Vår dotter K

Idag tog äntligen terminen slut för eleverna här. För K och de andra sexorna är det inte bara skolåret utan tiden på den här skolan som är över. Till hösten är det ny skola och nya utmaningar. På nästa skola är det annan skoluniform som gäller så sexorna hade gått runt och samlat namnteckningar på sina tröjor. Enligt K tyckte de minsta barnen allra mest om att få skriva sina namn på de stora eleverna.

Traditionsenligt hade sexorna satt ihop en timmes hejdå-samling för familjer, lärare och övriga elever. Samlingen började med att rektorn hyllade barn som gjort något bra i sportväg, eller hade 100% närvaro senaste året. Sen tackade hon av bland annat läraren som A haft senaste året för hon ska bli något i stil med studierektor på en annan skola. Efter det fick sexorna dra igång.

Sexorna började med en scen i framtiden när två av dem får besök av barnbarnen och börjar prata om hur de var när de gick i skolan en gång i tiden. Olika minnen illustrerades med små teaterscener som övriga elever spelade upp och ofta fick vi höra en sång också. Bland annat fick vi se hur deras lärare säger till en elev att han inte får ha mobiltelefon i klassrummet för att i nästa stund svara i sin egen telefon som han hade i fickan. Vi fick se pinsamma mammor som följde med sina barn till skolan, pinsamma familjer på utvecklingssamtal och hur militären kallades in för att eleverna skulle träna inför de nationella proven i sexan (inte helt överensstämmande med verkligheten). Dessutom var det en kul sång där de bad om ursäkt för att de kunde vara lite störiga ibland, de menade inte att vara oförskämda, de var bara på väg att växa upp.

På tal om de proven, förresten; Ks lärare hade ju lovat att han och hans fru (rektorn) skulle klä ut sig till kycklingar om alla eleverna som tog det extrasvåra matteprovet klarade det. Tyvärr var det bara två av fem (eller sex?) som lyckades med det, men det räckte till att de fick varsin chokladbit i alla fall.

Jag har varit imponerad förr över elevernas framträdanden på skolan och denna gång var inget undantag. Som vanligt sjöng de fantastiskt bra (många sånger med många verser utantill) och drama-förmågan var också utmärkt. Vissa bättre än andra, men även de mer blyga agerade på ett bra sätt.

Till sist var det bara utstämpling kvar. Rektorn gick fram med skolans stämpel i högsta hugg. Sexorna ställde upp sig i kö och fick sen en stämpel i pannan (eller på armen om man föredrog det). De som hade skoltröjor på fick en stämpel där också innan de sprang ut i friheten.

På eftermiddagen gick vi till stora parken för att ha picknick med ett par andra familjer. Det visade sig att nästan hela As klass var där med sina familjer. Ks klass däremot lyste med sin frånvaro. Gissar att de är för gamla för lek i parken nu.

I kväll har vi hälsat på på skolan som K ska börja på till hösten. J och jag var där varsin gång i höstas, men det var kul att se stället igen nu när det börjar närma sig.

När vi kom innanför dörrarna blev K skickad åt vänster, föräldrarna åt höger. Det gick så fort att vi knappt hann säga hejdå, och tydligen var det meningen. Vi anmälde oss, fick lite papper och en klisterlapp med Ks klass namn. Eleverna på skolan är indelade i tre ”hus” (grupper) och K hamnade i White Horse som hon hade hoppats. Hennes Tutor Group (ungefär samma som klass, med ca 30 elever) har nummer 1. Jag tror det är 3-4 tutor groups i varje hus i varje årskurs. Hennes klass har beteckningen 7W1 eftersom hon börjar 7:an. Skolan är till åk 12, men uppdelat på tre områden i stan, så det är bara 7:or och 8:or på detta stället.

Alla föräldrar bänkade sig i aulan och fick sen lyssna en knapp timme på allt bra som kommer hända och alla papper vi måste fylla i (helst redan idag) och hur barnen nog kommer vara lite oroliga för både det ena och det andra, men att det brukar bli bra så snart de kommer till skolan.

Reglerna är lite striktare än på en genomsnittlig svensk skola. Tillåtet är ett normalstort armbandsur och två små örhängen. Inget smink, armband, ringar, hår färgat i onaturlig nyans, rakat eller för mycket hårgele. Eventuella mobiler ska ligga avstängda i väskan alltid. Ser någon lärare en mobil så konfiskeras den och man får hämta den i slutet av dagen. Händer det en andra gång samma läsår får en förälder komma och hämta mobilen. De svarta byxorna får inte vara vida eller smala eller så långa att inte de svarta skorna syns. Kjolar ska gå ner till knäna. Fast J och jag tittade på elever och kom fram till att det nog räcker att de går över knäna när de är nyköpta. Ganska många elever verkar ha växt sedan dess.

Efter en timme fick föräldrarna samlas på tre olika ställen efter vilket hus barnen hamnat i. Vi stod och pratade med några föräldrar vi kände sedan tidigare en stund och sen dök barnen upp. K kom med en tjej från hennes nuvarande klass. De var de enda som hamnat i 7W1 från hennes nuvarande klass.

Nästa punkt på programmet var att prova kläder så man beställer rätt storlek. K provade jackor, college tröjor, måttade piké-tröja och gympa-shorts. Collegetröjan kommer K att kunna tälta i, men mindre storlekar hade för korta ärmar. Det var inte tillåtet att sy in dem i midjan enligt hon som hjälpte till med klädprovningen (jag frågade). Dessutom kommer hon inte vara ensam om att se ut så där, sa damen till tröst. Piké-tröjan har en ljusblå nyans som jag tycker är snygg under den svarta collegetröjan, men både K och J tyckte att den var förskräcklig. Gissar att det bara är att vänja sig.

Sen provsmakade vi lite skollunch (trekantsmackor, vad annars) och började fylla i papper. Vi fyllde i ett tillåtelse-att-cykla-till-skolan-formulär men struntade i jag-lovar-att-uppföra-mig-på-bussen-lappen för K kommer inte åka skolbuss. Första skolveckan i höst kommer de fara till ett äventyrsställe torsdag-fredag för att lära känna varann, så det fyllde vi i och skickade med 35 pund. Är man väldigt fattig går skolan in och betalar, men annars förväntas man ha råd med det. Dessutom köpte vi en spansk ordbok. Den franska är också obligatorisk att köpa, men den var tyvärr slut. Första året läser barnen både franska och spanska, men sen kan de välja att fortsätta med bara det ena språket. Vi köpte ett White-Horse-pennfack till K också. Till och med suddgummit hade en gul häst på sig. Jag skrev inte fel; gult är det husets färg, så den vita hästen är gul.

Nästa vecka ska barnen komma tillbaka för en ”vanlig” skoldag med sin tutor group. Till den var det bara en önskad-maträtt-lapp att fylla i. K valde kyckling med ris och sötsur sås. 1.50 kostar skollunchen, men sen kanske man vill ha ett wienerbröd eller något annat gott till, så det är bra om de tar med ca 2.50.

Till slut kom vi inte på något mer att fylla i eller prova, så då promenerade vi hemåt.

K har bara några månader kvar av primary school och de sista veckorna kommer de göra ett antal nationella prov. Hennes lärare har plockat ut en mindre grupp som får extra svåra uppgifter i matte för att försöka få dem att klara nivå 6. Lyckas de så är det en fjäder i hatten för skolan. Jag tror att nivå 4 förväntas i stort sett alla klara och ca hälften når upp till nivå 5. Nivå 6 har jag inte hittat statistik för.

För att uppmuntra den lilla gruppen som K är med i har deras lärare, Mr B, lovat en stor chockladbit till den elev som klarar nivå 6. Om minst två i gruppen klarar det så får alla i gruppen varsin stor chokladbit. Skulle alla i gruppen klara det så kommer Mr B och hans fru Mrs B (hon är skolans rektor) dessutom klä ut sig till kycklingar. Vad gör man inte för att få barnen att kämpa lite extra?!

K går nu sista året i primary school och nästa höst ska hon börja sjuan i secondary school. Redan i oktober ska man ha lämnat in ansökan för nästa höst, så skolan i vår lilla stad gör vad den kan för att sexorna ska vilja komma dit och vi föräldrar ska vilja skicka våra barn dit.

För två veckor sedan åkte K:s klass dit och tillsammans med barnen från två andra skolor i upptagningsområdet blev de runtvisade och fick bland annat prova på lite forensics (stövelavtryck och analys av jord från en ”brottsplats”). Ett skelett var det i garderoben också, men det var gulsvart-randig tejp för, så där fick man inte gå in. De föräldrar som var nyfikna fick också komma samtidigt, men vi blev runtvisade av ett par åttor som tränar sig i ledarskap. Skolan är spridd på tre ställen i stan och vi fick se den del som 7:orna och 8:orna är i. Det var ett myller av envåningsbyggnader som såg ut att ha några år på nacken. Eleverna visade stolt upp den nyaste längan som byggdes i fjol och som alla elever gillar. Föräldrarna hummade om skandinavisk stil, men jag sa inget. Vill de kalla ljusmålade envåningslängor (som för mig känns väldigt engelska) för skandinaviska så bryr jag mig inte om att protestera.

Efter rundvisningen fick vi kaffe och skolans executive headmaster, nån annan och eventuellt tredje headmaster, site headmaster och ett par till höjdare pratade med oss. Mest pratade han som var executive. Han var omåttligt stolt över hur bra skolan är. I skolinspektionens senaste rapport står det att skolan är outstanding på nästan alla punkter (utom elevernas närvaro). Och vårens avgångselever hade bästa resultatet av alla gratisskolor i hela Oxfordshire och de slog ett antal av de stora privatskolorna också. Han såg allra nöjdast ut när han berättade det sista, men sen skärpte han sig och berättade att de givetvis inte slår sig till ro med det utan fortsätter med förbättringsabetet.

Sen pratades det ordning och regler. Skoluniformen gäller strikt, inklusive rätt sorts gympadojjor och ytterkläder. Tidigare har jag läst att från och med någon viss årskurs (11?) är lite smink tillåtet, men tycker en lärare att någon sminkat sig för mycket är det bara att gå och tvätta av. Utan protest. På lunchen får man inte lämna skolområdet. Det händer att elever smyger sig ut ändå, men då brukar någon i nån affär i centrum ringa och skvallra så en lärare kan komma och hämta dem.

Förra veckan var det dags för nästa uppvisning av skolan. Sexor med föräldrar fick komma på kvällen för ytterligare en rundvandring, så K och J gick dit. I kemisalen sattes det eld på någon gas så det blev en brun fläck i taket. I spanskasalen gick det lite lugnare till. I hemkunskapen fick de prova pizza med riktig tomatsås. De fick även provsmaka skolmaten och den fick godkänt. K såg väldigt nöjd ut när hon kom hem, och nu önskar hon att hon fick börja där direkt istället för att tvingas gå kvar med de små barnen i primary.

Lite kul är det kvar på nuvarande skolan i alla fall. Igår var det välgörenhet med skörde-tema. Alla barn skulle (helst) ha med sig tårtor eller cupcakes till skolan. Sen stod sexorna för försäljningen. De hade målat mustacher på sig och det syntes att de gillade ansvaret. Särskilt slutet när de fick äta upp en del av det som de inte lyckats sälja. De två finaste tårtorna var det auktion på. K hade bakat två omgångar cupcakes som hon och A hade med sig. De var riktigt smarriga.