För de som inte vet så är den typiska hipstern nån som bor på Södermalm och äter ekologiskt, helst närproducerat (fast det produceras inte så jättemycket på Söder) som tillagats på traditionellt sätt och burits hem i en präktig tygpåse. Eller burits hem inslaget i papper från nån marknad och sen tillagats på traditionellt sätt. Efter att de stannat till på något mysigt vegan-fik och druckit chai-te eller fejk-latte.
Igår när J och jag pysslade i köket slog det oss just att vi betedde oss väldigt hipster-aktigt. J höll på att lägga in sillen. Visserligen inte närproducerad, men vi hade i alla fall koll på ursprung. Den hade saltats på Orkney-öarna och nu hade J haft den blötlagd ett tag för att sen kunna lägga in.
Jag höll på med mina surdegsbröd. Surdegen hade jag köpt på vår lokala kvarn som funnits där i hundratals år och nuvarande ägarna är typ fjärde generationen. För ett par år sedan provade jag att göra surdeg och det var lite för omständligt för att jag skulle göra om det. Men nu är jag mer motiverad, bättre påläst och startade med en köpt liten degklump istället för att blanda mjöl, vatten och torkad frukt och sen vänta en vecka och hoppas att man råkat få i något som gör att det bubblar på ett bra sätt utan att mögla. En pistol-liknande grej som mäter temperatur på distans hjälpte till att få degvätska och deg med en bra temperatur.
Resultatet blev över förväntan. Jag är inte bara stolt, jag är mamma också (mallig menade jag). Inte svårt att gissa vad pappret använts till tidigare.
Vitlök i större mängder än en fjärdedels klyfta ger mig ont i magen. Det har jag vetat i många år, men det har varit något mer också som jag inte lyckats klura ut tidigare. Mest för att det dröjer ett antal timmar innan jag får ont. För ett tag sen bestämde jag mig för att försöka komma underfund med vad mer än vitlök jag var känslig för och följde en diet där man först eliminerar en massa saker som många är känsliga för ett par veckor. Sen provar man en grupp av mat per vecka för att se vilka man märker nån skillnad av.
Det visar sig att jag är laktosintolerant. Det är inte så illa som man först kan tänka eftersom fetare grejor som vispgrädde och creme fraiche innehåller ganska lite laktos och det går bra i måttliga mängder. I lagrad ost har laktosen redan brutits ner till mer lättsmälta kolhydrater, så det går också bra. Laktosfri mjölk smakar nästan som vanligt och funkar alldeles utmärkt i matlagning. Ska det bli laktosfri fil får vi nog göra den själva. Tills vidare äter jag laktosfri yoghurt till frukost.
Sen finns det tabletter med enzymer man kan ta om med maten som kompenserar för ens egna brist på enzymer. Så jag kommer fortsätta äta glass på vårt favoritställe i Oxford.
Medan jag höll på med dieten läste jag på och lärde mig att i surdegsbröd så bryts gluten och annat svårsmält också ned till sånt som är lättare att hantera. Ju längre och surare desto bättre. Nu är jag inte jättekänslig för gluten, men det hör till samma grupp som vitlök och det verkar som att ju mer sånt jag äter totalt desto större är risken att jag ska må dåligt. Därför är min nuvarande plan att försöka göra det till en vana att baka surdegsbröd för att minska totala belastningen, men inte jättesurt, för det är inte särskilt gott. Vi får se hur länge jag orkar hålla på.
Kakao tillhör också samma grupp som vitlök, så mörk choklad begränsar jag till en ruta åt gången. Och mjölkchoklad har mjölk, så det är också borta. Lite trist, men värt att undvika. Ska bara försöka hitta andra godsaker man kan ta till när det känns som att man verkligen behöver muntra upp sig med lite choklad. Morötter, kanske?
Idag har hela familjen gjort köttbullar. Nötfärsen kommer från min chefs kor som går ute på gamla betesängar året runt och dessutom är av nån traditionell nästan utdöd sort. Mera hipster/präktighets-poäng. Och väldigt gott kött. Men kan man inte få vara lite traditionell så här innan jul, utan att få dåligt samvete?
Annars tar vi det ganska lugnt och ser fram emot en lång ledighet.
Önskar er alla en fridfull fjärde advent och en trevlig jul.
AdWantage 