Nu är jag klar med ihopskruvandet av 17 möbler och dessutom några lampor. K hann göra flera lampor också, innan hon åkte till Sverige. A har också gjort nån.
Jag känner mig riktigt nöjd med min insats. Det är trevligt att kunna sätta ihop riktiga möbler trots att jag inte kan snickra. Men efter ett tag så börjar kroppen protestera mot mängden ovana rörelser. Värst är nog fingertopparna, sen resten av händerna, följt av rygg och armar. På liten gnällig sistaplats finns knäna som tycker jag skavt dem mot golvet för mycket när jag krupit omkring. Framöver får nog skruv-musklerna och gnäll-skinnet på knäna det lite lugnare. Benen får däremot jobba mer när saker ska bäras ner och upp för trappor från ett trevåningshus till ett annat.
Annat jag är nöjd med är
– J som med jämna mellanrum sett till att det finns mat och värme åt mig så jag orkar hålla igång. Maten kräver mer insats oftare än att starta om värmepannan, men båda delar är väsentliga för effektivt möbelskruvande. Dessutom är han en hejare på att städa.
– Min lilla batteridrivna skruvdragare som jag köpte för någon vecka sedan. Också en pärla.
– Att vädret varit hyggligt större delen av tiden när vi promenerat mellan våra bostäder.
– Belgisk mörk choklad med hasselnötter och att när man rör sig hela dagarna gör det inte så mycket om man stoppar i sig en hel del kalorier. Dessutom har jag hört från säker källa (Seinfeld) att kalorier man äter stående inte räknas.
I eftermiddags gick vi in i en ny fas; överflyttningen av våra saker började på allvar. Vi tog nästan alla Ks grejer och stuvade in i bilen. Hon hade packat det mesta i lådor innan hon for, så det gick smidigt. Hennes skrivbord var vi tvungna att skruva isär lite, men då gick det också in i bilen. Övriga möbler i hennes rum hör till huset så de fick vara kvar.
När vi burit in alla Ks saker i nya huset upptäckte jag att någon lämnat en limpa i en varukorg på vår mur. Lite oväntat. Bor det en dement människa i närheten, eller är det någon sorts manifestation? För vad i så fall? Hjälp en uteliggare eller en fågel? Rädda oskyldiga bröd som hamnat bakom galler? Eller är det en inflyttningspresent från en blyg granne? Vi lät den stå kvar.

Mataffärens parkering syns i bakgrunden på bilden. J och jag har funderat på att köra kundvagnen ända hem när vi handlat. Det är ju bara marginellt längre än bortersta parkeringsplatsen. Eller blir man misstänkt för kundvagnssnatteri då?
Vad roligt att mina möbler är i huset nu, hehhehehehe 😀 Hoppas att resten av flytten går bra (även om det inte är så mycket var ;P )