Hemmaliv i England

Igår åt vi lax i saffran- och apelsin-sås till middag. I förväg hade jag kollat vårt vinförråd för att hitta något lämpligt. Det var lite knapert. Inga vita och bara ett rött vin. Jag läste på baksidan att det skulle vara lent och mjukt som silke, med mörka bär och lite smak av choklad. Jag chansade på att det skulle funka med maten.

När J och jag provsmakade vinet slogs vi av hur mycket det påminde om glögg. Det var väldigt lent och silkesmjukt och de mörka bären som det skulle smaka av var åt russinhållet. Fast chokladen kände jag inget av, snarare kryddor som påminde om glögg. Väldigt intressant och gott. Glöggsmaken tillsammans med apelsin och saffran gav en fin julstämning.

En bit in på middagen tittade J på framsidan av flaskan och log roat. Där stod det ”Glögg” med bläck. Innan jul, när vi misslyckats med att köpa glögg (IKEA hade slut), så hade J gjort egen glögg och hällt den i flaskan som vinet varit i. Sen hade han skrivit glögg på framsidan. Tyvärr skrev han inget på baksidan, den enda sidan jag läste på.

Idag efter frukost gick K och jag med våra cyklar till pepparkakshuset. Eftersom vägarna där vi bott senaste året inte är särskilt cykelvänliga så ledde vi våra cyklar.
När vi kom fram och var på väg att ställa in cyklarna i garaget ville K cykla en sväng för vägarna runt nya huset är breda men inte särskilt trafikerade och det var så fint med solen och allt gräs och annat som växte överallt. Så medan jag klurade på hur fjärrisen till garaget fungerade så cyklade hon runt ett varv.

När hon kom tillbaka fick hon se trädgården i dagsljus för första gången. Den fick godkänt. Hon hjälpte mig att ta kort också.

Äntligen fick jag ropa hej när jag kommit över bäcken!

Istället för att ta närmsta vägen hem letade vi efter bästa vägen till hennes skola. Vi hittade en som nästan bara är gångstigar största delen av vägen. Fåglarna kvittrade och vi njöt i solen. Hennes nya skolväg blir bara ett par minuter längre än den gamla.

Efter lunchen var det A:s tur att lära sig en ny skolväg. K följde också med. Hon brukar gå till skolan med klasskompisen O. K behöver hitta åt det hållet också för att kunna visa O hur hon hittar hem. Det var lätt att hitta hans nya skolväg. Den är nog också ett par minuter längre men inte mycket mer än så.

När vi kom fram till pepparkakshuset tog barnen ut sina cyklar. K bytte till flip-flop och sen gav de av på sin första cykeltur. En bit uppströms finns det ett rep som hänger i ett träd som man kan gunga på över bäcken. Efter ett bra tag kom barnen skrattande tillbaka. K med leriga fötter och nederdelen av byxorna blöta.

A o K kommer farande på vår garageuppfart

och svishar direkt in i garaget med lera och allt.

J tvättade sin leriga cykel. Det behövs varje helg så här års, men i solen kändes det betydligt trevligare än det brukar.

Vi fick vår första besökare

och vår andra besökare.

På eftermiddagen var det soligast på baksidan vid dörren in till köket.

Idag var det äntligen den sjätte februari. Dagen då vi skulle få nycklarna till vårt nya hus. På lunchen for J till mäklaren och fick nycklarna, på första försöket, utan strul, alls. Sen åkte han vidare till pepparkakshuset för att läsa av alla mätare och meddela gas- el- och vatten-bolag om vad det stod. Enda strulet där var att vattenmätaren var lite svåravläst, men vattenbolaget svarade att de ändå ska läsa av det själva om ett par veckor, så det var inte så noga.
Pä kvällen efter middagen gick vi dit hela familjen. A har tidigare haft lite svårt att välja om han ville ha ett lite mindre sovrum på övervåningen eller ett större på nerevåningen. Tog han det där nere skulle ju K få husets finaste badrum för sig själv. Idag när han tittade in i det mindre sovrummet och såg att ett hörn var tapetserat med en förskräcklig engelsk tapet bestämde han sig snabbt för det större rummet där nere.
Jag hade med mig kameran och försökte ta kort på J när han satt inne i garderoben där varmvattenberedaren var (han njöt av hur tyst den var jämfört med den på stället vi hyrt). Fotograferandet gick inte så bra för jag hade glömt minneskortet.
Inte blev det något kort på när jag ropar hej när jag kommit över bäcken heller. I mörkret vågade jag inte klättra över nätet som var uppsatt där och vingla över den frostiga bjälken till andra sidan. Kanske gör jag ett nytt försök när det är dagsljus.
J stod en lång stund i köket och mös. Han har halvt lovat att han kommer baka bröd nästa helg. Det ser vi fram emot. Frågan är bara om han kommer att använda den högra eller den vänstra ugnen först?

Häromkvällen när jag såg på nyheterna ojjade de sig en massa och sa att det skulle bli arktisk kyla. J som satt och pluggade i grannrummet (och tjuvlyssnade), frågade hur kallt det skulle bli.
Fem grader, svarade jag. Plusgrader.

Morgonen efter lyssnade jag på vädret på radion och då fick jag en förklaring till uttrycket arktisk kyla. Det är när det är kallt och blåser så mycket att det känns jättekallt. Igår skulle det blåsa så mycket att det kändes som -4. Det är engelsk arktisk kyla. Har man kort kjol och en stickad sjal istället för jacka så fryser man nog ordentligt i det vädret.

Idag snöade det när K var på väg hem från skolan. Det mesta hade smält tills jag kom hem en timme senare, så jag missade det. Mitt jobb ligger något lägre, så där fick vi bara regn. Det är tydligt att höjden över havet gör stor skillnad för temperaturen, för det är mycket vanligare att det kommer snö på höjderna här.

Vi har nu en grov tidplan för flytt till pepparkakshuset:
6/2 Pengar byts mot nycklar till huset
Vi går dit med tumstock och kollar att tvättmaskinen vi tänkt köpa går in, sen beställer vi den.
9/2 Städfirma skickas in så det är riktigt rent inför inflyttning (här finns inga krav på att städa innan överlämning av ett hus man sålt).
11/2 Flyttfirman kommer och flyttar över allt som vi inte kör dit själva.
Uppackning och hemmastadd-görande.

I helgen briljerade K i köket. Först gjorde hon något som var en smoothie i planeringsstadiet, men sen utvecklades till en delikat hallon-mango-banan-youghurt-glass. Det blev lite mer än planerat, så hälften sparades i frysen. Nästa dag gjorde hon en nära nog perfekt kladdkaka som vi avnjöt med resten av glassen och en klick grädde.

Mitt i efterrätten upptäcker J att K har chokladsmet kvar på kinden från tillagningen och retar henne lite. K svarar med ”Och hur tror du det skulle se ut om om Birgit Nilsson hade kladd runt munnen?”. J och jag började skratta. K förstod inte riktigt varför vi skrattade så mycket, men fortsatte: ”Ingen vill väl boxas med henne om hon är kladdig i ansiktet.”

Boxas? undrade vi. Det visade sig att barnen bara fått med sig en begränsad del av vårt kulturarv. De har vuxit upp med Js ”Ät upp nu, så du blir stor och stark som Birgit Nilsson”, men troligen aldrig sett henne på TV eller hört någon säga något annat om henne. De hade ingen aning om hur hon såg ut eller pratade och var säkra på att hon höll på med boxning.

Imorgon är det tillbaka till skola och jobb för alla utom K. Hon börjar först på onsdag. Vi andra är avundsjuka.

Fyrverkererna här var rätt kass. K sa surt att man firar den där killen som kallas kille (Guy Fawkes) betydligt mer är nyår här. När man är, som våra barn, van vid att fira nyår i Jönköping blir kontrasten extra stor. Från mina föräldrars hus kan man på övervåningen välja mellan att se ut över större delen av Jönköping (från mitt fd sovrum) eller se ut åt Huskvarna-hållet där de närmsta kvarteren brukar ha ett antal entusiastiska fyrverkeriskjutare, men utsikten längre bort störs av träd. Så snart det mörknar tjuvstartar skjutandet och kring midnatt är det ett oavbrutet skjutande åt alla håll minst en halvtimme innan det börjar lugna ner sig.

När midnatt kom här så hörde vi lite jubel på håll och såg att det blinkade lite på himlen en bit bort, men vi såg inte själva fyrverkerierna. K och jag gick ut för att se om vi kunde hitta ett ställe där vi såg bättre.

Först gick vi åt hållet där det blinkade. Sen slutade blinkandet. Då gick vi åt ett håll där det smällde. Men när vi gått en bit och inte såg något blink vände vi helt och gick mot Market Place istället för att kolla in folklivet.

Vi såg lite minifyrverkeri inne på en pub och på Market Place var ca 150 unga vuxna och enstaka äldre samlade. Fem poliser stod vid kanten och spanade. Plötsligt sprang poliserna över torget till andra sidan och särade på ett par bråkstakar. Den ena bråkstaken fick följa med poliserna ca 20 meter bort. Då kom några andra springande efter, men de lugnade snabbt ner sig när ett par av poliserna vände sig emot dem.

Så lite kalabalik fick vi se i alla fall innan vi gick hem.

Framåt halv 1 var det plötsligt några som sköt fyrverkerier på tre olika ställen som vi kunde se från vår översta våning. I säkert fem minuter. När det tog slut gick vi och la oss.

J beslutade att vi kunde hugga in på pepparkakshuset innan det blev för dammigt och mögligt (själv vägrar han smaka). Robotarmen som A fick i julklapp (och som han och jag hjälptes åt att skruva ihop) fick vara med i rivningen.

Annars är det mesta av julmaten slut nu, så vi har fått ställa om vår diet till vardag. Idag, torsdag, blir det hemlagad ärtsoppa och pannkakor. Mums.