Nu har det varit varken varit frost eller blött två mornar i rad och det börjar kännas vår-likt igen. I måndags skickade min Bulgariska kollega N ut ett mail med länkar till information om den Bulgariska vår-traditionen Baba Marta. Han skrev att han hade armband till alla som ville ha. Jag följde en av länkarna och läste om de små garndockorna ”Martenitsa” man gav till sina vänner.
När han kom förbi med armband sa jag att jag hade hoppats på armband med dockor, men det hade han inga.
Nästa morgon när jag kom till jobbet låg det två garndockor på mitt skrivbord. Han berättade att han inte hade gjort några sedan han var barn, så det hade tagit lite tid att komma på hur man gjorde.
Enligt traditionen ska man ha på sig armbanden tills man ser en stork för första gången på våren eller tills man ser ett fruktträd blomma. Då tar man av sig armbandet och knyter fast det i ett träd eller gömmer det under en sten. Allt för lycka, välgång, hälsa och så vidare.
Vårt rödbladiga träd i trädgården är på gång att blomma. Det står lite i vägen för där jag hade tänkt plantera ett äppelträd. Men risken är att vi inte kommer kunna såga ner det för att blomningen är så vacker.
En första blomma som slagit ut.
Fler på gång. Många fler.
Kollegorna på jobbet är från en massa olika ställen i världen. Engelsmännen är nog färre än en fjärdedel. Sen har vi nån enstaka walesare och en skotska. Efter engelsmän är nog indierna flest (knappt 10 med 2-3 olika modersmål).
Häromdagen visade BBC filmen Indiens dotter. Dagen efter berättade en av mina indiska kollegor hur rörd och upprörd han hade blivit av den. Den ligger kvar på BBCs hemsida och rekommenderade alla att titta på den. En annan indier protesterade och tyckte att det var dumt att titta på den för den ger en väldigt skev bild av Indien. Kille nummer 2 har tidigare förklarat att arrangerade äktenskap visserligen sker i en del regioner, men att det inte är det vanliga i Indien. Jag tror han är lite less på att Indien betraktas som gammaldags och att man fortfarande lär ut sånt i skolan. Det blev lite diskussion om filmen borde ses eller ej, men första killen skickade länken i alla fall.
Nu när jag sett filmen tycker jag att den var väldigt välgjord och klart sevärd. Men inte tror jag att hela Indien är så där bara för det. Den visas på svt2 imorgon 8/3 22:10, så har ni möjlighet och är intresserade så ta en titt. Lite sent kanske, men man kan säkert se den på svtplay efterråt. Dessutom har den lagts upp på youtube så att folk i Indien kan se den. Där har filmen blivit förbjuden.
Avslutningsvis lite fler trädgårdsbilder. Vår ena Kamelia har äntligen slagit ut sin största knopp. Den har varit på gång ett par veckor, men nu äntligen tittar den fram. Eller snarare bort. Den tittar rakt in i häcken mot grannen. Så från vårt köksfönster ser vi bara baksidan av den.
De vita julrosorna har kommit ikapp de mörka och blommar för fullt.
Senaste veckan har jag ägnat rätt mycket tid på att städa förra huset, men jag har hunnit med att plantera lite färgglada primulor och påskliljelökar i nya mini-trädgården. Dessutom upptäckte jag att en av fuchsiorna har två blommor.
Vädret har varit trevligt på sistone. Förutom en riktigt blåsig dag har det varit lungnt med ganska mycket sol och uppåt 10 plusgrader om dagarna. Många blommor har lagt av för ett bra tag sedan, och en del fick ge sig när vi hade frost häromveckan. Men det är mycket som är vintergrönt. Vissa av blommorna och K verkar i alla fall inte gå med på att december är en vintermånad. A och jag hade lite mer på oss när vi höststädade i trädgården i lördags. A, med trädgårdssaxen i högsta hugg gjorde processen kort med en massa vissna perenner.
Bortåt 100 små gula klockor sitter på en klematis som är nästan gömd bakom en högre och vidare växt. Hade det varit min trädgård så hade jag flyttat om lite. Men nu är det inte det, så jag får nöja mig med att försiktigt kliva runt i den breda rabatten för att kunna njuta av de små klockorna. Orange peal heter sorten. 
AdWantage 