Det blev inte så mycket bloggat det senaste året, därför tänkte jag mig på en sammanfattning av hur vi och England hanterat detta ”Anno horribilis”.
Det mjukstartade med nån kör där massor fick en besvärlig hosta och sen slutade känna smak. Inget som nådde nyheterna förrän ett par måndader senare. Sen blev ett lass engelsmän som varit utomlands tvugna att sitta i karantän i två veckor när de kom hem för att inte det hemska viruset skulle spridas i landet. På nyheterna hörde vi om hur förfärligt det var i Italien och sen Spanien, och hur de tvingade folk att stanna hemma. På nåt sätt kändes det som att om bara de där turisterna sitter i karantän så kommer vi klara oss från det i det här landet.
Från det halvlugna tillståndet till kris och en exponetiell kurva med sjuka gick det sen ganska fort och plötsligt var vi på väg in i en ”lockdown” som skulle vara minst tre veckor, kanske mer. Alla skolor och det mesta annat skulle stängas och de som kunde skulle jobba hemifrån. Jag gick en sväng till mataffären för att köpa lite basvaror. Det hade alla andra gjort också. Toapapper var slut, likaså mesta av pasta, ris och konservburkar. Jag köpte ett par burkar av canneloni-bönor, som faktiskt var vad jag hade tänkt köpa. Potatis och morötter tror jag också jag fick med.
Mat-leveranser
Vi är stamkunder hos ett företag som levererar mat. För en mindre summa varje månad så betalar man inget extra i leverans-kostnad. Det visade sig att vår leverantör bestämde sig för att prioritera stammisarna (andra leverantörer prioriterade det som jobbade i vården och gamlingar). Under några dagar gick det i stort sett inte att komma in på deras websida för massa nya kunder ville beställa, men sen gjorde de ändringar i koden så man hamnade i ett kösystem med tydlig information om att de bara tog hand om stammisarna. Efter det fungerade det igen. Som mest hamnade jag på plats 700-nånting, men 20-30 minuter senare fick jag lägga en beställning. De införde även begränsning så man max fick beställa en gång i veckan. Det krävde lite mer planering men fungerade bra. Under hela lockdown (som blev flera måndader) handlade jag bara en enda gång i en fysisk mataffär. Resten blev hemkört.
Skola
Den engelska ”grundskolan” avslutas med så kallade GCSE-prov i maj-juni av årskurs 11. Eftersom de börjar skolan tidigare så är de i samma ålder som ettorna på svenskt gymnasium. Vanliga år så är det proven enbart som avgör slutbetyg (utom i praktiska ämnen). Efter det börjar en del jobba, kanske som lärling, andra går vidare till något som kallas ”6th form” där man kan läsa både teoretiska och praktiska ämnen. Till skillnad från i Sverige så läser man i allmänhet 3-4 ämnen max. I slutet av årskurs 13 är det återigen slutprov (kallas A-level) och resultaten på dem avgör om man kommer in på den universitetsutbildning man sökt eller inte.
Under sista året innan GCSE och A-level proven är det väldigt mycket repetition av allt man ska kunna till proven och dessutom har de ”mock exams” där eleverna får skriva äldre prov med samma tidspress för att öva sig inför de riktiga proven. Resultaten för de proven avgör om man blir erbjuden en villkorad plats i 6-form eller på universitet, men går slutproven inte som planerat så blir man av med platsen.
Två veckor innan lockdown börjde (vi var fortfarande lyckligt ovetande då), lägger A, som går i åk 11 i en växel för att förbereda for sin mock exam i kemi. Från att ha pluggat så lite som möjligt bestämmer han sig för att lära sig allt. Det gav resultat. Toppbetyg i kemi. Sen kom lockdown. Första dagarna fortsätter han plugga många timmar om dagen, men det dröjer inte länge innan regeringen säger att både GCSE och A-level-proven är inställda. Istället ska lärarna sätta betyg och dessutom rangordna alla skolans elever från bästa till sämsta i varje ämne. Lärarnas bedömning skulle bara ta hänsyn till vad som hänt innan lockdown började. En klurig algoritm skulle sen ta all den informationen och sätta slutbetygen utifrån rangordningen och statistik från tidigare år för varje skola. Därmed tog undervisningen för A och alla andra i årskurs 11 och 13 slut och sommarlovet började redan i april.
Nu snabbspolar vi framåt några månader till den dag när eleverna skulle få sina betyg. Först var det dags för A-level resultaten. Det blev ramaskri. Algoritmen gjorde så att om en skola inte haft någon elev med högsta betyg året innan så fick ingen det i år heller. Oavsätt hur duktig eleven var. Ett antal toppelever från skolor i ”tuffare” områden fick se sin chans att gå på ett riktigt bra univeristet raserat. Nåt dygn senare kom det meddelande från regeringen att man skulle strunta i algoritmen. Istället skulle alla få det betyg som deras lärare tyckte de var värda. Plötsligt var det mycket fler än vanliga år med höga betyg och universiteten stod och gapade och undrade hur de skulle ta hand om de extra 10-20% elever de plötsligt hade. Regeringen ryckte på axlarna och vissa universitet försökte övertala elever att ta ett sabbatsår med löfte om att få börja året efter istället.
Dagen innan GCSE-resultaten skulle komma så hade A-level-stormen blåst över. Regeringen informerade att algoritmen hade skippats även för 11-orna och lärarnas bedömning skulle gälla. A var nöjd, både med betygen och med att han hade fått långt sommarlov och sluppit fyra tuffa provveckor med 2-4 prov i varje ämne.
Tillbaka till början av lockdown igen. K, som gick i årskurs 12 studerade hemma så mycket hon kunde. Sedan tidigare hade skolan ett datorprogram för hantering av läxor, så hon visste vad hon skulle öva på, men det var jobbig när de inte hade några genomgångar med lärare. J och jag hjälpte henne med det vi kunde, men det hon läser börjar vara på gränsen till vad vi minns från skolan. Efter några veckor ordnade de frågestunder online varje vecka och ytterligare senare fick de riktiga lektioner online. Efter det gick det lite lättare, men hon var fortfarande tvungen att lägga ner många timmar per dag för att känna att hon behärskade det som de skulle lära sig.
K:s årskurs hann få lite dagar på skolan innan deras sommarlov började och i höst har båda barnen gått i stort sett som vanligt. Skolan har varit uppdelad i årskurs-bubblor i separata byggnader eller våningar. Så när några barn i en av de yngre årskurseran fick covid så skickades bara den årskursen hem i två veckor. Mot slutet av höstterminen blev det obligatoriskt med munskydd i korridorerna, men inte i klassrummen. Innan dess var det bara på skolbussarna som det var obligatoriskt. Skolan har infört tätare städning också. K och flera andra av de älsta eleverna har stannat efter skolan och städat och desinficerat ett par dagar i veckan. Eftersom hennes gamla restaurangjobb försvunnit var hon glad att kunna tjäna lite extra pengar igen.
Jobb
Redan innan den här röran jobbade jag hemifrån en hel del, så för mig har den stora skillnaden varit att resten av familjen var hemma också. Sen saknar jag att åka till Bristol då och då för att träffa kollegorna där. Det är ett roligt gäng och det blir inte riktigt samma sak på internet.
Produkten vi utvecklar har sålt bra år eftersom den gör det lättare att samarbeta när folk jobbar hemifrån. Vi har haft fullt upp med nya funktioner och framtiden ser också ljus ut.
I december gick kontraktet ut på kontoret vi hade i Bristol. Det har inte förnyats. Istället är planen att, nån gång i framtiden när det är möjligt, hyra kontor centralt bara en dag i veckan. Då ska alla komma in och samarbeta, plus äta lunch tillsammans för en del av pengarna företaget sparat, och sen jobba hemifrån resten av veckan. Vi får se om det funkar, annars skaffar vi ett vanligt kontor igen.
För Js jobb har det varit betydligt tuffare. De säljer grejor till ett par brancher som störtdykt och affärerna gick riktigt dåligt. När lockdown började så blev de flesta beordrade att jobba hemifrån. J:s grupp är ansvarig för själva tillverkningen och den kan inte skötas hemifrån, men i övrigt blev det väldigt tomt där. J och en annan chef turades om så att en av dem var där och den andra jobbade hemifrån för att deras grupp alltid skulle ha en chef på plats. En del av de som jobbade hemifrån klagade på att det var ensamt och eländigt. En del av de som var på jobbet klagade på att de utsattes för större risk att får viruset. Vissa undrade om de inte kunde få ”furlough”, vilket innebar att staten betalade 80% av lönen för de som inte kunde jobba på grund av lockdown. Det var inte tänkt för de som kunde jobba hemifrån men hellre ville ha semester. Mitt i allt ihop ville man säga åt dem att de skulle vara glada om de fortfarande hade jobbet kvar när det här var över. Men det får man ju inte göra. J har jobbet kvar och det är vi tacksamma för, men det har varit många dagar när han kommit hem fullkomligt utpumpad.
Frisk luft
Under första lockdown (vi hade en till i november) fick man bara gå ut och motionera en gång om dagen. Med fantastiskt fint väder var det många som gjorde motion till en vana. Varje gång man mötte någon, oavsett man kände den eller inte, så hälsade men glatt och sen såg man till att gå åt sidan så man möttes med ett rejält gap emellan sig. Med tiden la man sig till med vanan att kolla framåt och byta till andra sidan vägen för att undvika möte. Resten av vår lediga tid kunde vi tillbringa i trädgården, titta på den blå flygplansfria himlen (i vanliga fall kan man oftast se 2-3 plan varje gång man tittar upp) och lyssna på naturen som hördes mycket bättre när nästan inga bilar var ute och körde. Vi var tacksamma för vår rara familj, vårt rymliga hus och vår stora trädgård. Att sitta fast i en liten lägenhet med en irriterande familj i en obestämd tid hade inte varit kul.
I det fina vädret var det även många av de som var hemma på 80% lön som passade på att renovera eller städa vinden. Vår närmsta granne hann fixa mycket på sitt hus, samtidigt som han då och då antydde att det var oansvarigt av J att åka till jobbet och riskera att sprida smitta. Att han istället hade byggmaterial levererat var och varannan dag av människor som fortsatte jobba verkade inte vara något han funderade över.
Sommaren var också trevlig, men det kändes meningslöst att ta ut semester när man ändå inte kunde åka någonstans. Mot slutet började min chef påminna oss om att vi hade massor kvar. Jag tog ett par veckor och sen på hösten tog jag ytterligare dagar på kort varsel när väderprognosen såg fin ut. Trots det var de massa dagar kvar och mitt jullov blev långt och väldigt lugnt, för man kan fortfarande inte åka någonstans. J tankade bilen innan första lockdown, för man vet aldrig… Vi har fortfarande halva tanken kvar. K har varit mer aktiv med lill-bilen. För att inte glömma bort hur man kör så har det blivit några rundor till drive through McDonalds och till fina utsiktsställen. Hon har faktiskt tankat flera gånger.
Fortsatta restriktioner
Efter november-lockdown delades landet in i olika zoner med olika mycket restirktioner. De i ”Tier 1” fick umgås upp till 6 pers från två olika hushåll både ute och inne. Vi hamnade i ”Tier 2” och fick bara träffa andra utomhus. I ”Tier 3” var det ännu tuffare restiktioner. Sen dröjde det inte längre innan de hittade på en ”Tier 4” där det nästan var som lockdown igen med bara affärer med väsentligheter fick hålla öppet. Vi låg kvar i Tier 2, men hade 4 både söder och öster om oss. Sen blev vi också 4 på annandagen bara för att vi låg i närheten. Enda skillnaden för oss så här långt är att pilatesstället jag brukar gå till fick stänga. Ses nästa onsdag sa vi innan jul för hon tänkte ha öppet i mellandagarna, men så blev det inte. Det är tufft att driva ett företag när man tvingas stänga veckor i sträck. Fast det verkar som att min pilatesfröken tar det med ro.
Rektorn på barnens skola har också ett sjå att förbereda för alla ändringar regeringen kräver. Med ett par dagars varsel fick de veta att näst sista skoldagen fick bli den sista och att alla skolor skulle vara stängde fredagen före jul. På torsdagen fick de veta att första skolveckan i januari skulle vara online för alla utom årskurs 11 och 13. Igår kom besked att skolstart blir framskjutet en vecka fast det verkar som att på våra barns skola kommer undervisningen starta online för alla i vanlig tid. Sen får 11 och 13 komma till skolan efter en vecka och resten efter två. Kul att ha jullov och samtidigt försöka planera för sådana sista-minuten-ändringar.
Nyår
Julen har jag redan skrivit om. Nu är det dags att önska er alla ett gott nytt år också. J har en köttbit på gång i ugnen och jag ska se om vi har något gott vin som passar till.
Nu håller vi bara tummarna för att nästa år blir lite bättre.
AdWantage 