i ordning en damm med fontän i trädgården. Vi har till och med fått pengar i present som är tänkt till just det. Sen kom det flera flyttar emellan och nu börjar vi närma oss. Jag har bara några ska-bara i trädgården först och sen kan vi bestämma var dammen ska vara.

När J såg att man kunde köpa en liten soldriven fontän för £13 tyckte han att det var värt att prova, för att åtminstone ha något temporärt plaskande att lyssna på tills det blir damm på allvar.

Vi insåg snabbt att vi behöver en bredare balja och något som ser till att fontänen stannar i mitten. På kvällen, dag två var vattnet slut.

Idag blev det större förändringar i trädgården. Vi hade hit ett gäng arborister som sågade ner ett par träd åt oss.

Asken har ingen vacker form och kastar rejält med skugga, till och med så här års. Flädern intill skuggar inte lika mycket, men ge den ett par år till så är det nog samma där.

Vi kom överens om att asken skulle bli finast om man kapade den strax ovanför staketet. Då kommer kronan få en rundare form och det dröjer några år innan skuggan blir lika stor igen. När det gäller flädern sa jag att det är synd att den inte är på vår tomt, för då hade jag sågat ner den med. Arboristen tyckte att fläder är ändå som ogräs och det är ingen som kommer sakna den. Som utlänning vill man ju vara lite extra försiktig och inte bryta mot lagen allt för mycket. Klagar nån, så skyll på mig, tyckte han.

Sele på och en smart krok bak på bältet för att hänga motorsågen i när man klättrar.

Efter ca 3 timmar var de klara.

Skuggan är borta och vår trädgård känns plötsligt mycket större. Dessutom är pilen i bakgrunden så mycket snyggare än vår stackars ask var.

Rejält med ved blev det också. Ask lär ska vara väldigt bra att elda med.

Idag var J och jag i Wallingford på SÅ mat-festival där SÅ står för Södra Åskfordshire (mycket fritt översatt). Vi hade tur med vädret. Ingen åska och sol nästan hela tiden.

Ett par kockar underhöll med matlagningstips, t ex att lägga potatisgratängen under press över natten för att bitarna ska se perfekta ut när man skär upp dem.

I det här landet är en tillställning som vill locka barnfamiljer inte komplett utan Punch & Judy, en humoristisk dockteater som funnits sedan 1600-frusit fast. Även om den i första hand vänder sig till barnen så var det en hel del humor i dagens version som bara de vuxna förstod (förhoppningsvis).

Lova att ni inte säger ååå eller skrattar när jag kysser honom, sa Judy till publiken. Lydigt kommer ett långt ååå från publiken när hon väl gör det.

När man är på matfestival vill man givetvis ha en smaskig lunch. J tog en pulled pork (dragen gris) burgare och jag åt en spansk kyckling-burgare. Mums.

Köttbulls-vagnen hade klätts in helt i fuskgräsmatta. Lite innovativt.

Avslutningsvis gick J och jag runt och handlade allt vi ville ha med oss hem. Bland annat israelsikt te, ingefärsdricka med chili-hetta och några små pajer.

Det var inte vild bäver i pajen med det namnet. Bara nötkött och öl. Men nog är det värt att provsmaka bara för namnets skull.

Efter det äventyret rullade vi hem (bokstavligen). Det var ett ganska dyrt nöje, men helt klart värt det om man inte gör det för ofta.

För några veckor sedan lämnade J in sin cykel för reparation. Han cyklar ett par mil om dagen, delvis på oasfalterad (=lerig vintertid) väg och det sliter rätt hårt på cykeln. Några kedjebyten om året brukar det bli och en omgång nya kransar om året. Nu var det dags för stora reparationen och han hade bett cykelaffären fixa allt som behövdes.

Efter ett tag fick han ett telefonsamtal… Det de hittat så långt, som behövde bytas ut, skulle kosta över 400 pund. Och de var inte klara än. Ville J att de skulle fortsätta? Nej, det ville han inte. Det var dags att köpa en ny cykel. Cykelaffären tog inget betalt och J köpte en kedja på nätet för att alls kunna ta sig till jobbet tills han köpt en ny. Gamla kedjan kuggade över om man körde på något annat en helt slät väg eller nerförsbacke.

Härom helgen började J och jag prata om att ta hit en container och slänga lite gamla hyllor och annat som stått på gården och väntat på att bli körda till tippen. Samtidigt skulle vi kunna slänga lite annan gammal bråte och ett par cyklar vi inte använder. Fast kanske någon annan skulle vilja ha vissa av delarna på Js hoj.

På kvällen la han upp den för försäljning. En tv-bänk, några stolar, en torkvinda och en stor gryta (som inte fungerar på induktionshäll) hamnade också på Gumtree som är landets motsvarighet till Blocket. Nästa morgon hade han redan två spekulanter på cykeln och fler ramlade in under dagen. Den första fick cykeln för en brittisk tia och tog glatt min gamla cykel för en tia till när jag frågade. Plötsligt var J tvungen att ta bussen till jobbet för nya cykeln han beställt hade inte kommit än.

Torkvindan gick efter några dagar och igår försvann först tv-bänken och sen var det dags för en stolspekulant. Stolspekulanten var en gänglig man i 30-årsåldern med bruna manchesterbyxor och en senapsgul tröja. J visade stolarna i garaget och jag smygtittade från övervåningen. När han lyfte ut en av stolarna såg jag att byxorna matchade stolsbenen perfekt och fusklädret på dynan och ryggstödet var nästan samma senapsgula nyans som hans tröja. Inte konstigt att han älskade dem. Jag skyndade mig att ta fram kameran, men fick ingen bra bild för bildörren var ivägen.

När J kom in sa jag: Såg du, han matchade stolarna perfekt! J svarade: Tog du kort? Han känner mig rätt väl, min make.

Nu är det bara 10-litersgrytan kvar att sälja. Kanske det går bättre till hösten när det är dags att koka sylt och saft.

Vädret har varit hyggligt på sistone och både J och jag har varit i trädgården och grävt. J la ner en vattenslang från framsidan, runt huset och bort till vår höga stubbe där han skruvade fast en kran. Jättepraktiskt; nu slipper jag släpa vattenkannor runt hela huset. Fast barnen tyckte det såg heldumt ut med en kran på en stubbe. Så där pinsamt som bara föräldrar till tonåringar kan komma på att göra.

J betraktar stolt sitt verk. Min nya rabatt syns bakom honom.

Som många vet håller lokalbefolkningen här på att förbereda sig för extrainsatt val. Med tanke på hur många valöverraskningar vi sett senaste året så känns det lite läskigt. Mindre läskigt var lokalvalet för några dagar sedan. J och jag fick rösta, men vi visste inte riktigt hur man gör här.

Vi hade fått väldigt kortfattade broschyrer i brevlådan om de olika kandidaterna, men vi ville veta mer. Kvällen innan försökte vi båda söka på nätet för att hitta mer information, men allt som fanns var namn och partitillhörighet. Det var nästan som att det var förbjudet att lägga upp någon som helst information. Med hjälp av gamla tidningsartiklar hittade jag lite mer information och det fick väl duga.

På själva valdagen, eller snarare kvällen, gick J och jag till vår ”polling station”. Vi hade med våra pass för vi var inte säkra på om svenskt körkort skulle räknas som ID-handling. När vi kom in sa J sitt namn och de bad om hans adress istället. De hittade vår gata och husnummer i sina papper och där stod våra namn. Vi fick varsin vikt lapp, gick bakom varsitt skynke, kryssade i max två av de åtta (eller var det tio?) kandidaterna enligt instruktionerna på vår lapp, vek ihop lapparna igen och stoppade dem i stora lådan. Ingen frågade efter någon ID-handling. Antar att de tänkte att hade vi velat fuska hade vi väl inte sett så förvirrade och bortkomna ut. Eller så är lokalvalet inte viktigt nog för att man ska bry sig.

Till stora valet får inte vi utlänningar rösta, bara hålla tummarna för att det inte ska bli Corbyn.

Igår var det dags att hämta barnen på Heathrow. På nyheterna hade de varnat att det kunde bli mycket trafik på påskdagen. Lite konstigt, tyckte vi, eftersom de flesta är lediga annandag påsk också. Men vad vet vi om engelska påskvanor. Vanligtvis tar det drygt en timme med bil till Heathrow, men händer det en olycka på M4:an eller fel sida av M25:an (ringvägen runt London) så kan det plötsligt ta tvärstopp. Vi bestämde oss för att öka på den vanliga marginalen med en extra timme och äta middag på Heathrow.

Sen kom jag på att man kanske skulle turista lite närmre Heathrow för att göra något trevligt av marginalen istället för att bara sitta på flygplatsen. När man närmar sig Heathrow ser man Windsor Castle. Jag surfade dit och läste att de har massa Rhododendron och Magnolia i parken intill. Taget. Fast de hade bara öppet till 6 så det blev ett par timmar på Heathrow i alla fall.

När vi närmade oss Windsor Great Park insåg jag att jag borde kollat upp bättre var blommorna var och vilken parkeringsplats som var närmast. Vi parkerade vid ett besökscentrum med försäljning och restaurang. Där kunde man även betala inträde till det allra heligaste. Eller snarare den finaste delen av parken. Till resten av parken behövde man inte betala. Den verkade vara parkerings-biljetts-finansierad.

Jag frågade damen i kassan var man kunde hitta Rhododendron. Hennes blick gick från mitt ansikte, ner till skorna och upp igen. ”Är ni flera i ert sällskap?” undrade hon. ”Några barn eller äldre kanske?” Jag försäkrade att det bara var jag och min man och att vi båda var bra på att gå. Då pekade hon ut i vilken riktning vi skulle gå mot The Valley Gardens och att vi skulle svänga höger vid totempålen. Efter en bit på den stigen skulle vi hitta The Punch Bowl där de växte. ”Fast de är inte riktigt som finast än”, sa hon som avslutning.

35 minuter skulle det ta. J och jag gjorde det på 20 blankt.

En bit efter totempålen såg jag Rhododendron efter Rhododendron i knopp till höger om stigen. Sen kom några utslagna här och där, blandat med blommande Magnolia. Jag gick runt med ett stort leende och fotograferade.

Vit magnolia i full blom och en av de första Rhododendron jag såg i blom (liten rosa till höger). Stubben var cool.

Hittade ett helt träd med sådana här blomklasar. Har någon en aning om vad det kan vara?

Vi hade fått med en liten karta på området och insåg att The Punch Bowl, som hon rekommenderat, låg på vänster sida om stigen. Vi bestämde oss för att fortsatta runt en bit och sen komma tillbaka mot The Punch Bowl. Vi såg fler och fler blommande Magnolia och sen var vi plötsligt framme vid The Punch Bowl.

Det spelar ingen roll om det är ännu finare om ett par veckor. Blomsterprakten här duger gott åt mig.

De som satte de ljusgröna flikbladiga lönnarna här och där mellan Rhododendron-buskarna visste vad de gjorde.

Översållad…

En härlig sak med parken var att det var tillåtet att gå överallt. Man kunde smyga in mellan stammarna och gömma sig under blommorna. Folk hade picknick här och där och vi såg några som spelade fotboll.

När jag var i sexårsåldern (tror jag) var vi i Sofiero i Skåne och jag minns än i dag hur jag gick runt och var alldeles fascinerad över Rhododendron där. De växte högt över mitt huvud på båda sidor om stigen och var alldeles fulla med blommor. Ibland när man ser något igen som man tyckte var helt fantastiskt som barn så är det inte lika häftigt längre, men den här gången blev jag inte besviken.

På vägen tillbaka gick vi förbi trädgårdsarbetarnas tillhåll.

Våga inte köra för fort här.

På Heathrow hann vi med både middag, kaffe, lite läsning och ganska mycket titta på folk innan barnen äntligen dök upp med en assistent. J visade med ID att han verkligen var rätt person och sen var barnen våra igen. Vi tyckte det var trevligt att se dem igen, men men hade de fått välja själva hade de hellre varit kvar i Norrland.

Trafiken hem var lika normal som dit. Det enda som skilde var att andelen lastbilar var mycket lägre än en vanlig dag. Kanske vi visste bäst ändå.

Nu har barnen haft påsklov i två veckor och vi föräldrar i drygt en. Första helgen och på min lediga onsdag hjälptes A och jag åt med plattläggning i trädgården.

Kanten mot grönsakslandet gjorde jag klart nu i påskhelgen. Landet blev samtidigt något större.

Gräsmattan har hämtat sig efter vertikalskärningen. De bruna fläckarna är där det i stort sett bara växte mossa tidigare. Det tar lite tid innan de enstaka grässtråna lyckas fylla ut plättarna igen nu när konkurrensen försvunnit.

På torsdagen i barnens första lov-vecka flög vi till Sverige för att fira min mamma och träffa lite släkt och vänner. Första stoppet var Js hos Js mamma i Uppland.

A gillade att hjälpa till med hästarna, men det fanns gott om tid att bara dega framför tv:n också.

Ena hästen var ny, men den andra har vi träffat många gånger.

Efter en övernattning där åkte vi vidare till mina föräldrar. Enligt en urgammal tradition så ska man ta kort på sina små telningar när de sitter bland vitsipporna i skogen intill där jag växte upp. Det finns bilder på mig när jag sitter där och vi lyckades ta kort på lilla K när det blommade som bäst.

Här är K knappa året.

Kommer man lite för tidigt är det bara lite blåsippor som blommar. De lyckas aldrig bilda samma matta som vitsipporna gör.

Här är K igen på nästan samma ställe några år senare. Fast nån har lagt en stock mitt i bilden. Mest blåsippor och några få vitsippor, så de är lite svåra att se.

A lyckades vi aldrig få någon bebis-bild på, men han gick med på att posera som stor

På lördagen var det först restaurangbesök med trerätters för att fira min mamma. När vi kom tillbaka till mina föräldrar bullade de upp med tårtor och kakor. Mmm. Våra barn lekte med sina två små kusiner och de små verkade väldigt nöjda med all uppmärksamhet de fick. Trots åldersskillnaden verkade alla ha mysigt tillsammans.

På söndagen hade de små åkt hem och då spelade våra barn Monopol och Karriär med morföräldrarna. J och jag som inte är lika spelgalna som övriga gänget tog en lång promenad istället.

Söndag eftermiddag var det dags att ta barnen till Landvetter för vidare färd mot Norrland.

Jag är nästan säker på att barnen åkte med det här planet som just är på väg att lyfta (fast det syns inte, varken att barnen är i eller att det just ska lyfta).

Barnen skulle tillbringa en vecka med sina gamla kompisar. Eftersom påsklovet där är efter påsk så fick våra barn gå i sin gamla skola några dagar också. Jag tror de gillade rasterna mest, men det var rätt kul att vara med på lektionerna också. K fick till och med göra ett biologiprov på sånt som hon läste förra terminen. När hon hjälpte kompisarna att öva inför provet lärde hon sig de svenska orden för allting, så nu kan hon både och.

J och jag åkte vidare för ett kort besök hos hans pappa med fru. Där vankades det mer god mat och till det kunde man få husets äppeldricka som musteriet förpackat i smidiga lådor med kran. Jättegott.

Js bror tittade förbi en sväng också, men det missade jag för jag var tvungen att jobba lite. Chefen var bortrest (längre tid och längre bort), jag var ansvarig för eventuella fel hos våra kunder och de behövde hjälp bums.

Nästa dag åkte J och jag till Arlanda och sen tillbaka till England.

På vägen till Arlanda tänkte jag på vad grå naturen är innan gräset kommit igång på allvar på våren.

Vi missade en helg med 20 grader, men växterna i vår trädgård hade inte missat den tillfälliga värmeböljan.

Fikon före vår resa

Fikon efter att vi varit borta en vecka

Ett par aprikos-kart hittade jag på vårt ena aprikosträd. Hade hoppats på lite mer efter att A och jag hjälpt till att pollinera en massa blommor.

Vinrankorna hade bara knoppar till det som skulle bli grenar innan vi åkte. Nu var grenarna upp till 15cm.

Näst sista omgången med påsklilja (min favorit av de jag satte i höstas) blommar för fullt. Önskar jag hittade förpackningen så jag kunde se vad den hette.

I somras hade jag hit en gräsmatteman som höll med om att vår gräsmatta behövde vertikalskäras. Han tyckte också att vi skulle skaffa oss en gräsklippare med lite mer klös i. Ny gräsklippare köpte vi i höstas, men tyvärr hade han lite för många kunder på kö för att hinna skära vår gräsmatta på hösten. Idag var det i alla fall äntligen dags.

Jag skulle önska det fanns ett bättre namn på en som har som jobb att ta hand om folks gräsmattor och inget annat. Det känns inte som trädgårdsmästare passar riktigt. Möjligen gräsmattemästare, men tills jag kommer på något bättre får han heta gräsmattemannen.

Igår skojade jag  med J och sa att jag skulle be gräsmattemannen att horisontalklippa gräsmattan också, när han ändå var här. J gav mig ett snett leende och sa att jag hade ju redan gjort det för ett par dagar sedan. Och det hade han ju rätt i. För att förbereda för vertikalskärningen skulle gräsmattan klippas så kort som möjligt inom rimliga gränser.

Förra veckan kollade jag väderprognosen. Den dagen det var minst sannolikhet för regn var jag beredd med gräsklipparen direkt efter jobbet. Jag satte den på lägsta nivån (2cm) och sen tog A och jag en bit var. På den nivån och med mycket mossa att trycka sig igenom går det lite trögt även med motor.

Så här fint växte mossa, smörblommeblad och enstaka grässtrån innan A och jag halshuggit dem.

Efter klippning blev det ganska slätt, men på den liggande/krälande grässorten klipptes allt grönt bort och bara den äldsta, ljusa bottenbiten blev kvar.

Nåväl, tanken med vertikalskärningen är ju att få bort en massa gammalt groll och börja om med nya fräscha grässtrån, så att vi har lite beiga fläckar känns inte som något att ligga sömnlös över.

Efter vertikalskärning var det mycket tydligt att något hänt. Jag har inte använt photoshop för att ta bort färgen på bilden. Den försvann av sig själv. Kanske det grå vädret hjälpte till. 

Vi tror och hoppas på ny färg inom några veckor. Men inte är det vackert just nu. Allt gammalt groll som lossnade blev ihopkrattat och stoppat i sopsäckar (8st av en mindre modell).

Efter föregående bild behövs lite julrosor som piggar upp. Den här till exempel.

Och den här

Igår kändes det som att våren började här. Men innan jag visar bilder på det så kommer vinterbilden:

En dag för ett par veckor sedan snöade det faktiskt så mycket att man kunde se spår av det på backen.

Barnen hade lov förra veckan och bonusledigt (studiedag) fredagen innan dess. A och hans kompis M (han som var här och gjorde pepparkakshus) hade bestämt dig för att åka till Abingdons skateboard-område och åka lite den fredagen. Barnen i Abingdon hade inte lov den dagen så de räknade med att få ha området för sig själva.

M bor drygt halvvägs till Abingdon och tar lokalbuss till skolan. A är inte så van vid att åka buss, så M tog bussen hit, satt kvar medan den vände och sen hoppade A på. Ett tag senare åkte de förbi Ms hus igen och sen till Abingdon, där, visade det sig, ingen av dem hittade något vidare. Med mobilernas hjälp kom de fram till skate-parken tillslut och hade en heldag med skateboard och sparkcykel. Lunch åt de på en servering i närheten och sen var det ut igen ett par timmar. Mitt i allt började det snöa, men ingen av dem var ens i närheten av att frysa. När A kom hem, på sen eftermiddag, var han trött men mycket nöjd med sin dag.

Som om inte den motionen räckte så övertalade han J att skjutsa dem till ett studsmatteställe i Swindon helgen efter. Jag hängde med, men såg till att bli avsläppt på ett Outlet i närheten. Jag hittade lite kläder och när jag kände mig nöjd med den typen av shopping så dök Lindt-butiken upp. Hade ingen aning att de hade så många olika smaker på sina kulor. Dessutom var det lösvikt så man kunde ta ett par stycken av alla sorter som såg goda ut. Oups, blev det ett kvarts kilo? När de plockade upp mig efter sitt hoppande var grabbarna rätt spaka, så lite choklad kom väl till pass för inte de inte skulle somna direkt på vägen hem. J fick också förstås, även om han inte hoppat.

Häromdagen fick vi mail från Sverige med lite uppdateringar från en del av släkten. Mailet avslutades med en kommentar om min blog och ”Ser fram emot odlingssäsongen med fina bilder på alla blommor i er trädgård.” Så på begäran kommer första delen av det nu.

Påskliljorna som heter January slog äntligen ut, bara tre veckor sent, men bilden på dem blev inte så fin.

Mini-påskliljorna Tete-a-tete och den högre sorten bakom (som jag inte minns vad den heter) slog också ut igår. Krokusarna har varit framme ett tag, men hyacinten är nyutslagen.

Idag slog två påskliljor av sorten ”February gold” ut också. De prickade rätt månad, men ”January” börjar kännas som falsk marknadsföring.

En liten klase vintergäck, som jag hoppas ska sprida sig lite lagom med tiden.

Svalörtens framfart i rabatten har jag stoppat, för den blev för mycket, men lite mer vintergäck än så här vill jag gärna ha på sikt.

Fullt ös på julrosorna.

Violerna som kämpat tappert och blommat hela vintern ser onekligen lite luggslitna ut.

Jag har just nallat rejält av mangolden till middagen, så den ser också lite tuggad ut, men nu är det mycket nya blad igen efter en lite lugnare period i december och januari.

Gräset vid vår garageuppfart ligger lite skuggigt och tidigare vintrar har det nästan försvunnit helt under all mossa. Sen kommer koltrastarna och vänder upp-och-ned på alla mosspluppar och dräller dem på asfalten. Det är väl lättare att leta insekter under mossa än gräs.

Min plan är att byta ut allt gräs där mot annat som trivs bättre och jag är rätt nöjd med hur mycket finare det är i bortersta hörnet jämfört med tidigare vintrar.

Kombinationen av färger och bladformer är rätt trevlig, om jag får säga det själv.

Hoppas att du som önskade blombilder härifrån fått ditt lystmäte nu, för ett tag i alla fall.