Nu när det finns mindre och mindre att äta i trädgården tänkte jag ge mig på att sammanfatta årets odling och fundera på hur jag ska göra nästa år.
Men först en bildgåta:
Vad hör den här söta blomman till för växt? Svar kommer längre ner.
Allra mest uppskattat och värt ur arbetssynpunkt var tomatodlingen i polytunneln. Visserligen en hel del pyssel med att binda upp dem och ta bort extragrenar, men från 10 plantor har vi kunnat frossa ett par gånger i veckan från juli och en bra bit in i september. Nu är skörden betydligt mindre och inte riktigt lika fantastiskt god (fast fortfarande mycket godare än köpetomater).
Troligen årets sista stora tomatskörd. Men några till mindre skördar blir det nog.
Favoritsorterna var alla små körsbärstomater:
- Orange Paruche (supersöt, nästan som frukt),
- Sungold (också orange och söt),
- Rosella (mycket tomatig smak, röd med mörkgrön topp)
- Flamingo (avlång röd-rosa med fast tomatigt fruktkött och liten andel kärnor)
Längre ner kom stora vackra Skykomish. Gul-orange-röd som en solnedgång (bredvid byttan på bilden ovan), men med smak som bara var lite bättre än köpetomater. Sen lilla gula Ildi stora röda Russian rose. En stor besvikelse var Gardeners delight som vi odlade i växthuset i Norrland med stor framgång. Här bara sprack skalet och den smakade inte kyss mig en gång (som J skulle ha uttryckt det)
Längst ner på listan kommer Green zebra. Fint randig men smakar nästan lika lite som köpta tomater. Så länge vi har massa andra får de hänga kvar på plantan.
Mest valuta för insatsen gav gurkplantan i polytunneln. En ensam planta producerade stora goda gurkor i en takt vi hade svårt att hänga med under ett par månader. A hann fullständigt tröttna på att äta gurka till varannan middag men vi andra njöt. I skrivande stund finns det en stor gurka kvar i tunneln och sen är det slut för i år.
Melonerna i tunneln var också trevliga. Smakade ungefär som bra köpe-meloner, men trevligt att man fick ett par små i veckan när det var säsong. Och alltid perfekt mogna. Det blev som en bonusefterrätt då och då.
Zuccini är så löjligt lättodlat att jag insisterar på att ha en eller två plantor. Man får ner dem i jorden och sen behöver man i stort sett inte göra något mer. När man väl behöver en zuccini är det lättare att gå ut i trädgården än att gå till affären. Men det blir många zucchini över som ingen vill ha…
Tunnelns överraskning var persilja. Aldrig tidigare har vi haft ett sånt överskott av stora gröna persiljeblad. Man riktigt såg hur lycklig plantan var i värmen där inne (eller var det den näringsrika jorden?). Och jag som trodde att vanlig svensk sommar var perfekt för persilja.
Förra vintern hade jag kål, blomkål och broccoli i tunneln. I skymningsdags, vintern igenom var jag ute och jagade sniglar flera gånger i veckan. Inte roligt. Framåt vårkanten började det bildas kål och vi hann äta ett par stycken innan det plötsligt kom en varm vecka och allt blev klart samtidigt. Fem blomkålshuvuden på väg att bli övermogna samma vecka är inte roligt. Den här vintern står jag över sånt som sniglar gillar.
Ett par sorters salladslök övervintrade i tunneln också. De som vi inte hann äta upp i salladslök-stadiet har nu övergått till att se ut som vanlig lök respektive nåt purjoliknande. Och eftersom vi alltid har lök i kylen är det aldrig nån som kommer ihåg att använda dem. Nåväl, inte mycket arbetsinsats förspilld där. Vi får se om det blir nåt nästa säsong.
Bildgåtan i början visade en goji-blomma. För ett par år sen köpte jag en goji-planta av nån ny sort som skulle växa lite mer kompakt än de vanliga och dessutom få bär redan första säsongen.
Det där med kompakt stämde inget vidare. Den med små mjöldaggs-andgipna blad är goji. Den med större blad är rosenkvitten.
Det där med första säsongen var inte heller rätt. Men nu, säsong två (eller är det tre?), så har jag faktiskt fått några bär.
Nu har jag provsmakat bären också. Det var lite av ett antiklimax. De smakade inte så jättemycket och det finns många andra frukter och bär som är betydligt godare (och dessutom ett fint växtsätt).
Amaranterna har vuxit duktigt också. Det är snart dags att ta hand om fröna. Vi får väl se hur pyssligt det är att sortera ut och sen koka dem. Oavsett om de är värda att odla för fröna eller inte så kan jag odla dem för utseendet och för att de är väldigt lättskötta.
Sen till något helt annat. A har börjat spela rugby i ett lag som flera av hans kompisar är med i. Hittills har han tränat tre gånger och tycker det är jättekul.
AdWantage 