I söndags for jag på spin-retreat. Jag tror att jag nämnt att jag skaffade en spinnrock förra året och spunnint en hel del garn, men det var inte det min mor tänkte på när jag berättade för henne. Fast sen insåg hon att det inte var att sitta på stället och cykla (vilket jag aldrig har haft något som helst intresse för) utan garn-produktion.
Ca 50 damer träffades från söndag lunch till tisdag eftermiddag på ett tjusigt halv-slott på landet strax öster om Stratford-upon-Avon (Shakespears födelseplats). De kallas inte slott här, men hade det varit i Sverige hade det nog klassats som ett.
Lunch och middag åt vi i stora salen i äldsta och finaste delen av stället. Spinnandet pågick i en något nyare del som byggts till bakom. Ännu mer gömt bakom fanns hotel-del, gym, spa och en hel del annat. Men med hjälp av lämpligt placerade träd och murar såg man bara tjusiga delen när man kom dit.
Landskapet runt omkring bestod av ängar med får och lite skog.
När vi kom in blev vi avbockade och fick varsin ”goody bag”. I den fanns det ull (förstås), av olika slag, förstoringsglas, måttband och ett litet häfte med program och annat.
Första eftermiddagen kardade och spann vi ull från två olika brittiska ovanliga raser; Derbishire Gritstone och Manx Loaghtan. De senare har oftast fyra horn och ser rätt coola ut.
Till måndag och tisdag hade vi fått välja vilka kurser vi var mest intresserade av. På måndagen fortsatte jag med brittiska raser, men bara långhåriga sånna. Läraren hade spunnit, sen stickat och vävt provbitar av alla nio sorterna vi gick igenom. Medan vi klämde på dem berättade hon om ursprung och användningsområden.
De grövsta sorterna var inte särskilt mjuka och någon frågade tveksamt vad man kunde använda en av dem till. Skura kastruller med, sa läraren med en grimas. De mjukaste sorterna var däremot riktigt mjuka och den ena har jag stickat en kofta av för något år sedan.
Sen fick vi kamma och spinna två sorter, både från lockar och från preparerad ull. Ullen är för lång för att karda, så därför kammar man lockarna innan man spinner.
Andra dagen hade jag valt ”longdraw” som är en spinn-teknik. Vi började med att nogrannt karda ullen vi skulle använda. Det visade sig att kardandet var en väsentlig del av kursen. Sen fick vi spinna, och efter ett tag fick jag lite mer kläm på det och lyckades prestera fluffigt garn som var någorlunda jämn-tjockt.
På kvällarna var det mingel med bubbel före middagen. Efter middagen gick de flesta tillbaka till spinnrummet och satt och spann och pratade till läggdags.
Avslutar med ett par bilder från trädgården (ifall nån saknar lite blommor).
AdWantage 