Efter att vi kom hem från Orlando så har vädret först varit varmt och soligt, sen svalt med frost på morgonen, sen svalt, grått, och lite regnigt. Nu börjar det ta sig igen med mest uppehåll och ganska skönt väder. Trädplanterarsäsongen här är på vintern, för nästan alla träd och många buskar säljs barrotat (bara rötter, ingen jord och ingen kruka) när växten är i vintervila. När vi kom hem skyndade jag mig att beställa två familjeäppelträd och några vinbärsbärbuskar för att hinna få dem innan de slutar säljas för säsongen. Sedan dess har jag varit ute i trädgården och grävt mesta tiden när vädret har varit ok.

När träd och buskar var i jorden började jag gräva upp gräsmattan för att göra ett grönsaksland. För att göra leran lite roligare för växterna så har jag grävt ner en massa kvistar, ogräs och flyttkartonger. Det kommer maskarna gilla och när det gått genom maskarna blir det smaskig jord för växterna.
Dagen till ära så har vi en tittarfråga. Bilden är från en växt som jag känt till så länge jag kan minnas, men aldrig tittat noga på när den blommar. Nu när vi har en precis utanför tomtgränsen har jag insett vad vacker den är.

Den ljusa kamelian har nästan blommat över. Precis som den röda så tittade de flesta blommorna in i häcken, men inte den här.

Den här har också växt upp längst ner i trädgården, med viss hjälp från barnen och mig. Pilatesträningen av mina triceps har i alla fall gjort lite nytta märkte jag när jag satte dit alla 96 fjädrarna själv.
Slutligen kommer svaret på tittarfrågan:




Klockhyacinterna heter Bluebells (blåklockor) på engelska, men jag visste inte vad de hette på svenska när jag skrev om dem. Nu vet jag att jag har spanska klockhyacinter. De är vanligaste sorten i trädgårdar och börjar konkurrera ut den inhemska klockhyacinten i naturen också. Allt enligt sånt man kan hitta på google.
Det ser riktigt vårfint ut i trädgården.Kamelior har vi inte i vår trädgård, men klockhyacinter har vi i alla fall. Egna friväxande kamelior kan vi ju bara drömma om här.