Idag av alla dagar så snöar det ymnigt på morgonen. De flesta andra dagar hade det inte spelat så stor roll, men idag ska takläggaren komma och fixa ett par trasiga takpannor. Dessutom är K och J på väg till London för att hämta sina nya pass. Jag plockade fram kameran, så här är en bild från när de just åkt, och sen några bilder tagna de senaste veckorna för kontrast.
Nästa vecka ska barnen till skolan för första gången sedan innan jul. De mjukstartade i onsdags med att gå dit och ta ett corona-test och sen gå direkt hem igen. Inom en timme kom sms om att de inte hade corona. På måndag blir det test nummer två och heldag i skolan. Sen blir det ett par dagar till med online-undervisning medan alla andra klasser blir testade en andra gång. Sen blir all undervisning på skolan igen. Med munskydd på och kanske med fönstrena öppna som de hade innan jul. Lite tufft när det är under 5 grader ute. Men för en gång skull ser till och med tonåringarna fram emot att gå till skolan.
I år är Ks sista år på skolan och vi har fått lära oss om hur man söker till universitet här. Det är väldigt annorlunda mot i Sverige, så vi har haft en del att ta reda på.
Första förberedelsen (förutom att bestämma sig vad man vill läsa) är att fylla i en massa saker om sig själv i ett datorprogram som skolan har. I verktyget listas en massa bra egenskaper och erfarenheter, t ex ledarskap, samarbete, spela instrument och sporta. Sen ska eleven fylla i ett par meningar om saker de gjort som visar på att de har den egenskapen eller erfarenheten. Det tar ett antal timmar att jobba igenom alla delar av det.
Efter det börjar man fila på sitt ”statement”. Ungefär en A4 som syftar till att övertala universiteten att de ska ge en en plats. Man skriver både om varför man är intresserad av ämnet man ska läsa, vad man gjort på och utanför skolan för att lära sig mer om det och lite om hur man är som person. Det man skrivit tidigare i verktyget hjälper en att komma på bra saker att skriva.
Sen är det lärarnas tur att skriva drygt en halv A4 om eleven och varför universitetet ska välja just den eleven. För K (och många andra, gissar jag) var det först en paragraf om skolan. De poängterade noga att det var en statlig skola med ganska genomsnittligt elevupptag men utan de resurser som privatskolor har. Sen kom en allmän paragraf om K och sen en paragraf per ämne som hon läser (tre stycken). Både om hennes resultat och hur hon är på lektioner och vad de tror om hennes framtid.
När allt är klart skickas elevens och lärarens statement iväg och sen börjar den stora väntan. Upp till 5 kurser som eleven vill läsa (inte rangordnade) är förstås också med i ansökan. Om man ska läsa på någon av ställerna med mycket hård konkurrens om platserna (Oxford, Cambridge, läkarlinje) så ska det skickas in i oktober, men annars är det senast februari som gäller.
Skolorna kan svara med något av följande:
När en skola svarat får man ett mail som i princip bara säger ”Du har en uppdatering” och sen får man logga in och se vad som hänt. Vad vi inte visste i förväg var att man kan också få ”Vi ser att du är utlänning och behöver mer upppgifter för att veta hur mycket du ska betala”. Lite snopet när man fått en uppdatering, loggar in och det är allt som kommit. Vi har bott här tillräckligt länge för att hon ska få vanligt pris och inte betala den extra höga utlännings-avgiften.
Skolorna har till maj på sig att svara, men det lustiga är att de kan svara så fort de fått en ansökan, även om ansökningstiden inte gått ut än. Så medan K väntade hela januari på att hennes lärare äntligen skulle bli klar och skicka iväg hennes ansökan så fick flera av hennes kompisar erbjudanden.
Till slut kom ansökan iväg och bara ett par veckor senare fick hon ett villkorat erbjudande från en skola. Ytterligare ett par veckor så kom ett till villkorat erbjudande och ett erbjudande om intervju. Hittills inget från hennes två favoritskolor. Som tur var hittade hon något på internet om att hennes favoritskola ofta tog över två månader på sig att svara, så det fanns ingen anledning till panik än.
En av skolorna hon fått ett erbjudande från började skicka mail titt som tätt med information om hur bra det är hos dem. Den andra skickade ett riktigt brev där de refererade till något K skrivit i sitt statement och berättade om i vilken kurs hon skulle få lära sig mer om sånt. Dessutom fick hon ett anteckningsblock av dem. K blev betydligt mer imponerad av den senare skolan. Men hon fortsatte förstås hoppas på ett erbjudande från det stället hon helst ville gå.
I torsdags kom det äntligen; Ett villkorat erbjudande med betygskrav som hon definitivt kommer klara. Hon kom till mig med leende från öra till öra och berättade. Nu hoppas vi bara att vaccinet funkar som tänkt och inget mer elände händer. Om inget annat stoppar henne så flyttar hon drygt två timmar nästan rakt norrut till hösten. Vi får väl se hur länge det dröjer innan vi får resa dit och se stället i verkligheten. K och jag har ”traskat” runt både i skolområdet och i centrum med google-kartan, så lite koll har vi, men vi vill så klart se det på riktigt så snart lite resande blir tillåtet igen.
Nästa del i ansökningsprocessen är att välja ut en favoritskola och en tvåa, skicka in svar och sen vänta på sina betyg. För elever där betygen inte räcker till förstahandsvalet så har man chans på andra. Dessutom har man en extra chans att hitta en plats på nån skola som inte lyckats fylla alla sina platser. På betygsutlämningsdagen har skolan en massa folk på plats som kan hjälpa de elever som inte fick en plats med att ringa runt till olika skolor och försöka få in dem där. Låter lite lätt kaotiskt, men vi räknar med att K inte ska behöva hamna i den sitsen. Nästa del för henne är att söka studentboende när de öppnar för årets ansökningar.
Det blev inte så mycket bloggat det senaste året, därför tänkte jag mig på en sammanfattning av hur vi och England hanterat detta ”Anno horribilis”.
Det mjukstartade med nån kör där massor fick en besvärlig hosta och sen slutade känna smak. Inget som nådde nyheterna förrän ett par måndader senare. Sen blev ett lass engelsmän som varit utomlands tvugna att sitta i karantän i två veckor när de kom hem för att inte det hemska viruset skulle spridas i landet. På nyheterna hörde vi om hur förfärligt det var i Italien och sen Spanien, och hur de tvingade folk att stanna hemma. På nåt sätt kändes det som att om bara de där turisterna sitter i karantän så kommer vi klara oss från det i det här landet.
Från det halvlugna tillståndet till kris och en exponetiell kurva med sjuka gick det sen ganska fort och plötsligt var vi på väg in i en ”lockdown” som skulle vara minst tre veckor, kanske mer. Alla skolor och det mesta annat skulle stängas och de som kunde skulle jobba hemifrån. Jag gick en sväng till mataffären för att köpa lite basvaror. Det hade alla andra gjort också. Toapapper var slut, likaså mesta av pasta, ris och konservburkar. Jag köpte ett par burkar av canneloni-bönor, som faktiskt var vad jag hade tänkt köpa. Potatis och morötter tror jag också jag fick med.
Vi är stamkunder hos ett företag som levererar mat. För en mindre summa varje månad så betalar man inget extra i leverans-kostnad. Det visade sig att vår leverantör bestämde sig för att prioritera stammisarna (andra leverantörer prioriterade det som jobbade i vården och gamlingar). Under några dagar gick det i stort sett inte att komma in på deras websida för massa nya kunder ville beställa, men sen gjorde de ändringar i koden så man hamnade i ett kösystem med tydlig information om att de bara tog hand om stammisarna. Efter det fungerade det igen. Som mest hamnade jag på plats 700-nånting, men 20-30 minuter senare fick jag lägga en beställning. De införde även begränsning så man max fick beställa en gång i veckan. Det krävde lite mer planering men fungerade bra. Under hela lockdown (som blev flera måndader) handlade jag bara en enda gång i en fysisk mataffär. Resten blev hemkört.
Den engelska ”grundskolan” avslutas med så kallade GCSE-prov i maj-juni av årskurs 11. Eftersom de börjar skolan tidigare så är de i samma ålder som ettorna på svenskt gymnasium. Vanliga år så är det proven enbart som avgör slutbetyg (utom i praktiska ämnen). Efter det börjar en del jobba, kanske som lärling, andra går vidare till något som kallas ”6th form” där man kan läsa både teoretiska och praktiska ämnen. Till skillnad från i Sverige så läser man i allmänhet 3-4 ämnen max. I slutet av årskurs 13 är det återigen slutprov (kallas A-level) och resultaten på dem avgör om man kommer in på den universitetsutbildning man sökt eller inte.
Under sista året innan GCSE och A-level proven är det väldigt mycket repetition av allt man ska kunna till proven och dessutom har de ”mock exams” där eleverna får skriva äldre prov med samma tidspress för att öva sig inför de riktiga proven. Resultaten för de proven avgör om man blir erbjuden en villkorad plats i 6-form eller på universitet, men går slutproven inte som planerat så blir man av med platsen.
Två veckor innan lockdown börjde (vi var fortfarande lyckligt ovetande då), lägger A, som går i åk 11 i en växel för att förbereda for sin mock exam i kemi. Från att ha pluggat så lite som möjligt bestämmer han sig för att lära sig allt. Det gav resultat. Toppbetyg i kemi. Sen kom lockdown. Första dagarna fortsätter han plugga många timmar om dagen, men det dröjer inte länge innan regeringen säger att både GCSE och A-level-proven är inställda. Istället ska lärarna sätta betyg och dessutom rangordna alla skolans elever från bästa till sämsta i varje ämne. Lärarnas bedömning skulle bara ta hänsyn till vad som hänt innan lockdown började. En klurig algoritm skulle sen ta all den informationen och sätta slutbetygen utifrån rangordningen och statistik från tidigare år för varje skola. Därmed tog undervisningen för A och alla andra i årskurs 11 och 13 slut och sommarlovet började redan i april.
Nu snabbspolar vi framåt några månader till den dag när eleverna skulle få sina betyg. Först var det dags för A-level resultaten. Det blev ramaskri. Algoritmen gjorde så att om en skola inte haft någon elev med högsta betyg året innan så fick ingen det i år heller. Oavsätt hur duktig eleven var. Ett antal toppelever från skolor i ”tuffare” områden fick se sin chans att gå på ett riktigt bra univeristet raserat. Nåt dygn senare kom det meddelande från regeringen att man skulle strunta i algoritmen. Istället skulle alla få det betyg som deras lärare tyckte de var värda. Plötsligt var det mycket fler än vanliga år med höga betyg och universiteten stod och gapade och undrade hur de skulle ta hand om de extra 10-20% elever de plötsligt hade. Regeringen ryckte på axlarna och vissa universitet försökte övertala elever att ta ett sabbatsår med löfte om att få börja året efter istället.
Dagen innan GCSE-resultaten skulle komma så hade A-level-stormen blåst över. Regeringen informerade att algoritmen hade skippats även för 11-orna och lärarnas bedömning skulle gälla. A var nöjd, både med betygen och med att han hade fått långt sommarlov och sluppit fyra tuffa provveckor med 2-4 prov i varje ämne.
Tillbaka till början av lockdown igen. K, som gick i årskurs 12 studerade hemma så mycket hon kunde. Sedan tidigare hade skolan ett datorprogram för hantering av läxor, så hon visste vad hon skulle öva på, men det var jobbig när de inte hade några genomgångar med lärare. J och jag hjälpte henne med det vi kunde, men det hon läser börjar vara på gränsen till vad vi minns från skolan. Efter några veckor ordnade de frågestunder online varje vecka och ytterligare senare fick de riktiga lektioner online. Efter det gick det lite lättare, men hon var fortfarande tvungen att lägga ner många timmar per dag för att känna att hon behärskade det som de skulle lära sig.
K:s årskurs hann få lite dagar på skolan innan deras sommarlov började och i höst har båda barnen gått i stort sett som vanligt. Skolan har varit uppdelad i årskurs-bubblor i separata byggnader eller våningar. Så när några barn i en av de yngre årskurseran fick covid så skickades bara den årskursen hem i två veckor. Mot slutet av höstterminen blev det obligatoriskt med munskydd i korridorerna, men inte i klassrummen. Innan dess var det bara på skolbussarna som det var obligatoriskt. Skolan har infört tätare städning också. K och flera andra av de älsta eleverna har stannat efter skolan och städat och desinficerat ett par dagar i veckan. Eftersom hennes gamla restaurangjobb försvunnit var hon glad att kunna tjäna lite extra pengar igen.
Redan innan den här röran jobbade jag hemifrån en hel del, så för mig har den stora skillnaden varit att resten av familjen var hemma också. Sen saknar jag att åka till Bristol då och då för att träffa kollegorna där. Det är ett roligt gäng och det blir inte riktigt samma sak på internet.
Produkten vi utvecklar har sålt bra år eftersom den gör det lättare att samarbeta när folk jobbar hemifrån. Vi har haft fullt upp med nya funktioner och framtiden ser också ljus ut.
I december gick kontraktet ut på kontoret vi hade i Bristol. Det har inte förnyats. Istället är planen att, nån gång i framtiden när det är möjligt, hyra kontor centralt bara en dag i veckan. Då ska alla komma in och samarbeta, plus äta lunch tillsammans för en del av pengarna företaget sparat, och sen jobba hemifrån resten av veckan. Vi får se om det funkar, annars skaffar vi ett vanligt kontor igen.
För Js jobb har det varit betydligt tuffare. De säljer grejor till ett par brancher som störtdykt och affärerna gick riktigt dåligt. När lockdown började så blev de flesta beordrade att jobba hemifrån. J:s grupp är ansvarig för själva tillverkningen och den kan inte skötas hemifrån, men i övrigt blev det väldigt tomt där. J och en annan chef turades om så att en av dem var där och den andra jobbade hemifrån för att deras grupp alltid skulle ha en chef på plats. En del av de som jobbade hemifrån klagade på att det var ensamt och eländigt. En del av de som var på jobbet klagade på att de utsattes för större risk att får viruset. Vissa undrade om de inte kunde få ”furlough”, vilket innebar att staten betalade 80% av lönen för de som inte kunde jobba på grund av lockdown. Det var inte tänkt för de som kunde jobba hemifrån men hellre ville ha semester. Mitt i allt ihop ville man säga åt dem att de skulle vara glada om de fortfarande hade jobbet kvar när det här var över. Men det får man ju inte göra. J har jobbet kvar och det är vi tacksamma för, men det har varit många dagar när han kommit hem fullkomligt utpumpad.
Under första lockdown (vi hade en till i november) fick man bara gå ut och motionera en gång om dagen. Med fantastiskt fint väder var det många som gjorde motion till en vana. Varje gång man mötte någon, oavsett man kände den eller inte, så hälsade men glatt och sen såg man till att gå åt sidan så man möttes med ett rejält gap emellan sig. Med tiden la man sig till med vanan att kolla framåt och byta till andra sidan vägen för att undvika möte. Resten av vår lediga tid kunde vi tillbringa i trädgården, titta på den blå flygplansfria himlen (i vanliga fall kan man oftast se 2-3 plan varje gång man tittar upp) och lyssna på naturen som hördes mycket bättre när nästan inga bilar var ute och körde. Vi var tacksamma för vår rara familj, vårt rymliga hus och vår stora trädgård. Att sitta fast i en liten lägenhet med en irriterande familj i en obestämd tid hade inte varit kul.
I det fina vädret var det även många av de som var hemma på 80% lön som passade på att renovera eller städa vinden. Vår närmsta granne hann fixa mycket på sitt hus, samtidigt som han då och då antydde att det var oansvarigt av J att åka till jobbet och riskera att sprida smitta. Att han istället hade byggmaterial levererat var och varannan dag av människor som fortsatte jobba verkade inte vara något han funderade över.
Sommaren var också trevlig, men det kändes meningslöst att ta ut semester när man ändå inte kunde åka någonstans. Mot slutet började min chef påminna oss om att vi hade massor kvar. Jag tog ett par veckor och sen på hösten tog jag ytterligare dagar på kort varsel när väderprognosen såg fin ut. Trots det var de massa dagar kvar och mitt jullov blev långt och väldigt lugnt, för man kan fortfarande inte åka någonstans. J tankade bilen innan första lockdown, för man vet aldrig… Vi har fortfarande halva tanken kvar. K har varit mer aktiv med lill-bilen. För att inte glömma bort hur man kör så har det blivit några rundor till drive through McDonalds och till fina utsiktsställen. Hon har faktiskt tankat flera gånger.
Efter november-lockdown delades landet in i olika zoner med olika mycket restirktioner. De i ”Tier 1” fick umgås upp till 6 pers från två olika hushåll både ute och inne. Vi hamnade i ”Tier 2” och fick bara träffa andra utomhus. I ”Tier 3” var det ännu tuffare restiktioner. Sen dröjde det inte längre innan de hittade på en ”Tier 4” där det nästan var som lockdown igen med bara affärer med väsentligheter fick hålla öppet. Vi låg kvar i Tier 2, men hade 4 både söder och öster om oss. Sen blev vi också 4 på annandagen bara för att vi låg i närheten. Enda skillnaden för oss så här långt är att pilatesstället jag brukar gå till fick stänga. Ses nästa onsdag sa vi innan jul för hon tänkte ha öppet i mellandagarna, men så blev det inte. Det är tufft att driva ett företag när man tvingas stänga veckor i sträck. Fast det verkar som att min pilatesfröken tar det med ro.
Rektorn på barnens skola har också ett sjå att förbereda för alla ändringar regeringen kräver. Med ett par dagars varsel fick de veta att näst sista skoldagen fick bli den sista och att alla skolor skulle vara stängde fredagen före jul. På torsdagen fick de veta att första skolveckan i januari skulle vara online för alla utom årskurs 11 och 13. Igår kom besked att skolstart blir framskjutet en vecka fast det verkar som att på våra barns skola kommer undervisningen starta online för alla i vanlig tid. Sen får 11 och 13 komma till skolan efter en vecka och resten efter två. Kul att ha jullov och samtidigt försöka planera för sådana sista-minuten-ändringar.
Julen har jag redan skrivit om. Nu är det dags att önska er alla ett gott nytt år också. J har en köttbit på gång i ugnen och jag ska se om vi har något gott vin som passar till.
Nu håller vi bara tummarna för att nästa år blir lite bättre.
Om man inte kan få en glimmande vit jul, då tror jag att vi har det näst bästa idag; Strålande sol och några plusgrader. Efter mycket grått väder och en del regn var det perfekt väder för att gräva upp mina daliaknölar. Jag har lämnat dem ute i flera år och den ena var nära att stryka med härom vintern, men nu var många av knölarna ovanför jord och jag bestämde mig för att de får tillbringa vintern i garaget.
För att få någon sorts julstämning kommer här en bild på vår julros som verkar kunna sin kalender.
Sen lite växter som man inte riktigt associerar med jul, åtminstone inte i Sverige.
Avslutningsvis en bild på Cody som älskar lådor. Fast han är inget vidare på att hjälpa till med julstöket.
Nu är det dags att förbereda det sista för vår jullunch. Laxen är gravad, sillen är inlagd, Janson ska bara in i ugnen, men rödbetssallad och mimosasallad är fortfarande kvar att tillverka. Vi har fått tag på svensk skinka och prinskorvar så det är inte mycket vi saknar här.
Önskar er alla en minst lika god jul som vi tänkt att ha.
I morse uptäckte jag en fågel som satt och vilade på en av våra vinrankor. Efter en stund gick jag och hämtade kamera, sen fågelböcker, sen kikare. Men de böcker vi hade hjälpte mig inte att artbestämma fågeln. Till slut öppnade jag altandörren och smög ut för att få bättre bilder och nu lämnar jag över till mina experter på nätet.
Visst är den vacker
Här är närmsta bilden när den sitter och tittar mot kameran.
När jag suttit där ett tag och väntat på att få en bild framifrån kom en grannkatt förbi och hjälpte mig. Nu vet vi i alla fall att den inte var skadad, för flygandet var det inget fel på.
I övrigt har vi det bra i påsk, trots alla begränsningar på grund av viruset. Vädret är fantastiskt fint med över 20 grader om dagarna.
Det har varit lite problem att hitta vissa varor i affärerna, så ibland får man improvisera lite, men annars är det inga större problem. Det vi haft svårast att få tag på är vanligt vetemjöl. Nu när alla är hemma kommer de på att de ska baka kakor. Tydligen finns det mjöl så det räcker i landet, men maskinerna som ska packa i små påsar hinner inte med. Vår lokala kvarn nere vid bäcken (fortfarande delvis vattendriven) har anställt fler och kör dygnet runt men hinner ändå inte möta efterfrågan. Hittills har vi lyckats hitta mjöl så vi klarat oss, delvis tack vare en kollega till J. Hon var till en lokal gårdsbutik och de hade vanligt mjöl. Hon köpte med två påsar till J eftersom han sagt att vi bakar mycket och hade svårt att hitta tillräckligt. Så kallat ”strong” (starkt) mjöl med mer gluten, som man använder till brödbak är lite lättare att få tag på så vi har ibland använt det istället.
Avslutar med lite fler bilder från trädgården.
Tomat- och gurkplantor på tillväxt. Fyra tomater av vår absoluta favorit Orange paruche och sen ett par andra sorter för att prova om vi kan hitta nån ny favorit. De stortrivs i värmen i polytunneln.
Jag beskärde fikonen igår. Planen är att inte låta dem växa sig för höga och yviga. I vanliga fall klarar sig inte frukten över vintern om den redan är halvstor, men de ser fortfarande fina ut, så jag bestämde mig för att vänta med att skära av de här grenarna.
Det finns hopp om en hygglig päronskörd i år.
Äppelblommorna är vackra som vanligt.
Rosa vinbärsskörden blir nog ännu bättre än i fjol.
Prydnadskörsbärsträdet ger ingen frukt, men blommorna gör vad de kan för att kompensera för den lilla detaljen.
Här kommer en liten rapport om hur det går i England i dessa tider.
För en vecka sedan gick barnen sin sista skoldag. Redan dagarna innan hade ett par av årskurserna fått jobba hemifrån eftersom skolan inte hade tillräckligt med lärare. Då hade alla som hade någon speciell anledning (graviditet, eller egen eller familjemedlems hälsoproblem, typ diabetes eller andningsproblem) blivit uppmanade att stanna hemma. Men efter fredagen skulle alla skolor, restauranger, cafeer, teatrar, biografer mm stänga. Dessutom blev vi återigen uppmanade att hålla 2 meter avstånd till alla utanför egna hushållet.
Helgen som följde kom med fantastiskt fint väder efter veckor av gråmulet och regn. Alla var ute och njöt. Folk tog sina husvagnar, husbilar och bilar och for till de finaste ställena i landet (Cornwall, Wales, Lake district bland annat) för att isolera sig där istället. På tv visades hur det var så trångt på stigen upp till nån fin utsiktspunkt att ingen kunde hålla 2 meter avstånd.
Det dröjde inte länge innan regeringen insåg att reglerna behövde skärpas. Nästa omgång regler innebar att man skulle stanna (åka tillbaka till) sin ordinarie bostad och stanna där. Man får gå ut och motionera (ensam eller med andra från samma hushåll) max en gång om dagen och det ska göras i närområdet (inget mer bilåkande till finare ställen). Affärer som inte säljer nödvändigheter (mat, medicin, bensin) stängdes. Alla som kan jobba hemifrån ska göra det. Man ska gå till mataffärer så sällan som möjligt och ALLTID hålla på 2 meter ”social distancing”.
”Stay home, protect the NHS, save lives” är mantrat som upprepas gång på gång. (Stanna hemma, skydda sjukvården, rädda liv)
På det följde en intressant diskussion där många tolkade det som moraliskt riktigt att alla företag utom de nödvändiga skulle stänga. Regering gick ut med ett förtydligande att företag som sysslar med produktion inte måste stänga om man kan hålla 2-meters regeln. Det räckte inte och på nyheterna rapporteras om ”dåliga” företag som fortsätter köra så gott det går med de som inte måste isolera sig. J:s företag är ett av de som försöker hålla öppet. Alla som kan jobbar hemifrån, men ca en fjärdedel är på jobbet. J är där varannan dag och försöker hålla ordning på röran. Idag (söndagmorgon) har han suttit i telefon en halvtimme och diskuterat med högre chefer hur de ska hantera situationen.
För A går det betydligt bättre. Han fick ett oväntat mail från sin arbetsgivare igår. Trots att de hade kunnat fortsätta och sälja mat för avhämtning och hemkörning (det är fortfarande tillåtet) så stängde ägaren stället för några dagar sedan. I mailet stod det att A och de andra anställda kommer få 80% av lönen tills vidare utan att behöva jobba. Pengarna kommer från staten som går in och betalar 80% till alla anställda som tvingas stanna hemma på grund av nedstängning av företag. A tyckte inte att han hörde till de som staten borde prioritera, men var samtidigt tacksam och började genast fundera på hur han ska uppgradera sin dator.
För mig är det inte riktigt som vanligt på jobbet. Jag har ju jobbat hemifrån mycket de senaste åren eftersom de jag jobbar mest med är i Bristol. Men nu är alla andra hemma också och plötsligt sker mycket mer av det sociala på internet. Vi har ”fika” med hela företaget ett par gånger i veckan när alla får en chans att berätta hur de har det, visa upp sitt husdjur (eller porslinshund om man inte har något husdjur), eller visa upp utsikten från sitt fönster. Kanske lyckas vi övertala en kollega att spela lite gitarr nästa vecka.
Senaste fikat berättade en chef att hans svärson som är läkare nu blivit friskförklarad efter en sväng med corona och var påväg tillbaka till jobbet. Det är ett par andra kollegor som har bekanta som har tydliga corona-symptom (en av dem har nu blivit lite hostig själv och det är mycket möjligt att han blivit smittad av sina vänner).
Några dagar efter skolstängningen kom beskedet hur examensprov ska hanteras. A går i årskurs 11 och de skulle ha sina GCSE prov i maj och juni. Proven är intställda och lärarna kommer istället sätta betyg utifrån hur de klarat övnings-prov, lektioner och läxor. De elever som inte blir nöjda med sina betyg kommer få skriva proven i höst istället. Det finns en förväntan att de ska fortsätta plugga hemma på egen hand åtminstone 3-4 timmar per dag, men motivationen är ganska låg. De flesta ämnena kommer han ändå inte läsa vidare nästa år.
Istället för pluggande blir det mycket datortid för A. Men för några dagar sedan for han och en kompis på cykel-utflykt (tillåtet bara man har 2 meter emellan och inte är fler än två). Det blev en riktigt trevlig utflykt genom en hel del byar där han aldrig varit förut. Trafiken är mycket mindre än i vanliga fall, så inte ens på de större vägarna var det nån trängsel. Han räknade ut att de cyklat 38km och nu vill han ha en ny större cykel. Frågan är om vi ska vänta tills han växt en bit till så han kan få en riktig herrcykel, eller om vi ska skaffa en som är lagom just nu. För en månad sedan hade han växt om mig och det går fort uppåt just nu.
K går i tolvan och har inte A-level prov förrän nästa år, så hon är inte påverkad av att årets prov ställts in. Men det är mycket att lära sig och nu är hon tvungen att jobba hårt på egen hand utan direkt undervisning. De får fortfarande läxor och kan maila frågor till lärarna, men det är tufft i längden.
Det är tydligt att de flesta i vår lilla stad tar det här med 2 meter på allvar. När jag varit ute på min dagliga promenad har jag märkt att alltid när jag möter någon så ser den ena till att byta till trottoaren på andra sidan gatan. Om det inte fungerar så går man mitt i gatan istället. Men alla ler mot varann och de flesta säger hej. Det är som att man vill förmedla ett ”det är tuffa tider, men vi klarar det tillsammans”.
I England får man börja övningsköra när man är 17 år, men man behöver inte vänta till 18 med uppkörning. Det enda som krävs för att anmäla sig till provet är att man klarat teoriprovet och det gjorde K i januari.
Sedan i höstas har hon tagit lektioner (ett tvåtimmarspass i veckan) med en körskollärare och sen kört med J på helgerna, ofta långa turer både på lördag och söndag. När hon kört några veckor började J se ut trevliga ställen dit de kunde åka och äta lunch och sen köra hemåt igen. Mot slutet blev det mest Oxford+körning eftersom det var där som provet skulle vara.
För att träna stora krångliga rondeller körde de en dag ring+vägen kring Oxford, men i varje rondell svängde K höger (vänstertrafik gör att det är svåraste varianten). Sen letade hon efter ett lämpligt ställe att vända och när hon kom tillbaka till rondellen blev det en ny högersväng för att fortsätta vidare på ringvägen. När man gjort ett helt varv runt Oxford har man fått rätt bra med rondell-träning.
På själva uppkörningen satt inspektören och pratade med henne hela tiden. Kanske för att göra henne mindre spänd, eller för att distrahera. De hade inte samma musiksmak, men hittade en del annat att prata om. Efter en liten bit slog han på en GPS och sen fick hon följa den. Totalt tog det ca 20 minuter.
Väl tillbaka berättade han att det gått bra och att hon klarat provet.
På kvällen följde hon den lokala traditionen att köra till McDonalds drive through för att fira att hon klarat det.
I utbildningen ska se till att barnen kommer iväg på det (vi betalar) för man vet aldrig när de råkar vara i Sverige och köra på vinterväg.
Första skoldagen efter provet ville hon ta bilen till skolan (det tar drygt 10 minuter att gå), men det gick jag inte med på. Fast idag hade hon lyckats övertyga mig. En hel del av lärarna på skolan är så måna om att det ska gå bra för eleverna på slutproven att de ordnar frivillig extra-undervisning utanför skoltid. Jag tror inte de får betalt för de timmarna. Ks kemilärare har en extra-timme både före och efter skolan på onsdagar, och kommer man på morgonpasset får man lite ”frukost” (bullar med choklad i). På extra-lektionerna brukar eleverna få föreslå vad läraren ska gå igenom, så han kan hjälpa dem med de bitar de tycker är lite svåra.
I morse tog K bilen och körde till en by en bit bort och hämtade sin kompis för att de skulle gå på frukost-kemin tillsammans. Kompisen brukar ta buss, men måste gå upp vid sex för att hinna med den. Med Ks hjälp blev det lite mer sovmorgon.
A har varit på språk-cafe efter skolan där lärarna i franska och spanska hjälper eleverna, men jag tror han hellre pluggar hemma nu. Han har också gått på gamla-prov-fredagar där man får göra matteprov från tidigare år (och äta något gott, har jag för mig). Väldigt olikt svenska skolan, åtminstone som jag minns den.
Hoppas allt är väl med er, och kom ihåg att tvätta händerna.
Nu har vi ätit jullunch och tittat på både Kalle Ankas julafton och Aritstocats. Väntar bara på tomten. Om man smyger in i vardagsrummet och tjuvtittar så ligger det redan några klappar under granen.
I år köpte vi en norsk gran istället för den (här) vanliga bred-barriga o-barrade sorten. Den barrar sa försäljaren. Det är vi vana vid, svarade jag, vi är från Sverige. Då kan ni mer om de här granarna än jag, sa han med ett leende. Och ja, den barrade redan när vi bar in den. Men den är tät och fin, så vi räknar med att den ser snygg ut några dagar i alla fall.
Det blir lite långt mellan blogginläggen nuförtiden. I början när allt här var nytt kändes det som att det fanns mycket mer att skriva om. Men ett och annat händer nuförtiden också.
När K fyllde 17 började hon övningsköra. Vi har köpt en liten Toyota med manuell växel som hon tränar i. På helgerna brukar hon och J fara iväg och fika i olika städer som ligger nån timme bort. Hittills har hon övat mycket körning i regn och mörker, vilket är bra att kunna. Dessutom har hon fått tvärbromsa en gång för att inte köra på några hjortar. Det gick bra för alla inblandade.
Hon tar även en tvåtimmars körlektion i veckan. Senast åkte de till Oxford för att börja vänja henne vid trafiken där eftersom uppkörningen är i Oxford. På vägen tillbaka fick hon öva trafikstockning. Först krypkörning, sen stillastående på motorvägen. Vägarna här är så nära maxkapacitet att det behövs bara lite för att det ska ta fullständigt stopp. Vi hörde inget om någon olycka så det var nog inget farligt.
Uppkörning kan man göra när som helst efter man fyllt 17, men jag tror hon tänkte vänta tills körläraren säger att det är dags. Halkbana finns inget krav på här, men J och jag ska betala för ett övningstillfälle för henne ändå. Det är alltid bra att ha provat det.
A har äntligen börjat växa på allvar. Sedan K rände iväg för ett par år sedan har han tyckt det var trist att vara ensam kort i familjen. Den här julen är vi ungefär jämnlånga han och jag, men med nuvarande hastighet är han snart förbi både mig och K.
Båda barnen har skaffat sig jobb i höst. Först A på ett litet ställe som säljer kebab, hamburgare och lite blandat friterat. Några veckor senare fick K jobb som servitris på restaurangen som hör till det anrika hotellet i stan. Båda jobbar ungefär två gånger i veckan i tretimmarspass, men i övrigt är det ganska olika. Medan K bär tallrikar upp och ner i trappor mellan köket och matsalen står A vid frityroljan och tillagar pommes frites eller kyckling. A får lön på sitt konto en gång i månaden. K får komma in varje måndag och hämta två små bruna kuvert för varje pass hon jobbat veckan innan. Ett med lönen och ett med dricksen som delas jämnt mellan de som jobbar där. Båda verkar i alla fall nöjda och trivs rätt bra med jobbarkompisar.
Vi har en grön vinter som vanligt. J klippte gräset för ett par dagar sedan. Det börjar bli lite av en jultradition. Sen behöver man inte klippa nån mer gång förrän till våren.
Önskar er alla en riktigt god jul.
A och två av hans kompisar har varit norrut och hälsat på fd klasskompisen T några dagar. För att sprida skjutsandet mellan föräldrarna var det en mamma härifrån som skjutsade dem till Coventry och där mötte T och hans mamma upp och körde dem resten av vägen. Idag skulle Ts mamma köra dem tillbaka och vi (J) skulle plocka upp dem i Coventry för resten av resan tillbaka.
Innan de åkte hade jag frågat A hur många som skulle åka och konstaterat att om alla tre grabbarna satt i baksätet så skulle jag kunna åka med och J och jag skulle kunna turista lite på vägen upp. A såg inte helt nöjd ut. Tror han hade räknat med att få sitta i framsätet.
I morse åkte J och jag till Stratford-upon-Avon för lite snabb Shakespeare-turism innan vi skulle hämta killarna i Coventry. Vi har pratat om att åka dit tidigare, men det har inte blivit av. Nu när bilen ändå behövde köras i den riktningen kändes det som rätt tillfälle.
Väl framme tog vi tog sista parkeringsplatsen i marinan och fick oss en kaffe med utsikt över båtarna som var parkerade där (mest sånna där långsmala). Sen gick vi en promenad på gågatan där nästan alla turisterna är. Vi såg huset där Shakespeare föddes, men betalade inte för att gå in. Däremot var jag in en sväng i jul-affären rakt över gatan. Massa julkulor och annat att hänga i granen, men trots julmusik och en kanelig doft så var det inget där jag kände att jag bara måste ha.
Jag hade glömt ta med kameran, men J tog en bild på födelsehuset och en massa turister.
Insåg att bilden ovan är beskuren så att den känns väldigt olik verkligheten.
Här är huset från en annan vinkel (klippt från google-kartan). Huset ligger på en central gågata.
Sen gick vi en liten promenad (typ tre kvarter bort) och där var det nästan inga turister alls, trots att husen var minst lika pittoreska. Då sms:ar A och undrar om jag ska med i bilen. Tydligen har de bestämt att T ska följa med tillbaka till vår lilla stad. Efter några sms fram och tillbaka bestämmer de sig för att ta tåg och buss från Coventry istället. Vi föreslår att jag ska ta tåg själv och alla killarna åka i bilen, men de vill hellre ut på tåg-äventyr tillsammans.
Så plötsligt var resten av dagens planering utraderad och vi kunde göra vad vi ville. Jag hade läst på om Stratford och visste att de flesta matställena var turistfällor, så istället googlade J lite grann och hittade en pub i en by i närheten (Binton). Puben låg också intill Avon, men var fullkomligt turist-befriad (så när som på oss). Vi åt varsin hamburgare och det var väldigt gott och lyckat.
Hemresan gick också bra. Vägen vi hade tänkt var avstängd, så vi fick åka på småvägar i Cotswolds, men det är så fint där och vi hade inte bråttom, så det var bara trevligt. Killarna kom fram på eftermiddan, också utan några större problem. Och Coventry får vi väl besöka nån annan gång.
Här i England har eleverna examen på riktigt. Med undantag för mer praktiska ämnen så avslutas alla ämnen med två eller tre prov och det är resultatet av dem som avgör betyget och inget annat.
K har dans som ett av sina val och det bedöms vid ett antal olika tillfällen över två år och är klart nu. Muntlig franska gjorde hon förra veckan, men den här veckan är första riktiga examensveckan. Igår hade hon två prov och kom hem ganska nöjd, men trött. En stund senare hittade jag henne slumrande i soffan. Minns inte när det hände senast.
Denna veckan har hon totalt fem prov, nästa vecka tre. Sen är det lov en vecka innan de sista två prov-veckorna. Efter det är det sommarlov (över en månad tidigare än A börjar sitt lov, fast nästa år är det hans tur).
Idag är det första provet i Engelsk litteratur. Det och flera andra ämnen skiljer sig markant från hur man lär sig i svenska skolsystemet. Istället för att gå igenom lite grann om en massa saker, som man gör i Sverige, så går de verkligen på djupet men bara med några få saker.
Så idag är det prov på Macbeth och A christmas carol. Eleverna förväntas svara på frågor av typen Hur visar författaren kampen mellan det goda och det onda? Hur utvecklas karaktären X genom historien och vilken effekt har det på Y. Svaren ska innehålla lämpliga citat för att ge full poäng. Samma med religion; citat från bibeln och koranen ska användas för att förklara olika ståndpunkter.
I historia snuddar de bara vid andra världskriget. Fokus på den delen som är närmast (av fyra delar totalt, tror jag) handlar om Tyskland före och under kriget. K är lite irriterad över det för hon hade velat läsa om hela kriget. En annan del är om hälsa i England genom århundraden. Där ska de kunna förklara hur sjukdomar och olika försök (mer eller mindre lyckade) att undvika dem påverkade olika delar av befolkningen. Den delen är inte populär bland eleverna.
Till skillnad från gamla tider i Sverige så riskerar man inte att få gå ut bakvägen om proven gick dåligt. Avslutningsbalen i juli är för alla och provresultaten kommer inte förrän i augusti.
Efter de här proven (GCSE) sprids eleverna i viss mån för vinden. Många kommer gå kvar på samma skola för skolan de går på har även de två sista åren. Där är det mycket teoretiska universitets-förberedande ämnen, det går även att läsa mer praktiska t ex omvårdnad, teater, dans och konst/hantverk. En hel del elever byter skola efter GCSE och en hel del kommer börja som lärlingar på olika ställen.
AdWantage 