Nu är det julafton och förberedelserna har varit it full gång i flera dagar. J gjorde ett körschema med uppgifter för varje dag. Först ut var sill-inläggning (i lördags tror jag), nästa dag blev det gravning av lax, följt av köttbullar och vörtbröd igår. Jag har bakat fruktkaka för det vill jag ha.
För första gången sen jag blev vuxen har jag haft en adventskalender. En sån där med små paket med produkter för hud och hår. Tänkte jag skulle unna mig lite distraktioner i vinter-mörkret. Vi har visserligen längre dagar än i Sverige, men det är inte ofta solen tittar fram.
De flesta paketen verkade speciellt ämnade för sånna som mig. Tunt hår – jajamen, torr hud – javisst, extra torr hud med hårda partier- det går direkt till mina fötter. Sen en grej i rostfritt stål för att massera in olja… K hade kommit hem på jullov, så med en skeptisk min gick jag och visade henne. Åh, sa hon, en ching chong (eller nåt). De är jättebra till ansiktet om morgonen, sa hon och visade hur den skulle användas. Hon fick min Gua Sha (som den tydligen heter). Slutet gott, allting gott.
I går kväll började jag förbereda mig för att se så bra ut som möjligt på julafton med en hårinpacking som man ska sova i. När jag provade för någon vecka sedan blev håret märkbart bättre, så trots doften kan det vara värt vid speciella tillfällen.
I morse fortsatte jag med oljan som man ska massera in hela kroppen i innan man duschar. I duschen använde jag mitt nya schampo och balsam för fint hår. Efteråt avslutade jag med den speciella hals- och dekolletage-krämen med kollagen-främjande 24k guld. Tror det är en total lögn att guld skulle ha någon inverkan på cellbildning, men krämen var trevlig att ha på.
Hittade inte min röda jul-klänning, så det blev en svart istället och sen det fina halsbandet som J gav mig när jag fyllde år senast.
Allt detta medan J jobbar på i köket med skinka och annat. Vi är båda mycket nöjda med den arbetsfördelningen. A har också kommit hem på jullov nu så han håller på att göra mimosasallad. K har tagit över rödbetssallads-tillverkning från mig. Hon älskar rödbetssallad och brukar ofta göra en andra omgång på annandagen när första tar slut.
Också för första gången i mitt liv har jag hållit liv i en julblomma ett helt år. Och inte nog med det, i morse upptäckte jag att den hade ett rött blad och två halvröda.
I trädgården har det också börjat blomma så smått.
Avslutar med en tomtebild. Jag köpte ett par kit har provat en ny hobby. Först gjorde jag ett par julgranar och sen tomten. Det var kul att prova.
Så här ser det ut när tomten (och renarna) får semester om ett par dar.
För några år sedan byggde J och jag ett däck i bästa solläge i trädgården. Det blev precis så där bra som jag hade hoppats. Tidig vår och sen höst räcker det med att solen skiner och det inte blåser för att man ska kunna sitta ute om man tar med sig en filt. När vädret är bara lite varmare så blir det snabbt väldigt varmt och skönt på däcket. Allt utom målningen på muren under har hållit bra. På det stora hela är jag rätt stolt över vad vi lyckades åstadkomma med väldigt lite erfarenhet.
I fjol var det hög tid för nästa projekt. Träet i trappsteget utanför ena glasdörren ut mot trädgården var så ruttet att vi hade trampat igenom på mitten.
Det nya trappsteget är gjort av samma fuskträ som vi använde till däcket. Om det varit en solig dag så är det perfekt att sitta där med ryggen mot väggen i kvällningen.
I år var det dags att ta itu med nästa del. Vårt gamla däck började kännas lite svampigt och när vi börjat riva bort översta lagret hittade vi direkt både svamp och röta. Endel balkar gick av bara man tittade på dem och andra gav ifrån sig ett grönt moln av sporer när man drog i dem.
Vi rev trappstegen först och behöll resten för att ha någonstans att ha material och sågen när vi jobbade med de nya trappstegen. Allt eftersom var vi tvungna att ta bort mer och mer för att kunna gräva för nya stolpar till trappstegen.
Det visade sig att däcket var i två våningar på ena sidan. Gissar att någon tyckte det var enklare att bara bygga ovanpå det gamla.Stommen är på god väg. Vi är ganska säkra på att balkarna i återvunnen plast inte kommer ruttna i första taget.Däremot hann J sätta knät igenom gamla däcket innan vi var helt klara med trappstegenMin originalplan var att ha gräsmatta där gamla däcket hade varit, men marken under var inte lämplig. Närmast bäcken var det bara byggavfall ovanpå stenkistor. Och jorden på andra sidan var inget vidare heller.Plan B blev att göra en upphöjd rabatt ovanpå ett lager med grus
Betongbalkar från gamla däcket fick kanta rabatterna och gamla betong-bitar som blivit över i en annan del av trädgården fick bli en gång. Gamla tegelstenar som (både nyligen uppgrävda och äldre) fick bli ”stenparti” med taklök närmast staketet.
Jag handlade torktåliga växter från en plantskola i närheten och beställde en hel del online också.Nu är allt färdigplanterat !
Nu har vi just kommit hem från en Sverigetur. Vi var borta 10 dagar, besökte 5 ställen (6 om man räknar med övernattningen nära Landvetter), och var på 3 släktkalas. Intensivt men väldigt trevligt.
K, J och jag reste hemifrån tidigt en fredag-morgon. Flög från Gatwick till Landvetter och plockade sen ut en hyrbil som tog oss till Lanvdvetter C (där ett traditionellt cafe serverade oss räk- och köttbullmackor), sen Skara (där J hade beställt arbetskläder på Jula för avhämtning), Arboga (middag) och vid 11-tiden på kvällen kom vi fram till vårt första stopp i Uppland. J:s res-plan var perfekt. Vid varje stop var vi max 10 minuter från den tid han hade planerat.
Nästa dag tog J på sig arbetskläderna, drog igång trimmern och hjälpte sen sin mamma att röja lite på gården. K tog tåget in till Uppsala och hälsade på gamla vänner och jag bara latade mig. Det var skönt.
Dan efter var det dags att åka upp till Dalarna. Jag insisterade på ett stopp i Mora (anrikt konditori med räkmackor) för att inte komma fram hungrig. På kvällen var det släktträff med mycket prat och god mat. När jag nämnde att jag håller på att anlägga en ny stor rabatt så blev vi inbjuna att besöka en fin trädgård nästa dag. Tror det var över 10 år sedan vi hälsade på dem senast och trädgården var ännu finare nu. Vi hann med ett stopp till i Mora också. De har väldigt bra sportaffärer där och jag köpte gympadojjor igen. Tror det är mitt tredje Mora-par i rad.
Nästa dag åkte vi vidare till Örebro. På vägen dit stannade vi vid Pyramid-bageriet nära Dala-Järna. De har fabriksförsäljning av sina knäckebröd och man kan provsmaka alla sorter. Vi köpte flera små paket att ha som gåvor på resten av resan.
Nästa stopp blev vid Lesjöbyns cafe och camping där vi fikade.
Trevligt med en bensträckare där också.
På kvällen var det släktträff igen med en hel del rövarhistorier och god mat. Nästa dag gjorde vi en utflykt till Svampen. Jag tror aldrig jag varit uppe i den förut för jag hade inte ens en aning om att man kunde eller att de serverade lunch. Det är risk att de kommer vara tvugna att stänga för besökare snart på grund av nån ny bestämmelse så det var dags att passa på innan det är för sent.
Det var fin utsikt uppifrån Svampen men det blir inge vidare foton genom glaset.
Nästa dag var det dags att åka mot Jönöping men först stannade vi vid glasstemplet i Örebro.
Precis som förra gången vi var där hade de en lång lista med laktosfri glass. Det är så ovanligt att glasställen har mer än sorbet att erbjuda så jag blir alldeles lycklig av att bara se skylten. Sen är glassen jättegod också.
Nästa stopp blev i Askersund. Smarriga räkmackor på ett traditionellt konditori igen. Varför ändra på ett vinnande koncept. Sen tog vi en promenad ut på en ö, tittade på natur och lite båtar.
I Jönköping checkade vi in på ett litet men ypperligt airbnb som låg ganska nära där mina föräldrar bor. Kvällen tillbringades med dem och vi beställde lite japansk-inspirerad mat från ett ställe i kvarteret. Mina föräldrar har en fin inglasad balkong med lite vätterutsikt så där åt vi och satt sen och slöade tills det var dags att göra kväll. J och jag hann med en promenad ner till Vätterstranden innan läggdags. Det började bli mörkt och ingen av oss visste bästa vägen dit, men efter ett par försök kom vi dit och jag fick känna på vattnet (vilt gissad temperatur: 15 grader).
Nästa dag försökte vi hämta A och hans flickvän på stationen, men det var lättare sagt än gjort. Först var deras buss sen och sen tog vi inte med i beräkningarna att Jönköping skulle vara i totalt kaos på grund av flera avstängda vägar. Efter mycket köande lyckades vi till slut plocka upp dem och sen körde vi smågator som google föreslog för att ta oss ut ur stan på snabbaste sätt. Vi kan eventuellt ha korsat en cykelbana på ett ställe som inte riktigt var en väg.
Resten av vägen till Toftahoms herrgård utanför Värnamo gick alldeles utmärkt. Jag var en av arrangörerna och då känns det lite dumt att missa tiden jag skrivit i programmet att vi skulle ses. Men jag hann i alla fall i tid till första riktiga programpunkten. Jag hade satt ihop lite frågor av typen ”Vem har gjort det här?” och ”Vem är bäst på det här?” för att ge alla en ursäkt att prata med varann. Som skiljefråga skulle man gissa summan av hur många länder var och en besökt. Totalt blev summan över 270 länder på 13 personer. Min pappa hade flest, hela 68 stycken.
Toftaholm ligger jättefint och vi hade tur med vädret också. Lagom varmt så det var skönt att sitta ute.
Nästa dag var det utflykt till Värnamo och sen började firandet av pappas 80-årsdag på allvar med tårta på eftermiddagen och en festmiddag på kvällen.
Innan de flesta åkte hem på söndagen så ordnades en guidad biltur i närområdet. J hade sett ut lite sevärdheter. Vissa var bara lite stenar på en äng, men andra var mer uppenbara och naturen däromkring är jättefin nästan överallt.
Alla försöker läsa informationstavlan om Fika StenHär är minnesstenen över basisten i Metallica som dog när deras turnebuss körde av vägen i dåligt vinterväglag.Nåt får mig att tro att bänkarna är nyare än kyrkan i Hallsjö
Mina föräldrar, K, J och jag stannade ytterligare en dag på Toftaholm och latade oss. Sen åkte vi till Göteborg för att se A:s nya lägenhet och övernatta intill Landvetter.
Resan hem blev raka motsatsen till resan vi gjorde 10 dagar tidigare i andra riktningen. Enda likheten var att vi klev upp tidigt (strax efter 5 på morgonen). När alla klivit på planet var det 10 minuter kvar till avgång och vi sa något om att vi borde komma hem iväg i tid. Så fel vi hade. De saknade något papper för att få flyga och det var bara något administrativt som nog inte skulle ta mer än 10 minuter sa de först. Sen skulle det nog bara ta 20 minuter till. Sen sa de inget mer nästa timme och sen fick vi veta att turen var cancellerad och att vi skulle kliva av.
Det fanns inga fler plan med platser från Landvetter till Gatwick den dan och all personal hade sprungit och gömt sig. Vi tittade först på möjligheten att flyga till Heathrow men bestämte oss tillslut för att ta oss till Köpenhamn och ta ett flyg till Gatwick därifrån. Efter det hade vi någorlunda tur med flygbuss in till stan och tåg till Köpenhamn. Tåget serverade inte mat och vi hade bara lite knäckebröd med oss, så när vi väl checkat in på Kastrup sjönk vi ner vid ett bord på något pizza-ställe och fick äntligen lite mer mat i magen. Man fick bara en pizza-rullkniv till sin pizza och inga andra bestick. Det blev lite kladdigt och dessutom var deras servietter inte särskilt effektiva. Men pizzorna var goda. Jag åt en med rökt potatis och ost. Vet inte om det är typiskt danskt.
Resten av resan gick faktiskt bra och vi var hemma vid 9-tiden på kvällen istället för mitt på dagen som vi tänkt. Nu hoppas vi bara att flygbolaget går med på att betala den tok-dyra flyg-biljetten och andra extrakostnader för oss, sen kan vi placera det är i anekdot-facket i våra minnen.
J och jag har varit på circus och annat. Vi tog fredagen ledig och tåget till London på förmiddagen. Väl där hade vi tid för lunch på en pub som tillhör en välkänd kedja. Inget ställe du går till för en kulinarisk upplevelse, men om du är ute efter kalorier med hygglig smak så är det ett enkelt och säkert kort. Vi slog oss ner, tog varsin meny från hållaren på bordet. När vi hade bestämt oss gick J till den långa bardisken och sa att vi satt vid bord 30 och vad vi ville ha (en burgare, en panini, en liten blandad sallad, ett glas stilla och ett glas kolsyrat vatten) och betalade. Efter ett tag dyker maten upp. Åtminstone brukar det fungera så. I det här fallet verkade de ha glömt min panini så jag gick och frågade efter den, men sen kom den med. Jag var glad att jag beställt sallad för paninin var grillat bröd med ost och skinka, fullkomligt grönsaksfritt.
Efter lunchen strosade vi runt en stund, bland annat till en gata som heter Hatton Garden som är London’s diamantdistrikt. I den änden vi först såg var det bling snarare än tjusigt. Vore jag rappare med onödigt mycket pengar så skulle jag gå till den här sidan och handla.
Skyltningen var… intressant i den här ändenAndra halvan av vägen hade mer traditionella butiker. Och som det gnistrade av diamanterna!!!
Efter det var det dags att checka in på vårt boende. Concernen som J jobbar åt har en byggnad med små lägenheter som används för anställda som reser till London i tjänsten. Anställda kan även hyra lediga lägenheter för privat bruk, men man får inte veta förrän två dagar innan om man fick ett rum eller om det var fullt med jobbfolk för de har alltid prioriet. Vi hade tur att få en lägenhet.
Ingången från en gränd var lite mystisk och den lilla dörren öppnades jättelångsamt efter att vi pratat på interntelefonen
Huset vi bodde i (till höger) är minnesmärkt så fasaden får inte ändras, men företagets kontor (på vänster sida) är desto nyare. Om jag minns rätt så byggdes det äldre huset ursprungligen för fattiga i området.
För £50 per natt i centrala London är det här oerhört prisvärt. Sovrummet var också jättefint.Vi provkörde kaffemaskinen och det smakade alldeles utmärkt, men inget vi skulle vilja ha själva ens om vi fick en maskin som gåva.
Efter incheckning var det dags att ta tunnelbanan till Royal Albert Hall och gå på cirkus. Cirque du soleil har ca 10 shower i veckan där i januari och februari. Concernen J jobbar åt har två små loger där och när de inte används för att imponera på kunder så lottas biljetter ut till anställda. Här får man veta betydligt längre i förväg (i början av december har jag för mig) om man fått biljetter eller inte.
De mindre logerna i övre raden har totalt fem platser i varje. J och jag hade de två stolarna längst fram i våran. Det hela kändes hur lyxigt som helst.Ljuset är inte det bästa på mina bilder, men här hänger det några och gör akrobatiska konster i kristallkronorna medan andra är samlade kring en säng (!) på golvet
Sen följde mer akrobatik (oftast väldigt konstnärligt och vackert), sång och lite bus. Jag har sett pole dance förut, men här satt stolpen fast i en vajer och drogs upp så där en 5 meter upp i luften.
En av mina favoriter var en liten kvinna med helium-balonger. Hon flög långsamt över publiken och publiken fick putta upp henne igen när hon gled ner mot dem. Allt medan hon sa ”Hello” och log och vinkade till alla.
På fredagkvällen gick vi till en sydafrikansk restaurang som ligger i kvareret intill där vi bodde. Som väntat var det jättegott kött. Vi bestämde oss för att äta efterrätt också men nästan allt hade laktos så jag tog ostrbricka istället. Det var så mycket bättre än jag hade förväntat mig. Man fick välja tre ostar men när brickan kom in så var det inte bara ost, kex och skivat päron. Det var också nån sorts marmelad (plommon?) olika sorters nötter och torkad frukt (under var det droppar av honung som nog både var för smak och för att hålla allt på plats när de bar fram det).
Nästa morgon var det sovmorgon, utcheckning och sen promenerade vi hela vägen tillbaka till stationen vilket tog över en timme. Jag gillar att gå på icke-turistiga ställen i London och se hur vanliga London-bor har det och i januari har de det ganska kallt och grått. Vi njöt av fina husfasader; viktorianskt, art deco, modernt glas och annat. Fast betong-höghusen är inget vidare. Vi gick förbi en gata där nästan alla sålde möbler (flera av dem specialiserade på danska möbler) och sen var det massor med pubar som nog varit där sedan urminnes tider.
Resan hem gick utmärkt och sen hade vi lördag eftermiddagen och söndagen att vila upp oss på vilket vi behövde. Det var ett perfekt äventyr, men det var skönt att komma hem också.
Vi mjukstartade på förmiddagen med att ta ner några sektioner av planket i trädgården för stolparna var så ruttna att de gått av. Det var soligt och ganska ljumt på morgonen, men blev lite gråare sen.
Muren har blivit påkörd, men det tänker vi inte fixa nu. Får räcka med planket.
Efter lunch blev det bak av smaskig äppelkaka med kokos-knäck-täcke och till middag åt vi laxagne (som lasagne men med lax istället för köttfärs). K har långlov från universitetet och är här, så hon firade med oss. Den fina blombuketten är från henne.
Vissa historier måste man bara berätta, även om de tänjer en gnutta på sanningen, eller kanske lite mer än en gnutta.
På jobbet har vi morgon-möte varje morgon, och på fredagarna frågar alltid chefen om någon har något trevligt planerat för helgen (på måndagarna är frågan istället om vad vi har gjort i helgen). I en grupp på ca 15 personer är det alldeles för ofta som ingen har något att berätta. Chefen beklagar sig att vi är en sån väldans tråkig samling som aldrig gör något roligt.
Nåväl, igår hade jag äntligen något att berätta.
Vi har bekantas bekanta som har ett ”donkey sanctuary” (ett ställe som tar hand om stackars miss-skötta åsnor och ger dem ett trivsamt liv). Stället ordnar en välgörenhetsmiddag i helgen och vi hade blivit inbjudna. Vi brukar inte gå på välgörenhets-tillställningar, men tänke att nån gång måste man ju få ta del av den biten av väldigt engelsk kultur.
Innan tillställningen hade de ett lotteri, och vi lyckades vinna första pris, vilket innebär att vi blir hämtade med helikopter som tar oss till middagen.
Vid det här läget hade mina kollegors hakor droppat ordentligt, och chefen avbröt mig.
”Hur? Var? Den kan väl inte landa i er trädgård”, undrade han.
Så jag förklarade att de skulle komma till ett fält nära där vi bor. Dessutom ska Lord och Lady nånting vara med i helikoptern också, och guida oss på en liten rundtur.
”Lord och Lady vadå?” undrade någon. Jag funderade en kort stund, men kunde inte komma ihåg, så jag lovade kolla vad de heter i mailet vi fått, och sen rapportera tillbaka.
”Var är middagen någonstans, då? undrade någon annan, så jag berättade att det ska vara i ett vitt tält på åsne-stället. Hyrda stora vita tält är det vanligaste här när man ska ha en rejäl tillställning men inte har något slott att vara på.
”Det är bara en sak som är lite tråkig”, förtsatte jag.
Chefen uppmanade mig att berätta. Så jag sa som det var, att han alltid är besviken över att vi aldrig har något spännande att berätta, så för att motverka det så hittade jag på hela den här historien.
Nu föll allas hakor ner till knäna för andra gången och det dröjde ett bra tag innan chefen återfann fattningen och lyckades fortsätta med mötet.
Det har varit lite stökit i landet den senaste veckan. I onsdags blåste det ganska ordentligt och då föll kastanjen som växte på andra sidan bäcken från vår garage-nedfart. Lyckligtvis föll den i precis rätt riktning och bröt bara av en bit av grannarnas garage-tak. Vårt staket fick bara kosmetiska skråmor.
Trädet har haft något angrepp i flera år, så bladen blev fläckiga och nu när det fallit kan man se att stammen var genomrutten.
På torsdagen var det dags för mig att fara till Bristol för att träffa jobbarkompisarna. Den dagen var det soligt och inte alls särskilt blåsigt. På grund av covid är det fortfarande många som jobbar hemifrån så på vägen dit var vi bara en handfull i tågvagnen. På hemvägen var det annorlunda. Med nästa storm påväg och förväntningar om att den skulle bli riktigt stark så hade tågbolaget erbjudit alla som hade en fredags-biljett att åka på torsdagen istället. De flesta vagnar hade folk stående i gången, men jag hade gått till den allra bakersta vagnen och där fanns det gott om plats.
Sen kom fredagen och värsta stormen i mannaminne. Stora delar av södra England hade ”röd varning”, vilket betyder fara för liv. Och alla som kunde höll sig inne. Min chef som har fredagar lediga för att ta hand om sina kor var tvungen att flytta staket för att korna skulle få mer bete. Han såg en handfull träd falla, men lyckades med det han skulle göra utan några ko- eller person-skador. En annan kollega fick gå ut och binda fast sitt staket ett par gånger. Sen gick strömmen för henne. Fler och fler bilder dök upp på internet med fallna träd och till och med toppen på ett kyrktorn som gick i backen. Dagar som den är jag extra glad att bo i en liten dal långt ifrån kusten.
I morse hade vinden mojnat till nästan ingenting igen. Det kändes bra, för A är nu påväg till Heathrow med en kompis och kompisens föräldrar. De ska fara till Alperna en vecka och åka skidor i ett område som J och jag varit i flera gånger (för massor av år sedan). Planerandet har varit lite stökigt för det är ju dagsnotering på covid-reglerna, men vi tror att allt är i sin ordning. Hoppas de får en lugn resa och en jättetrevlig vecka där nere.
I söndags for jag på spin-retreat. Jag tror att jag nämnt att jag skaffade en spinnrock förra året och spunnint en hel del garn, men det var inte det min mor tänkte på när jag berättade för henne. Fast sen insåg hon att det inte var att sitta på stället och cykla (vilket jag aldrig har haft något som helst intresse för) utan garn-produktion.
Ca 50 damer träffades från söndag lunch till tisdag eftermiddag på ett tjusigt halv-slott på landet strax öster om Stratford-upon-Avon (Shakespears födelseplats). De kallas inte slott här, men hade det varit i Sverige hade det nog klassats som ett.
Walton Hall
Lunch och middag åt vi i stora salen i äldsta och finaste delen av stället. Spinnandet pågick i en något nyare del som byggts till bakom. Ännu mer gömt bakom fanns hotel-del, gym, spa och en hel del annat. Men med hjälp av lämpligt placerade träd och murar såg man bara tjusiga delen när man kom dit.
Landskapet runt omkring bestod av ängar med får och lite skog.
När vi kom in blev vi avbockade och fick varsin ”goody bag”. I den fanns det ull (förstås), av olika slag, förstoringsglas, måttband och ett litet häfte med program och annat.
Första eftermiddagen kardade och spann vi ull från två olika brittiska ovanliga raser; Derbishire Gritstone och Manx Loaghtan. De senare har oftast fyra horn och ser rätt coola ut.
Till måndag och tisdag hade vi fått välja vilka kurser vi var mest intresserade av. På måndagen fortsatte jag med brittiska raser, men bara långhåriga sånna. Läraren hade spunnit, sen stickat och vävt provbitar av alla nio sorterna vi gick igenom. Medan vi klämde på dem berättade hon om ursprung och användningsområden.
Grövsta ullen är högst upp till väntster, mjukaste till höger
De grövsta sorterna var inte särskilt mjuka och någon frågade tveksamt vad man kunde använda en av dem till. Skura kastruller med, sa läraren med en grimas. De mjukaste sorterna var däremot riktigt mjuka och den ena har jag stickat en kofta av för något år sedan.
Sen fick vi kamma och spinna två sorter, både från lockar och från preparerad ull. Ullen är för lång för att karda, så därför kammar man lockarna innan man spinner.
Border leicester (uttalas ”lester”) var mjuk och lätt att både kamma och spinnaLincoln longwool var lurigare. Man behövde långa armar för att kamma den, men när man väl lyckats spinna belönades man med garn som hade silkes-lyster.
Andra dagen hade jag valt ”longdraw” som är en spinn-teknik. Vi började med att nogrannt karda ullen vi skulle använda. Det visade sig att kardandet var en väsentlig del av kursen. Sen fick vi spinna, och efter ett tag fick jag lite mer kläm på det och lyckades prestera fluffigt garn som var någorlunda jämn-tjockt.
På kvällarna var det mingel med bubbel före middagen. Efter middagen gick de flesta tillbaka till spinnrummet och satt och spann och pratade till läggdags.
Avslutar med ett par bilder från trädgården (ifall nån saknar lite blommor).
Digitalt redigerad bakgrund, för att blomman ska synas bättre.Och så kissen som är nästan omöjlig att få en bra bild på. Det här är den minst sura bilden på honom som jag lyckats ta på länge.
I helgen har vi firat flera saker. En av dem är att vi äntligen byggt klart runt däcket.
Vi har haft fint väder i helgen, delvis soligt och kring 17 grader om dagarna. När solen ligger på blir det riktigt varmt och skönt i nya hörnan, precis som planerat.
Upplösningen på bilden är med flit låg, men den ger en ide om hur jag tillbringade ett tag mitt på dagen idag.
En annan sak värd att fira var att jag lyckats få klart en kofta som jag jobbat av och an med i över ett år. Jag hittade en bild på en kofta i en bok, men det fanns inget mönster, så jag förenklade det hela och lyckades till slut få till något som jag gillar och som påminner en hel del om koftan som inspirerade mig.
I våras började jag fundera på att flytta grönsakslandet och ha ett däck på soligaste delen av trädgården med en mur på sidor och bakom för att få det lite varmare, för de där dagarna när solen bara nästan orkar värma. Tankarna nämndes för barnen som genast blev entusiastiska. Vi mätte ut storlek med vattenslang och A lovade att hjälpa. Det var skönt att ha lite extra muskler när en massa jord skulle flyttas.
Med hjälp av youtube lärde jag mig att mura och fick till en låg mur som inte ser ut som ett proffs gjort det, men klart godkänt för en nybörjare. Vi hade takläggare här nyligen och en av dem sa att han sett många murar som gjorts av så kallade proffessionella, som inte varit lika snygga som min.
När det kom till själva däck-byggandet insåg blev jag tvungen att be J om hjälp, så tillsammans har vi ägnat några helger åt att få till bjälklagret. Nu när det är klart och jag målat sista lagret på muren så kommer vi äntligen kunna skruva fast själva däcket.
Muren målad och lite av däcket tillsågat
Muren är dubbel runt däcket för att jag ska göra sittplatser där. Bakre muren kommer få några sleepers på sig, till ryggstöd, solfång och lite vindskydd. På bilden ser man alla färger jag provade innan jag hittade en nyans jag gillade. Det kommer gömmas av sittplatserna. Egentligen ville jag ha muren mörkare, men med den typen av färg så finns det inte mörkare hos nån av tillverkarna jag hittade.
Bjälklagret är av återvunnen plast och däck-”plankorna” är också av något fabrikstillverkat material som ska hålla i minst 15 år och aldrig behöver målas om. Lite mer komplicerat att bygga ihop än om jag använt trä, men i det här klimatet känns det bra att använda material som tål regn och fukt.
Som jag nämnde tidigare har vi haft takläggare här. De fick en lång lista med saker vi ville få gjorda och efter en veckas hårt arbete så är vårt hus ordentligt uppfräschat. Trä-ändar som ruttnat blev utbytta och allt trä slipades och målades grått (tidigare en brun bleknad färg som inte matchade något annat. Hängrännor i bleknad brun plast har bytts mot grå stålrännor. Taket har blivit av med mossa och fått en dusch av anti-moss-medel.
Efter uppsnyggning
Det är bara fönstren som fortfarande är bruna, men nu skär sig inte längre den färgen mot allt annat runtomkring.
Att jobba hemifrån har sina sidor. Den här utsikten var lite distraherande, men i alla fall bättre än de dagar de hamrade.
A övningskör för fullt och har äntligen fått sommarlov, men för K är lovet slut. Hon har hittat sig ett jobb på en restaurang i närheten. Hon gjorde sitt första pass igår och kom hem helnöjd. Alla i personalen var trevliga och stammisarna likaså. Hon hade till och med fått jobba lite i baren och hällt upp ett par glas öl.
Förra veckan var det värmebölja och jag lät Cody låna min blöta handuk som jag hade för att kyla ner mig. Han låg och slumrade under den en lång stund tills jag tog fram kameran. Han gillar inte att vara med på bild.
AdWantage 