Turister i regnskogen

I lördags for vi till ett ställe som heter The Living Rainforest. Det består av ett par växthus som har fyllts med exotiska växter och djur. Det var en blåsig dag med enstaka snöflingor. Perfekt för en växthusutflykt.

Ödlan vägrade titta mot kameran.

Ödlan vägrade titta mot kameran.

I växthusen var krokodilen, aporna, vissa fåglar och fågelspindeln i egna burar, men många av djuren gick eller flög fritt.
A fick se sin första Tukan i verkligheten. En fågel som varit hans favorit länge.

A fick se sin första Tukan i verkligheten. En fågel som varit hans favorit länge.


Det skulle finnas en sengångare som gick (hängde?) fritt, men den såg vi aldrig. Om sommaren är det massa fjärilar också, så vi kanske blir tvungna att fara dit igen.

Typisk engelsk pub i typisk by i Berkshire.

Typisk engelsk pub i typisk by i Berkshire.

Efter regnskogen tog vi lunch i byns pub. Vi har varit här förut, sa A när vi gick in, men det hade vi inte. Det är bara det att pubinredningen är ungefär samma på många ställen med bjälkar i taket, trämöbler och bar. Det tog lite tid innan vi fick mat, men det var jättegott. K åt en svamprisotto (ja, hon har börjat gilla svamp och hon älskar att röra ihop allt med såsen så det var perfekt), A och J åt lammburgare och jag åt fiskkakor med nån rökt vit fisk i. Det låter kanske inte så smaskigt, men fiskkakorna var riktigt goda.

På vägen hem stannade vi på ett fik i vår stad. På fredagen hade jag varit där med några kompisar och ätit/druckit varm choklad med jordgubbssorbet i. Hur gott som helst! Så på lördagen fick resten av familjen prova. Vi kan härmed meddela att den varma chokladen även smakar gott med en kula mintchoklad eller en kula peanutella (jordnötsglass) i. Och vi kommer definitivt gå dit igen.

Kategorier: Resmål och utflykter | 1 kommentar

Fyrornas assembly

A går i fyran här (i Sverige går han i tvåan) och igår var det fyrorna som visade vad de lärt sig för hela skolan och för sina föräldrar. Föräldrarna fick sätta sig längst bak i gympa-samlings-mat-salen på bänkar. Sen kom eleverna in på led klassvis och satte sig på golvet framför. Fyrorna (knappt 30 stycken) satt redan längst fram på en lång rad med kläder på tema 1940-tal. Fyrorna hade dessutom varsin namnlapp i brun papp, en egen-tillverkad gasmask och en brun kartong till gasmasken.
När alla satt sig började programmet med att en av eleverna hälsade välkommen. Sen turades de om att berätta om vad de lärt sig, visa bilder, läsa egna berättelser, spela teater, dansa och slutligen sjöng alla tillsammans. Mycket handlade om andra världskriget och om hur det var att vara barn då, men det var även ett drama om att hålla det man lovar. Allt var väldigt välgjort. Mot slutet var det A som reste sig upp och sa att de skulle sjunga en sång för oss. På engelska, inför nästan 200 personer! Modigt!

Barnen visar bilder de gjort på Blitzen.

Barnen visar bilder de gjort på Blitzen.


Här sjunger de "Hey, mister Miller" med melodi inspirerad av "In the mood". En melodi som min pappa och jag brukade låta tillsammans när jag växte upp.

Här sjunger de ”Hey, mister Miller” med melodi inspirerad av ”In the mood” av Glenn Miller. En melodi som min pappa och jag brukade låta tillsammans när jag växte upp.

Kategorier: Hemmaliv i England, Vår son A | 1 kommentar

Wash your name

Wash your name, your name is dirty, sa K i skolan. Klasskompisarna tyckte det var roligt. Det är tydligt att det går framåt med engelskan för barnen när de börjar med ordvitsar.
K:s klass har fått skriva lappar med vad de uppskattar hos sina klasskompisar och sen fick alla ”sina” lappar. På många av K:s lappar stod det att hon var rolig eller en bra kompis. På en stod det att hon var kul ”because sometimes what she says makes no sence”. K tyckte det var skoj.
Här kommer ett par favorit-ordvitsar från en bok:
What do you call a fish with no eyes? Fsh.
What do you call a deer with no eyes? No eye deer. Fast den funkar bara med brittisk accent där idea uttalas med ett r på slutet.

På tal om deer så finns det ett litet hjortdjur häromkring som heter Muntjac. Tydligen är det någon utlänsk sort som förvildats. De håller mest hus vid klostret härintill, men ibland går de i andra parker och folks trädgårdar och mumsar. De är inte särskilt uppskattade. Barnen och jag såg en i parken nere vid ån, men då trodde jag det var ett kid för den var så liten. Häromdagen såg J och jag en död i vägrenen (väg-hjorten?) strax norr om stan.

Klostret är anglikanskt (inte katolskt) och lever en tynande tillvaro. För ett par år sedan var det ca 30 äldre nunnor där, men hälften bytte över till ett annat kloster, så nu är det 15 kvar. De har redan sålt av en del byggnader i stan, men det är fortfarande mycket gamla hus och mark kvar. Stan spekulerar om det kommer bli bostäder och hur länge det dröjer.

No parking Ett annat stort diskussionsämne är hur mycket nya hus som ska få byggas. Det finns planer på nya områden som kommer öka stans befolkning med kanske 50% (siffran varierar beroende på vem som räknar) och folk är oroliga för trafikkaoset som det kommer innebära. Själva centrum är lite av en flaskhals eftersom stans karaktär fullkomligt skulle ändras om man tog bort de gamla husen från 1600-1800-talet för att bredda vägar och göra mer parkeringsplatser. Samtidigt så sörjer folk att det finns en hel del tomma affärslokaler i centrum. Synd att det är svårt att göra om dem till parkeringsplatser.

Inte ens i  villaområdena finns det parkeringsplatser så det räcker. Skylten är gammal men spåren i leran är nya. Här finns det i alla fall plats om bara viljan finns.

Inte ens i villaområdena finns det parkeringsplatser så det räcker. Skylten är gammal men spåren i leran är nya. Här finns det i alla fall plats om bara viljan finns.

Överväxta vägar som denna ser man sällan i Sverige.

Överväxta vägar som denna ser man sällan i Sverige.

Vår grind har skrapat i marken så häromdagen gav jag mig ut på jakt efter brickor att sätta emellan för att höja den lite. Stans lilla hardware store hade bara nästan tillräckligt stora men jag fick lära mig att de kallas washers. De hänvisade mig vidare till Motor-nånting som hade ännu mindre brickor. Där blev jag tipsad om en större butik i ena grannbyn, så igår tog jag en promenad dit. För en gångs skull var vädret helt underbart; soligt, vindstilla och nästan 10 grader. Jag fick sällskap av en mamma jag lärt känna på skolan som skulle med lillasystern till något i stil med öppna förskolan. Hon visade en mysig promenadstig dit så vi slapp gå på trottoaren vid stora vägen. Istället gick vi genom gröna tunnlar, förbi ett par åkrar och nån hage med hästar.

Det visade sig att det var betydligt mer än verktyg och sånt som såldes här. Det kändes det som att kastas tillbaka till Lantmännen för några årtionden sen. Fast upphottat med moderna leksaker (för barn alltså) och moderna bilar på den (så klart) leriga parkeringen. Jag gissar att det finns sånna här ställen kvar på landet här och där i Sverige också, men för mig var det udda.

Väl hemma satte jag dit brickorna och grinden blev som ny (nästan). Sen satte jag mig på plattorna brevid grinden i solen och bara njöt en halvtimme innan det var dags att hämta barn. När barnen kommer ut från skolan frågar A om jag vet något om en utflykt till nån park som hans klasskompis F pratat om. F:s mamma har just kommit och berättar att de tänkt gå till lekparken en halvtimme innan vi går hem. Vi är fyra mammor och åtta barn som går/rullar dit tillsammans och det dröjer inte länge förrän det är fullt ös på lekparken. F:s mamma har med lite kakor och äppelbitar och vi stannar betydligt längre än en halvtimme.

På kvällen är det stjärnklart och rejält med frost. Idag är det grått och disigt igen, så jag passar på att tvätta, röja lite och blogga. Det växlar fort.

Kategorier: Hemmaliv i England, Väder | Lämna en kommentar

Utflykt till London

I morse skjutsade J barnen och mig till grannstadens järnvägsstation innan han for vidare till jobbet. En timme senare klev vi av i London. Efter lite letande hittade vi tunnelbanan, köade för att köpa en endagsbiljett, tog rulltrapporna ner och klev sen på nästa tåg. Vid Piccadilly Circus bytte vi tåg (nej, barnen ville inte upp och titta… Pernilla Wahlgren, vemdå?) och åkte vidare till Leicester Square.

Sushi funkar utmärkt att grunda med när man ska leta spår efter trollkarlar

Sushi funkar utmärkt att grunda med när man ska leta spår efter trollkarlar

Därifrån utgår en Harry-Potter-promenad som jag hittade instruktioner till på nätet. Vi började följa den, men avvek redan efter ett kvarter när vi hittade ett trevligt matställe.
Styrkta av maten gick vi vidare några kvarter och tittade på ett par inspelningsplatser innan vi tröttnade och lämnade den typen av magi åt sitt öde.

Vid Trafalgar square fanns både imponerande hus, fontäner, människor, flygplan och annat att titta på. En man hade en docka i trådar som han kunde styra till att göra allt möjligt. A var imponerad och la en peng i hatten. Då klättrade dockan upp på honom. Tyvärr hade jag inte kameran framme då, men det syntes att A tyckte det var kul även om han blev lite överraskad.

Tom tog hjälp av två herrar i publiken för att mödosamt (och skämtsamt) klättra upp på sin enhjuling.

Tom tog hjälp av två herrar i publiken för att mödosamt (och skämtsamt) klättra upp på sin enhjuling.

Sen gick vi vidare till Covent Garden där en pratglad kille lockade publiken att oh-a och applådera när han utförde sina konster. Han var kul och det märks att barnen tränat engelska ett tag nu för de hängde med på ganska mycket av det han sa. Det var första gången jag såg någon klättra igenom ett tennisracket. Imponerande. Tennisracket var utan strängar, men riktigt (en i publiken fick kontrollera det) och kroppen var också riktig (också kontrollerat).
Strax intill hittade vi en creperia och fick oss varsin pannkaka med nutella. Barnen undrade om det inte var för sött för mig. Men jag svarade att man får kämpa sig igenom det. Den massiva dosen av Paris-nostalgi tog bort den värsta sötsliskigheten för mig.

Vi gick vidare ner mot Themsen och över på en gångbro. Solen sken, det var nästan tio grader varmt och vi hade det rätt gott. På andra sidan låg London Eye (Millenie-pariser-hjulet) och väntade på oss och en massa andra turister. Fast i februari är köerna inte så farliga, trots att det är skollov. Efter någon halvtimmes väntan och fotografering framför en grön vägg fick vi äntligen kliva in.

Utsikt från London Eye bland annat ner mot bron där vi nyss gick. Det är fortfarande en bit kvar till högsta punkten här.

Utsikt från London Eye bland annat ner mot bron där vi nyss gick. Det är fortfarande en bit kvar till högsta punkten här.

När vi kom ner igen fick vi (så klart) köpa fotot på oss själva, men med London-Eye-bakgrund. Så har ni vägarna förbi, ta en titt i köket så kanske ni hittar kylskåpsmagneten.

Lite mer tunnelbana och sen är vi nästan vid Towern Bridge.

Lite mer tunnelbana och sen är vi nästan vid Towern Bridge.

När vi gått över bron började allt promenerande ta ut sin rätt. Trötta fötter och huvuden fullproppade med intryck längtade efter vila. Vi tog tuben till ett cupcake-ställe intill South Kensington-stationen. Där valde vi ut fyra cupcakes och fick dem förpackade. K tog den tjusiga påsen och sen åkte vi vidare till järnvägsstationen och tog tåget hem.

När J plockat upp oss på stationen blev det pub-middag i grannstan innan vi åkte hem och festade på våra cupcakes (som för övrigt var alltför söta för mig, men barnen var nöjda).

Efter nattning tog det inte många minuter innan barnen slocknade och nu börjar det bli dags för mig också efter en mycket lyckad dag. Min riskanalys-strategi fungerade som vanligt. Inget av allt jag oroat mig för inträffade. För en gångs skull inget annat dåligt heller. Bara en massa bra. Men man blir trött av det också.

Kategorier: Resmål och utflykter | 2 kommentarer

Half-term holiday

Denna vecka är det skollov. A börjar bli bättre men det är en seg förkylning han dragit på sig. Det är ganska skönt att han får hela denna veckan också på sig att friskna till. Vi får se om han är pigg nog för större äventyr senare i veckan. Idag visade han i alla fall prov på en hel del energi, men vi börjar med K:s och min morgon.

Vid frukost gjorde jag en lista med veckans måsten och borden, sen började jag på en lista med sånt som skulle vara kul att göra. Där fick barnen hjälpa till att fylla i utflykter, pyssel och annat de vill hinna med. Sen var jag tydlig med att ju mer de hjälper till med måstena desto mer tid blir det över till roliga listan.
Direkt efter frukost började K och jag att städa i hennes rum. Tack vare ett par under-sängen-lådor med hjul lyckades vi få bort allt utom möbler från golvet. Efter dammning (vi har en fin gul dammvippa) av tak, väggar och alla grejor och sen dammsugning var vi ganska nöjda. Men sen möblerade vi om lite och det blev jättebra. Resten av dagen gick hon runt och njöt över hur fint det blivit.

Och det där med att damma tak och väggar. Jag skojar inte. Med heltäckningsmattor som fäller så behövs det. När man tagit tak och väggar i ett rum är vippan dammig, även om jag gjorde det för två veckor sedan. Undrar om det skulle hjälpa att ta hit nån som tvättar mattorna? Jag vill gärna tro att mattorna är nya och det blir bättre med tiden. Med tanke på hur mattluddet fyller våra dammsugarpåsar så borde det inte vara så mycket kvar snart.

Indiskt i ugnen

Indiskt i ugnen

Efter K:s rum tog vi lunch. Det blir rester, sa jag. Nej, sa barnen. Indiskt från igår, sa jag. Yes! sa barnen.
Igår tog vi ännu ett steg mot att anamma den brittiska nutida kulturen. Vi köpte ett par lådor indiskt på mataffären. Bara att värma så har du en komplett engelsk-indisk måltid. Med tanke på det stora utbudet i affärerna så verkar det vara ett vanligt sätt att fixa middag här. Ett problem var att vissa rätter skulle vara i ugnen 25 minuter, andra 15 och ytterligare andra ännu kortare. Vissa gick att köra i mikron, andra inte. Så att värma middag till fyra personer var ändå ett heltidsjobb i nästan en timme. Bara att läsa instruktionerna tog en kvart. Det dröjde lite längre än vi hade önskat innan allt var klart, men det blev väldigt gott. Och resterna var också smaskiga.

Efter lunchen ville A städa köksgolvet (också på måste-listan). Vi hittade en rolig svabb i skrubben. En sån där med handtag på mitten som, när man drar i det, kramar ur svampen längst ner. Han fick en balja med vatten och rengöringsmedel och sen satte han igång. Han såg till att metodiskt ta en ruta i taget och inte svabba in sig i ett hörn. Efter en stund insåg jag att även om det var en fiffig urkramningsfunktion så var det nog bra att torka upp efter lite grann, så det blev min uppgift. Mitt i allt ihop stannar han och ser ut över köket. Mamma, den här typen av jobb älskar jag, sa han och fortsatte. När allt var klart sjönk han stolt men trött ihop i soffan.

När det var dags för middag (varmrökt lax) hjälpte A till med salladen och youghurtsåsen. Sen ville han göra en egen sås som han trodde skulle passa bra till laxen. Han blandade olja, citron, senap och italienska örtkryddor. Vid provsmakningen var han nöjd med smaken men kom fram till att den troligen skulle passa bättre till salladen. Det blev riktigt lyckat.

Vi kan tyvärr inte riktigt friskskriva A än, för han behöver sätta sig och vila då och då mitt i allt hårt men roligt arbete. En huvudvärkstablett krävdes också när bihålorna åter gjorde sig påminda. Men det är tydligt på väg åt rätt håll i alla fall.

Nu har grannen satt upp lite nytt staket. En ekorre har provsuttit och godkänt. En granne längre bort har också fixat ett par bitar. Det tar sig!

Nu har grannen satt upp lite nytt staket. En ekorre har provsuttit och godkänt. En granne längre bort har också fixat ett par bitar. Det tar sig!

Gamla staketet blev kaffeved. Det gick att bryta i småbitar.

Gamla staketet blev kaffeved. Det gick att bryta i småbitar.

Kategorier: Hemmaliv i England | Lämna en kommentar

Heminredning och annat hemmafruar roar sig med

I Sverige hade vi en TV i källaren (med bara basutbudet) som vi sällan använde, men här står TVn med sina femtioelva kanaler i det lilla vardagsrummet. Hemmafruar ska väl titta på såpoperor, men det fixar inte jag. Däremot blir det en och annan kväll med min favoritkanal Home. De sänder diverse program på temat gör om ett rum eller ett hus. DIY SOS, SOS Kitchen och amerikanska Extreme Makeover Home edition är några av favoriterna. På SOS Kitchen hjälper de en familj med ett hopplöst kök (väldigt Engelskt i mina ögon) river ut det och gör om det till ett fungerande, ljust och inbjudande kök. Plötsligt ser det mycket mer skandinaviskt ut i mina ögon. Även de som är med i programmen tycker det ser skandinaviskt och fint ut. Nu låter väl detta lite malligt och det är kanske likt mig…

Fast vissa saker verkar de vara före oss med. Kranar med 100-gradigt vatten ser man oftare här, åtminstone i heminredningsprogram och reklam. Det hade jag inte hört talas om i Sverige förrän min dåvarande chef installerade det. Verkar väldigt praktiskt. Vill ha.
Sen är sopsortering smidigare. Nästan allt som kan återvinnas lägger man i gröna stora tunnan. Matrester i lilla gröna. Trädgårdsavfall i bruna och nästan allt resten i den svarta. Batterier lägger man i en liten påse ovanpå den gröna tunnan. Sen kommer lastbilar och hämtar allt. Second-hand-grejor läggs i en egen påse och hämtas av nån förening. Inga turer med flakcykeln till återvinningsställen. Smidigt!

Med en plåt uppe på vänster sida så minskar luftvirvlarna och lite större del av matoset åker genom fläkten

Med en plåt uppe på vänster sida så minskar luftvirvlarna och lite större del av matoset åker genom fläkten

Jag trivs bra i vårt engelska kök, framför allt för att det är så ljust och luftigt. Det är öppet upp till nock och har två takfönster. Men hade det varit mitt och vi tänkte bo här länge så hade jag gärna skickat in SOS-gänget. Ett fullstort kylskåp står högst på önskelistan. Än så länge har vi kunnat använda uterummet som kylskåp, men det går nog inte länge till. Fungerande fläkt över spisen är kanske på delad förstaplats. Vattenkran med inbyggt filter kommer nog därnäst på listan, eller kranen med kokande vatten. Och sen bättre förvaringsmöjligheter generellt.

Jämför jag med andra här som hyr hus här så har vi lyckats hitta ett riktigt fint. Det känns verkligen som ett hem och det mesta fungerar bra. Läget är jättebra också. Så jag klagar inte särskilt mycket, bara drömmer lite. Det måste man få.

A har varit förkyld i några dagar. I lördags hade vi planerat en sväng till badhuset, men vi sköt på det (under protester från A) till söndagen och åkte till ett äventyrsbad i en grannstad istället. Efter ett par timmar där var A ganska spak så han protesterade inte när vi skulle hem. På kvällen hade han huvudvärk och nästa morgon var han ganska seg, så han fick stanna hemma från skolan. Med facit i hand var den där turen till badhuset kanske inte så lyckad, för nu är han hemma för tredje dagen i rad med bihåleinflammation. Efter en tuff första månad i skolan här så är han lite sliten, så jag gissar att det påverkar också. Det är skönt att vara hemmafru nu för det är mycket smidigare att VAB:a några dagar. Hans lärare påpekade också att han sett trött ut och att det är bättre att han är hemma nån extra dag än kommer tillbaka trött. Vi får se om han hinner tillbaka innan skollovet som är nästa vecka.

En liten promenad till parken nere vid ån orkade A med. K hade bakat ostbröd i skolan så vi hade picknick.

En liten promenad till parken nere vid ån orkade A med. K hade bakat ostbröd i skolan så vi hade picknick.


I Norrland har jag ibland saknat vitsippsbackarna om våren. Här får jag njuta av snödropparna i parken istället.

I Norrland har jag ibland saknat vitsippsbackarna om våren. Här får jag njuta av snödropparna i parken istället.

Kategorier: Hemmaliv i England, Växter, Vår son A | Lämna en kommentar

Mord, kakor och engelsk landsbygd

Snön försvann snabbt när det väl blev varmare igen. Barnens snögubbe såg ut så här efter ett dygn i plusgrader och regn.
Snögubbespår
Häromdagen sken solen och efter att ha hemmafruat ordentligt (tvättat, städat osv) drog jag på mig gympadojjorna och gav mig av mot grannbyn ett par km bort. Där fortsatte jag vidare upp mot the Ridgeway för att njuta av utsikten. Sista biten upp var riktigt blåsig och jag insåg att alla tujor och annat med löv även på vintern gör stor nytta där vi bor. Men med huvan åtdragen så gick det bra även där uppe där vinden får full fart över åkrarna.
När jag kom ner till byn igen såg jag snödroppar och i en rabatt vid vägkanten även en massa cyklamen. Som tur var hade jag mobilen med mig och kunde ta kort.

Hade ingen aning om att cyklamen var en vårblomma.

Hade ingen aning om att cyklamen var en vårblomma.


Vägen hem var också fin. Det börjar komma lite grönt på åkrarna (och det är inte alger).

Vägen hem var också fin. Det börjar komma lite grönt på åkrarna (och det är inte alger).

På kvällen var jag med kvinnoföreningen och hade Murder Mystery Play. Damer äter bara en kaka hette den och jag blev tilldelad rollen som Sarah; omtyckt, högerhänt, frånskild, vältränad historielärare. Vi fick varsit häfte med bakgrundsinformation och sen själva teater-manuskriptet. Det hela gick ut på att kvinnoföreningen hade en träff och plötsligt hittas en okänd kvinna mördad i köket. En polis som spanar i en knarkutredning är också med. Efter teater-delen hade vi fika med fri utfrågning och spekulation. De flesta var misstänkta på ett eller annat sätt. När vi röstade var det två som fick flest röster och efter fikat läste vi akt två med själva upplösningen (jag hade gissat på den andra). Det var riktigt kul och kändes som bra träning inför en statist-roll i Midsumer. Vi får väl se om jag lyckas knipa en sån någon gång.

Kategorier: Hemmaliv i England, Växter | 1 kommentar

Kultur och engelska trädgårdar

I helgen tog vi en tur till Oxford. Ashmolean museum hade en specialutställning med japanska broderade tavlor. K var lättövertygad, men även resten av familjen följde snällt med efter löfte om att vi skulle äta glass också.
På museet gick K och jag direkt till specialutställningen. Det var många stora broderier som måste tagit man-år att tillverka, men de flesta hade ganska brunaktiga färger så det var inget jag skulle vilja hänga upp hemma. Fast ett par undantag fanns det, broderade påfåglar i fina färger och ett havsmotiv där silketråden verkligen fick vågorna att glänsa.
Under tiden gick J och A i de vanliga utställningarna. A hade fått ett papper med bilder på olika föremål som man skulle söka upp i museet. Det verkar vara standard här att barnen får ett papper med uppgifter för att göra kulturella besök intressantare. De såg nån mumie och en massa svärd och krukor.

Efter någon timme hade vi fått månadens kulturdos och gick till vårt favoritglasställe. Denna dag hade de chokladglass som smakade hur mycket choklad som helst. Ljuvligt. Till den tog jag en kula grekisk youghurt-glass med honung. A tog samma och övriga valde fruktigare glassorter med vanilj respektive vaniljsås-glass.

En del av dagens glassorter.

En del av dagens glassorter (vaniljsås = creme anglaise, vilket betyder engelsk grädde på franska).

Som planerat har jag studerat engelska trädgårdar nu när vi är här. Från sovrummet har vi roat betraktat hur vinterns blåsiga väder påverkat våra grannars plank. En period var ett parti av planket uppe ett par dagar åt gången och sen nerblåst igen några dagar. Mot slutet hjälpte en trädgårdsstol att hålla uppe det hela, men nu verkar det vara kört.

En klassisk engels trädgårdsdetalj av den typen som sällan kommer med i de böcker och tv-program som når Sverige.

En klassisk engels trädgårdsdetalj av en typ som sällan kommer med i de böcker och tv-program som når Sverige.

Det finns ytterst få målade plank och staket här. Antingen har man ett omålat plank som blir grönt av alger med tiden och sen ruttnar och byts ut till slut. Eller så har man tegelmur som också blir grön av murgröna eller alger, bryts ner av frostsprängning och med tiden lutar betänkligt. Övriga varianter är korrugerad plåt (ofta lutande) och metalnät med tuja. Tujan är effektiv mot både vind och insyn och förfaller inte på samma sätt som övriga tomtgränsvisare. Lite sugen blir jag att göra en alternativ Engelska-trädgårdar-bok, men det kanske inte är bra för grannsämjan.

Mer på samma tema.

Mer på samma tema.

Kategorier: Hemmaliv i England, Kultur, Resmål och utflykter | 1 kommentar

En vanlig skoldag

Till skillnad från i Sverige så far inte J till jobbet halv 6, utan hela familjen äter frukost tillsammans. Han gör alltid kaffe på morgonen numera, så även vardagar känns lite som helg för mig.

Efter frukost hjälps barnen och jag åt att göra iordning lunchlådor. Typiskt innehåll: Smörgås med ost och salami, morot, clementin och banan. Ibland lyxar vi till det med Fruit-n-fibre-bars, yoghurt eller kex. Inga chips eller choklad.
När vi går till skolan ser vi ofta några klasskompisar redan på vägen dit. Mellan 8.45 och 8.55 släpper lärarna in barnen i klassrummen. Barnen tar av sig ytterkläderna och sätter sig vid sitt ”morning table” eller med benen i kors på mattan (med krossade ben kallar mina barn det, de tycker inte att det är skönt).

I A:s klass säger läraren good morning xxx till varje barn och barnet svarar good morning Miss B. Barnen sitter i olika grupper beroende på ämne. Om det är matte sen så flyttar barnen till sitt ”numeracy table” och läraren delar ut matteböckerna. Matteböckerna är tomma från början. När man gjort ett papper med uppgifter så klistrar man in det i sin mattebok. A:s klass har hållit på med bråk, så nu kan han säga sjättedel på engelska (sixth) och annat svårt.
När det är rast är barnen ofta på skolans lilla lekpark med lite klättergrunkor. Ibland spelar de fotboll eller leker tagen på den jättestora gräsplanen.
De har också lärt sig om andra världskriget. En dag klippte de stadssiluetter och målade himlen gul-orange för att illustrera ”the Blitz”.

I K:s klass är det ofta läsning vid sitt morning table när man kommit in i klassrummet. När alla kommit in säger läraren good morning xxx och varje barn svarar good morning Miss M.
Sen läser de till klockan nio. Ibland har de literacy. De läser en bok och ska sen skriva om den boken, t ex ur en viss persons perspektiv. I numeracy har de jobbat med symmetri, trianglar och 3D-former. I början var namnen på olika sorters trianglar svåra, men nu går det bättre. Vissa timmar går K till ett eget klassrum och spelar spel med en lärare för att öva engelska. På rasterna leker K ofta kurragömma med klasskompisarna eller klättrar i klätterställningen.
I klassrummet är det oftast lugn och ro, men ibland blir det en massa snack. K förstår det mesta när läraren pratar till hela klassen. Klasskompisarna pratar så snabbt, så det är lite svårare att förstå. Mer än hälften låter bara bla bla, även när de pratar direkt med K. Men en tjej som är från Frankrike är duktigare på att prata långsamt och visa med händerna vad hon menar. Då förstår K det mesta.

På måndagar och fredagar är det ”wake up shake up” för alla klasser på morgonen i samlingssalen. Då är det dans för att komma igång.

Om man sköter sig bra kan man ibland få house points. När man samlat tillräckligt många får man någon sorts pris. Om man inte sköter sig får man en varning och sen ”five minutes”. Det betyder fem minuters avdrag från fredagens golden time. Hittills har K och A bara fått house points, inga five minutes.

Medan barnen är på skolan är jag ”ledig”, dvs städar, handlar, tvättar mm och är ledig på riktigt. Det jobbiga försöker jag få undan i början på veckan. På torsdagar går jag promenad med Nationella Hälso-någonting. Det är en timmes promenad med väldigt trevliga och pratglada människor och sedan fika på museet efteråt. Tack vare det har jag hittat både fina promenadställen, en lekpark och fått veta en hel del om stans historia. En av de jag fikade med tycker att England har blivit så hemskt på senare år att hon skäms när utlänningar kommer hit. Dels är ungdomarna ouppfostrade (är de inte det i alla länder i alla tider?), dels är människor mindre benägna att hjälpa varandra och saker vandaliseras överallt. Jag försökte trösta henne med att mycket av det hon pratade om är inte ett dugg bättre i Sverige, snarare tvärt om. Men jag vet inte om det gick hem. Till exempel kan jag inte minnas att jag sett någon grafitti i den här stan. Fast tonåringarna röker mycket. Det ser inget vidare ut.
På fredagar ska det vara promenad med en kvinnoförening jag gått med i, men hittills har den varit inställd på grund av dåligt väder. Däremot har jag träffat kvinnogänget ett par andra gånger. Nästa vecka ska vi ha ”Murder mystery play” där alla ska få spela varsin roll. Det blir nog kul. Bra träning för mitt drömjobb; en statistroll i favorit-mord-tv-programmet.
Idag var jag och fikade med mammorna till två av A:s klasskompisar. Vi hade det väldigt trevligt och bestämde oss för att göra det till en vana. Efter det tog vi vägen förbi mataffären innan vi hämtade barnen. Jag passade på att be om hjälp att hitta skorpmjöl och en av dem hittade faktiskt något liknande, bara lite grövre.

Klockan 15.05 hämtar föräldrarna sina barn. Hemma brukar vi äta lite innan det är dags för läxor. Båda barnen ska läsa högt för en vuxen 3×20 minuter i veckan. Sen har de någon stencil i matte och engelska och K har ca 15 ord per vecka att öva på lite extra. Bland annat slår hon upp dem i en ordlista och skriver förklaringar, skriver dem på datorn och i bokstavsordning.

Sen är det dags att fixa middag så den står på bordet när min hårt arbetande make kommer hem från jobbet. Vi fortsätter köra fjolårets recept från Linas och ICAs matkassar så gott det går. De flesta ingredienser hittar vi faktiskt här plus en massa annat spännande som t ex chokladdoppade weetabix, korv i wienerbrödsdeg och femton sorters mintsås. Det tar fortfarande lång tid att handla för det tar tid att hitta allt och man läser på en massa förpackningar, men vi gör framsteg.

Kategorier: Hemmaliv i England | Lämna en kommentar

Snökaos på alla fronter

J har varit i Österrike ett par dagar och skulle kommit hem torsdag kväll, men igår var det snöstorm i Wien, så de blev kvar där han varit och jobbat. Idag har han flugit till Wien, men nu är det Heathrow som har lite problem. Ett plan från Wien ska landa i kväll, övriga står det cancelled på. Det planet som ska gå är överbokat, så J har fått plats på ett plan i morgon bitti. Han får passa på att njuta av Wien så länge.

På barnens skola var barnen upprymda och gjorde snögubbar häromdagen när det hade snöat. På eftermiddagen var det grönt igen utom där snögubbarna var. Alla pratade om hur kallt det var (kring nollan) och lärarna bad att barnen skulle få med sig muggar för varm choklad nästa dag.
Nästa morgon var också iskall (-2 grader typ) så alla barnen fick varm choklad för att tina upp efter promenaden till skolan. Vi blev uppmanade att lyssna på radion om mornarna framöver för att veta om skolan är stängd på grund av tuffa väderförhållanden.

Igår när jag handlade mat vid tvåtiden var det fullt med folk på affären. Jag har inte riktigt kommit underfund med när man kan förvänta sig att det är fullt och inte, men torsdag tidig eftermiddag kändes skumt. När jag kom till kassan berättade kassörskan att det var en ovanligt stressig dag. Alla passar på att handla innan snön ska komma på fredagen.

Denna bild tog K på morgonen. Inte känns det som läge ett stänga en skola för det här?

Denna bild tog K på morgonen. Inte känns det som läge ett stänga en skola för det här?

I morse var det 1 cm snö och inte särskilt mycket vind. Visserligen skulle det komma mer under dagen, men vi traskade iväg mot skolan som vanligt. Knappt halvvägs kommer några i bil som varit till skolan och vänt. Skolan är stängd. Barnen jublar och ett par andra föräldrar försöker nästan be mig om ursäkt för att England inte klarar lite snö (dåliga däck, inga snöplogar, ovana att köra i snö och så vidare). De såg på mitt leende att jag tyckte det var lite roligt.

Vår trädgårdskatt som A döpt till Plåt-Niklas ser inte helt nöjd ut. Borde vi låta honom vara inne?

Vår trädgårdskatt som A döpt till Plåt-Niklas ser miss-nöjd ut. Borde vi släppa in honom?


J och jag kom överens om att även om snön rör till det lite och det dröjer någon dag tills vi ses så blir det ett par dagar att minnas. Nu får vi dessutom nytta av snöskyffeln som flyttkillarna råkade få med sig hit.

Kategorier: Hemmaliv i England, Väder | Lämna en kommentar

Blogg på WordPress.com.