Plötsligt sitter man där och njuter i solen på stans ”Tennis lawn club”, med ryggen mot den mörka söderväggen. Temperaturen är kring åtta plusgrader. Jag småpratar lite med ett par andra medlemmar, ser ut över de som spelar och det känns lite som att man klivit upp ett par pinnhål på den sociala stegen. Är det inte så här de har det, de rika hemmafruarna?

Om vi backar en månad så sa K att hon ville börja spela tennis, så jag lovade att kolla upp om det fanns någon tennis i stan (letandet gick sådär till en början). För två veckor sedan, när A och jag var ute och promenerade, så gick vi förbi några tennisbanor där folk höll på att spela. Kan vi inte stanna och titta lite? föreslog han. Vi hann bara börja närma oss staketet så kom en kvinna fram till oss och undrade om vi var intresserade av att spela tennis.

Det visade sig att tennisklubben har en egen inkastare. Vi följde med in i klubbhuset, fick anmälningsblankett och uppmaning att kontakta tränaren. ”Han är väldigt uppskattad och har träning för barnen på måndagar”, fick vi veta. En vecka senare var barnen på sitt första träningspass och sen skaffade vi racketar till dem, blev medlemmar och började ”hänga” på klubben. Med medlemskapet följer en egen nyckel så vi kan gå dit när vi vill om det inte är match. Barnen har lov den här veckan, så de har redan varit där och spelat ett par gånger.

PS Hade det varit ett riktigt societet-ställe hade nog klubbhuset haft servering och vi hade suttit utanför och sippat på Champagne i solen, men då hade nog avgiften varit därefter också. Budgetvarianten duger gott åt oss. Särskilt som det bara är ett par kvarter bort och det inte verkar krävas dyra kläder och utrustning för att passa in.

På sistone har vi fått flera telefonsamtal från Sverige på liknande tema. ”Är ni blöta om fötterna?” ”Hur går det för J att cykla till jobbet?”

Vår stad ligger faktiskt riktigt bra till för att klara sig mot översvämningar, så vi behöver inte oroa oss för det. J har tagit bilen ett par riktigt regniga dagar, men annars cyklar han. Och varje helg tvättar han bort veckans ler-lager från cykeln.

För de som måste pendla till Oxford är det värre. Troligen är båda de två närmsta infarterna till Oxford avstängda nu, för andra gången på ett par veckor. Tidigare idag var bara ena avstängd. Oxford är lite knölig i rusningstrafik i vanliga fall. När de tvingas stänga av två av huvudvägarna ut kan det ta någon timme extra att åka därifrån. Men när man tittar på flygfoton från andra delar av England känns det som ett ganska litet problem ändå.

Så till något torrare… I helgen städade J och jag den lilla trädgården. Två säckar med grenar, löv och mossa tog vi till återvinningen. Sen våtsopades ytorna och när det mesta gammalt groll var borta så torkade plattorna upp bara solen tittade fram en liten stund.

.
Nu väntar vi bara på en prognos att det ska vara uppehåll i flera dagar i streck. Då ska vi pensla alg-borttagningsmedel på alltihop och se om vi kan få bort resten av den grågröna färgen.

Vintern här har varit mild hittills; enstaka frostnätter, oftast 5-10 grader om dagarna. Och så en hel del regn, så klart. Det har droppat så där ofta som man tror det ska vara en typisk engelsk vinter. Sen visar det sig att vi just genomlidit den blötaste januari i mannaminne här. De dagar det varit fint väder har det känts som vår, så jag hade helt missat att lida. Istället har jag glatt mig åt allt grönt som kommer upp i våra små rabatter runt uteplatsen. Snödroppar till exempel.

I måndags dök plötsligt rörmokaren upp. Han lyckades fixa toan på mittenvåningen så den inte längre droppar vatten på grannens vägg. Nu går det att spola 10 gånger av 10 också (utan hink). Värmepannan var lite klurigare att fixa på egen hand så på eftermiddagen kom han tillbaka i sällskap med en elektriker. De ägnade ytterligare någon timme åt värmen innan de beslutade sig för att beställa ett nytt kretskort. För att inget ytterligare skulle gå sönder ställde de om pannan så den gick lite försiktigt några timmar på morgonen och några på kvällen.

Idag kom rörmokaren tillbaka i sällskap med hyresvärden, kretskortet och en ny kran till köket. När rörmokaren fick höra att värmen inte dött en enda gång sedan han var här i måndags bestämde han sig för att vi kan köra på de mjukare inställningarna dygnet runt framöver. Det blev inget nytt kretskort installerat.

Hyresvärden hade med sig silikon och tätade duschen på mellanvåningen. Så från och med i morgon (när det stelnat) så kommer vi kunna duscha i badrummet intill vårt sovrum utan att det droppar från taket på våningen under. Det blir skönt att inte behöva gå ner till det kalla badrummet vid garaget.

J hade tidigare mätt upp att kökskranen droppade nio liter per dygn och nu när kranen bytts blev det plötsligt alldeles tyst i köket. När rörmokaren och hyresvärden åkt så undersökte J kranen noggrannare och sen kom han till mig. ”Du måste komma och kolla på kökskranen”, säger han fnissande. Engelsmän är ju långt efter övriga Europa med att blanda varmt och kallt vatten i samma kran. De installerar fortfarande en del handfat med dubbla kranar i nya hus, men det blir allt vanligare med en kombinerad. Denna kran är ett försiktigt steg på vägen mot moderna kranar. Det kommer en varm och en kall stråle i samma kran och drar man på lite så blandar de sig i luften.

Jag fick godkänt från värden att ändra bäst jag ville i trädgården, så nu har jag köpt en sekatör och gått loss på de två barrbuskarna. Jag gillar inte att sticka mig på växter. Inte rosor heller, men de är vackra och har oftast god doft, så de kommer undan med en anmärkning. Men barrväxter har inget ursäktande över sig. I morgon ska jag utvärdera resultatet och se om jag ska ge dem en omgång till eller om de blivit tillräckligt mycket mindre.

Nu är det bara lagning eller byte av diskmaskinen som vi väntar på. I övrigt är vår nya bostad i riktigt bra skick.

Vår hyresvärd har ett namn som får mig att tänka på får, så det dröjde inte länge innan vi började kalla honom fåret S… Nu när helgerna är över gör J ett nytt försök att få tag på honom. I förrgår försökte J ringa honom ett par gånger, sen skickade han ett SMS och bad S höra av sig. Igår lyckades J nå honom på telefon men då satt S i bilen och kunde inte prata, men han lovade att ringa inom en timme, eller till kvällen. I morse fick J ett SMS med en ursäkt och löfte om att han ska ringa ikväll istället. Hur mycket sätter ni på att han hör av sig ikväll?

Toaproblemet var inte lika allvarligt som vi först befarade. En del äldre toaletter sluter tätt lite dåligt och tar in mer vatten hela tiden trots att tanken redan är full. Engelska toaletter har ett speciellt rör ut genom väggen och några cm till där överskottsvattnet rinner ut. Vår inkontinenta toalett droppar ut sitt överflöd snett ut mot tomtgränsen och in hos grannen. Det kommer alltså inget in i vår vägg som jag trodde innan.

Vårt beiga badrum har vi i alla fall piggat upp med en grön (maskintvättbar) matta och en grön hink för att spola med. Eftersom vattnet i toa-tanken inte kan användas för spolning gissar jag att vi bara har det för att irritera grannarna. Barnen har en blå matta i sitt badrum, men eftersom deras toa spolar på första försöket fick de ingen matchande hink.

Ni som ogillar skryt (eller tycker att jag är tillräckligt mallig som det är) kan sluta läsa här.

Ni andra kanske kan glädjas med mig att jag just fått väl godkänt på projektuppgiften för fortsättningskursen i programmering som jag gått senaste halvåret. Äntligen är sista delen på kursen klar. Sen början av december har jag kodat ett egenpåhittat program. Han som rättade skrev:

Jag är imponerad av detta arbete. Fantastisk trevligt att se hur du lyckas göra ett relativt komplext program förståeligt att använda … Mycket bra jobbat!

Ganska bra för en testare/projektledare/hemmafru, om jag får säga det själv. Förhoppningsvis underlättar det att hitta test-jobb med denna kurs i bakfickan. Annars får jag väl vara hemmafru ett tag till. Inte helt fel det heller.