Hemmaliv i England

Pepparkakshus och lussekatter

För någon vecka sedan var det som att proppen gick ur hos vår juristbyrå. Plötsligt kom ett kuvert med en massa utredningar och kopior på olika kontrakt och servitut. Sedan tidigare hade vi fått en pärm och nu kunde vi stoppa in allt under sina rätta flikar.

Mycket papper blir det

Mycket papper blir det


När J var klar med det sa han att ”ett papper till så måste vi byta till en större pärm”. Dagen efter kom en bunt papper till från juristbyrån och därmed flytt till större pärm.

När vi läst igenom allt kände vi oss allt annat än trygga med vårt köp. Så mycket som vi inte förstod och hög risk för översvämning vart 1000e år. Eftersom den vanliga områdesutredningen kommit fram till att det var översvämningsrisk i området så hade juristen beställt en utökad undersökning. Den kom fram till att det var inte risk för bäcken att svämma över, däremot kunde det komma upp grundvatten. Först tänkte vi HJÄLP, hur gör vi nu? Nästa steg var att beställa en ännu mer utökad undersökning när en expert faktiskt kommer till stället och tittar, istället för att bara titta på kartor och översvämningsstatistik.

Vissa kontrakt gick inte längre att läsa. Hur gör man då?

Vissa kontrakt gick inte längre att läsa. Hur gör man då?


När vi sovit på saken kom vi fram till att en expert som kom dit skulle troligen komma fram till precis samma sak som vi när vi varit där och tittat; lutningen kring huset gör att eventuellt ytvatten rinner ner till bäcken eller, om den mot förmodan blir full, ner till alla grannarna nedanför oss. Det lutar för mycket för att en massa vatten ska kunna bli stående hos just oss. När vi fick svar att grunden var pålad bestämde vi oss för att inte oroa oss för att huset skulle glida iväg om det blev väldigt blött. Sen fick vi veta att en tidigare ägare tagit dit en expert och han sagt att det inte var risk för översvämning.

Någon dag senare meddelar juristen att de som säljer det nybyggda huset till pepparkaksfamiljen vill få klart kontrakt-skrivning innan jul. Innan dess måste vår deposition (10%) in på juristbyråns konto, så igår fixade vi med det. Efter allt som strulat innan tar jag inte ut något i förskott. Men kanske, kanske skriver vi kontrakt på huset innan jul. Då kommer inflyttningsdatum vara beslutat också. Och ingen återvändo för veliga familjer. Det vore rätt skönt.

Resten av helgen har vi ägnat åt att skapa julstämning. J och K bakade 80 lussekatter. När K och jag köpte julgranskulor (eller pumlor som det heter på norrländska) hittade vi några i form av cup cakes som vi köpte också. Sen har barnen och jag julstädat och klätt granen.

Svenska adventsljusstakar har kommit hit på senare år och blivit ganska populära. Vi köpte två stycken.

Svenska adventsljusstakar har kommit hit på senare år och blivit ganska populära. Vi köpte två stycken.


Den ser lite ut som en plastgran. Eller är det kanske så att plastgranar är gjorda för att se ut som den här sortens gran? Den lär ska barra väldigt lite, men det verkar vara som med plastgranen vi hade i Sverige; den barrar mycket i början. Vi hoppas det blir bättre om vi inte rör den.

Kategorier: Hemmaliv i England, Kultur | Lämna en kommentar

Lägesuppdatering

Js ben har nästan helt slutat att värka och det gör inte längre ont av att gå. Svullnaden på underbenet har minskat en hel del, men området kring ankeln är fotfarande rätt svullet. Idag gick vi en liten promenad tillsammans för första gången på länge.

Barnen saknar allt roligt de gjorde i somras och tycker inte alls att skolan är en bra idé. Ks nya skola har frivilliga efter-skol-aktiviteter ett par dagar i veckan och det verkar i alla fall kul. K tänker välja ”Swedish club” (hon vet inte vad man gör där), plus bakning eller textil.

Kategorier: Hemmaliv i England | Lämna en kommentar

Skördetröskorna går fram

Många av fälten lyser gula av mogna ax nu, men en hel har bara stubb kvar. På ängen där vi brukar ta lunchpromenader har de också slagit. Här kommer ett par före- och efterbilder. Ni kan väl roa er med finn-fem-fel, eller tre rätt.

Innan de slog ängen såg det ut så här.

Innan de slog ängen såg det ut så här.


Och här är en bild jag tog idag. Solen lyste med sin frånvaro, så det blev lite extra färglöst.

Och här är en bild jag tog idag. Solen lyste med sin frånvaro, så det blev lite extra färglöst.

På husfronten lite nytt. De som ska sälja sitt hus till oss har hittat ett hus de vill ha och säljaren till det huset har tackat ja till deras bud. Nu är det bara för den säljaren att hitta någonstans att flytta…

En kollega till mig var i en kedja med 18 hushåll förra gången han flyttade. Det är ovanligt mycket för att vara här, men kedjor på 5-10 hushåll händer då och då. Han sa att mäklarfirman han anlitat firade med champagne den dagen det var överlämning i hela kedjan. Firman var nämligen inblandade i mer än hälften av försäljningarna i kedjan, så det trillade nog in duktigt med pengar till dem då när allt gått i lås.

För oss är det bara att vänta och se om de lyckas hitta en kedjeände innan kedjan spricker. Sånt händer också.

Kategorier: Hemmaliv i England, Planera England | Lämna en kommentar

Plötsligt smäller det till

I förmiddags, en stund efter 10, gick jag för att handla mat. Affärerna har lite begränsade öppettider på söndagar, men det var öppet och folk där inne, så jag gick in och började plocka på mig varor.

Efter en liten stund kommer ett kundmeddelande som jag inte lyckas höra. Fem minuter senare ett till. Något om kassorna. Nästa meddelande lyckas jag höra; På grund av lagar är vi inte tillåtna att öppna kassorna än. Eftersom klockan nu var 10.50 gissade jag att de skulle dra igång kassorna klockan 11. Fem i hade jag hittat allt jag behövde och ställde mig i kön.

I flesta kassorna satt personal beredd och vid varje var det en kö på 3-4 personer. Jag hörde närmsta kassörskan berätta att lagar förbjuder dem att sälja varor mer än 6 timmar på söndagen, så det var därför de inte öppnat kassorna än. Det sägs ju att öststatsfolk är bra på att köa, men engelsmännen är ganska duktiga också. Inga sura miner, bara tålmodig väntan. Och jag tänkte på att när jag växte upp var de flesta affärerna inte söndagsöppna alls i Sverige. Då är ju sex timmar lite bättre i alla fall.

När det var en minut kvar började kassörskorna göra sig beredda. Den närmsta höll i en flaska matolja. Nästa hade en limpa i högsta hugg. Så på slaget 11 smällde det till. Kassorna började fungera och blippade glatt åt matoljan och brödet och allt som kom efter. De tålmodigt väntande människorna suckade ut och vaknade till ur sin halvdvala. Snart var det min tur att få varorna blippade och sen gick jag hem med mina matkassar (och ryggsäcken fylld med det tyngsta så klart).

Vi har haft lite fuktig tryckande värme på sistone, så att vi blev väckta av åska natten till fredag kom inte direkt som en överraskning. Det var mindre än 10 sekunder mellan blinkningarna och dessutom spöregnade det, så jag sprang runt och stängde alla fönster. Barnen hade redan dragit ur sladdarna till sina datorer och börjat dra igen fönster när jag kom upp till dem. Vi kan inte se blixtarna åt något håll, bara blinket. Det måste kommit över oss från en riktning vi inte har några fönster och är på väg åt andra hållet vi inte har fönster.

Plötsligt smäller det ordentligt och hela huset skakar till. Barnen tycker det är lite otäckt. Det var inte många hundra meter från oss det slog ner, men det finns många hus och framför allt träd som ligger högre upp i närheten, så för egen del fanns det egentligen inget att vara orolig för.

En kvart senare har det dragit förbi. Det blinkar fortfarande ganska ofta, men svagare. När regnandet upphör så hörs mullret plötsligt tydligare men snart hörs det längre och längre bort. Dags att somna om, även om det är lite svårt efter all uppståndelse.

Nästa dag är oron bytt mot nyfikenhet och barnen vill se riktiga blixtar istället för bara blinkandet. Prognosen säger stor risk för ännu värre åska under lördagen. Väder-människorna kan inte lova exakt var och när. Bara att många i England kommer få se tropisk åska under lördagsdygnet. Vi väntar och hoppas lite men sover sött hela natten till lördagen. Under lördagen hör vi åskmuller på avstånd vid tre olika tillfällen och K ser ett par blixtar långt borta, men det är allt. Och den fuktiga värmen är kvar.

Kategorier: Hemmaliv i England, Väder | Lämna en kommentar

Lunchpromenad

På lunchen tar kollegan M och jag ofta en promenad. Det som stoppar oss är antingen regn eller kollegor som bara måste ha Ms hjälp med något bums (det senare är faktiskt vanligast). Fem minuter bort från vår arbetsplats slutar arbetsplatsområdet och man är ute på landet på en stor äng med stigar som går runt och snett över på ett par ställen.

På sina ställen har det mesta redan blommat över, men bortre halvan är fortfarande översållad med olika sorters ängsblommor som jag inte kan namnet på.

På sina ställen har det mesta redan blommat över, men bortre halvan är fortfarande översållad med olika sorters ängsblommor som jag inte kan namnet på.


På ena sidan ängen ligger en åker och bortanför den några hus här och där bland träddungarna. Lite för långt bort för att vi ska hinna dit på lunchen.

På ena sidan ängen ligger en åker och bortanför den några hus här och där bland träddungarna. Lite för långt bort för att vi ska hinna dit på lunchen.


Tittar man åt andra hållet är vyn något mindre pitoresk...

Tittar man åt andra hållet är vyn något mindre pitoresk…


Kolkraftdelen av Didcot Power Station, med sina sex gigantiska torn, stängde de i våras eftersom de inte uppfyllde de nya reningskraven och det skulle bli för dyrt att bygga om. Däremot är gas-delen med högsmala skorstenar kvar.
Sista söndagen i juli ska tre av de tjocka tornen sprängas (inte de som är på bilden). De andra tre kommer sprängas om 2-3 år. Först var det sagt att de skulle göra sprängandet till en speciell händelse som folk skulle få komma och titta på (på lämpligt avstånd). Men när de tänkt igenom det där med säkerhet blev det bestämt att göra det mellan 3 och 5 en söndagsmorgon för att så få som möjligt ska vara där. Jag funderar på att pallra mig upp tidigt för att vara i närheten när de spränger, men jag vet inte riktigt om jag orkar. Solen går inte upp förrän kvart över fem, så risken är att man bara hör när det händer och sen får ett stort damm-moln över sig. M försöker övertala mig med löfte om campingstolar och termos med varm choklad. Vi får se hur det går.
Avslutningsvis en bild från vår trädgård.

Avslutningsvis en bild från vår trädgård.

Kategorier: Hemmaliv i England, Jobb | Lämna en kommentar

Fågel, mal eller mittemellan?

Sista dagarna i Sverige försvann lika fort som de första. A och jag lånade hans kompis S radhus ett stenkast från vårt hus. S kom och hälsade på oss i sitt hus ett par gånger. Jag hade lovat A att han skulle få fira sin födelsedag i förskott med att gå på bio med ett par kompisar i Sverige. Tyvärr hittade vi ingen film som passade tidsmässigt. Istället tog jag med grabbarna till Obs och köpte filmer, ostkrokar och kroppkakor. Godis hade vi redan. Killarna tyckte att vi skulle köpa chips också, men det fick de inte.

Efter lite genomsvensk kroppkakelunch med lingonsylt drog de igång en film. När de sett klart var båda proppmätta och det fanns fortfarande ostkrokar kvar. Då erkände S att det nog var bra att de inte fick chips också.

På lördagen åkte vi tillbaka till England. På Arlanda hade vi tid för lunch. Först kunde vi inte komma överens om vi skulle gå till Alfredos eller McDonalds. Sen föreslog jag ett Sushi-ställe och plötsligt var alla överens. Barnen var nöjda med sina 10-15 sushi-bitar och jag provade kinesiska dumplings (eller något liknande). Mums.

På Heathrow plockade J upp oss i en ny bil. Av någon anledning envisas hyrbilsfirman med att vi ska byta bil var tredje månad. Denna gången hade de inte någon i ”vår” prisklass inne, så efter bytet blev det faktiskt billigare. Nu kör vi inte Volvo längre utan en något enklare Ford. Det jag saknar mest är pipen när man backar mot något. Jag saknar också att Volvon startade om automatiskt om man råkat få motorstopp. Det händer fortfarande att jag har fel växel i ibland och då kan det behövas…

På jobbet har jag varit patient i ett par tester. En hel eftermiddag var jag frivillig i ett test med många delar. Först tio minuters tyst vila, sen sex minuter byta ställning liggande i sängen, sen sex minuter äta chips, sex minuter läsa kejsarens nya kläder med tre hostningar mellan varje paragraf. Slutligen var det tio minuter snabb promenad på rullband. Allt detta gjorde jag tre gånger med olika varianter på testutrustning. Roligast var när de körde EKG istället för den vanliga där man bara får ut hjärtslag per minut. Under en period av tyst vila kände jag plötslig att mitt hjärta slog ett dubbelslag (premature ventricular contraction). Mitt hjärta gör det ibland och enligt sjukvårdsupplysingen är det ganska vanligt och ofarligt. Jag fortsatte tyst vila, men sneglade på testansvarig som tittade på sin dator. Det tog inte länge förrän jag såg hans ögon bli stora som tefat och sen sa han åt sin kollega att komma och titta. Efteråt fick jag se bilden också. Det var ett rejält skutt hjärtat tog. Tyvärr har jag inte den bilden. Istället får ni se en bit när mitt hjärta uppför sig mer normalt.

Upp och ner, men det gör väl inte så mycket.

Upp och ner, men det gör väl inte så mycket.

I morse när jag tittade ut i trädgården genom köksfönstret såg jag något som såg ut som en liten kolibri. Jag trodde inte de fanns i England. J tittade också och höll med mig. Vi tog några kort. Först med hans mobil, sen sprang jag och hämtade min kamera.

Vad tror ni, är det fladdrande djuret vid blomman en fågel, fisk eller mittemellan?

Vad tror ni, är det fladdrande djuret vid blomman en fågel, fisk eller mittemellan?


Efteråt googlade jag och fick lära mig att kolibri-hök-malen (Hummingbird hawk moth) är en lite ovanlig mal som är så lik en kolibi att det är många i Storbritannien varje år som misstar den för en kolibri. Den ”hovrar” över blommor precis som en kolibi men är mindre och suger nektar med en snabel. Den är relativ ny här och därför rätt okänd. 2008 sågs 500 st, året efter mer än dubbelt så många. Riktiga kolibri finns inte i vilt tillstånd i Europa.

I helgen (fredag till måndag) är K på läger med klassen. Dagarna skulle vara fulla av uteaktiviteter, typ klättring och paddling. Det ska bli spännande att höra hur hon haft de.

A fick tillräckligt med pengar när han fyllde år för att kunna köpa en dator med prestanda nog att spela favoritspelen på. Vi beställde den för några dagar sedan, men tyvärr har den inte kommit än, så A går och väntar. Ny mus och musmatta har i alla fall dykt upp. Han vill ha ett svenskt tangentbord, men det får vänta till nästa gång han är i Sverige och kan testa hur tangenterna känns. Tills dess får han låna mitt gamla med (enligt honom) dålig knappkänsla.

Kategorier: Hemmaliv i England, Resmål och utflykter | 2 kommentarer

Bilar

Slutet på förra veckan var också intensiv. På lördagen var J på jobb-kurs och jag på mosaik-kurs. Våra stackars barn fick roa sig själva där hemma (jag tror de satt framför datorerna större delen av dagen). Söndagen fortsatte min mosaikkurs, men J och barnen åkte till White Horse och flög lite med flygplanet de köpte på flygshowen härom helgen. När man fick till det så kunde planet hålla sig i luften ganska länge. Men det är backigt där så det blev mycket springa ner och hämta plan och sen upp igen. A klagade på att han hade ont i fötterna, men han såg rätt nöjd ut.

Efter förra inlägget börjar väl ni läsare undra hur många gånger per vecka jag dricker vin, egentligen. Inte är väl svaret i vanliga fall (dvs jag dricker inte vin många gånger per vecka). Inte ens en gång i snitt.

De flesta kvällarna denna vecka är lugnare men helt dött är det inte ändå. J är på kurs på ett hotell i närheten ett par dagar och idag när jag skulle hämta honom hamnade jag mitt i avlastningen av sex lyxiga sportbilar. Han som backade ur en Lamborghini ur en lastbil såg lite nervös ut. Till och med när han kommit ner på marken backade han bara någon decimeter åt gången innan han pausade och kollade att han inte var på väg att köra på något.

Bilarna skulle vara till någon konferens dagen efter. Ingen verkade veta något mer om det hela än att de skulle stå parkerade där tills vidare.

Bilarna skulle vara till någon konferens dagen efter. Ingen verkade veta något mer om det hela än att de skulle stå parkerade där tills vidare.


När kursen skulle slutat vid halv 6 skickade J ett SMS med ”Strax slut”. Jag svarade att jag väntade utanför vid den gula McLaren så att han lätt skulle hitta mig.

Mot slutet av veckan tar det fart igen. På lördag far barnen och jag till Norrland för att hälsa på. Barnen i England har en veckas lov och det kommer A och K fira med att gå i svensk skola måndag till onsdag. De längtar efter att få träffa sina gamla kompisar.

Kategorier: Hemmaliv i England, Resmål och utflykter | Lämna en kommentar

Intensiv vecka

I onsdags kväll träffades fru-gänget. Från början var vi tre fruar till män på samma arbetsplats. Sen blev det fler. Sen började fruarna ta med sina bekanta. Denna vecka var vi elva damer som träffades för en ost- och vin-kväll hemma hos en av fruarna. Jag hade botaniserat lite i ostdisken på närmsta mataffären och hittat Västerbottensost och Jarlsberg som jag hade med mig.

Halva tog jag med mig på kvällen och halva fick bli kvar hemma i vår kyl.

Halva tog jag med mig på kvällen och halva fick bli kvar hemma i vår kyl.


Alla hade med sig mycket, så jag tror bara vi lyckades klämma i oss hälften av allt som var framdukat. Det fanns en rökt ost som jag tyckte var trevlig. Däremot röran som såg ut att vara gjord på smält brie, söt musli och frukt var mer intressant än god. De andra smakade nyfiket på de skandinaviska ostarna. Vissa gillade dem, andra inte. En av sydafrikanskorna sa att hennes favorit var prästost. Hennes man brukade smuggla med det i väskan när han varit i Sverige.

Som vanligt med det gänget så var det massor med skratt och prat i mun på varann. Jag hade fullt upp med att bara lyssna på alla och försöka förstå. Sydafrikansk engelska är ganska lättbegriplig, men talar man det med polsk eller turkisk brytning i hög hastighet så blir det tuffare. Mycket snappade jag upp i alla fall: Tvillingarna växer och har börjat hasa sig fram. Trillingarna (8-åriga killar) var det fullt ös på som vanligt. Flytten till nya huset har gått bra / är om någon vecka / blir först i oktober. Nya jobbet var jättekul men tyvärr bara en månad / är lite långtråkigt / väntar jag fortfarande på att hitta / passar mig perfekt.

Nästa kväll var det dags igen. A skulle på skolresa med sin klass så först lämnade vi av våra barn på skolan vid halv 6. Lite senare träffades fyra av mammorna hemma hos en mamma för vin och ”nibbles” (= plockmat). Hennes man var borta och hon har bara ett barn så hon hade huset för sig själv för första kvällen någonsin sedan dottern föddes. Det var lite lättare att få en syl i vädret här (åtminstone första timmen när vi bara var tre). Denna kväll blev det lite skolskvaller (tre lärare i rad som fått årskurs två har blivit gravida!) karlskvaller (tatuerat hela armen med dödskallar och annat otäckt) barnskvaller (x har blivit kär i y i klassen) och semester (Mallorca / Hastings / nej, vi flyttar ju då).

Under tiden var våra barn på skolan och lekte, åt middag och sen kom det som A såg fram emot allra mest: Alla kröp ner i sina sovsäckar, film sattes på och skålar med godsaker skickades runt (gissar att det var chips, kakor mm). Efter det var det tänkt att de skulle sova, men madrassen var hård och andra barn snarkade, så A berättade att han bara sov 3 timmar.

I morse åkte de till Harry Potter-stället utanför London. K var där förra året och barnen var överens om att det mest bara var som en utställning. Som att de tagit en massa saker som använts till filmerna och lagt ihop allt i några rum. Inte särskilt imponerande. Efteråt fick de gå till Harry-Potter-affären och J köpte en låda blandade bönor, precis som K gjorde i fjol. Vissa har fruktsmak, gräs och korv kan ju vara roligt, men jag fattar inte varför man frivilligt sätter i sig ”godisar” som smakar jord eller spya.

A har varit lite mosig sedan han kom hem, men väldigt nöjd, särskilt med filmkvällen. Han kommer nog sova gott i natt.

Kategorier: Hemmaliv i England, Resmål och utflykter, Vår son A | Lämna en kommentar

En magisk kväll

Ikväll gick jag ut för att plocka ut lite pengar från bankomaten. Redan på trappen slås jag av doften. Det är alldeles mörkt och luften är tung av honung. Först tänker jag att det är någon av grannarnas klätterväxter, men sen kommer jag på; raps (eller rybs, vilken kommer först). Många av fälten runt stan är gula av blommande raps nu.

Sen ser jag stjärnorna. Jag hade inte väntat mig så mycket stjärnor när jag flyttade hit eftersom det är så tätt med folk. Men eftersom de inte gödslar med gatlampor på samma sätt som i Sverige så är himlen ändå svart med vita prickar.

På vägen tillbaka från bankomaten ser jag fullmånen precis över ett tak (ett väldigt engelskt tegeltak). Jag går hem, hämtar kameran och går ett varv till.

Fullmåne över någons trädgård

Fullmåne över någons trädgård


Vi bor mitt i stan men får klara oss utan gatlampor.

Vi bor mitt i stan men får klara oss utan gatlampor.

Väl hemma njuter jag av buketten som mina föräldrar lämnade efter sig. Mer än hälften av liljorna har slagit ut nu och deras doft känns i hela huset. Nu ska jag krama mina barn godnatt.

Kategorier: Hemmaliv i England | 1 kommentar

Fullt upp

Sedan senast har mina föräldrar varit här, barnen har fått påsklov och har det fortfarande och jag har kollat tempen på 17 kollegor två gånger om dagen.

Barnen har påsklov i två veckor så det passade extra bra att mina föräldrar kom och var med dem ena veckan. Bland höjdpunkterna var utflykt till ett äventyrsbad dit man först fick åka buss, sen tåg och sen trassla sig ut på rätt sida om stationen för att komma fram. Badandet var lyckat och enda problemet på hemresan var att bussen inte kom på evigheter. Bussarna hade troligen fastnat i Oxford där en avstängd väg orsakat trafikkaos. Vägen fick stängas av akut ett par veckor eftersom avloppssystemet kollapsat. Så går det när folk fyller avloppet med frityrolja och annat som inte ska dit, sa de förmanande på TV. Dessutom visade de avskräckande bilder. Tur vi inte har lukt-TV.

De andra dagarna förvandlade mina barn och föräldrar vårt vardagsrum till en riktig spelhåla. Nu har de spelat alla spel vi har och några till som de hittade regler till på internet. Fast Kubb spelade de utomhus som tur var.

På helgen hann jag ta med dem på en lite för lång promenad. Det var fina utsikter, gulliga små föl och pittoreska hus. När vi väl kom fram till caféet i en grannby så hade det nyss stängt. A hade ont i fötterna så jag valde ”ring en vän” och bad J komma med bilen och hämta honom. Han tog med min pappa också och sen gick A och morfar och fikade själva medan mamma och jag promenerade tillbaka.

På jobbet känner alla igen mig vid det här laget. Vi är ca 50 pers utspridda i olika rum (mest kontorslandskap), så även om jag inte mäter alla så har jag frågat i princip alla om de kan tänka sig att delta och dessutom ser de mig flera gånger om dagen.
Att hitta frivilliga är en uppgift jag inte uppskattar, men det har en kul bieffekt; alla ursäkter folk tar till för att slippa.

Jag tar en speciell medicin som gör att jag inte svettas, så det är inte meningsfullt att testa på mig.

Jag har feber idag och kommer ha det resten av veckan också.

Jag ligger i skiljsmässa och kan bli tvungen att åka iväg från jobbet med mycket kort varsel

Titta här på min arm. Jag är så hårig att det gör jätteont att ta bort tejpen.

Att försöka skylla på att man sportar och duschar mycket hjälper inte. Perfekt, svarar jag, då utsätts termistorn för lite tuffare tag. Häromdagen hade en finsk kille på den när han badade bastu efter ett gym-pass. Vilken hjälte! Imorgon tar denna testomgången slut. Nu hoppas jag att jag ska hinna bli upptagen med viktig mjukvarutestning så ingen får för sig att jag ska ansvara för att hitta frivilliga igen nästa gång det behövs.

I helgen gjorde vi ett nytt försök att fika på caféet i grannbyn. Denna gång såg vi till att komma långt innan stängningsdags. På vägen dit stannade vi vid en hage med en massa lamm som ligger vid vägen till Js jobb. Lammen roade sig med att skutta runt, klättra på sina mammor, slurpa lite mjölk och sen ligga och vila i gräset.

Mycket mer idylliskt än så här blir det knappast.

Mycket mer idylliskt än så här blir det knappast.


"Vi hade trivts ännu bättre om det inte kom en massa folk och störde hela tiden..."

”Vi hade trivts ännu bättre om det inte kom en massa folk och störde hela tiden…”

Kategorier: Hemmaliv i England, Jobb, Resmål och utflykter | Lämna en kommentar

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.