Förra veckan var vi i England och tittade på hus att hyra. Totalt tittade vi på elva hus i tre städer och tre byar inom ett par mil från där J ska jobba.
Länge var föräldrarnas favorit ett ca 10 år gammalt möblerat hus med svarta bänkskivor i köket och separat ”utility room” med tvättmaskin och tvättho. Trädgården var jättefin, bottenvåningen fräsch, men badrummen en trappa upp kändes lite väl engelska…
Porslin i mjuk-rosa och separat varm- och kallvattenskran. ”The builders are SO lazy” säger J från företaget som hjälper oss med flytten. Enligt henne vill engelsmännen gärna ha en kran med engreppsblandare, men när man bygger nya hus stoppas det in två kranar för så har det alltid varit. Och heltäckningsmatta läggs in i badrummen för det är billigt, enligt flytthjälps-J! Inte för att någon längre vill ha det.
Barnens favorit är ett trevåningshus mitt i den större av städerna. Lite udda planlösning med kök på mellanvåningen och allt nymålat i vitt. Föräldrarna fick lite fuktig-källare-vibbar, men såg fördelarna med att bo centralt i en hyggligt stor stad.
Nästa dag tittar vi på ett fantastiskt hus som troligen är från 1700-talet. Matchande möbler kan vi få också. Vi kommer in köksvägen och där är det välrenoverat, men sen är det heltäckningsmattor på lutande golv, dragiga fönster och fukt. Huset känns riktigt coolt i flera bemärkelser. Barnen blir återigen förtjusta, men föräldrarna tycker att det är lite för mycket engelsk charm för att vara roligt ett helt år.
Ståndsmässig entré, men tyvärr alldeles för mycket engelsk charm därinne.
Sista huset vi ska titta på är först svårt att hitta till. Det verkar som att gatnumren är utslumpade och vi passar på att titta på de olika husen utmed den smala gatan. Området lyser engelskt 1800-tal och vid det här laget har vi lärt oss att det borgar för god kvalitet i stommarna på husen. ”Vårt” hus har en klassisk långsmal trädgård med höga plank på båda sidor. Där växer blommor, bärbuskar och ett litet plommonträd. Vi går in genom dörren på sidan och slås av hur modernt och välhållet det är inuti. Det ser ut att vara renoverat ganska nyligen. Husets siames hälsar oss välkomna och vill gärna bli klappad. ”Den ingår också om ni är intresserade”, berättar mäklaren. ”Hoppas att inte barnen förstod”, svarar jag. Redan när man tittar in i den kaklade lill-toan (cloakroom) i hallen så gör vi vågen; engreppsblandare och ingen heltäckningsmatta! Vardagsrummet är litet och väldigt engelskt med en eldstad mitt på ena väggen. Matsalen har snyggt stengolv och en egen kamin. Köket är modernt och har dubbla glasdörrar ut mot ”the conservatory” (inglasat uterum). När vi går upp för trappan börjar det kännas rätt. Allt är fräscht, möbler och tavlor är i vår stil och ändå är priset i samma klass som betydligt sunkigare och dessutom omöblerade hus. I föräldrasovrummet finns en dörr till ena badrummet (engreppsblandare) och J frågar lite tyst: ”Ska vi slå till?” Jag nickar men säger att jag vill titta lite till innan jag säger definitivt. Barnen har gått vidare och K har redan paxat näst största sovrummet som ligger på samma plan. Där finns även barnens badrum med badkar och separat duschkabin. A har hunnit upp till tredje våningen och paxat ena rummet där. Det har snedtak och ligger som sagt på tredje våningen. Kan det bli bättre? ”We’ll take it”. Kan vi behålla katten också, undrar K, som förstått att det fanns en möjlighet. Men vi säger nej. Ska vi resa runt på helgerna och kanske till Sverige någon vecka blir det en massa extra krångel med en katt. Men det var lockande.
Vår engelska trädgård i november.
Efter att skrivit på en massa papper hos mäklaren tog flytthjälps-J med oss till skolan. En annan på hennes företag hade kollat upp att de hade platser över i rätt klasser för våra barn. De har inte tid att visa runt oss, men barnen blir inskrivna och vi blir ombedda att dyka upp halv 9 den 7e januari för att hinna träffa fröken innan de andra barnen kommer. Skolans uniformer går i vinrött och svart, så det måste vi skaffa innan de börjar. Mjukisbyxor är ok på gympan, men inte annars (stackars A, hur ska det gå). Annars verkar skoluniformerna bra. Ca 25% av barnen köper skollunch. Övriga har med sig mackor hemifrån. Gissar att jag inte kommer undan medskickad lunch som hemmafru.
Efter skolbesöket for vi, trötta men lyckliga, tillbaka till hotellet och vilade efter en innehållsrik dag.
I Oxfordshire kan man sätta sig i bilen och åka åt nästan vilket håll som helst. Det är vackert överallt. Kullar med ängar, får och träddungar, byar med gamla hus och ännu äldre slott och kyrkor, Themsen med långsmala husbåtar och förstås Oxford med alla sina gamla skolor.
AdWantage 