I lördags när vi landade i Norrland mötte min kompis L oss på flygplatsen. Först åkte vi till ”vår” gata och stannade utanför en av A:s bästa kompisar. När vi fått ur väskorna ur bilen nästan studsade K och frågade om hon fick gå nu. Några sekunder senare sprang hon till ett hus längre ner där en av hennes kompisar bor. Sen såg jag inte henne mer på ett par dagar.
Jag kramade A hejdå och sen åkte hem till min kompis L. Huset hon flyttat in i ligger vid en fjärd en bit utanför stan. När jag såg tomten tänkte jag att där hade det fått plats 10 engelska villor. Fast med det strandläget hade det nog legat ett smärre slott där och kostat miljoner. Pund, alltså. I trädgården tuffade det runt en liten gräsklippare på egen hand. Den var ny och hade inte fått något namn än. De provade sig fortfarande fram. Lill-Arne och Alfred (eller varför inte Lina) var på förslag. Jag la till Manuel, Fåret Shaun och Familjens svarta får till förslagen. Nån dag senare var A med dit och då föreslog han Bert och nåt mer. Vi får se vad det blir till slut. Jag sov gott om natten där, även om solen inte var nere lika länge som jag var van vid.
Nästa dag flyttade A och jag in i en övernattningslägenhet i stan. Den låg nära hans kompis V så på eftermiddagen och kvällen var A där. När jag kom för att hämta A på kvällen skulle de just börja äta glass så jag fick mig en skål också. En timme och mycket prat senare gick vi därifrån. Lite för sent eftersom A skulle till skolan morgonen efter.
På måndagen började jag efter ett tag ångra att jag inte tagit L:s erbjudande om att låna en cykel. Efter att ha gått till skolan för att lämna A och tillbaka, till polisen för att fixa pass och tillbaka, till skolan igen, förbi Konsum där K råkade stå och vakta cyklarna (på väg till stallet med ett par kompisar), till bekanta, tillbaka, till V för att hämta A och tillbaka så började jag få ont i fötterna. Och vaderna. Men bara lite i höfterna och inget i ryggen. Halvfullt glas. Sov som en stock även i övernattningslägenheten.
Tisdag och onsdag var nästan lika dana, fast jag gick lite mindre men trampdynorna protesterade ändå.
L har aldrig haft trädgård tidigare och bad om min hjälp. En dag for vi och handlade spadar, kryddor, jord och lite annat som kan vara bra att ha. En dag gick vi till min trädgård och hade trädgårdskurs (jag hade frågat hyresgästerna om lov först). Vi tog varsin spade och hink och sen rensade vi ogräs en kvart tills L kände att hon greppat det. Sen övade vi på flyttning av växter genom att gräva upp en svart-vinbärsbuske, ett litet rabarberstånd, förgätmigej och timjan. Andra delen, dvs nedgrävningen, undrar jag om inte hon får fixa själv för det ska regna i morgon och sen åker vi tillbaka till England. Slutligen gick vi igenom beskärning av äppelträd och sen var kursen slut.
Det kändes lite konstigt att ur ogräset rensa fram rariteter som jag drivit upp från frö från Botaniska i Göteborg och inte veta om någon någonsin kommer bry sig eller se dem bli stora nog att blomma. Jag kommer inte på någon trädgårdsintresserad i trakten som kan adoptera dem och inte vet jag vem som kommer bo i vårt hus nästa sommar. Jag tröstar mig med att när jag skaffat en något större trädgård i England så kan jag plantera vilken sorts Magnolia jag vill. Jag måste inte ta den allra härdigaste och ändå oroa mig för att den ska dö på vårvintern. Och jag ska köpa fler sorters rosmarin som jag kan stryka med handen när jag går förbi och känna doften. Året runt.
AdWantage 