Författararkiv: pilabro

Nu börjar norrlands-delen av den här resan gå mot sitt slut. Standardfrågorna jag fått är
1) Hur har ni det?
2) Hur går det för barnen? och
3) Olika typer av frågor om vädret som ska få mig att erkänna att vädret här är mycket bättre än i England.

OK, jag erkänner. Tre veckor med värsta värmeböljan i maj i mannaminne är bättre än vad England presterat på sistone. Det är ljuvligt att sitta ute i skuggan och tycka att det är skönt att det fläktar lite. Jag lyckades till och med bränna armarna något trots att jag mest suttit i skuggan. Tack vare värmen är växtligheten här nästan ikapp den vi har i England. Syrenerna är bara dagar efter här, lövträden har fortfarande en något ljusare nyans men det skiljer inte mycket. Däremot är de klematis jag sett ljusår ifrån en del av de engelska vårblommande. De blir inte fem meter höga och översållade med blommor bara av tre veckor högsommarvärme.

I fredags när barnen var på skolan tittade jag förbi mitt fd jobb och bjöd på engelska småkakor. En del verkade tycka att kakorna var ok, medan andra var mer tveksamma. De var i sötaste laget för mig i alla fall. Jag berättade lite om hur jag hade det, men när jag frågade dem vad de jobbade med nuförtiden blev det tyst kring fikabordet. Gissar att det var något hemligt, eller så tyckte ingen att det var något speciellt. Det var mycket att göra i alla fall, som vanligt.

Sen cyklade jag till stan och avnjöt en god lunch på en uteservering i skuggan, med en vän som jag även tillbringade kvällen med. Vi kom på för ett par veckor sedan att på grund av mitt bloggande känner hon det som att vi är nästan lika nära som vanlgt, medan jag har bara hört av henne några få gånger och undrar om allt som hänt. Nåja, nu fick jag i alla fall veta allt om nya jobbet och en hel del annat.

Barnens skoldag i Sverige gick också jättebra. A blev nästan överväldigad av alla kompisar som trängdes runt honom när han kom på morgonen. Hans klass hade haft nedräkning tills han skulle komma och firade dagen ordentligt.

Båda barnen sov över hos olika kompisar fredag till lördag och lördag till söndag. Men A fick jag i alla fall se ett tag på lördag förmiddag när han firade sin födelsedag med hela klassen. Det blev riktigt lyckat och när de mumsade hamburgare efter att ha spelat sig svettiga på laser-skjutbanan så försökte flera av barnen att övertala mig att han skulle ha fler sånna kalas. ”Om du vinner en miljon, då skulle han väl få ett sånt kalas igen?” föreslog en av killarna. Och jag lovade att i så fall skulle det ske. Frågan är bara hur man ska lyckas vinna en miljon när man aldrig köper lotter…

När kalaset var slut hade vi lite tur (?) att en melodifestivalstjärna just skulle uppträda på torget utanför, så vi stannade och lyssnade en liten stund. Men en halv låt var allt jag klarade. Vi skyller på högtalaranläggningen att det lät skränigt, men jag är inte säker på att det är hela sanningen. A skulle vidare till nästa övernattning så sen var det bara jag igen.
K var också där med några kompisar, men jag såg dem aldrig.

Nu har jag fått tillbaka barnen från deras kompisar. Sista natten sover vi i samma hus och imorgon bär det av till södra Sverige.

Noterade skillnader mellan här och där:

Vår gata i England är inte riktigt lika bred som cykelbanan utanför Konsum.

Tonåringarna i Sverige är smalare och ingen verkar gå runt med en strut pommes frites.

Det finns väldigt stora grönytor överallt här, som ingen verkar använda till annat än buffertzon mellan en väg och något annat. Och gräset där är klippt.

Till och med hus där Medelsvensson bor har gigantiska tomter och inga plank runt sina trädgårdar.

Murgröna klänger inte överallt och vid vägkanterna är det så långt till buskar och träd att man inte behöver köra runt och klippa dem ett par gånger per säsong. Men det finns diken och där kan man klippa.

I morse ringde väckarklockan halv 6 och redan 10 över 6 satt hela familjen i bilen på väg mot Heathrow. För att undvika värsta rusningstrafiken och hinna till jobbet i någorlunda rimlig tid så föredrog J att vi åkte extra tidigt och sen fick vi lite mer tid på flygplatsen innan det var dags att åka.

På flygplatsen gick vi raka vägen till ett fik och fick en ordentlig frukost. Barnen avnjöt youghurt och standard-mackor, fast mackorna var för omväxlings skull delade till rektanglar istället för trekanter.

När vi ätit oss mätta och tittat runt lite hade vi fortfarande mer än en timme kvar till det var dags att gå till vår gate. Vi hittade ett ställe där man kunde titta lite på flygplanen utanför (inte bara massa butiker med parfym och tråkiga kläder). Där fanns även ett piano som A började improvisera på. Han satt en lång stund och bara njöt av tonerna. Då kom det fram en man och började prata med oss. Han tyckte också att det var väldigt avkopplande. Han hade börjat spela för några år sedan när hans fru, som var pianolärare men ville börja med vuxna elever, bestämde att han skulle vara försökskanin. Hon lyckades bra, för han blev fast. När A tröttnat så spelade mannen några stycken också.

Efter ett tag till var det äntligen dags att gå till gaten och kliva ombord. På planet tog salladen som jag bespetsat mig på slut, så vi åt en frukost till.

På Arlanda hann vi inte med någon lunch för det var mindre än en timme mellan planen och sen åt vi bara fika på nästa plan. När vi landat och säkerhetsbältes-skyltarna slocknade sa någon i högtalarna ”Framme!”. Det var nog första gången jag hört det. Ganska effektivt för att få alla att le.

Vi hittade snabbt incheckad väska och taxi. Sen bar det iväg hem till ”vår” gata, fast förbi och lite längre upp till ett radhus där A:s kompis S bor. De är snälla och lånar ut huset medan vi är här. K gick gick nästan direkt till sin kompis J. Efter att ha installerat oss gick A och jag till Konsum och handlade. Dels lyxfrukost (fruktyoughurt och sockriga flingor) som jag lovade barnen när de insåg att de skulle missa hotelfrukostarna, dels middagsmat för vi var riktigt hungriga vid det här laget. På affären träffade vi K, J och J:s föräldrar, så då blev vi kvar där en halvtimme och pratade. Tjejerna i K:s klass ska ha picknick imorgon och J:s mamma skulle hjälpa dem att baka både kladdkaka och muffins till den utflykten.

När A och jag äntligen fått lite riktig mat ringde K och frågade om hon fick stanna lite längre, så de hann baka klart. Inte kunde jag säga nej till det. A och jag fortsatte att såsa i soffan (jag gick en liten promenad också) tills det var dags att hämta K, men imorgon ska vi väl orka med lite mer.

För någon vecka sedan somnade min mormor in. Min mamma vakade vid hennes säng när hon tog sitt sista andetag.

Min mormor vars sy-gener jag fått kopierade åt mig och en bra bit av mitt intresse för att resa och se mig om i världen kommer nog också därifrån. Lite mer av hennes energi och hennes obryddhet hade jag gärna ärvt också, men en del fick jag nog i alla fall.

Barnen och jag har sedan ett tag tillbaka planerat att resa till Sverige för barnen har verkligen längtat efter att få träffa sina gamla kompisar. Nu blir den resan förlängd för att vara med på mormors begravning också.
På fredag 31/5 kommer de vara på sin svenska skola hela dagen. Samtidigt tänkte jag titta förbi på mitt fd jobb och se om någon vill ta ett förmiddagsfika med mig. A fyller snart år, så på lördagen kommer vi passa på att fira hans födelsedag. Jag tror att hela hans svenska klass har tackat ja, så det blir kul.

På måndag morgon åker vi till södra Sverige och stannar hos mina föräldrar till begravningen på onsdagen. Vi kommer missa några dagar skola och jobb här, men det var inte svårt att få ledigt.

I helgen har min yngsta bror S varit här. Han var på kurs på Heathrow i veckan, så då passade det bra att titta förbi. Vi gjorde en utflykt till Uffington White Horse igen och därifrån tog vi en promenad till en grav som de räknat ut är 5500 år gammal. Det var ett jättefint ställe att ha picknick på, så vi njöt av äpplen och svenskt kanelknäcke innan vi gick vidare.

En annan utflykt jag inte rapporterat om än var K:s skolresa. Den började på torsdag kväll förra veckan med att alla barnen kom tillbaka till skolan för middag, lekar och övernattning. De sov på madrasser som används på gymnastiken (eller försökte sova i alla fall) i ett par klassrum. Morgonen efter åkte de buss till Harry-Potter-studion i Londons utkant. Där fick de titta på några av rummen som användes för inspelning och lära sig mer om hur det gick till. Dessutom ingick besök i Harry-Potter-shoppen där K och en hel del andra köpte Every Flavour Beans. Det är som jelly-beans, men med lite större variation på smakerna. Jag har bara provat korv-smak och den smakade som korv med salt och socker. Inget vidare. A sa att dirt smakade precis som jord och vomit var alldeles för verklighetstrogen för att vara trevlig. Men öronvax var ganska god. Sen fanns melon, grönt äpple och sockervadd som K gillade skarpt.
På eftermiddagen åkte de hem igen, trötta men lyckliga.

Barnen och jag tillbringade söndagen i London. Dagen till ära hade en bra bit av Regency Street stängts av för någon sorts internationell festival. Olika länder hade uppvisningar och sålde mat. Barnen gillade att få gå mitt på gatan utan att bli tillsagda.

Efter allt internationellt for vi till Buckingham Palace för att titta på gubbar i lustiga hattar. Flaggan var hissad, vilket ska betyda att drottningen är hemma. Men vi såg bara två vakter.