Kultur

Inget dopp i Bath, Weston-super-Mud och ännu mer lera

Nej, A pratar inte i telefon, han lyssnar på information om stället. Det fanns på flera språk och egen variant för barn.

Nej, A pratar inte i telefon, han lyssnar på information om stället. Det fanns på flera språk och egen variant för barn.

I helgen var vi till havet, något som barnen önskat länge. Vädret hade kunnat varit bättre. Det snöade på vägen dit, men vid havet var det strax över nollstrecket och ingen nederbörd. Blåsten gjorde att de som inte hade sin mamma med sig, eller själv var mamma frös ordentligt. Det är nog bara mammor som klarar av att klä sig för kall blåst.

Lördag morgon åkte vi först till Bath för att titta på de romerska baden där. Att staden Bath är så kuperad kom som en överraskning för mig. Det syns inte så väl på google earth. På det romerska badet fick man inte ens doppa fingrarna i vattnet och det var lite av en besvikelse. Jag hade velat känna vilken temperatur det var. Är det varma källor så vill man ju känna att det är varmt. Det var betydligt mer historisk information där än jag hade väntat mig. J tittade och lysnade på allt medan barnen och jag gick i förväg och sen satt vid badet i dimman och väntade. Jag hade gärna sett mer av Bath, t ex har de en fin katedral som man kan gå en rundtur i, men barnen ville till havet. Nu.

Havsutsikt. Jubel!

Havsutsikt från hotellrummet. Jubel!

En timme senare kom vi till Weston-super-Mare (eller Weston-super-Mud som endel kallar det). När vi checkat in och pustat ut lite på hotellrummet gick vi ner till stranden. Det var högvatten och barnen lekte i strandlinjen trots att de inte riktigt hade skor för det (men det gick rätt bra). Vi gick en sväng på piren också. Pir är obligatorisk vid brittiska semesterorter vid havet. Glassförsäljningen låg lite på is, men nöjesparken ute på piren var i full gång. Där fanns massa apparater att stoppa pengar i, i hopp om att vinna en nalle och en del små, men vilda åkattraktioner. Ljudnivån och blinkandet fick oss att dra därifrån ganska snabbt.
Efter att ha tinat upp på hotellet tog vi ett varv till ute, dels för att leta matställen och dels för att gå lite till på stranden. Denna gång hade barnen gummistövlar på sig och det var tur för nu när vattenlinjen gick några meter längre ut var det väldigt lerigt där. Det gick inte längre att gå ut till vattnet. Att samla snäckor en bit in var inte riktigt lika kul som att kunna plaska i vattnet.

Weston är ett klassiskt semesterställe, men jag var inte så imponerad. Visserligen är det varmare på sommaren, men att bo vid en fin strand utan att kunna bada?! Nej, till sommaren ska vi åka till en bad-bar strand istället.

Middag åt vi på en restaurang som också låg vid havet. Det blev tydligt att de drar ner på utbudet vintertid, men de kanske skulle bytt meny. Jag beställde svärdfisk – den är tyvärr slut. Och hemlagad äppelpaj – den är tyvärr också slut. Grillad tonfisk och chokladkaka fanns, så jag behövde inte gå därifrån hungrig.

Söndagmorgon gick vi en till sväng ut på piren så långt det gick att gå. Det var lågvatten och nu fick vi se mer av leran som gett staden sitt smeknamn (lera=mud). Vattenlinjen låg nu långt utanför piren och allt man såg var lera med pölar i och några enstaka båtar som låg på sidan och väntade på bättre tider. Vi bestämde oss för att åka norrut och leta efter en bättre strand på hemvägen.

Nästa semesterort är Clevedon, men vid stranden hittade vi ingen parkeringsplats och plötsligt var vi påväg ut ur stan. Vi hittade en parkering vid en skylt där det stod footpath, så vi chansade på att det skulle vara fint. När vi tittade på gångvägen bestämde vi oss för att byta till gummistövlar hela gänget. Barnen fick täckbyxor också. Vi gick och gled nerför en lerbank tills vi kom till en gångväg parallellt med havet och jättefin utsikt. Ett par hundra meter bort hittade vi en trappa ner till havet. Ladye Bay blev snabbt ett favoritställe för barnen. Det var fortfarande lågvatten, men här var det en massa stenar att gå på och lera emellan att gegga med. Kan det bli bättre?

KoAiLera2
Efter lite mer promenerande utmed havet åkte vi hemåt. Trötta, men ganska nöjda ändå.

Nu har jag torkat av leran från barnens jackor, för de behöver dem till skolan imorgon. Stövlar och täckbyxor tar jag imorgon. Något ska väl hemmafrun ha att göra då också.

Kategorier: Kultur, Resmål och utflykter, Väder | 3 kommentarer

Konst-igheter

A påpekade idag att jag pratar amerikanska eller åtminstone inte samma dialekt som de på skolan. K tyckte inte det var snällt sagt. Jag hade inte trott att det skulle gå så snabbt för dem att inse att jag pratar som en utlänning. Det är ju bra för deras skull, men lite surt för mig. Nu blir det till att öva på att inte uttala så många t, l och r och byta ut endel vokaler. Barnen hjälper till att rätta mig:
else uttalas aus
matter uttalas mä-ä
Sen hjälper J till med taa eller ta-taa som man kan säga istället för hejdå. Men det verkar populärare på hans jobb än i de kretsar jag rör mig, så jag har inte anammat det än.

I en grannby används gamla byskolan till konst- och hantverkskurser. I helgen var jag där på mosaikkurs. Läraren, Rosalind Wates, gör fantastiska grejor och är dessutom duktig på att lära ut, så det var en jättebra kurs. Vi var sju tanter som gick den och som vanligt var jag medelålderssänkare. En till var från samma stad som jag och det visade sig att hon var programmerare och använde Labview för att övervaka en process. Labview får mig att rysa lite men hon var väldigt nöjd med det. Hade jag kunnat .NET hade jag kunnat få jobb där direkt sa hon, men det slapp jag. Nej, jag vill nog hemmafrua ett bra tag till. Det var nog första gången jag träffat en programmerare på en tant-kurs.

Husnumren på vår gata är ju lite huller om buller och vårt husnummer smälter in i trästaketet och göms dessutom bakom bilen, så det är svårt för folk att hitta hit. Därför hade jag bestämt redan i förväg att jag skulle göra en stor 26:a mot en bakgrund som liknar en tegelvägg och sen sätta upp den lite närmre vägen där den syns.

Mosaikbitarna vi utgick från var 2x2cm och det första vi fick öva på var att kapa dem i halvor, fjärdedelar och åttondelar. Sen fick vi göra sneda bitar. Det var svårare än jag hade trott att göra snygga kap precis där man vill ha dem. Istället gjorde jag många olika och hoppades på att hitta passande i mängden. En liten bit in i kapandet var det redan dags för lunch.

Till lunch fick vi trekantsmackor (10 olika sorter med lax, olika ostar, rostbiff, kyckling mm), chips och körsbärstomater. Typisk engelsk lunch. Till eftermiddagsfikat fick vi typisk engelsk lemon drizzle cake. Tänk citronsockerkaka som man sen häller citronjuice blandat med socker över. Mmm.

Med den här borde det väl bli lite lättare att hitta rätt.

Med den här borde det väl bli lite lättare att hitta rätt.

Första dagen hann jag bara pussla siffrorna och sen börja på ett varv med tegel runt dem. Andra dagen fortsatte jag med varvet runt och började ställa in mig på att göra klart hemma. Men när jag väl kom till ren tegel-byggnad gick det riktigt fort. Med en halvtimmes övertid så lyckades jag faktiskt få klart till och med smeten i mellanrummen (vad heter grout på svenska?). Resultatet blev riktigt bra för att vara första gången. Tyvärr fanns ingen platta för utomhusbruk på kursen, så nu måste jag se till att skaffa lack och lacka MDF-skivan tre gånger så den inte förstörs i det engelska vädret.

Fick nyss höra att keso blandats ut med muminfärs och undrar någon vart Snusmumriken och Morran tagit vägen så kolla innehållsförteckningen på snus-dosan. Vad är det surhetsreglerade medlet egentligen?

Det jag funderar på nu är hur länge min önskan att bli bättre på mosaik kommer hålla i sig innan jag hittar något annat spännande att lära mig. Är det värt pengarna och utrymmet det kommer ta här hemma att skaffa verktyg och material? Nästa kurs är först i höst och så länge vill jag inte vänta… Å andra sidan, när man gjort sitt fjärde grytunderlägg och inte gillar krukor, speglar och annat med mosaik på vad gör man då? Det finns redan för mycket ful mosaik i världen. Inte ska jag bidra till mer…

Kategorier: Kultur | 1 kommentar

Kultur och engelska trädgårdar

I helgen tog vi en tur till Oxford. Ashmolean museum hade en specialutställning med japanska broderade tavlor. K var lättövertygad, men även resten av familjen följde snällt med efter löfte om att vi skulle äta glass också.
På museet gick K och jag direkt till specialutställningen. Det var många stora broderier som måste tagit man-år att tillverka, men de flesta hade ganska brunaktiga färger så det var inget jag skulle vilja hänga upp hemma. Fast ett par undantag fanns det, broderade påfåglar i fina färger och ett havsmotiv där silketråden verkligen fick vågorna att glänsa.
Under tiden gick J och A i de vanliga utställningarna. A hade fått ett papper med bilder på olika föremål som man skulle söka upp i museet. Det verkar vara standard här att barnen får ett papper med uppgifter för att göra kulturella besök intressantare. De såg nån mumie och en massa svärd och krukor.

Efter någon timme hade vi fått månadens kulturdos och gick till vårt favoritglasställe. Denna dag hade de chokladglass som smakade hur mycket choklad som helst. Ljuvligt. Till den tog jag en kula grekisk youghurt-glass med honung. A tog samma och övriga valde fruktigare glassorter med vanilj respektive vaniljsås-glass.

En del av dagens glassorter.

En del av dagens glassorter (vaniljsås = creme anglaise, vilket betyder engelsk grädde på franska).

Som planerat har jag studerat engelska trädgårdar nu när vi är här. Från sovrummet har vi roat betraktat hur vinterns blåsiga väder påverkat våra grannars plank. En period var ett parti av planket uppe ett par dagar åt gången och sen nerblåst igen några dagar. Mot slutet hjälpte en trädgårdsstol att hålla uppe det hela, men nu verkar det vara kört.

En klassisk engels trädgårdsdetalj av den typen som sällan kommer med i de böcker och tv-program som når Sverige.

En klassisk engels trädgårdsdetalj av en typ som sällan kommer med i de böcker och tv-program som når Sverige.

Det finns ytterst få målade plank och staket här. Antingen har man ett omålat plank som blir grönt av alger med tiden och sen ruttnar och byts ut till slut. Eller så har man tegelmur som också blir grön av murgröna eller alger, bryts ner av frostsprängning och med tiden lutar betänkligt. Övriga varianter är korrugerad plåt (ofta lutande) och metalnät med tuja. Tujan är effektiv mot både vind och insyn och förfaller inte på samma sätt som övriga tomtgränsvisare. Lite sugen blir jag att göra en alternativ Engelska-trädgårdar-bok, men det kanske inte är bra för grannsämjan.

Mer på samma tema.

Mer på samma tema.

Kategorier: Hemmaliv i England, Kultur, Resmål och utflykter | 1 kommentar

Blogg på WordPress.com.