Äntligen tycker till och med engelsmännen att våren är här. Vi har haft några riktigt sköna dagar och utnyttjat dem så gott vi kunnat. Häromdagen gjorde A och jag iordning grönsakslandet och sådde frön (morot, broccoli, purjolök, majrovor, rödbetor, ärtor, pumpa och kanske något mer). Jag hade köpt en trädgårdstidning där det följde med några påsar, sen hittade jag fröförådet som vår landlady lämnat efter sig. A tittade igenom hennes fröpåsar en gång till igår och hittade ruccola. Det är inte hans favorit, men eftersom hans föräldrar envisas med att köpa det då och då tyckte han det var bättre att så lite än att slösa mer pengar på att köpa det.
Igår tog vi bilen till Goring, en by som ligger intill Themsen. På en höjd intill fanns ett strövområde där vi gick en sväng. Det var en kille med någon sorts fallskärm där. Han såg ut att göra sig iordning för att hoppa, så vi stannade för att titta. Jag hade kameran i högsta hugg en lång stund medan han väntade på perfekt vind. Med tiden insåg vi att han bara övade på själva upptagandet av skärmen i luften så då gav vi upp.
Barn på grönbete
När vi blev hungriga åkte vi ner till Goring och fikade på ett litet kafé. Sen gick vi en sväng utmed Themsen, såg en båt passera slussen och såg flera troligen tokdyra hus ner mot vattnet.
Inglasad uteplats
Eftersom vi inte kom på någon som kunde barnvakta våra barn så frågade vi om de kunde tänka sig att vara hemma själva. Inga problem, tyckte de, bara vi får spela dator. Jodå, tyckte vi, bara ni går och lägger er vanlig tid.
Vi kom ett par minuter efter utsatt tid. Det andra paret kom strax efter, med en flaska vin, och lite uppklädda precis som vi. Vi hade lyckats! Först satt vi i soffan ett tag och frågade artiga frågor om jobb och annat. Sen flyttade vi matbordet och åt en utsökt couscous som värdinnan la upp på våra tallrikar. Undrar hur det skulle bli om vi bjöd folk på middag. Skulle gästerna klara av att ta för sig själva, eller skulle jag bli tvungen att ösa upp åt alla. Samtalet gled in på Thatchers begravning. Vissa tycker det är upprörande att hon fick en begravning nästan som en kunglig och att hennes son ärvt en titel. Hur skulle det se ut om man gjorde så med alla premiärministrar! Sen undrade de om svenskar pratar politik när de träffas eller om vi var lite smått chockade över diskussionen. Vi pratade en massa utland också. Ena paret hade bott i Italien i 14 år och andra paret har en lägenhet där nere, men verkar ha sett rätt mycket annat i Europa också. J och jag är ju också vana vid att bo utomlands vid det här laget. Mitt i alltihop ringde min telefon. Det var K som sa att A ville veta om vi kommer hem snart. De hade gått och lagt sig, men inte lyckats somna än.
Efter efterrätt och sen ostbricka rullade vi tillbaka till soffan för lite mer dricka och choklad. Framåt halv tolv gick vi hem. Att säga att det var varmt och skönt är att ta i, men temperaturen var rätt ok när vi gick hem i nattmörkret.
Barnen sov som stockar när vi kom hem. På morgonen frågade vi hur det gått. De verkade tycka att det gått rätt bra, så vi kan nog få gå iväg någon mer kväll. De var nog rätt glada att slippa barnvakt också. Även om de barnvakter vi haft varit jättebra så har barnen alltid protesterat när nämnt ordet barnvakt tidigare.
Imorgon har jag min sista dag i frihet. Åtminstone på ett tag. Hastigt och lustigt blev jag med ett jobb. Det ingick inte i min plan för den närmsta tiden, men jag tror det kan vara bra på lite längre sikt. Detta skriver jag bara för att göra er nyfikna. Den som vill (och inte redan vet) får gärna lämna in en gissning på vad jag ska göra ca 5h om dagen de närmsta 6-8 veckorna.
I Oxfordshire kan man sätta sig i bilen och åka åt nästan vilket håll som helst. Det är vackert överallt. Kullar med ängar, får och träddungar, byar med gamla hus och ännu äldre slott och kyrkor, Themsen med långsmala husbåtar och förstås Oxford med alla sina gamla skolor.
AdWantage 