Resmål och utflykter

Framme, bonusmaterial

Postat den 13 augusti, 2014 av pilabro

Idag var det dags att göra nytta på akuten. Strax efter halv 8 blev jag upplockad av T som hör till våra återförsäljare i USA. T berättade om sin resa hit och det fick min att kännas enkel i jämförelse.

På grund av låga moln var det lite klurigt att landa här. Vår pilot landade på andra försöket. T:s pilot lyckades inte landa. Istället flög de till Detroit och väntade på bättre väder. När det blev bättre gjorde han ett nytt försök. Efter tredje och sista försöket blev passagerarna avsläppta kring två på natten i Detroit med informationen “Vi kan tyvärr inte hjälpa er med hotell, men det går ett plan kl 9 imorgon, via Minnesota, då kommer ni fram kl 3 på eftermiddagen”. På grund av passageraruppror kallades säkerhetsvakter in. T lämnade tumultet, hyrde en bil och åkte med en komiker som han blivit bekant med på planet. Så de hade en trevlig tur. Men idag när vi träffades bad han om ursäkt att han var lite trött.

Testningen gick hyggligt. Vi kom inte lika långt som jag hade hoppats, men en bit på väg. Inga dramatiska scener på akuten, men framåt eftermiddagen var även korridorerna fulla med folk i sängar.

På eftermiddagen for T till sitt hotell och slumrade nån timme medan jag jobbade vidare. Sen tog han med mig till en indisk restaurang. Medan vi åt försökte vi bräcka varann med bilder på när vi surfar i jättevågor (han), diamanter (jag) och våra barn (båda). Allt på en kul och trevlig nivå.

J har mailat om deras vidare äventyr. Hos farmor har barnen fått rida (hästen gick lugnt och försiktigt och det var bra) och sitta bakom i sulky (hästen travade i ganska högt tempo vilket också var uppskattat). Sen har det blivit bad också förstås.

Kategorier: Jobb, Resmål och utflykter | Lämna en kommentar

Framme, del 2

Postat den 12 augusti, 2014 av pilabro

I fredags kväll fick jag ett SMS från J med texten “Framme” och inget mer. Men det räckte för att veta att de kommit fram till Dalarna ungefär den tiden på kvällen de trodde (sent).
Sedan dess har jag fått lite mer rapporter från honom. I sjön intill finns det någon slags uppblåst studsmatta som blev väldigt popular. De har varit en sväng till Rättvik och åkt rode loch ätit rättviksglass. Hos någon granne har de hoppat studmatta och spelat brännboll. Låter som en väldigt aktiv och rolig semester så här långt.

Min gårdag kändes inte lika aktiv och inspirerande. Här kommer en kort sammanfattning:
5:00 Väckning, sen frukost
5:30 Taxi plockade upp mig
Drygt 3h på Heathrow
Drygt 8h på plan till Chicago
5,5h på Chicagos flygplats. Skulle varit kortare, mer om det längre ner
1h på nästa flygplan
1-2h för att ta mig till hotellet som ligger I närheten av flygplatsen.

Motsvarande 3 på natten, brittisk tid kom jag i alla fall i säng. Det var väldigt skönt.

Inför den här resan körde jag min vanliga riskanalys-metod. Eftersom aldrig något av det jag oroat mig för händer, utan bara andra konstigheter, så ägnar jag en hel del tid att tänka ut och oroa mig för så mycket jag kan komma på. För en gangs skull lyckades det bara halvbra. Kanske hade jag oroat mig för generellt: “Det blir förseningar” kanske inte var specifikt nog för att planen skulle fungera.

När vi kom till Chicago såg jag att planet jag skulle åka vidare med var 20 minuter sent. Planet vi troligen skulle åka med var försenat till Chicago. En stund senare var förseningen ytterligare en halvtimme. Sen en till.

Tillslut började det närma sig. Men med mindre än en halvtimme till avgång så var det lite misstänkt att personalen inte dykt upp vid gaten. Vid det här laget borde de ju veta om planet var på väg till Chicago eller inte.

Personalen dyker upp, tiden flyttas fram 10 minuter till. Personalen försvinner. Ett plan dyker upp utanför, men stannar till för det är ingen där som vinkar in den de sista metrarna. En kille dyker upp, vinkar in och börjar fippla med gången som passagerarna ska gå ut på. Först kör han den åt fel hall, sen rätt men lite snett…

Någon av passagerarna som väntar sager åt övriga att de bytt gate. Vi går till nya gaten. Inget plan där. Men personal. Piloter och kabinpersonal dyker också upp. Lite hoppfullt. 10 minuter till på vår avgångstid. Planet kommer och vi går på. Taxar ut drygt två timmar sent. Vi var inte imponerade.

På väg upp i luften var utsikten fin över Chicago. Sen kom lite moln, men ovanför dem var det jättefint. Blandade lätta skyar, mjuka sjok och små tussar med lite solnedgångs-färger. På andra sidan sjön såg man en rad med upptornade moln. De såg ut som ulliga vita får på övre halvan och ulliga lite kammade orange-rosa får på nedre halvan.

När vi närmade oss det högsta molnet svängde piloten så vi rundade det. Molnet var det mest perfekta moln jag någonsin rundat och jag kände att den här resan var kanske värd att göra ändå. En perfekt regnbåge lite senare hjälpte också till.

Sen kom verkligheten. Leta efter bussen som skulle gå till hotellet. Hitta personal som kan hjälpa mig. “Hallå, någon där?” Ringa hotellet. Det skulle stå Holliday Inn på bussen, inte Marriott. Hoppade på nästa Holliday Inn. Åkte in till centrum och fel Holliday Inn. Chauffören trodde han gjort dagens sista körning, men efter att de i receptionen dubbelkollat att jag verkligen var incheckad på stället jag sa så var han snall och körde mig tillbaka till hotellet intill flygplatsen.

Att åka till fel hotell ingick inte i min riskanalys. Måste ta med det nästa gång.

Lite jetlaggad vaknade jag tidigt i morse. Men nu har frukostmatsalen öppnat och jag är hungrig. Snart är det dags för min första arbetsdag på akuten.

Kategorier: Jobb, Resmål och utflykter | Lämna en kommentar

Framme

Postat den 12 augusti, 2014 av pilabro

Fortsattning kommer en annan dag. Nu ska jag antligen fa sova i en sang!

Kategorier: Jobb, Resmål och utflykter | Lämna en kommentar

Should I stay or should I go?

Postat den 7 augusti, 2014 av pilabro

Imorgon flyger resten av familjen till Sverige. J ska ta med barnen runt en vecka och hälsa på hans del av släkten. Sen lämnar han över dem till mina föräldrar som ska ta hand om dem ett par veckor. Tre veckor får jag klara mig utan dem. Istället ska jag jobba. Ack, så nostalgisk jag blir när jag drömmer tillbaka till tiden som hemmafru.

Länge tänkte jag att det kommer bli lite tyst och ensamt för mig här, särskilt första veckan när J också är borta. Men så i måndags frågade chefen mig om jag hade möjlighet att åka till ett sjukhus i Michigan där vi har ett system uppe. Någon behöver testa ett nytt program med ett par bugg-fixar och det går inte göra på hemmaplan. Med nytt pass och inga barn som längtar efter att jag ska komma hem från jobbet så hade jag inga ursäkter kvar, så i tisdags svarade jag ja och började titta på flygtider.

Tisdagen var en struldag. Biljetter med någorlunda pris hittades, godkändes av högre instans och hann ta slut innan de blev bokade.

Onsdagen blev inte mycket bättre för de något dyrare biljetterna blev inte godkända. All testning jag skulle göra fastnade på olika saker som krånglade och jag började hoppas att jag skulle slippa åka. Allt går ändå åt skogen när jag blir stressad. Då kan man gissa hur det skulle bli om man sätter mig ensam på akuten på ett stort sjukhus och förväntar sig en genomtänkt utredning.

Torsdag, dvs idag, hade högre instans (efter lite övertalning från mellaninstans) godkänt resan. Så plötsligt står jag där med både flyg- och hotellbokning och en önskan att bara få vara hemma i lugn och ro. Ska man försöka vara lite mer positiv så behöver jag inte åka 07.45 från Heathrow måndag morgon, som det var tänkt från början, utan vid 10-tiden. Eftersom man ska vara på Heathrow 3 timmar i förväg så hade jag behövt ta taxi hemifrån kl 3 på natten. Nu räcker det med strax efter 5! Och hotellet har pool. Och det är en nyttig erfarenhet.

Torsdag kväll kommer jag flyga hemåt igen. Undrar om det går att ligga kvar på Europeiska sovtider för att undvika jetlag.

Bonusbild på vår största fuchsia (den delen som har mörkare blad).

Bonusbild på vår största fuchsia (den delen som har mörkare blad).

Och med lite mer zoom.

Och med lite mer zoom.

Kategorier: Resmål och utflykter | Lämna en kommentar

Båtfärd i hög hastighet

Postat den 25 juli, 2014 av pilabro

A och jag har varit i London en dag. Huvudsyftet var för att hämta ut mitt nya pass på svenska ambassaden, men när man ändå är där kan man ju turista lite. Vädret såg lovande ut så jag bokade en 50-minuterstur i ribbåt.

Båten hade plats för 12 passagerare och stor filmkamera längst fram om man vill spela in en film (vilket tydligen görs då och då).

Båten hade plats för 12 passagerare och stor filmkamera längst fram om man vill spela in en film (vilket tydligen görs då och då).

Först åkte vi en bit uppströms i lugn hastighet. Guiden berättade om husen och broarna vi gled förbi eller under. Sen vände vi och åkte nerströms i samma hastighet. Mer hus, broar och en och annan stor båt från något krig.

A njöt, men hoppades att de skulle köra lite fortare snart.

A njöt, men hoppades att de skulle köra lite fortare snart.

När vi kommit förbi Tower Bridge drog de äntligen upp hastigheten och gjorde ett par snäva svängar för att testa oss lite. Alla passagerarna jublade så sen drog han på igen. Det gick riktigt fort och i det varma vädret var det bara skönt att det fläktade i håret. Vi log så vi fick ont i kindmusklerna.

Sen började han göra snäva svängar. Efter ett tag så mycket att A var orolig att båten skulle välta. Jag bad föraren lugna sig lite och det gjorde han, i en minut ungefär. Sen var det lika dant igen. A var lika rädd igen så jag frågade om han hade ångrat sig vad gällde båtturen. Men det hade han inte, han ville gärna göra det här fler gånger.

När vi vänt vid Canary Warf och var på väg uppströms igen såg vi plötsligt två polisbåtar. Vi körde fortfarande med gasen i botten, så det dröjde inte länge innan vi var ikapp, körde in mellan dem och snabbt lämnade dem hopplöst efter. Allt medan James-Bond-musik strömmade ur vår båts högtalare på hög volym.

Kategorier: Resmål och utflykter, Vår son A | Lämna en kommentar

Hoppfullt

Postat den 22 juni, 2014 av pilabro

Nu har vi hunnit fira Js födelsedag och midsommar. Ska jag vara ärlig var det mest J vi firade, men gänget vi brukade fira midsommar med i Sverige ringde och underhöll lite.

Vad J fick på sin födelsedag är knappast någon överraskning för de som känt honom ett tag.

Vad J fick på sin födelsedag är knappast någon överraskning för de som känt honom ett tag.


På jobbet skickade min chef en länk till en artikel om indiska drinkar (han är därifrån) och jag kontrade med en artikel på engelska om svenskt midsommarfirande. Han började läsa och snart låg pannan i djupa veck. Gör folk det här nuförtiden? undrade han. Jag antar att det var när han läste om små grodorna och hopp runt stången.

Idag hade Js jobb sommarfest för anställda och deras familjer. Hade man inga egna barn gick det bra att ta med syskonbarn eller några andra ungar man kände. Till ett hotell med stor park hade man hyrt in hoppborgar, svävare och annat kul. Glassbilen var öppen och gratis och mitt på dan serverades barbecue i den italienska trädgården (sten, lite växter, damm med fontän i mitten). I ett stånd fick man fiska ankor tills man lyckades dra upp en med W på undersidan. Då vann man en frisbie. Fast den var skev och funkade inget vidare. Hoppgrunkorna var däremot kul och många hade vuxenstorlek.

Vi började försiktigt med en grej där man skulle försöka få övriga att ramla genom att knuffa en stor kula på dem. Min balans räckte inte mer än en minut, så sen fotade jag istället.

Vi började försiktigt med en grej där man skulle försöka få övriga att ramla genom att knuffa en stor kula på dem. Min balans räckte inte mer än en minut, så sen fotade jag istället.


K kämpar för att sitta kvar på tjuren.

K kämpar för att sitta kvar på tjuren.

A klarade sig ganska länge, men tillslut gick det inte längre.

A klarade sig ganska länge, men tillslut gick det inte längre.


Här var man fastbunden i ett tjockt gummiband och sen gällde det att sätta sin röda plupp så långt fram som möjligt på kardborrbandet emellan banorna.

Här var man fastbunden i ett tjockt gummiband och sen gällde det att sätta sin röda plupp så långt fram som möjligt på kardborrbandet emellan banorna.

J lyckades sätta den i korgen en gång. Varken barnen eller jag var ens i närheten av det.

J lyckades sätta den i korgen en gång. Varken barnen eller jag var ens i närheten av det.


Vi hade smörjt oss duktigt, så ingen blev solbränd. Däremot har både J och jag mindre brännsår på knän respektive armbåge efter att slitits tillbaka av gummibandet och ramlat lite dumt. Fast jag tycker att det var värt det. Det var riktigt kul och man känner sig så där skönt trött efteråt när man varit ute i solen och rört på sig en hel dag.

Kategorier: Resmål och utflykter | Lämna en kommentar

Längtan efter en dator

Postat den 19 juni, 2014 av pilabro

När A fyllde år fick han äntligen pengar så det räckte till en ny dator. Den beställdes samma dag, men sen tog leveransen en halv evighet. I helgen var barnens farmor här och hälsade på, så A blev lite distraherad i sin väntan. Bland annat åkte vi till ett ställe strax hitom mitt jobb som har hemgjord glass. Vi var även på elektron-acceleratorn intill Js jobb på studiebesök.

Kontrollrummet var ganska häftigt. På skärmarna ser man ringen där elektronerna far runt och i varje hörn (det är egentligen en 48-hörning) far det ut ljus när elektronerna tvingas svänga. Ljuset används för olika typer av forskning.

Kontrollrummet var ganska häftigt. På skärmarna ser man ringen där elektronerna far runt och i varje hörn (det är egentligen en 48-hörning) far det ut ljus när elektronerna tvingas svänga. Ljuset används för olika typer av forskning.


A blev fotad med en fossilkopia. Bilden kommer nog i nästa nummer av ställets tidning.

A blev fotad med en fossilkopia. Bilden kommer nog i nästa nummer av ställets tidning.


Jag gillade konsten som olika grupper och personer gjort.

Jag gillade konsten som olika grupper och personer gjort.

På måndagen hade barnen studiedag, så J och de skjutsade farmor till flyget. På vägen hem var de på en liten djurpark med gulliga surikat-ungar.

På måndag eftermiddag dök den efterlängtade datorn upp och jag lovade hjälpa till att dra igång den. Tyvärr hade jag vid beställningen glömt att kolla att operativsystem ingick, och det gjorde det förstås inte.

Visst ser den cool ut?

Visst ser den cool ut?


Halva första kvällen gick åt till att hitta ett lagligt Windows 7 att köpa för nedladdning. Andra halvan försökte jag få in Windows i nya burken. Mitt i filexpanderingen blev det bara svart. Jag googlade och hittade lite tips, fipplade med partitioner mm och försökte ladda in igen. Nu blev det svart mycket tidigare. Googlade lite till, laddade ner något program som kunde formatera hårddisk. Mera svart. Fipplade mer, nu gick det inte längre köra lilla programmet och dessutom var det sovdags för länge sedan.

Nästa dag efter jobbet hade jag nån mer idé på något jag kunde prova, kom en bit men sen var det svart igen. J höll på med det sista på en viktig inlämningsuppgift för kursen han går, så han kunde inte hjälpa till. Googlade mer men kom inte på något. Ringde mamma (fast det hade inget med datorn att göra). Vid nattningen sa jag till A att jag kände mig skyldig att jag inte kunde fixa hans dator. Då sa han att han kände sig skyldig för att jag var tvungen att ägna hans dator så mycket tid. Vi kvittade skyldigheterna och lovade varann att inte fortsätta med det.

Tredje dagen började jag titta på det igen när J kom förbi och undrade om han skulle försöka hjälpa till nu när inlämningen var gjord. Hon som jobbat med mjukvara hela sitt vuxna liv lämnade med varm hand över till doktorn i materialteknik. Jag berättade vad jag gjort och fick några motfrågor jag inte kunde svara på. Datorn har genomskinlig sida och J tittade in där och frågade om jag sett kabeln som hängde löst…

Kabeln visade sig gå till grafikkortets fläkt (inte visste jag att den hade en egen) och plötsligt kändes det väldigt rimligt att grafikkortet överhettat och skärmen blivit svart. När kabeln satts i sin kontakt snurrade fläkten och sen gick det att få in Windows på första försöket. Åtminstone nästan.

Fläktsladd (bild tagen underifrån)

Fläktsladd (bild tagen underifrån)


Vi är nu på dag fyra och datorn står fortfarande och tuggar uppdateringar. Men det finns lite mer hopp än för ett par dagar sedan.

Idag är det tre månader sedan jag började jobba och det har varit lite segt. Ibland har jag funderat på att be om att få jobba deltid för arbetsuppgifterna har inte räckt för att fylla dagarna. Men den här veckan smällde det till. Så från att ha haft långtråkigt har jag nu börjat undra om jag inte borde hållit tyst istället för att erbjuda mig att hjälpa till.

En grannavdelning sysslar med lite forskningsnära grejor och min chefs chef tyckte att jag skulle hjälpa dem med en utredning som är lite bråttom. Igår fick jag lära mig analysverktyget som en på avdelningen snickrat ihop och idag plockade chefen där ihop sånt som jag skulle läsa. Om jag vill och min chef tycker att jag har tid så kan det bli en sväng till nåt universitet i London för att låna deras utrustning ett par dagar också. Min chef var nog lite för överumplad för att säga något annat än ok. Vi får väl se hur det går. Nästa vecka kan det vara något annat som är jätteviktigt istället.

Jag behöver bara läsa de två första kapitlen i den här tegelstenen. Sen fick jag en artikel på 50 sidor jag ska läsa också...

Jag behöver bara läsa de två första kapitlen i den här tegelstenen. Sen fick jag en artikel på 50 sidor jag ska läsa också…

Kategorier: Jobb, Resmål och utflykter | Lämna en kommentar

Ks skolresa

Postat den 9 juni, 2014 av pilabro

Trött, hes och ganska nöjd var vår dotter efter skolresan.

I fredag förmiddags åkte hela klassen buss mot sydkusten. Målet, ett lägerställe nära Weymouth, låg tre timmar bort, så de hann äta sin medhavda lunch på en rastplats på vägen.

Väl framme lassade de in sakerna i rummen där de skulle bo. I förväg hade alla fått lämna in önskemål på två rumskompisar. K fick de hon önskat plus några till. Totalt var det 6 tjejer i rummet. De hade kommit överens om att inte ligga och prata på nätterna och klarade det bra. Det var nog tur, för dagarna var fulla med aktiviteter.

Klassen delades in i två grupper och sen hann varje grupp med två aktiviteter före och två efter lunch. Dessutom spelade de spel på kvällarna. K:s favoritgrej var en jättehög gunga där två satte sig samtidigt. Sen drogs den upp högt upp i luften. Väl uppe kunde de som satt i gungan trigga nån grej så de lossnade och for iväg neråt. Läskigt och roligt. Varje par blev uppdragna två gånger, men K hade gärna gjort det mer.

En aktivitet gick ut på att krypa runt i tunnlar under marken. K och några till placerade ut koner i tunnlarna och sen skulle några andra krypa runt och hitta konerna. En annan gång fick de klättra upp för en hög stolpe (med sele på sig så klart). Väl uppe ställde man sig på en plattform och därifrån skulle man hoppa rakt ut i luften mot en boll. Fast bollen var för långt borta för att nå, konstigt nog. Efter det blev man nerhissad i selen. K har ju tränat klättring förr och brukar inte vara höjdrädd, så hon klarade det bra.

En dag fick de ge sig ut i kajaker på havet, fast bara nära land där det var ganska lugnt vatten. Utanpå vanliga kläderna drog de på sig våtdräkter (och flytvästar antar jag). K hamnade först i en en tremanna tillsammans med en klasskompis. Fast K tyckte att hon fick göra större delen av jobbet själv, så sen bytte hon till en enmanna för att slippa den extra vikten. En av ledarna på stället roade sig med att tippa i några av barnen i vattnet. K drabbades, men tog det med fattning. Fast sen gav hon igen genom att paddla på den ledarens kajak och skvätta vatten på honom.

Maten var fantastisk, enligt K. Gissar att alla uteaktiviteter ökade på hungern också. Det var ett avancerat kösystem med en bred brun linje på golvet som man skulle följa. Ibland tog linjen slut och fortsatte sen lite längre fram. Då var man tvungen att vänta tills det fanns plats på andra sidan innan man gick dit. Man fick inte vänta i hålet i mitten för då kunde man bli uppäten av hajar (eller bli påsprungen av någon som skulle förbi). När man kom in i köket fanns det flera goda rätter att välja på och utanför fanns en bardisk där man kunde ta för sig av grönsaker och frukt så mycket man ville. Det fanns saft och vatten att välja på och K njöt av att få dricka saft till varje måltid. När man tagit allt man skulle gick man och satte sig vid bord 43 eller 44 som klassen blivit tilldelad. Det var massa andra barn där också, men allt var väldigt välorganiserat, så det var inga problem.

I förmiddags (måndag) var det dags för sista aktiviteterna och hemfärd. Nu är det dags att säga godnatt till K innan det är för sent. Och fråga var skorna är som hon hade när hon kajakade, så jag kan hänga dem på tork.

Kategorier: Resmål och utflykter, Vår dotter K | Lämna en kommentar

Fågel, mal eller mittemellan?

Postat den 7 juni, 2014 av pilabro

Sista dagarna i Sverige försvann lika fort som de första. A och jag lånade hans kompis S radhus ett stenkast från vårt hus. S kom och hälsade på oss i sitt hus ett par gånger. Jag hade lovat A att han skulle få fira sin födelsedag i förskott med att gå på bio med ett par kompisar i Sverige. Tyvärr hittade vi ingen film som passade tidsmässigt. Istället tog jag med grabbarna till Obs och köpte filmer, ostkrokar och kroppkakor. Godis hade vi redan. Killarna tyckte att vi skulle köpa chips också, men det fick de inte.

Efter lite genomsvensk kroppkakelunch med lingonsylt drog de igång en film. När de sett klart var båda proppmätta och det fanns fortfarande ostkrokar kvar. Då erkände S att det nog var bra att de inte fick chips också.

På lördagen åkte vi tillbaka till England. På Arlanda hade vi tid för lunch. Först kunde vi inte komma överens om vi skulle gå till Alfredos eller McDonalds. Sen föreslog jag ett Sushi-ställe och plötsligt var alla överens. Barnen var nöjda med sina 10-15 sushi-bitar och jag provade kinesiska dumplings (eller något liknande). Mums.

På Heathrow plockade J upp oss i en ny bil. Av någon anledning envisas hyrbilsfirman med att vi ska byta bil var tredje månad. Denna gången hade de inte någon i ”vår” prisklass inne, så efter bytet blev det faktiskt billigare. Nu kör vi inte Volvo längre utan en något enklare Ford. Det jag saknar mest är pipen när man backar mot något. Jag saknar också att Volvon startade om automatiskt om man råkat få motorstopp. Det händer fortfarande att jag har fel växel i ibland och då kan det behövas…

På jobbet har jag varit patient i ett par tester. En hel eftermiddag var jag frivillig i ett test med många delar. Först tio minuters tyst vila, sen sex minuter byta ställning liggande i sängen, sen sex minuter äta chips, sex minuter läsa kejsarens nya kläder med tre hostningar mellan varje paragraf. Slutligen var det tio minuter snabb promenad på rullband. Allt detta gjorde jag tre gånger med olika varianter på testutrustning. Roligast var när de körde EKG istället för den vanliga där man bara får ut hjärtslag per minut. Under en period av tyst vila kände jag plötslig att mitt hjärta slog ett dubbelslag (premature ventricular contraction). Mitt hjärta gör det ibland och enligt sjukvårdsupplysingen är det ganska vanligt och ofarligt. Jag fortsatte tyst vila, men sneglade på testansvarig som tittade på sin dator. Det tog inte länge förrän jag såg hans ögon bli stora som tefat och sen sa han åt sin kollega att komma och titta. Efteråt fick jag se bilden också. Det var ett rejält skutt hjärtat tog. Tyvärr har jag inte den bilden. Istället får ni se en bit när mitt hjärta uppför sig mer normalt.

Upp och ner, men det gör väl inte så mycket.

Upp och ner, men det gör väl inte så mycket.

I morse när jag tittade ut i trädgården genom köksfönstret såg jag något som såg ut som en liten kolibri. Jag trodde inte de fanns i England. J tittade också och höll med mig. Vi tog några kort. Först med hans mobil, sen sprang jag och hämtade min kamera.

Vad tror ni, är det fladdrande djuret vid blomman en fågel, fisk eller mittemellan?

Vad tror ni, är det fladdrande djuret vid blomman en fågel, fisk eller mittemellan?


Efteråt googlade jag och fick lära mig att kolibri-hök-malen (Hummingbird hawk moth) är en lite ovanlig mal som är så lik en kolibi att det är många i Storbritannien varje år som misstar den för en kolibri. Den ”hovrar” över blommor precis som en kolibi men är mindre och suger nektar med en snabel. Den är relativ ny här och därför rätt okänd. 2008 sågs 500 st, året efter mer än dubbelt så många. Riktiga kolibri finns inte i vilt tillstånd i Europa.

I helgen (fredag till måndag) är K på läger med klassen. Dagarna skulle vara fulla av uteaktiviteter, typ klättring och paddling. Det ska bli spännande att höra hur hon haft de.

A fick tillräckligt med pengar när han fyllde år för att kunna köpa en dator med prestanda nog att spela favoritspelen på. Vi beställde den för några dagar sedan, men tyvärr har den inte kommit än, så A går och väntar. Ny mus och musmatta har i alla fall dykt upp. Han vill ha ett svenskt tangentbord, men det får vänta till nästa gång han är i Sverige och kan testa hur tangenterna känns. Tills dess får han låna mitt gamla med (enligt honom) dålig knappkänsla.

Kategorier: Hemmaliv i England, Resmål och utflykter | 2 kommentarer

Rapport från Svedala

Postat den 29 maj, 2014 av pilabro

I lördags när vi landade i Norrland mötte min kompis L oss på flygplatsen. Först åkte vi till ”vår” gata och stannade utanför en av A:s bästa kompisar. När vi fått ur väskorna ur bilen nästan studsade K och frågade om hon fick gå nu. Några sekunder senare sprang hon till ett hus längre ner där en av hennes kompisar bor. Sen såg jag inte henne mer på ett par dagar.
Jag kramade A hejdå och sen åkte hem till min kompis L. Huset hon flyttat in i ligger vid en fjärd en bit utanför stan. När jag såg tomten tänkte jag att där hade det fått plats 10 engelska villor. Fast med det strandläget hade det nog legat ett smärre slott där och kostat miljoner. Pund, alltså. I trädgården tuffade det runt en liten gräsklippare på egen hand. Den var ny och hade inte fått något namn än. De provade sig fortfarande fram. Lill-Arne och Alfred (eller varför inte Lina) var på förslag. Jag la till Manuel, Fåret Shaun och Familjens svarta får till förslagen. Nån dag senare var A med dit och då föreslog han Bert och nåt mer. Vi får se vad det blir till slut. Jag sov gott om natten där, även om solen inte var nere lika länge som jag var van vid.

Nästa dag flyttade A och jag in i en övernattningslägenhet i stan. Den låg nära hans kompis V så på eftermiddagen och kvällen var A där. När jag kom för att hämta A på kvällen skulle de just börja äta glass så jag fick mig en skål också. En timme och mycket prat senare gick vi därifrån. Lite för sent eftersom A skulle till skolan morgonen efter.

På måndagen började jag efter ett tag ångra att jag inte tagit L:s erbjudande om att låna en cykel. Efter att ha gått till skolan för att lämna A och tillbaka, till polisen för att fixa pass och tillbaka, till skolan igen, förbi Konsum där K råkade stå och vakta cyklarna (på väg till stallet med ett par kompisar), till bekanta, tillbaka, till V för att hämta A och tillbaka så började jag få ont i fötterna. Och vaderna. Men bara lite i höfterna och inget i ryggen. Halvfullt glas. Sov som en stock även i övernattningslägenheten.
Tisdag och onsdag var nästan lika dana, fast jag gick lite mindre men trampdynorna protesterade ändå.

L har aldrig haft trädgård tidigare och bad om min hjälp. En dag for vi och handlade spadar, kryddor, jord och lite annat som kan vara bra att ha. En dag gick vi till min trädgård och hade trädgårdskurs (jag hade frågat hyresgästerna om lov först). Vi tog varsin spade och hink och sen rensade vi ogräs en kvart tills L kände att hon greppat det. Sen övade vi på flyttning av växter genom att gräva upp en svart-vinbärsbuske, ett litet rabarberstånd, förgätmigej och timjan. Andra delen, dvs nedgrävningen, undrar jag om inte hon får fixa själv för det ska regna i morgon och sen åker vi tillbaka till England. Slutligen gick vi igenom beskärning av äppelträd och sen var kursen slut.

Det kändes lite konstigt att ur ogräset rensa fram rariteter som jag drivit upp från frö från Botaniska i Göteborg och inte veta om någon någonsin kommer bry sig eller se dem bli stora nog att blomma. Jag kommer inte på någon trädgårdsintresserad i trakten som kan adoptera dem och inte vet jag vem som kommer bo i vårt hus nästa sommar. Jag tröstar mig med att när jag skaffat en något större trädgård i England så kan jag plantera vilken sorts Magnolia jag vill. Jag måste inte ta den allra härdigaste och ändå oroa mig för att den ska dö på vårvintern. Och jag ska köpa fler sorters rosmarin som jag kan stryka med handen när jag går förbi och känna doften. Året runt.

Kategorier: Resmål och utflykter | 4 kommentarer

Blogg på WordPress.com.