Månadsarkiv: augusti 2018

Igår fredags när jag kom in i min polytunnel på eftermiddagen doftade det äntligen melon. Jag kollade den gulaste och den hade en spricka i skalet, så det var inte mycket att vänta på. A och jag fick oss varsin stor bit och melonen var hur söt som helst hela vägen ut till skalet. Resten delade vi på till frukost morgonen efter.

Sorten heter Collective farm woman och ska komma österifrån. Fröna kommer från ett mindre ställe som specialiserat sig på att hålla liv i äldre sorter som är värda att odla.

Ett dygn senare var melondoften ännu starkare i tunneln och jag hittade en gul melon av den andra sorten.

Idag plockade jag melon nummer två och åt till frukost. Den har ett namn som börjar på Minnesota och fortsätter med ett ord som inte längre är politiskt korrekt, men har att göra med deras litenhet.

Minnesota-melonerna var inte alls lika söta, men hade en god melonsmak.

Tomaterna har nu kommit till en den punkt där vi inte längre orkade äta upp alla jag plockade in till middan. J hade grillat och till det gjorde han en smaskig sallad med hemodlade gula, orangea, rosa och röda tomater, gurka (också från tunneln), mozzarella och olivolja. Mums. Och så mycket att vi har rester kvar.

Igår eftermiddag satte J och jag upp bron som jag köpt. Vi har visserligen inte så mycket land på andra sidan bäcken, men då och då ska man över för att röja lite och då är det smidigare med en riktig bro än att balansera på balken som ligger över eller att hoppa. Men allra mest vill jag ha en bro för att kunna sitta eller ligga uppe på den och titta ner på vattnet.

Vi har i många år tänkt att vi skulle ha en liten damm i trädgården. För ett antal år sedan (alldeles för många) fick vi i pengar i present från mina föräldrar som skulle gå till dammen. I samma veva dök Englands-planerna upp så vi sköt dammen på framtiden tills vi visste var vi skulle bo permanent.

Nu vet vi var vi ska bo åtminstånde några år, men någon damm har det inte blivit än. Vi har ju vår lilla bäck. Därför bestämmer jag härmed att vår 40-årspresent (tror jag det var) blev en bro där man kan titta ner i bäcken istället för en damm. Och jag är väldigt nöjd med den presenten. Tack så jättemycket till mina föräldrar.

Vår fina bro

A har hunnit varit i Norrland och kommit tillbaka. Vi fick inte så mycket mer information ur honom än att de hade badat nästan alla dagar. Ibland i samma sjö – närmsta badstället / det som ligger en cykeltur bort / bryggan på ön dit man måste ta kanoten. Andra dagar i nån annan sjö eller i en fors. Mycket bättre svensk sommar än så får man leta efter.

Häromkring finns det inte så många sjöar. Det finns en del gamla vattenfyllda stenbrott där man, mot betalning, kan få bada, paddla, segla eller ägna sig åt andra vattensporter. Men vanligt gratis utebad är det få som ägnar sig åt.

K är på lite längre Sverige-tur. Från henne får vi inte så mycket information heller. Vi tar det som ett tecken på att hon har det bra och fullt upp.

När båda barnen var iväg föreslog J att vi skulle göra något vuxet tillsammans på helgen. Med min pilates inbokad på lördag förmiddag och en IKEA-leverans som skulle komma någon gång under söndagen så var det bara lördag eftermiddag kvar till det.

Vi åkte till Hungerford som jag hade hört skulle vara en mysig liten stad, och det var den. J hade googlat på populära fikaställen och vi började med kaffe och kaka på ett sånt. Det var fint, gott och trevligt. Allt vad vi hade hoppats på.

Sen gick vi en sväng utmed kanalen.

Längst bort skymtar man kyrkan som vi också tog en titt på. Enligt skylt hade stenen till kyrkan transporterats från Bath på kanalen en gång i tiden.

Vi blev omkörda av en man med två hundar på en kanalbåt. Vid nästa sluss kom vi ikapp igen. Han gick först och stängde på ena sidan, sen runt på andra för att stänga där, men då gled första porten upp igen. Jag erbjöd mig att hjälpa, men var inte stark nog. När J kom så lyckades vi stänga på vår sida samtidigt som han stängde på andra sidan. När man väl fått igen dem trycker vattnet emot, så de förblev stängda.

Hundarna satt ibland i båten och ibland sprang de bredvid. Men de var inte till mycket hjälp i slussen. Till vänster ser man bron som knuffats åt sidan för att båtarna ska komma förbi. Efter slussning förväntas man knuffa tillbaka den.

Vi gick förbi ytterligare nån sluss och sen kom vi till stället där en å skulle korsa kanalen enligt kartan. Vi var nyfikna på hur det skulle se ut.

Det visade sig att ån gick under kanalen.

På vägen tillbaka mötte vi vår slusskompis med hundarna och vi vinkade till varann.

Nästa dag kom IKEA-paketen. Nästan som julafton. Vårt gästrum har länge känts lite dysfunktionellt och jag har funderat på hur jag ska få till en arbetsyta och en massa rum att gömma återstående flyttkartonger, till exempel den med julsaker. Jag har kommit ganska långt med monterandet, men väntar fortfarande på att de ska skicka mig ett par saker som saknas. Får återkomma med bilder när det är klart.

Något som däremot blivit klart är TV-soffan. För ett par år sedan färgade jag överdragen med en grå färg. Det blev betydligt mörkare än jag hade tänkt, men funkade ganska bra ändå. Senaste månaderna har vi märkt att färgen börjat blekna, speciellt där man sitter och den biten som är närmast fönstret. Fast den bleknade till brunt istället för till grått. Gruff. Så när jag ändå skulle beställa grejor kollade jag om de hade grå överdrag och nu fanns det.

Första dynan bytt på. Ganska mycket gråare än det gamla överdraget. Nöjd.

Tyvärr gillar katten Cody det nya överdraget bättre än det gamla. Sedan vi köpte klöspinnen åt honom för några månader sedan har han nästan bara använt den. Men nya sofföverdraget har han provat ett par gånger. Än så länge har det räckt att lyfta bort tassarna för att han ska sluta.

I sommar har fönstren stått på vid gavel och då har Cody hittat nya ställen att utforska. Lite läskigt ser det ut när han balanserar på den smala fönsterbrädan.

I badrummet har vi ett takfönster som han lyckades hoppa upp till via badrumsskåpen och sen ut på taket. Nästa gång han försökte var fönstret stängt. Han såg både snopen och förorättad ut. Stackars kisse.

I tunneln växer gurkorna så det knakar. Vi äter en till middag nästan varje dag.

Tomaterna mognar också, men inte så det räcker till att frossa varje dag. Jag har inte kommit på hur man ska veta när den gröna sorten är mogen.

Ska bli spännande att smaka småmelonerna när de blir klara. 

Tydligen ska man vänta med att plocka meloner tills det riktigt doftar melon om den. Jag har en som är helgul och ser väldigt mogen ut, men den har inte börjat dofta än. Varje dag den här veckan har jag gått ut i polytunneln och hoppats att det ska hända.

Päronen är fortfarande stenhårda. Kanske jag borde gallrat ännu mer. Det är tydligt att svagväxande rotstock påverkar grenarnas storlek snarare än fruktens.

Och så är det björnbärs-tid. Massa björnbär i alla orensade områden intill vår trädgård (och lite i). De flesta är svåra att nå utan skyddsutrustning, men i kanten kan man plocka. Jättegott på pannkakorna om torsdagarna. Och smaskigt i smulpaj.