Författararkiv: pilabro

Kontrakt skrivet på beiga huset

Efter lite funderande bestämde vi oss för att vi ville ha det första huset vi tittade på, trots att det var lite beige. Vi kommer få det precis innan jul, troligen lördagen innan. Jag kopierade några av mäklarbilderna, så håll till godo:

Vår del av huset är markerad.  Åt andra hållet har vi bara två fönster per våning (hörnhus). Även tredje våningen har full takhöjd. Gatan utanför har bara sparsamt med trafik.

Vår del av huset är markerad. Åt andra hållet har vi bara två fönster per våning (hörnhus). Även tredje våningen har full takhöjd. Gatan utanför har bara sparsamt med trafik.


Trädgården (om man ens kan kalla den så) är liten. Minimal. Bilden visar i princip hela. Lägg märke till det fiffiga utnyttjandet av parasoll-hålet i bordet för torkvindan. Utanför staketet har vi vår parkeringsplats och sen ser man polisstationen sticka upp.

Trädgården (om man ens kan kalla den så) är liten. Minimal. Bilden visar i princip hela. Lägg märke till det fiffiga utnyttjandet av parasoll-hålet i bordet för torkvindan. Utanför staketet har vi vår parkeringsplats och sen ser man polisstationen sticka upp.


Vardagsrummet på bottenvåningen kommer vi ha som matrum.

Vardagsrummet på bottenvåningen kommer vi ha som matrum.


Vardagsrummet en trappa upp är nästan identiskt, men tack vare utsikten kan man se vilken våning man är på.

Vardagsrummet en trappa upp är nästan identiskt, men tack vare utsikten kan man se vilken våning man är på.


Vardagsrummet högst upp ska A ha som sovrum. Tyvärr har jag ingen bild på det, men vid det här laget kan ni nästan gissa hur det ser ut och vilken färg det har. Utsikten är snäppet bättre än längre ner; han kommer se ut över gamla pittoreska tak.

I barnens badrum har handfatet två kranar; en för varmt och en för kallt. Mycket mer engelskt än så här blir det inte om man inte skaffar heltäckningsmatta.

I barnens badrum har handfatet två kranar; en för varmt och en för kallt. Mycket mer engelskt än så här blir det inte om man inte skaffar heltäckningsmatta.


Vi får två kranar i vårt badrum också, men jag tror det går att få ljummet vatten i båda. Tur vi har färgglada handdukar så vi kan pigga upp bland allt beige.

Vi får två kranar i vårt badrum också, men jag tror det går att få ljummet vatten i båda. Tur vi har färgglada handdukar så vi kan pigga upp bland allt beige.


Jag kommer sakna takhöjden, takfönstren, torktumlaren och dörren ut till conservatory i vårt nuvarande kök. Men vi kommer få mer skåputrymme och det har vi saknat här. Vi byter induktionshäll mot gasspis, men det är rätt ok. Båda har fördelen att reagera snabbt.

Jag kommer sakna takhöjden, takfönstren, torktumlaren och dörren ut till conservatory i vårt nuvarande kök. Men vi kommer få mer skåputrymme och det har vi saknat här. Vi byter induktionshäll mot gasspis, men det är rätt ok. Båda har fördelen att reagera snabbt.


Huset är kanske inte det finaste i världen, men det finns hyggligt med utrymme (åtminstone inomhus) och de udda vinklarna ger det faktiskt viss charm. Närmsta större mataffär (Waitrose) ligger på andra sidan affärens parkering och resten av centrum ligger runt omkring. Det blir lite längre till barnens nuvarande skola men fortfarande promenadavstånd. Och J får några hundra meter kortare till jobbet. Nu är det upp till oss att inreda det så att det blir trivsamt. Hoppas att jag sugit åt mig lite från alla heminredningsprogram jag sett… Nästa vecka ska J och jag mäta det och sen blir det besök på second hand-ställen och IKEA. Nothing beats IKEA, som en jag träffade idag sa.

Kategorier: Planera England | 2 kommentarer

Fyrverkerier

Nu har engelsmännen bränt fyrverkerier i drygt en vecka till minne av någon kille (Guy) som planerade (men aldrig kom till skott) med att spränga brittiska överhuset för drygt 400 år sedan. I över 400 år har engelsmännen tänt eldar och bränt upp avbildningar av karln under rituella former så här års. På senare år har fyrverkerier lagts till firandet.

Fyrverkerierna började så smått redan förra helgen för att kulminera på kvällen den 5e. A och jag hade sett våra grannar fixa med en massa i sin trädgård när vi gick förbi på tisdag-eftermiddagen. Vi klurade lite på vad de höll på med. När det kom raketer från det hållet i över en timme på kvällen så förstod vi. Andra grannar smällde också av lite färre och mindre raketer.

Idag var K och jag på shoppingtur (igen). Den här gången till Reading (uttalas Rädding, fast med engelskt R) som visserligen inte är som London, men ligger betydligt närmre och har tillräckligt med affärer för att man inte ska orka med alla på en lördag. Ett nyöppnat köpcentrum som vi besökte i Sverige häromveckan känns lite bonn-vischa i jämförelse. Nu har K både vinterjacka och vinterstövlar som passar, dessutom ett par söta hjärt-örhängen.

Lunchen åt vi på en Jamie´s-restaurang med italienskt tema. Även om man sett Jamie Oliver på TV och reklam så mycket att man ledsnat på honom för länge sedan så var stället väl värt ett besök. God mat och trevlig personal. När jag beställde lasagne påpekade servitrisen att den tog 18 minuter och undrade om vi ville ha en förrätt medan vi väntade. Då valde jag fisk istället. På italienskt vis var det bara en fisk, så jag beställde en portion ”Posh chips” till. Det var pommes frites med tryffel. Inte så tokigt.
-Vill du ha extra parmesanost? frågade servitrisen K och K nickade med leende ut till öronen. Hon älskar parmesanost och gillar att bli lite extra ompysslad.

På tåget hem såg vi fler fyrverkerier och ikväll har jag hört några också. Undrar om denna helg är sista eller om de tänker fortsätta fira något som inte hände ännu längre. Även om man som svensk kan le lite överseende åt det hela så är det svårt att motivera att vi envisas med att fira ett italienskt helgon varje år. Vad har hon gjort, eller planerat men inte lyckats göra för Sverige?

Kategorier: Kultur, Resmål och utflykter | Lämna en kommentar

Husjakt igen

Vår hyresvärdinna kommer tillbaka från Sydamerika efter nyår och vill ha tillbaka sitt hus, så nu har vi börjat titta på andra hus vi kan hyra. Utbudet är ganska beige, bokstavligen.

Gissar att inte alla är intresserade av detaljerade hus-beskrivningar, så ni får läsa så långt ni orkar.

Det är ganska tydligt att det finns två kategorier av uthyrare; de som hyr ut för pengarna och de som hyr ut för att de ska vara borta ett tag. Första kategorin målar allt i neutrala färger (beige), lämnar inga möbler kvar och renoverar inte badrum oftare än nödvändigt. Den andra kategorin har hus med mer färg, möbler och annat som gör att det känns som ett hem, och de är mycket ovanliga. Vi har bott i ett hemtrevligt hem ett år, men nästa år är risken stor att vi får försöka göra det mysigt på egen hand.

Igår tittade vi på ett helbeige townhouse* (heltäckningsmattor, väggar och badrumsporslin var beige, men tak och vissa andra saker var vita respektive bruna). Huset hade tre våningar, med ett avsmalnande vardagsrum på varje våning (A har paxat översta som sitt sovrum), tre ”riktiga” sovrum, ett rum stort nog för ett skrivbord och sen kök på både nedersta och översta våningen (K och A ska dela på över-köket och K:s cupcake-prylar ska stå i skåpen där). Köken är väldigt engelska, dvs så små att man äter i ett annat rum. Så i nedersta vardagsrummet skulle köksbordet stå och smulorna hamnar i heltäckningsmattan. På engelskt vis har flera av handfaten två kranar, en med kallt och en med varmt vatten, men lyxigt nog är det fritt från heltäckningsmattor i alla badrum och kök! Barnen har mentalt nästan flyttat in, men J och jag är lite mer avvaktande. Vi kan säkert trivas där, men det vore kul om det dök upp något ännu bättre.

Idag tittade vi på ett betydligt mindre townhouse. Det hade bara ett kök, ett endaste vardagsrum och tre sovrum. Hallen och trapporna hade heltäckningsmatta men resten var trä-imitation och något av rummen hade färg på väggarna. Alla sovrummen hade varsit eget badrum och handfaten hade bara en kran var. Ett sovrum hade takfönster och A såg framför sig hur han skulle ligga under det om kvällarna och titta på stjärnorna. De andra rummen hade ganska stora fönster med mycket insyn. Barnen testade kurragömma-möjligheterna och bestämde sig för att det beiga huset var bättre med fler rum och fler garderober. Så tills vidare är det här ett andrahandsval.

Frågan är hur länge vi vågar vänta på att något bättre ska dyka upp, med risk för att det som finns hyrs ut till någon annan.

* Townhouse – Vanliga i engelsk stadsmiljö där varje familj har sin högsmala del av ett större hus, ofta tre våningar högt. Oftast obefintlig trädgård ut mot trottoaren. Liten eller långsmal trädgård på andra sidan.

Kategorier: Planera England | Lämna en kommentar

Om resten av Sverige-turen

Det blev några intensiva dagar i Sverige. Som jag skrev tidigare försvann K snabbt till kompisar. Henne såg jag inte igen förrän näst sista dagen. Ks öraDå hade vi stämt träff på stan för att hon skulle få sin stora födelsedagspresent; ta hål i öronen. Två av kompisarna var med och vi stod i en ring kring K när det var dags.
– Vill du höra hur den låter? undrade hon som skötte pistolen. K nickade och hon smällde av ett skott i luften. Kompisarna bidrog med berättelser om hur ont det gör (bara lite och det går snart över) och detaljer kring infektioner, så stämningen var på topp.
K valde örhängen och sen sa det pang. Lite ont gjorde det, men det gick snart över. Och hittills har hon klarat sig från infektioner.

A hade inte planerat sin vecka lika noggrannt som K, så första heldagen hittade vi ingen kompis åt honom. Istället fick han följa med mig till mitt fd jobb och bjuda på englskt godis. Han tyckte det var kul att lyssna på vad killarna sa och mumsade i sig en hel del av godiset också. På kvällen träffade jag ett tjej-gäng. Det var inte lika kul för honom, men efterrätten var smaskig och han hade fri tillgång till TV och gerbiler.

Resten av veckan gick bättre för A. Det blev ett par övernattningar, en sväng med bus eller godis och massa annat kul. J kom till Sverige på torsdagen och vi åt en lyxig restaurang-middag på tu man hand en kväll. Det händer inte så ofta.
Jag träffade ett par vänner på lunch respektive promenad och middag. Då insåg jag att jag har en bit kvar innan samtalen flyter lika lätt i England. Inte bara för språket utan även för att jag inte känner någon här så väl än. Det tar lite tid att hitta bra kompisar.

Hemresan gick utan några nya förluster. Anteckningsblocket plockades upp på första flygplatsen, men jackan hade inte hittats på Heathrow. K lånade en av mina jackor när hon gick till skolan, men jag fick tillbaka den omgående. Det var 10 grader ute och då tycker K det är för varmt med jacka.

Kategorier: Resmål och utflykter | Lämna en kommentar

Förlustresa med flera höjdpunkter

Igår var det resdag. Barnen vaknade av sig själva och behövde inte morna sig många sekunder. K fick ett paket och vi hann slänga i oss varsin chokladboll för att fira hennes födelsedag innan det var dags att dra. Strax efter sex på morgonen tog vi bilen mot Heathrow.

När J släppt av oss där gick vi till en restaurang och frossade amerikanska pannkakor med bacon och lönnsirap. Perfekt födelsedagsfrukost. Portionerna var så stora att barnen inte orkade äta upp. De som känner mina barn vet att det krävs riktigt stora portioner för att det ska hända. Vi tror att dagens första förlust (K:s jacka) skedde här.

Vi hade lite tid på Heathrow innan planet skulle gå och det blev ytterligare en halvtimme för planet var försenat. Så trots en maffig frukost beställde vi varma tomat- och mozzarella-wraps på planet. Ännu en fullträff.
– Mamma, jag bränner mig på tungan!
– Men vänta tills den svalnat lite.
– Det går inte, den är alldeles för god.

När vi kom ur tullen på Arlanda sa A att han kände igen sig; Det var här mormor och morfar mötte oss när vi åkte till Sverige själva i somras. K tänkte att hon önskade att de var där den här gången också. Och bara ett par sekunder senare ser hon dem. De har åkt hela vägen till Arlanda för att gratulera henne på födelsedagen. K blir stående i flera sekunder och bara gapar. Sen springer hon fram och kramar dem. Jag är inte lika överraskad, för mamma hade sagt att de skulle försöka komma, men att de inte var säkra på att det skulle gå.

Vi äter lunch tillsammans och för andra gången idag är portionerna så stora att barnen inte orkar, trots att det är jättegott. Vi blir tvungna att ta en promenad för att orka med den utlovade glassen. Plötsligt står morbror S där och barnen blir förvånade igen, men lyckliga. Han får också glass.

Flygresan till norrland går bra, men nu orkar vi inget mer att äta.

Vid bagagebandet står vi som vanligt och hoppas att våra väskor ska komma först, men det gör de inte. Till slut är det bara vi och ett par andra kvar. Det visar sig att vi är tre sällskap som väntar på bagage från London. Efter att ha anmält det hela åker vi äntligen mot hotellet. Vi hinner inte komma fram innan de ringer från flygplatsen och undrar om ett av barnen glömt en anteckningsbok på planet. Jodå, den är vår. De lovar att förvara den tills vi ska flyga tillbaka. Det är inte riktigt världens underbaraste födelsedag längre, men den är ganska bra ändå.

När vi kommer till hotellet pratar receptionisten i telefon. Hon tittar upp och frågar om jag är P och räcker över luren till mig. Det är K:s kompis och jag lovar att K ska komma förbi redan ikväll. K får min jacka och ger sig av. Utan jacka går jag till ICA för att handla tandborstar, tandkräm och lite kvällsmat. Det är inte många grader ute, så jag håller god fart, och tänker att det var bra att K har en varm jacka i alla fall.

Vid halv tio kommer K tillbaka med en täckjacka hon får låna av kompisen när vi är här, ett par presenter och ett stort leende. Det har nog varit en underbar födelsedag i alla fall.

I morse försvann K till kompisen igen, men våra väskor dök upp på hotellet så nu kan vi äntligen ladda 3DS, mobil och dator. Och A blir glad över att vi slipper gå och handla nya kläder.

Kategorier: Resmål och utflykter, Vår dotter K | Lämna en kommentar

Hey Jude, don’t make it bad…

I natt drog stormen Jude förbi. Enligt prognosen skulle det bli 15m/s och uppåt 20m/s i byarna här. Det blåste och regnade en del i går kväll, men inte så att man oroade sig. Stan ligger i en sänka och det är ganska många träd som dämpar vinden som letar sig ner. I morse var det också lite blåsigt och det har växlat mellan sol och kortare regnskurar. Så jag hade just tänkt att ”det där var väl inget särskilt” när jag fick följande mail från J som cyklade till jobbet:

Det var ett smärre äventyr att cykla till jobbet idag. Två träd över vägen som jag fick klättra över. Men en rejäl medvind! Det var trevligt.

Han cyklar uppåt höjderna på landet en bra bit och där har vinden full fart över åkrarna. Nu hoppas vi att vinden vänder eller åtminstone mojnar tills det är dags att cykla hem.

Kollar man nyheterna på internet finns det en bild på en tegelmur som rasat i Oxford. Fast det säger nog mer om engelsk byggstandard än om vindhastigheter.

Vi hoppas också att Jude inte ställer till det alltför mycket på Arlanda när vi ska landa där i morgon eftermiddag.

Kategorier: Väder | Lämna en kommentar

Vikingarna försöker inta stan

I helgen firar vår lilla stad Alfred. Inte hört talas om honom? King Alfred the great? Han som på 800-talet enade större delen av England, kämpade för att fler skulle få möjlighet att lära sig läsa och gång på gång stoppade vikingarna från att invadera landet. Han står staty på torget i vår lilla stad, eftersom det var här han föddes. Men eftersom ingen vet hur han såg ut så är ansiktet på statyn istället väldigt likt den lord som betalade för att statyn skulle tillverkas.

För många år sedan (åtminstone mer än 30 enligt hon som berättade det för mig) brukade man hylla Alfred en dag i slutet av oktober varje år. I år tyckte vår borgmästare att vi skulle ta upp den traditionen igen. Det krockar visserligen med en litterär festival till minne av stadens store diktare, Betjeman, men vänder sig nog till en lite annan publik. Inte hört talas om poeten Betjeman heller? Det hade inte jag heller förut.

Tillbaka till vikingarna. I helgen var både vikingarna och saxarna i parken för att slåss. Dessutom hade de fruar med som satt i sina tält och väntade på att ta hand om sina utsvultna karlar. Under tiden berättade de för oss besökare om hantverk, mat och andra traditioner. Välgjort och intressant.
Sax-fruar
Efter en strid hörde jag följande när en av saxarna kom tillbaka till sin fru:
– Well, how did it go? Did you die?
– Many times! But I died splendidly.

Striderna var av olika typer. Ibland alla vikingar mot alla saxer.
VikingarMotSaxer
Ibland var reglerna att alla slogs två och två. När man dödat sin motståndare fick man leta rätt på en ny ledig motståndare.
VikingarMotSaxerIII
I högtalarna berättade en man hur det gick till och förklarade hur det där med vapenlicens fungerade:
– Om du gillar ett vapen så får du använda det.
Vissa saker var enklare förr.

Kategorier: Kultur | Lämna en kommentar

Svart land

Idag har barnen varit på skolresa till Black Country Living Museum som är ett friluftsmuseum utanför Birmingham. Precis som i Sverige är nostalgin här fastfrusen i sent 1800-tal. Det är väldigt ofta den viktorianska tiden man pratar om. Möjligen går de lite längre tillbaka i tiden här, men inte mycket. Redan igår började vi med förberedelserna genom att handla extra god lunchmat; Mini-pajer, chicken ticka (att ha på macka eller brevid), fruktsallad och fruktband (gjorda av torkad frukt).

I morse var vi på skolan redan klockan åtta. Solen var precis påväg upp och det var höstens kallaste dag hittills, bara 6 plusgrader. Som omväxling var det inget regn på gång i alla fall. Bussresan tog två timmar. Väl framme behövde alla på toa innan de blev indelade i grupper och gick in på området.

Barnen fick bland annat en gå ner i en gruva. Hjälmar på och bara vissa barn utrustade med lampor, svaga sådana. En av K:s kompisar hoppade till ordentligt när hon plötsligt råkar lysa på en vaxdocka som ser ut att hacka kol. Men sen skrattade de. I gångarna ser de fler ”människor” som hackar kol och en röst berättar om hur det var. På ett ställe skakade marken till också för att göra det mer realistiskt. På ett ställe var det ett hål i taket och någon som ropade däruppifrån att det gick bra att hissa upp nu. Då åkte kolet upp. På flera ställen var det så lågt i ”tak” att K var tvungen att böja sig. Men A har inte börjat dra iväg uppåt än, så det var lättare för honom.

De fick även prova på skolundervisning av äldre model. Ladies fick gå in först och när händerna kontrollerats fick man sätta sig. De fick öva gångertabeller och alfabetet baklänges. En av killarna i klassen var lite pratig, så läraren tog fram honom och gav honom smäll på fingrarna så han skrek. Det var uppgjort i hemlighet i förväg, så det såg ganska realistiskt ut även om läraren inte träffade på riktigt.

Lunch åt de ute. Dessutom hann de titta på några hus, inne i en fabrik och på en liten nöjespark innan det var dags att åka hem. Barnen hade gärna velat åka den långa kanan på nöjesparken, men det kostade extra så det blev inget.

Vid femtiden hämtade jag dem på skolan och det verkade som de flesta barnen var nöjda med dagen. Vi hörde fler berätta om han som fick smäll på fingrarna, så det lär de komma ihåg ett tag. Knappt inga moln på himlen och bortåt 15 grader, så de hade tur med vädret också.

Kategorier: Resmål och utflykter, Vår dotter K, Vår son A | Lämna en kommentar

Slatt-fest

Matlagning har aldrig varit min starka sida. Mest på grund av ointresse, okunskap och säkert annat som börjar på o också. Om man dessutom hellre betalar någon annan för att städa så är kanske inte att bli hemmafru ett självklart val.

I Sverige tog J oftast hand om riktig matlagning och jag värmde rester de dagar jag hämtade barnen. Mod slutet hade vi Linas och ICAs matkassar. Instruktionerna där är väldigt tydliga så då började jag öva lite. När vi kom hit plockade jag ofta fram några Lina- eller ICA-recept inför veckohandlingen och fortsatte träna (fast nu betydligt fler dagar i veckan). I höstas lanserades Gustos matlåda här. Det blev lite enklare igen, för allt man behövde till recepten låg i matlådan. Man behövde inte längre översätta udda ingredienser eller försöka hitta ersättningar för potatismjöl, smaksatt Kelda och annat svårhittat.

För några veckor sedan började vi med grönsakslådor också. Varje tisdag får vi hem en låda med potatis och sju sorters grönsaker. Vilka grönsaker det blir vet man några dagar i förväg. Det man kryssat för i sin ”dislikes list” slipper man. Då får man något annat istället. Spenat och alla sorters bönor är kryssade i vår lista. Det är ofta lite udda grejor. Bland annat har vi fått gul blomkål, lila morötter och nån sorts pumpa.

Övning ger ju färdighet och, om jag får säga det själv, börjar jag bli hygglig på att slänga ihop maträtter nu. Planen för idag var att göra något med lite öring-rester som låg i kylen. I lådan som kom i morse fanns det bland annat cavolo nero (italiensk svartkål) och purjolök. Jag bestämde mig för att göra en gratäng. Cavolon och purjon fick koka en liten stund medan jag delade fisken och tärnade ett lass kokta potatisar som också låg i kylen. Några kvistar rosmarin från trädgården hackades och hamnade med resten i formen. Sen kokade jag ihop smör, mjöl, buljong och rörde sen ner några äggulor plus en grädd-slatt och hällde på innan allt åkte in i ugnen. Mot slutet åkte lite riven parmesanost på (även den över från tidigare matlagning).

Det blev riktigt gott, och jag är så stolt över mig själv att jag lyckats lära mig så mycket. Det är fortfarande inte roligt att laga mat nästan varje dag, men det är inte hemskt heller. Då och då är det faktiskt kul och framför allt tillfredställande när det blir lyckat.

Till gratängen drack vi vuxna andra halvan av ett italienskt vitt vin som var kvar från i helgen. Lite vardagslyx.

Kategorier: Hemmaliv i England | Lämna en kommentar

Martin 100 år!

Martin 100

Gratulerer med dagen Martin!
Håper du hadde en god dag
(och att det går att förstå min norska).

Kategorier: Uncategorized | 1 kommentar

Blogg på WordPress.com.