Björnbärs-djungeln och jag har gått ett par matcher nu. Hittills har jag avverkat betydligt snabbare än den växer. Men med värmen på gång så drar den väl snart igång på allvar om jag inte aktar mig.

Förutom att kapa av hundra meter ”taggtråd” har jag grävt upp snart 10 plantor. Räknar med att det är ungefär 10 plantor kvar, varav två mitt inne i en prydnadsbuske. Tyvärr blir jag nog tvungen att kapa en del av prydnaden för att ta mig in och förgöra de sista björnbärs-eländena.

Tack vare ett par förstärkta handskar har jag bara ett litet sår efter en tagg totalt.

Före djungel-massakern

Efter skövlingen

Idag på jobbet räknade vi med att missa den partiella solförmörkelsen för det var riktigt jämngrått på morgonen. Gardinerna är alltid fördragna för att inte solen ska lysa in på bildskärmarna för de som har turen att sitta närmast fönstret (inte jag).

När vi satt där och jobbade i godan ro kommer en kollega in från trapphuset och säger att solen nästan tittar fram genom molnen.

Alla rusar fram till de stora fönstren och drar undan gardinerna. Först händer inget mer än att man ser att molnen är ljusare på vissa ställen. Det är inte jämngrått längre. Sen plötsligt så ser vi solen, delvis skuggad av månen genom lagom mycket moln så man kan titta på den ett par sekunder.

Sen tittar solen fram mycket mer och det är inte längre lämpligt att titta rakt på den. Fast vissa gör det ändå. Sen har vi 20 minuter med sol av och till medan det går mot max förmörkelsen.

Vi går ut och tittar mer. Funderar på om det är solens försvinnande som gör att det känns så kallt eller om det bara är kallt ändå.

Kollegan L har en telefon som tar hyggliga bilder, bland annat den här

Vi hade gjort små hål i papper som vi lät solen lysa igenom för att få en bild av fenomenet. Här har L tagit kort på min solförmörkelse-projecering.

På eftermiddagen är solen framme ordentligt igen (på alla sätt) och luftkonditioneringen i bilen går igång för första gången i vår. Den måste stått kvar på automatiskt sedan i höstas. Det känns lite lättare att leva när det är varmt och soligt. Och ännu mindre intressant att gå in och försöka packa upp de återstående lådorna.

Idag när jag låg och njöt i vår nyss ihopmonterade svenska soffa och tittade ut i trädgården såg jag en ny besökare. En liten Muntjac betade på andra sidan bäcken.

Jag läste på lite och fick veta att denna lilla hjort (knappt halvmetern hög) inte brukar göra någon större skada i naturen eller i trädgårdar. Enda undantaget var väl på primula som den älskar.

Mamma ringde igår och undrade hur det gick med uppackandet. Jag sa att planen för helgen var att få undan så många kartonger i vardagsrummet att det går att ställa upp vår stora soffa.

Det målet tycker jag nog att jag lyckades riktigt bra med. Visst blev det fint?

Fast det gäller ju att titta åt rätt håll…

I TV-delen av köket (eller vad man nu ska kalla det när det är öppen planlösning) så går det nu att sitta skönt framför TVn för en person.

Nu tänkte jag gnälla av mig lite. För den som inte vill läsa så kan jag meddela att flytten till nya huset nu är avklarad och det gick inte riktigt så smidigt som man kunde önskat. Vi har inte packat upp allt, men har hittat det mesta som är viktigt. Vill du skippa gnället så sluta läs nu.

I onsdags dök flyttfirman upp strax efter 10 och bad om ursäkt. De skulle kommit redan 9 men fick inte tillgång till flyttbilen förrän efter 9.

Efter ett par timmar kom den ena av dem till mig och sa ”Vi har ett problem…”. Deras chef hade sagt att de bara skulle flytta möbler och färdigpackade lådor, inte packa, så de hade inga flyttlådor med sig. De bad så väldigt mycket om ursäkt för att det blivit fel men lovade att göra vad de kunde för att ordna det hela.

När de packat bilen full sa de att de skulle åka en sväng och plocka upp lådor, ”så ses vi vid nya huset om 20 minuter”. Efter drygt en timme dök de upp vid nya huset med lådor och första lasset med våra saker.

De var väldigt imponerade av vårt hus. ”Det finaste vi flyttat till hittills”. Inte utan att vi kände oss lite stolta. Fast sen kom jag på att det kanske ingår i flytt-karls-utbildningen att säga några komplimanger om husen folk flyttar till. Avlastningen gick bra och sen drog vi tillbaka till gamla huset för mer packning.

Efter ett par timmar kom en av killarna till mig igen och sa ”Vi har ett problem…”. De hade inte tillräckligt med lådor för alla våra böcker och pärmar och bad så väldigt mycket om ursäkt. Tyvärr var det långt ifrån första gången deras chef sa att det inte var något att packa, men när de kom fram visade det sig att det var massor. Vi fick välja mellan att de skulle köra många varv fram och tillbaka med de lådor som fanns (till en högre totalkostnad) eller att de skulle komma tillbaka dagen efter med mer lådor av rätt storlek.

Vi valde ett varv till för tömning av stora hyllan i vardagsrummet så jag skulle kunna ta isär den innan de kom nästa dag.

De skulle dyka upp klockan 7 morgonen efter och vi bad dem ringa en kvart innan så inte jag skulle behöva stå där en timme och vänta. Fast sen gick jag strax efter 7 i alla fall och minuten efter ringde de J och undrade var vi var. Plötsligt passar det att komma i tid.

Allt var klart vid halv halv 10. Efter ytterligare några ursäkter och beklaganden gav de sig av och jag for till jobbet.

På eftermiddagen ringde de från flyttfirman och meddelade att jag inte behövde betala för deras restid, bara för tiden de faktiskt var hos oss och flyttade. Jag påpekade vad som hänt, att jag redan när jag skriftligen bad om offert meddelat att vi behövde hjälp med packning, sen sagt samma på telefon, att flytt-killarna sagt att flera andra familjer råkat ut för samma sak och att jag ville ha avdrag på priset. Hon hade aldrig hört att det blivit fel förut (sa hon) men skulle prata med alla inblandade och återkomma.

I slutändan fick jag 10% rabatt, men jag hade hellre varit utan allt strul.

Min kamera ligger i någon låda, men jag minns inte vilken just nu. Därför får ni klara er utan en bild på vårt kök där det står en massa saker på två av tre bänkskivor. Det är alla de svåra sakerna som är kvar där. De som vi inte riktigt vet var i köket de ska vara. Allt enkelt är inplockat i skåp och lådor.

I vardagsrummet är det en massa kartonger med böcker, skivor och filmer. De får nog vänta där tills flyttlasset från Sverige kommer den 25e februari. Förutom det är det kanske 10-15 lådor till att packa upp på olika ställen i huset.

För den som orkat läsa ända hit kan jag meddela att vi nu räknat till fem olika katter som besökt vår trädgård hittills. Mysigt!
– Svart med lite vitt på magen (hälsar artigt, men ligger hellre och rullar sig själv på varm asfalten än blir klappad)
– Röd-tabby med ett gult och ett svart iris (jätteblyg för människor men vågar sig lite närmre om det är en stängd glasdörr emellan)
– Svart-vit (bara sett på lite avstånd)
– Lång-hårig grå-randig (nyfiken på vad J spelar för musik i köket)
– Lång-hårig beige (som bara J sett hittills)
Vi hoppas att åtminstone någon av dem är en duktig råttjägare och att åtminstone ett par stycken vill komma och bli klappade då och då.