Författararkiv: pilabro

En till besökare

Idag när jag låg och njöt i vår nyss ihopmonterade svenska soffa och tittade ut i trädgården såg jag en ny besökare. En liten Muntjac betade på andra sidan bäcken.

Jag läste på lite och fick veta att denna lilla hjort (knappt halvmetern hög) inte brukar göra någon större skada i naturen eller i trädgårdar. Enda undantaget var väl på primula som den älskar.

Jag läste på lite och fick veta att denna lilla hjort (knappt halvmetern hög) inte brukar göra någon större skada i naturen eller i trädgårdar. Enda undantaget var väl på primula som den älskar.

Mamma ringde igår och undrade hur det gick med uppackandet. Jag sa att planen för helgen var att få undan så många kartonger i vardagsrummet att det går att ställa upp vår stora soffa.

Det målet tycker jag nog att jag lyckades riktigt bra med. Visst blev det fint?

Det målet tycker jag nog att jag lyckades riktigt bra med. Visst blev det fint?

Fast det gäller ju att titta åt rätt håll...

Fast det gäller ju att titta åt rätt håll…

Stjärnballongerna på bordet fick J med sig hem från ett julkalas i början av januari. Jodå, det går alldeles utmärkt att ha julfest efter nyår här. Gasen i ballongerna har räckt ett par månader, men nu börjar de se lite hängiga ut.

I TV-delen av köket (eller vad man nu ska kalla det när det är öppen planlösning) så går det nu att sitta skönt framför TVn för en person.

I TV-delen av köket (eller vad man nu ska kalla det när det är öppen planlösning) så går det nu att sitta skönt framför TVn för en person.

Kategorier: Uncategorized | 1 kommentar

Vår och traditioner

MartenitsaNu har det varit varken varit frost eller blött två mornar i rad och det börjar kännas vår-likt igen. I måndags skickade min Bulgariska kollega N ut ett mail med länkar till information om den Bulgariska vår-traditionen Baba Marta. Han skrev att han hade armband till alla som ville ha. Jag följde en av länkarna och läste om de små garndockorna ”Martenitsa” man gav till sina vänner.
När han kom förbi med armband sa jag att jag hade hoppats på armband med dockor, men det hade han inga.

Nästa morgon när jag kom till jobbet låg det två garndockor på mitt skrivbord. Han berättade att han inte hade gjort några sedan han var barn, så det hade tagit lite tid att komma på hur man gjorde.

Enligt traditionen ska man ha på sig armbanden tills man ser en stork för första gången på våren eller tills man ser ett fruktträd blomma. Då tar man av sig armbandet och knyter fast det i ett träd eller gömmer det under en sten. Allt för lycka, välgång, hälsa och så vidare.

Vårt rödbladiga träd i trädgården är på gång att blomma. Det står lite i vägen för där jag hade tänkt plantera ett äppelträd. Men risken är att vi inte kommer kunna såga ner det för att blomningen är så vacker.

En första blomma som slagit ut.

En första blomma som slagit ut.

Fler på gång. Många fler.

Fler på gång. Många fler.

Kollegorna på jobbet är från en massa olika ställen i världen. Engelsmännen är nog färre än en fjärdedel. Sen har vi nån enstaka walesare och en skotska. Efter engelsmän är nog indierna flest (knappt 10 med 2-3 olika modersmål).

Häromdagen visade BBC filmen Indiens dotter. Dagen efter berättade en av mina indiska kollegor hur rörd och upprörd han hade blivit av den. Den ligger kvar på BBCs hemsida och rekommenderade alla att titta på den. En annan indier protesterade och tyckte att det var dumt att titta på den för den ger en väldigt skev bild av Indien. Kille nummer 2 har tidigare förklarat att arrangerade äktenskap visserligen sker i en del regioner, men att det inte är det vanliga i Indien. Jag tror han är lite less på att Indien betraktas som gammaldags och att man fortfarande lär ut sånt i skolan. Det blev lite diskussion om filmen borde ses eller ej, men första killen skickade länken i alla fall.

Nu när jag sett filmen tycker jag att den var väldigt välgjord och klart sevärd. Men inte tror jag att hela Indien är så där bara för det. Den visas på svt2 imorgon 8/3 22:10, så har ni möjlighet och är intresserade så ta en titt. Lite sent kanske, men man kan säkert se den på svtplay efterråt. Dessutom har den lagts upp på youtube så att folk i Indien kan se den. Där har filmen blivit förbjuden.

Avslutningsvis lite fler trädgårdsbilder. Vår ena Kamelia har äntligen slagit ut sin största knopp. Den har varit på gång ett par veckor, men nu äntligen tittar den fram. Eller snarare bort. Den tittar rakt in i häcken mot grannen. Så från vårt köksfönster ser vi bara baksidan av den.
Kamelia bak
Kamelia fram

De vita julrosorna har kommit ikapp de mörka och blommar för fullt.

De vita julrosorna har kommit ikapp de mörka och blommar för fullt.

Kategorier: Oväntat politiskt, Växter | 2 kommentarer

Nu var det så här igen

Idag kom flyttbilen från Sverige. Visserligen ett par timmar sen, men de hörde av sig i förväg om den saken. Resten gick över förväntan. De hade med sig alla möbler vi förväntade oss och dessutom drygt 50 flyttkartonger (också vad vi förväntade oss). Alla glasdörrar till billybokhyllor och vitringskåp var hela.

Det var lite smalt att komma in och ut, men med en gubbe som kör och en som springer runt och vinkar så gick det efter en liten stund.

Det var lite smalt att komma in och ut, men med en gubbe som kör och en som springer runt och vinkar så gick det efter en liten stund.


Problemet nu är att veta i vilken ände man ska börja göra iordning igen.
Vi ska nog börja med köket för där är vi ganska mycket. Vår engelska bord åker nog på tippen eller till välgörenhet. Och ja, det ligger pizzakartonger på bordet.

Vi ska nog börja med köket för där är vi ganska mycket. Vår engelska bord åker nog på tippen eller till välgörenhet. Och ja, det ligger pizzakartonger på bordet.

K tyckte att skåpet vi hade i köket i Sverige hade krympt. Inte blir det bättre av att plötsligt hamna bredvid vårt stora höga vitrinskåp. När flyttkarlarna bar in det stora skåpet var det på gnällen att de kunde välta upp det utan att det slog i taket. Vi hade 2.70 (eller var det 2.80) i takhöjd i Sverige, så det var lite mer marginaler där. Men när skåpet väl stod upp så såg det ok ut.

Vardagsrummet fick vara lager efter förra lasset också, men vi hade nästan hunnit tömma det. Nu får det vara lager ett tag till.

Vardagsrummet fick vara lager efter förra lasset också, men vi hade nästan hunnit tömma det. Nu får det vara lager ett tag till.

Garaget måste också röjas lite så vi kan få upp lagerhyllorna så vi kan ställa en del av kartongerna där.

Garaget måste också röjas lite så vi kan få upp lagerhyllorna så vi kan ställa en del av kartongerna där.


Vi kommer nog inte vara sysslolösa på ett bra tag.
J föreslog just att vi tar en paus i uppackandet på lördag och tittar på kaminer. Kanske vi råkar hamna på ett fik i samma veva. Att pausa på fik är alltid trevligt.

Förra veckan hade barnen lov och då var mina föräldrar här på besök.

Vi åkte till en häftig handelsträdgård som  specialiserat sig på stora växter, gärna med lite tropiskt utseende. Här poserar K med mormor bland palmerna.

Vi åkte till en häftig handelsträdgård som specialiserat sig på stora växter, gärna med lite tropiskt utseende. Här poserar K med mormor bland palmerna.


Stället hade ett stort växthus med orkideer och andra fina växter. Där fanns ett mysigt fik med väldigt smaskiga kakor som vi fick vänta på en stund innan vi fick till bordet.

Stället hade ett stort växthus med orkideer och andra fina växter. Där fanns ett mysigt fik med väldigt smaskiga kakor som vi fick vänta på en stund innan vi fick till bordet.


Färdigfikat. För den här gången i alla fall.

Färdigfikat. För den här gången i alla fall.

Kategorier: Hemmaliv i England, Resmål och utflykter | Lämna en kommentar

Gnäll-varning

Nu tänkte jag gnälla av mig lite. För den som inte vill läsa så kan jag meddela att flytten till nya huset nu är avklarad och det gick inte riktigt så smidigt som man kunde önskat. Vi har inte packat upp allt, men har hittat det mesta som är viktigt. Vill du skippa gnället så sluta läs nu.

I onsdags dök flyttfirman upp strax efter 10 och bad om ursäkt. De skulle kommit redan 9 men fick inte tillgång till flyttbilen förrän efter 9.

Efter ett par timmar kom den ena av dem till mig och sa ”Vi har ett problem…”. Deras chef hade sagt att de bara skulle flytta möbler och färdigpackade lådor, inte packa, så de hade inga flyttlådor med sig. De bad så väldigt mycket om ursäkt för att det blivit fel men lovade att göra vad de kunde för att ordna det hela.

När de packat bilen full sa de att de skulle åka en sväng och plocka upp lådor, ”så ses vi vid nya huset om 20 minuter”. Efter drygt en timme dök de upp vid nya huset med lådor och första lasset med våra saker.

De var väldigt imponerade av vårt hus. ”Det finaste vi flyttat till hittills”. Inte utan att vi kände oss lite stolta. Fast sen kom jag på att det kanske ingår i flytt-karls-utbildningen att säga några komplimanger om husen folk flyttar till. Avlastningen gick bra och sen drog vi tillbaka till gamla huset för mer packning.

Efter ett par timmar kom en av killarna till mig igen och sa ”Vi har ett problem…”. De hade inte tillräckligt med lådor för alla våra böcker och pärmar och bad så väldigt mycket om ursäkt. Tyvärr var det långt ifrån första gången deras chef sa att det inte var något att packa, men när de kom fram visade det sig att det var massor. Vi fick välja mellan att de skulle köra många varv fram och tillbaka med de lådor som fanns (till en högre totalkostnad) eller att de skulle komma tillbaka dagen efter med mer lådor av rätt storlek.

Vi valde ett varv till för tömning av stora hyllan i vardagsrummet så jag skulle kunna ta isär den innan de kom nästa dag.

De skulle dyka upp klockan 7 morgonen efter och vi bad dem ringa en kvart innan så inte jag skulle behöva stå där en timme och vänta. Fast sen gick jag strax efter 7 i alla fall och minuten efter ringde de J och undrade var vi var. Plötsligt passar det att komma i tid.

Allt var klart vid halv halv 10. Efter ytterligare några ursäkter och beklaganden gav de sig av och jag for till jobbet.

På eftermiddagen ringde de från flyttfirman och meddelade att jag inte behövde betala för deras restid, bara för tiden de faktiskt var hos oss och flyttade. Jag påpekade vad som hänt, att jag redan när jag skriftligen bad om offert meddelat att vi behövde hjälp med packning, sen sagt samma på telefon, att flytt-killarna sagt att flera andra familjer råkat ut för samma sak och att jag ville ha avdrag på priset. Hon hade aldrig hört att det blivit fel förut (sa hon) men skulle prata med alla inblandade och återkomma.

I slutändan fick jag 10% rabatt, men jag hade hellre varit utan allt strul.

Min kamera ligger i någon låda, men jag minns inte vilken just nu. Därför får ni klara er utan en bild på vårt kök där det står en massa saker på två av tre bänkskivor. Det är alla de svåra sakerna som är kvar där. De som vi inte riktigt vet var i köket de ska vara. Allt enkelt är inplockat i skåp och lådor.

I vardagsrummet är det en massa kartonger med böcker, skivor och filmer. De får nog vänta där tills flyttlasset från Sverige kommer den 25e februari. Förutom det är det kanske 10-15 lådor till att packa upp på olika ställen i huset.

För den som orkat läsa ända hit kan jag meddela att vi nu räknat till fem olika katter som besökt vår trädgård hittills. Mysigt!
– Svart med lite vitt på magen (hälsar artigt, men ligger hellre och rullar sig själv på varm asfalten än blir klappad)
– Röd-tabby med ett gult och ett svart iris (jätteblyg för människor men vågar sig lite närmre om det är en stängd glasdörr emellan)
– Svart-vit (bara sett på lite avstånd)
– Lång-hårig grå-randig (nyfiken på vad J spelar för musik i köket)
– Lång-hårig beige (som bara J sett hittills)
Vi hoppas att åtminstone någon av dem är en duktig råttjägare och att åtminstone ett par stycken vill komma och bli klappade då och då.

Kategorier: Uncategorized | 1 kommentar

Solig dag

Idag efter frukost gick K och jag med våra cyklar till pepparkakshuset. Eftersom vägarna där vi bott senaste året inte är särskilt cykelvänliga så ledde vi våra cyklar.
När vi kom fram och var på väg att ställa in cyklarna i garaget ville K cykla en sväng för vägarna runt nya huset är breda men inte särskilt trafikerade och det var så fint med solen och allt gräs och annat som växte överallt. Så medan jag klurade på hur fjärrisen till garaget fungerade så cyklade hon runt ett varv.

När hon kom tillbaka fick hon se trädgården i dagsljus för första gången. Den fick godkänt. Hon hjälpte mig att ta kort också.

Äntligen fick jag ropa hej när jag kommit över bäcken!

Äntligen fick jag ropa hej när jag kommit över bäcken!


Sen gick vi in och funderade på möblering och var hon ska hänga sin tavla med ett japanskt körsbärsträd.

Istället för att ta närmsta vägen hem letade vi efter bästa vägen till hennes skola. Vi hittade en som nästan bara är gångstigar största delen av vägen. Fåglarna kvittrade och vi njöt i solen. Hennes nya skolväg blir bara ett par minuter längre än den gamla.

Efter lunchen var det A:s tur att lära sig en ny skolväg. K följde också med. Hon brukar gå till skolan med klasskompisen O. K behöver hitta åt det hållet också för att kunna visa O hur hon hittar hem. Det var lätt att hitta hans nya skolväg. Den är nog också ett par minuter längre men inte mycket mer än så.

När vi kom fram till pepparkakshuset tog barnen ut sina cyklar. K bytte till flip-flop och sen gav de av på sin första cykeltur. En bit uppströms finns det ett rep som hänger i ett träd som man kan gunga på över bäcken. Efter ett bra tag kom barnen skrattande tillbaka. K med leriga fötter och nederdelen av byxorna blöta.

A o K kommer farande på vår garageuppfart

A o K kommer farande på vår garageuppfart

och svishar direkt in i garaget med lera och allt.

och svishar direkt in i garaget med lera och allt.


Sen hade vi en ganska slö dag i solen. Vi hade kunnat gå tillbaka och packa, men eftersom någon annan ska städa och någon annan ska packa och flytta allt som vi inte fixat själva så njöt vi av att ha en egen trädgård med flera soliga ställen att sitta på.
J tvättade sin leriga cykel. Det behövs varje helg så här års, men i solen kändes det betydligt trevligare än det brukar.

J tvättade sin leriga cykel. Det behövs varje helg så här års, men i solen kändes det betydligt trevligare än det brukar.


Vi fick vår första besökare

Vi fick vår första besökare


och vår andra besökare.

och vår andra besökare.


På eftermiddagen var det soligast på baksidan vid dörren in till köket.

På eftermiddagen var det soligast på baksidan vid dörren in till köket.

Kategorier: Hemmaliv i England | Lämna en kommentar

Vår i nya trädgården

Vi har vita julrosor också.

Vi har vita julrosor också.


Vi har börjat flytta över lite saker till nya huset. A och J tog dit sina cyklar och provade hur det känns att öppna garagedörren med fjärrkontroll när man närmar sig och sen rulla hela vägen in i garaget.

Parallellt med inflyttandet det tog jag en titt på min nya trädgård. Med parallellt menar jag att J bar in lådor i garaget medan jag gick runt i trädgården.

Jag tog kort på alla sorters ogräs jag hittade och efteråt jämförde jag med listor på indikatorväxter, dvs växter som ger ledtrådar om hur jorden är. Det fanns flera sorter som är vanliga i näringsrik jord. Nån som är vanlig i fuktig jord och nån som gillar kompakt jord. Inte helt överraskande med tanke på att det är lera.

Snödroppar

Snödroppar

På de översta bilderna syns det att förra ägarna lyckades hålla delar av rabatterna fina. Men det mesta är djungel med inslag av taggiga björnbär. Jag måste skaffa mig långskaftade rejäla trädgårdshandskar...

På de översta bilderna syns det att förra ägarna lyckades hålla delar av rabatterna fina. Men det mesta är djungel med inslag av taggiga björnbär. Jag måste skaffa mig långskaftade rejäla trädgårdshandskar…

Kategorier: Hemmaliv i England, Växter | Lämna en kommentar

Å den sjätte smäller det

Idag var det äntligen den sjätte februari. Dagen då vi skulle få nycklarna till vårt nya hus. På lunchen for J till mäklaren och fick nycklarna, på första försöket, utan strul, alls. Sen åkte han vidare till pepparkakshuset för att läsa av alla mätare och meddela gas- el- och vatten-bolag om vad det stod. Enda strulet där var att vattenmätaren var lite svåravläst, men vattenbolaget svarade att de ändå ska läsa av det själva om ett par veckor, så det var inte så noga.
Pä kvällen efter middagen gick vi dit hela familjen. A har tidigare haft lite svårt att välja om han ville ha ett lite mindre sovrum på övervåningen eller ett större på nerevåningen. Tog han det där nere skulle ju K få husets finaste badrum för sig själv. Idag när han tittade in i det mindre sovrummet och såg att ett hörn var tapetserat med en förskräcklig engelsk tapet bestämde han sig snabbt för det större rummet där nere.
Jag hade med mig kameran och försökte ta kort på J när han satt inne i garderoben där varmvattenberedaren var (han njöt av hur tyst den var jämfört med den på stället vi hyrt). Fotograferandet gick inte så bra för jag hade glömt minneskortet.
Inte blev det något kort på när jag ropar hej när jag kommit över bäcken heller. I mörkret vågade jag inte klättra över nätet som var uppsatt där och vingla över den frostiga bjälken till andra sidan. Kanske gör jag ett nytt försök när det är dagsljus.
J stod en lång stund i köket och mös. Han har halvt lovat att han kommer baka bröd nästa helg. Det ser vi fram emot. Frågan är bara om han kommer att använda den högra eller den vänstra ugnen först?

Kategorier: Hemmaliv i England | Lämna en kommentar

Arktisk kyla

Häromkvällen när jag såg på nyheterna ojjade de sig en massa och sa att det skulle bli arktisk kyla. J som satt och pluggade i grannrummet (och tjuvlyssnade), frågade hur kallt det skulle bli.
Fem grader, svarade jag. Plusgrader.

Morgonen efter lyssnade jag på vädret på radion och då fick jag en förklaring till uttrycket arktisk kyla. Det är när det är kallt och blåser så mycket att det känns jättekallt. Igår skulle det blåsa så mycket att det kändes som -4. Det är engelsk arktisk kyla. Har man kort kjol och en stickad sjal istället för jacka så fryser man nog ordentligt i det vädret.

Idag snöade det när K var på väg hem från skolan. Det mesta hade smält tills jag kom hem en timme senare, så jag missade det. Mitt jobb ligger något lägre, så där fick vi bara regn. Det är tydligt att höjden över havet gör stor skillnad för temperaturen, för det är mycket vanligare att det kommer snö på höjderna här.

Vi har nu en grov tidplan för flytt till pepparkakshuset:
6/2 Pengar byts mot nycklar till huset
Vi går dit med tumstock och kollar att tvättmaskinen vi tänkt köpa går in, sen beställer vi den.
9/2 Städfirma skickas in så det är riktigt rent inför inflyttning (här finns inga krav på att städa innan överlämning av ett hus man sålt).
11/2 Flyttfirman kommer och flyttar över allt som vi inte kör dit själva.
Uppackning och hemmastadd-görande.

Kategorier: Hemmaliv i England | Lämna en kommentar

Huskontraktet är underskrivet!

Jag har inte sett det med egna ögon än, men enligt vår jurist så har vi nu klarat av ”Exchange of Contract” och vårt köp av pepparkakshuset är bindande för både oss och säljarna. Efter snart fem månaders väntan på något som brukar ta 6-8 veckor är det nästan att jag måste nypa mig i armen.

Inflyttning är satt till 6e februari, så nu har vi drygt två veckors väntan kvar tills vi får komma dit och se om det ser ut som vi minns det från i somras. Risken när man tittar på mäklarbilderna tagna med vidvinkel är ju att man börjar tro att det är större än vad det är.

I hopp om att köpet faktiskt skulle gå igenom snart så har J kollat upp kaminer. Contura säljs inte långt härifrån så vi kan få samma märke som den vi hade i Sverige. Fast det blir en något mindre som man kan klämma in i hålet i väggen som redan finns. Jag har förberett mig genom att köpa och läsa en massa engelska trädgårdsböcker och ska mäta upp trädgården så jag kan bestämma hur många fruktträd och bärbuskar man kan få in utan att det känns trångt. Lite vinrankor, en massa kryddväxter och en studsmatta ska också få plats.

Våra grejor vi hade kvar i huset i Sverige hämtades av en flyttfirma i måndags. Tyvärr måste de lagra allt ett tag, men när vi fått nycklarna till nya huset så kan vi snart få hit alla våra svenska möbler och en hel del annat som vi inte tagit med tidigare. Det blir trevligt att återse en massa böcker och jag tror J längtar efter sin 10-liters-gryta. Nya huset har en fin induktions-häll och två ugnar och han har pratat om all mat han ska laga samtidigt som han bakar bröd åt oss. Det ser vi också fram emot.

Kategorier: Uncategorized | 4 kommentarer

Igår när jag kom in på kontoret var det iskallt i vårt rum för någon hade lämnat fönstret öppet övernatten. Nu kanske ni undrar varför någon ställer fönstret på vid gavel så här års. Nej, det är inte ett försök från min sida att påminna er om att det är varmare här än i Norrland.

Vi backar tillbaka ytterligare ett dygn. När jag kom till jobbet morgonen innan var det lite småkulet och en kollega började fundera på om luftkonditioneringen var trasig. Det kändes kallare än de 20 grader den var ställd på och ändå strömmade det ut kylig luft i rummet. Hon ställde om till 27 grader, men inte märkte vi någon skillnad närmsta halvtimmen. Vi drog slutsatsen att luftkonditioneringen gått sönder och tänkte sen inte mer på det.

Det är ganska tydligt att olika människor trivs i olika temperatur, men sedan hon som alltid ställde ner temperaturen slutade så måste jag inte ha kofta på alltid. Bara en hel del. Till och med i somras hade jag ofta kofta på jobbet och om jag nån gång glömt den hemma brukade jag gå utomhus då och då för att tina upp. Visst hade jag kunnat bidra till luftkonditionerings-bråket och ställt om till min egen favorittemperatur, men jag orkade inte. Det var redan för många inblandade i den röran.

På eftermiddagen tog jag av mig koftan för då hade jag slutat frysa. Kollegan intill som gått i kortärmat hela dagen började klaga på att det var för varmt. Efter en stund öppnade han ett fönster. Jag tog på mig koftan igen.

Så här i efterhand känns det som att jag borde kommit ihåg det där med luftkonditionering och 27 grader, men det gjorde jag inte. Någon timme senare var min arbetsdag slut och jag for hem. Man kan också tycka att han som öppnade fönstret borde tänkt på att stänga det igen.

Morgonen efter när jag berättade för honom att det stått öppet hela natten ryckte han på axlarna och tyckte att det inte var hans fel för han var inte den sista som lämnade stället. Vi har en regel att den som är sist ut från sin våning stänger öppna fönster och låser den våningen. Sen kollar den om någon är kvar på den andra våningen och om den inte är det så drar man igång larmet innan man går. Oftast är ett gäng på nerevåningen kvar sist. Dock inte denna kväll. Han som var sist nere glömde kolla om någon var kvar uppe innan han satte igång larmet och åkte hem. Han som var sist uppe tänkte inte på att någon kunde ha öppnat ett fönster mitt i vintern för han hade fullt upp med att stänga av larmet som gick igång nästa gång han rörde sig.

Allt detta ledde till att luftkonditioneringen fick kämpa i motvind och fullkomligt misslyckas i kampen mot fönstret som stod helöppet en natt när hela huset hade blivit av-larmat. Och det var absolut någon annans fel, tyckte alla. Det händer ganska ofta att jag blir frustrerad på mina kollegor. Man får försöka glädja sig åt att det blir en och annan anekdot av det i alla fall.

Slutligen en liten pepparkakshusuppdatering: Veliga pepparkaksfamiljen väntar på ett par dokument om huset de tänkt flytta till och mäklaren tror att det kan bli kontraktskrivning nästa vecka. Så det verkar inte som att de ändrat sig igen, vilket känns skönt. Men ett påskrivet kontrakt i handen hade känts ännu bättre.

Kategorier: Jobb | Lämna en kommentar

Blogg på WordPress.com.