Om att tvinga barn att ljuga

Tänk, nu är det drygt fyra år sedan jag började blogga. Det har blivit lite tunnare med inlägg på senare tid, men allt är inte lika nytt och spännande längre. Fast nog händer det bra mycket mer än det jag skriver om. Då och då tänker jag att det här ska jag lägga upp på bloggen, men sen blir det inte av. Här kommer några samlade sådana saker i alla fall.

Vår gräsmatta har blivit ganska tovig med tiden. En av grässorterna som vi har ganska mycket av föredrar att växa längs med marken och grena sig istället för att växa rakt upp. Trasslar man ut en sån får man 20 cm långa härvor som bara är gröna på den yttre halvan. Jag försökte få hit en gräsmatte-människa för att ordna det, men han hade inte tid förrän till våren. Fast han tyckte att vi borde byta ut vår manuella gräsklippare av klassisk model mot en motordriven.

När det var Black Friday i november kollade jag vad Amazon hade att erbjuda och precis den gräsklipparmodellen som jag hade sett ut var ordentligt nedsatt. Jag slog till direkt. Några dagar senare provkörde J underverket. Större delen av gräsmattan körde han på normal höjd. Men när han satte den på riktigt lågt klippte den rakt igenom det horizontella gräset. Nackdelen var att det bara blev bruna stubbar kvar, men nu börjar det bli grönt igen.

Förutom den vanliga engelska skolan här så läser barnen svenska på distans (samma svenska-kurs som på skolor i Sverige). A håller på med ett avsnitt om Astrid Lindgren och har just läst lite om både Madicken och jul i Bullerbyn. Sen kom han till frågorna… Vem i berättelserna skulle du helst vilja vara? Förklara varför.

A vill inte vara någon av dem och inte jag heller. Tanten som får en korg med julmat; blinda farfar som får hjälp med att klä granen; Lasse, Bosse, Britta och allt vad de heter som går runt som en gullig massa och sprider julglädje och sen får en klänning och en docka i julklapp (kanske inte Lasse och Bosse, då). Lisabet som tappas bort i julhandeln och lägger sig för att dö i en snödriva; eller Madicken som gråter hjärtat ur sig medan föräldrarna letar.

Du får ljuga, sa jag till A. Ta den som är minst illa och ljug ihop något fint. Eller ta den ensamma tanten som fick en korg julmat. Du kan skriva att hon har det nog tufft där i sin ensamhet, men på julafton är det ändå ganska bra att vara hon. Så visar du att du reflekterat lite också (eller att mamma försökt göra det åt dig). Vi får väl se hur det går.

Till lite roligare julförberedelser. På barnens skola är det bakverks-tävling i veckan. A och hans kompis M hade bestämt sig för att göra ett pepparkakshus. A lockade hit M genom att berätta att hans pappa vunnit pepparkakshus-tävlingar för länge sedan.

Slutresultatet blev ganska kladdigt, men kockarna var mycket nöjda. Nu väntar de bara på att tävlingen ska vara över så de får äta upp sitt verk. Det är ändå bara därför de är med.

Jag har roat mig med eget inredningspyssel. Vår vita ikea-soffa är lite för vit för mig. Jag skaffade ett paket grå färg och provfärgade ett par örngott. De blev jämnt mellangrå och smälte in snyggt med skinnfåtöljen. Okej då, jag kunde inte låta bli att roa mig med lite batik på kuddarna, men de partier som inte haft tråd kring sig blev jämnt och fint mellangrå.

Glad i hågen köpte jag fler paket med samma färg och använde precis samma proportioner med färg i förhållande till vad tyget vägde. In med färg och två av överdragen i tvättmaskinen. Ut kommer överdragen nästan svarta. Inte riktigt vad jag planerat. Resten i samma proportioner får också samma mörkgrå färg. Tur att alla soff-tygerna blev samma i alla fall.

Vit soffa före.

Mörkgrå soffa efter. Lite bättre tycker jag att det blev. Det matchar ju ”fötterna” på fåtöljen och pallen i alla fall.

J hade sitt första stora julpyssel i söndags när han bakade lussekatter för att ta med till jobbet. Jag har varit förkyld i helgen och höll mig undan från köket. Barnen ville inte hjälpa till när de fick höra att nästan allt skulle till våra jobb (dessutom har K sex prov den här veckan), så stackars J fick göra allt själv. Han var rätt trött mot slutet av eftermiddagen när han äntligen var klar.

Det går åt många bullar för att mätta alla på hans jobb.

För att slippa cykla till jobbet med alla bullarna gick han över till en bilburen kollega som bor ett kvarter bort och lämnade bullarna där (tillsammans med en liten påse bullar till hans familj). Under tiden lagade jag middag. Sen åt barnen och jag middag. När vi just gått från bordet kom J hem. Han hade suttit i en soffa och druckit vin och pratat med kollegan och hans fru nån timme. Jag tycker att han var väl värd en stunds avkoppling efter att ha stått i köket hela dagen.

J hade med sig 90 bullar till sitt jobb och jag tog med mig 12 till mitt. Det var nog ganska lagom för alla hans gick åt och det var bara två kvar på mitt jobb när jag gick hem för dagen.

Ett par påsar lämnades här hemma också. Vi får väl se om det vi har i frysen räcker till julafton eller om vi måste baka mer.