Planera England

Första året här hyrde vi hus av en som var utomlands. Detta året hyr vi av en som bara gör det för pengarna. Det är inga större fel på det här stället (åtminstone inte sen alla vattenläckor mm blev fixade), men gång på gång tänker vi ”Hade det här varit vårt skulle vi … hängt upp fler saker på väggarna / bytt spisen / bytt kylen / satt nya lister i en del av fönstren och dörrarna / tagit bort allt som växer i hängrännorna / bytt garagedörr så fler än J klarar av att öppna den (och utan att använda våld)”.

Vårt nuvarande kontrakt går ut till jul och går säkert att förlänga, men när väl tanken på att köpa ett hus innan dess dykt upp så fastnade den.

För några veckor sedan mötte jag R i damklubben och hennes man när jag var ute och promenerade. Vi kom att prata husdrömmar och de sa att de ska sälja sitt hus under hösten för att flytta till ett nybyggt mindre hus. De föreslog att J och jag skulle ta en titt på deras hus för att se om vi var intresserade av att köpa det.

J och jag sa att när vi väl börjar leta hus ska vi titta på deras. Sen gick nån vecka. Tanken låg och grodde och så bestämde vi oss för att ringa R för att boka visning till helgen. Innan vi hann höra av oss ringde R och undrade om vi ville komma på lördag på kaffe och visning.

Rs hus var relativt stort, men lite i engelskaste laget för oss. För att få det riktigt bra skulle vi nog vilja slå ut väggen mellan mini-köket och rummet intill. Men priset var för högt för att ha råd med något sånt. Föräldrasovrummet var fantastiskt fint. Stort och luftigt, trots snedtak åt ett par håll. Fönsterkupor åt två håll men ingen insyn. Och tjusigaste adressen i stan. Undrar hur mycket extra man får betala för bara gatnamnet.

När vi väl börjat titta så kände vi att det var lika bra att fortsätta. Hur skulle vi annars kunna veta om detta huset var det bästa vi kunde få för våra pengar?

Samma helg gick vi till tre av mäklarna i stan och bokade visningar på deras intressantaste objekt. På söndagen tittade vi på visningshuset i ett område som håller på att byggas (för dyrt i förhållande till kvaliteten på materialen och dessutom minimal tomt).

På onsdagen såg vi ett hus. På torsdagen såg vi två hus till. Det ena ett renoveringsobjekt (alldeles för mycket jobb och mögelprickar i förhållande till priset) och det andra var ett hus vi båda fastnade för lite grann. Huset låg i övre kanten av stan. Tomten vetter mot en hästhage och bortom den ser man åkrar upp mot The Ridgeway. Hallen var så där ljus och rymlig att man nästan trodde att man var i Sverige, tvättstugan likaså. Köket var stort, mysigt och lyxigt på samma gång. Det hade stora glasdörrar ut mot trädgården. Problemet där var att det bara fanns två stora sovrum och två små. Orättvist…

På fredagen såg vi tre hus (tror jag, för vid det här laget började det bli svårt att hålla reda på dem). Första var ett med stor fin tomt som sluttar ner mot söder, inte långt från där vi bodde första året. Invändigt luktade det lite svagt av gammalt sjukt hus och konstruktionen av ett par tak antydde att det nog kan behöva göras en del jobb framöver. Så det gick bort. Ett hus var stort och rent, men tapetval mm skrek gammal tant. Tomten var minimal och gränsar till en kohage som ska bebyggas med en massa hus.

Sen var det bruna, fula huset med nästan allt annat rätt. Vi hade gjort i ordning en lista tidigare med alla krav och önskemål vi hade på vårt boende och när vi jämförde efteråt kom bruna huset väldigt nära.

Absoluta krav – I samma stad som vi bor nu, minst tre sovrum i hygglig storlek plus några krav till
Väldigt viktigt – Gästrum, rättvis storlek på sovrummen till barnen
Viktigt – Separat tvättstuga, rymlig känsla (inte trångt som det mesta här är), hygglig storlek på kök med plats för köksbord, conservatory eller plats att bygga en (platsen finns, men vi får nog spara lite mer pengar för att ha råd att bygga ett), eget föräldrabadrum, energiklass minst D.
Bonus – Stor trädgård med så lite insyn som möjligt, extra vardagsrum där man kan ha TV och Wii-spel.

Bland bonusfaktorerna stod även golvvärme, men det saknar huset. Däremot har bruna huset några egna bonusar som vi inte ens tänkt på att ta med:

Bäck som rinner i kanten av och delvis genom trädgården (utan nämnvärd översvämmningsrisk)

Toppskick på det mesta (väggar utan sprickor, hela takpannor, inga fuktfläckar i taken eller mögelprickar i hörnen)

Halvlyxigt kök med stor spishäll (induktion som J ville ha), två ugnar och fläkt som faktiskt drar ut röken, inte bara kör den genom ett kolfilter.

Inte heltäckningsmatta överallt. Lite trä och endel laminat i trästil på större delen av nerevåningen

Helgen som följde tänkte vi och bokade sen en visning.

På tisdagen var vi där igen, denna gång fick barnen erbjudande att komma med också. Vi konstaterar att om bara A får en studsmatta och en fotboll så kan han nog tänka sig att bo där. Fast helst skulle han ha TV-rummet som sitt sovrum.

Sen skaffade vi ett lånelöfte och på torsdagen la vi ett bud.

I helgen väntade vi. När väl mäklaren hörde av sig var det för att höra om vi kunde bjuda lite högre för att uppmuntra säljarna att hitta någonstans att flytta lite snabbare. Inte en chans.

Mer väntan.

Idag fick vi besked att säljarna accepterat vårt bud. Tyvärr är det inte det minsta bindande i England. Däremot har de plockat bort huset från till-salu-listorna, så risken att någon ska komma och bjuda över oss är lite mindre.

Nästa väntan är på att säljarna ska hitta ett ställe och få sitt bud på det godkänt. Sen kommer vi dra igång hela alltet med jurister, besiktning och annat som ska göras innan kontraktsskrivning. Först efter det är det bindande och det kommer nog dröja minst ett par månader tills dess.

Nu har J och jag mätt de flesta vinklar och vrår i beiga huset. J, som höll i tumstocken, fick träningsvärk i vaderna. Jag höll i papper, penna och kamera och det är jag van vid. Standarddörröppningen är 72cm. Trapporna är 81 respektive 75cm breda (eller snarare smala) som värst. En skarp krök begränsar ytterligare storleken på möblerna som går in. En i damklubben har lovat att jag ska få köpa några avlagda möbler billigt, bland annat en tresitssoffa, om jag är intresserad. Ska bli spännande att mäta den och se om den kan skruvas isär tillfälligt. Mäter vi fel blir vi kanske tvungna att ha den i garaget.

Ett bord och fem stolar har jag i alla fall fått till skänks av en annan dam. Och lån av en torktumlare. Den däremot hamnar nog i garaget tillsammans med vår extra-kyl. Nereköket är fullt och garaget ligger precis intill.

När man tittar ut från huset är inte lätt att se att det ligger precis mitt i stan. Två kvarter sydväst respektive två nordväst ligger de flesta affärerna. Ett kvarter österut går en stor väg som knappt hörs från huset.

K bad mig visa bilden på rumptvätten i deras badrum. Snokar man lite så inser man att det tidigare var heltäckningsmatta i badrummet. Vi är djupt tacksamma över den moderna plastmattan med parkettmönster. Vore det inte för den hade vi nog fortfarande letat efter någonstans att bo.

Efter lite funderande bestämde vi oss för att vi ville ha det första huset vi tittade på, trots att det var lite beige. Vi kommer få det precis innan jul, troligen lördagen innan. Jag kopierade några av mäklarbilderna, så håll till godo:

Vardagsrummet högst upp ska A ha som sovrum. Tyvärr har jag ingen bild på det, men vid det här laget kan ni nästan gissa hur det ser ut och vilken färg det har. Utsikten är snäppet bättre än längre ner; han kommer se ut över gamla pittoreska tak.

Huset är kanske inte det finaste i världen, men det finns hyggligt med utrymme (åtminstone inomhus) och de udda vinklarna ger det faktiskt viss charm. Närmsta större mataffär (Waitrose) ligger på andra sidan affärens parkering och resten av centrum ligger runt omkring. Det blir lite längre till barnens nuvarande skola men fortfarande promenadavstånd. Och J får några hundra meter kortare till jobbet. Nu är det upp till oss att inreda det så att det blir trivsamt. Hoppas att jag sugit åt mig lite från alla heminredningsprogram jag sett… Nästa vecka ska J och jag mäta det och sen blir det besök på second hand-ställen och IKEA. Nothing beats IKEA, som en jag träffade idag sa.

Vår hyresvärdinna kommer tillbaka från Sydamerika efter nyår och vill ha tillbaka sitt hus, så nu har vi börjat titta på andra hus vi kan hyra. Utbudet är ganska beige, bokstavligen.

Gissar att inte alla är intresserade av detaljerade hus-beskrivningar, så ni får läsa så långt ni orkar.

Det är ganska tydligt att det finns två kategorier av uthyrare; de som hyr ut för pengarna och de som hyr ut för att de ska vara borta ett tag. Första kategorin målar allt i neutrala färger (beige), lämnar inga möbler kvar och renoverar inte badrum oftare än nödvändigt. Den andra kategorin har hus med mer färg, möbler och annat som gör att det känns som ett hem, och de är mycket ovanliga. Vi har bott i ett hemtrevligt hem ett år, men nästa år är risken stor att vi får försöka göra det mysigt på egen hand.

Igår tittade vi på ett helbeige townhouse* (heltäckningsmattor, väggar och badrumsporslin var beige, men tak och vissa andra saker var vita respektive bruna). Huset hade tre våningar, med ett avsmalnande vardagsrum på varje våning (A har paxat översta som sitt sovrum), tre ”riktiga” sovrum, ett rum stort nog för ett skrivbord och sen kök på både nedersta och översta våningen (K och A ska dela på över-köket och K:s cupcake-prylar ska stå i skåpen där). Köken är väldigt engelska, dvs så små att man äter i ett annat rum. Så i nedersta vardagsrummet skulle köksbordet stå och smulorna hamnar i heltäckningsmattan. På engelskt vis har flera av handfaten två kranar, en med kallt och en med varmt vatten, men lyxigt nog är det fritt från heltäckningsmattor i alla badrum och kök! Barnen har mentalt nästan flyttat in, men J och jag är lite mer avvaktande. Vi kan säkert trivas där, men det vore kul om det dök upp något ännu bättre.

Idag tittade vi på ett betydligt mindre townhouse. Det hade bara ett kök, ett endaste vardagsrum och tre sovrum. Hallen och trapporna hade heltäckningsmatta men resten var trä-imitation och något av rummen hade färg på väggarna. Alla sovrummen hade varsit eget badrum och handfaten hade bara en kran var. Ett sovrum hade takfönster och A såg framför sig hur han skulle ligga under det om kvällarna och titta på stjärnorna. De andra rummen hade ganska stora fönster med mycket insyn. Barnen testade kurragömma-möjligheterna och bestämde sig för att det beiga huset var bättre med fler rum och fler garderober. Så tills vidare är det här ett andrahandsval.

Frågan är hur länge vi vågar vänta på att något bättre ska dyka upp, med risk för att det som finns hyrs ut till någon annan.

* Townhouse – Vanliga i engelsk stadsmiljö där varje familj har sin högsmala del av ett större hus, ofta tre våningar högt. Oftast obefintlig trädgård ut mot trottoaren. Liten eller långsmal trädgård på andra sidan.

Nu är J:s jobb-kontrakt förlängt med ett år till, så vi blir kvar i England nästa år också. Vår hyresvärd kommer hem från Sydamerika i januari och vill ha sitt hus tillbaka, så vi blir i vilket fall tvungna att flytta, men inte så långt.

Barnen hade hoppats att vi skulle tillbaka till Sverige snart, så de är inte glada. Inte deras kompisar i Sverige heller. Månadsskiftet oktober-november är det höstlov även i England. Då planerar vi en resa till Sverige så K i alla fall ska få fira sin födelsedag med kompisarna därhemma.

För ett tag sedan gav displayen på vår träningsapparat upp efter lång och trogen tjänst. J öppnade och konstaterade elektroniken farit illa av saltvatten som letat sig in. Lödkolven åkte fram och han lyckades fixa så det i alla fall gick att starta apparaten, men det var svårt att växla ner från högsta växeln. Så han gav upp och insåg att det inte blir några fler träningspass med den maskinen.

Igår bestämde vi oss för att köra den till återvinningen. Vi skulle bara ta isär den lite så den blev lättare att bära upp från källaren och ut i bilen. Insexnyckel köptes (de andra var på väg till England redan) och operationen startade. Men skruvarna hade också fått saltvatten på sig och bjöd på tufft motstånd. Jag lämnade över jobbet till min starkare hälft men han gick också bet. Några skruvar hade behövt skiftnyckel, men den var också borta… Yxa hade vi kvar, men tången fungerade bättre. Efter en halvtimme konstaterade vi att J nog gjort det allra sista träningspasset på maskinen. Och det var J som vann.

Riskanalys är en del av mitt jobb som jag, uppriktigt sagt, inte är någon stjärna på. Med tiden har jag kommit fram till att av alla risker jag kan tänka ut så är det aldrig någon som inträffar. Istället är det alltid något oväntat som händer. Det är så konsekvent att jag börjat utnyttja det. Så för vårt flyttande har jag tänkt på allt möjligt elände, som sjukdom, krig, uppbrunna hus, vattenskador och borttappade barn. Då är man nästan säker på att inte det kommer hända i alla fall.

Vad jag inte tänkt på var engelska lastbilars svårigheter med svenskt väglag. Igår var J hemma hela dagen och väntade på att lastbilen skulle komma. Ganska snart fick han veta att väglaget gjort dem lite försenade, men att de skulle dyka upp till lunch. Vid Övikstrakten tröttnade lastbilen på att köra odubbat och gled i diket. ”Only 20mph!” berättade en av flyttkarlarna när de äntligen dök upp idag.

Nu har jag lagt till ett par punkter i min risklista för att inte de ska hända:

• Våra saker hinner inte komma fram före julafton
• Våra saker är trasiga eller förstörda när de kommer fram

Hela huset är tapetserat med postit-lappar; rosa (ta med i lastbilen) och gula (lämna kvar). I risklistan fanns sedan tidigare färgblindhet och att de glömmer bort vilket som var vilket och gör tvärtom.

Hmm, känns som att detta inlägg är lite förvirrat. Men det speglar väl i viss mån hur det känns. Längtar till att komma fram till England, komma iordning och vila ut.

Imorgon kommer den engelska lastbilen. Och vi är nästan klara. J stryker ett par skjortor innan strykjärnet flyttar. Jag har skjutit upp sista fixandet i sonens rum tills imorgon bitti när han är vaken. Nu är det bara kvällsmacka, tandborstning och läggdags kvar. Längtar…