
Nej, A pratar inte i telefon, han lyssnar på information om stället. Det fanns på flera språk och egen variant för barn.
Lördag morgon åkte vi först till Bath för att titta på de romerska baden där. Att staden Bath är så kuperad kom som en överraskning för mig. Det syns inte så väl på google earth. På det romerska badet fick man inte ens doppa fingrarna i vattnet och det var lite av en besvikelse. Jag hade velat känna vilken temperatur det var. Är det varma källor så vill man ju känna att det är varmt. Det var betydligt mer historisk information där än jag hade väntat mig. J tittade och lysnade på allt medan barnen och jag gick i förväg och sen satt vid badet i dimman och väntade. Jag hade gärna sett mer av Bath, t ex har de en fin katedral som man kan gå en rundtur i, men barnen ville till havet. Nu.
En timme senare kom vi till Weston-super-Mare (eller Weston-super-Mud som endel kallar det). När vi checkat in och pustat ut lite på hotellrummet gick vi ner till stranden. Det var högvatten och barnen lekte i strandlinjen trots att de inte riktigt hade skor för det (men det gick rätt bra). Vi gick en sväng på piren också. Pir är obligatorisk vid brittiska semesterorter vid havet. Glassförsäljningen låg lite på is, men nöjesparken ute på piren var i full gång. Där fanns massa apparater att stoppa pengar i, i hopp om att vinna en nalle och en del små, men vilda åkattraktioner. Ljudnivån och blinkandet fick oss att dra därifrån ganska snabbt.Efter att ha tinat upp på hotellet tog vi ett varv till ute, dels för att leta matställen och dels för att gå lite till på stranden. Denna gång hade barnen gummistövlar på sig och det var tur för nu när vattenlinjen gick några meter längre ut var det väldigt lerigt där. Det gick inte längre att gå ut till vattnet. Att samla snäckor en bit in var inte riktigt lika kul som att kunna plaska i vattnet.
Weston är ett klassiskt semesterställe, men jag var inte så imponerad. Visserligen är det varmare på sommaren, men att bo vid en fin strand utan att kunna bada?! Nej, till sommaren ska vi åka till en bad-bar strand istället.
Middag åt vi på en restaurang som också låg vid havet. Det blev tydligt att de drar ner på utbudet vintertid, men de kanske skulle bytt meny. Jag beställde svärdfisk – den är tyvärr slut. Och hemlagad äppelpaj – den är tyvärr också slut. Grillad tonfisk och chokladkaka fanns, så jag behövde inte gå därifrån hungrig.
Söndagmorgon gick vi en till sväng ut på piren så långt det gick att gå. Det var lågvatten och nu fick vi se mer av leran som gett staden sitt smeknamn (lera=mud). Vattenlinjen låg nu långt utanför piren och allt man såg var lera med pölar i och några enstaka båtar som låg på sidan och väntade på bättre tider. Vi bestämde oss för att åka norrut och leta efter en bättre strand på hemvägen.
Nästa semesterort är Clevedon, men vid stranden hittade vi ingen parkeringsplats och plötsligt var vi påväg ut ur stan. Vi hittade en parkering vid en skylt där det stod footpath, så vi chansade på att det skulle vara fint. När vi tittade på gångvägen bestämde vi oss för att byta till gummistövlar hela gänget. Barnen fick täckbyxor också. Vi gick och gled nerför en lerbank tills vi kom till en gångväg parallellt med havet och jättefin utsikt. Ett par hundra meter bort hittade vi en trappa ner till havet. Ladye Bay blev snabbt ett favoritställe för barnen. Det var fortfarande lågvatten, men här var det en massa stenar att gå på och lera emellan att gegga med. Kan det bli bättre?

Efter lite mer promenerande utmed havet åkte vi hemåt. Trötta, men ganska nöjda ändå.
Nu har jag torkat av leran från barnens jackor, för de behöver dem till skolan imorgon. Stövlar och täckbyxor tar jag imorgon. Något ska väl hemmafrun ha att göra då också.




