Månadsarkiv: juli 2018

Idag var det äntligen dags för sommarlov. Barnen gick halvdag, men det lät inte som att de hann lära sig så mycket. När de kommit hem firade vi med glass. Mycket glass. Mitt i kom jag på att barnen inte fått nån lunch. Men det var ingen som var ledsen för det.

Förra veckan plus måndag och tisdag den här har K pryat där J jobbar. Varje dag har hon kommit hem trött men helnöjd och berättat vad hon fått göra och om allt hon lärt sig. Första dagen röntgade de hennes mobil, men mest har det varit seriösa grejor. Hon har dels fått hjälpa till med experiment och analysera resultat, men även jobbat med underhåll och till exempel bytt filter.

Tre av dagarna cyklade K och J tillsammans, men däremellan tog K buss för hon är inte van att cykla så långt. En av bussdagarna ringde hon mig och frågade om jag kunde skjutsa henne till tennisen när hon kom hem, för hon skulle nog komma lite sent. Bussen hon åkte med gick via Didcot, sa hon. Hmm, tänkte jag, det låter som att hon hamnat på bussen som går i andra riktningen (precis som A gjorde för ett par veckor sedan). Jag bad henne dubbelkolla med chauffören och hoppa av så snart som möjligt innan hon kom ut på motorvägen mot Oxford.

Mycket riktigt, bussen var på väg mot Oxford. Med på bussen var även en kompis till K som pryade i samma område. Bussen kör ett litet varv på det området både när den ska till och från oss, så hållplatserna är samma i båda riktningarna. Eftersom både K och hennes kompis klev på samma buss på olika ställen så är de ganska säkra på att den var felskyltad. Och busschauffören hade sett lite olycklig ut när de frågade vart bussen var på väg. Det var nog fler som hade frågat.

Nåväl, de hoppade av i rättan tid. Medan de väntade på att kompisens mamma skulle hämta dem gick de in på ett fik och köpte varsin kaka. Kompisen köpte kaffe också, men K ville inte ha det. När kaffet var klart kom den som jobbade där med en liten mugg varm choklad till K också. Det tyckte hon var jätte-rart.

K missade halva tennisen, men hann spela en liten stund innan det var dags för avslutningsfika inför sommarlovet.

Förra helgen hängde J och jag på en grupp som ungefär heter Oxfordshires helg-vandrare. Denna helgs promenad startade i vår stad. Man får hänga på ett par gånger innan man blir medlem, så vi tyckte det var ett bra tillfälle att prova. Prognosen var 26 grader och strålande sol och promenaden var närmre 2 mil, så det kändes lite långt för oss ovana. Vi bestämde att om det blev för mycket kunde vi alltid avbryta i förtid.

Gruppen är en av många grupper i ett större nätverk. Det finns ytterligare en helg-vandrar-grupp i området, men de är för 20-39 åringar (ungefär). Vår grupp är för de som inte passar in där men bara vill gå på helgerna. Dvs mestadels medelålders arbetande eller nyblivna pensionärer. Sen finns det ett antal grupper som går på vardagar också. Det antyddes att medelåldern var betydligt högre i vardags-grupperna, men hastigheten lägre.

Paus i sommarvärmen

Det var ett väldigt socialt och trevligt gäng. Efter ett par timmar hade man hunnit prata med nästan alla en stund. Nån sa att en sak han gillade med det här är att man träffar så många olika människor. Fast så jätte-olika tyckte vi nog inte de var; medelålders, medelklass, under medelvikt, utanpå-fickor på byxorna och med keps eller hatt.

När vi gått nån mil började mina fötter och ben kännas lite sega, så vi sa hejdå och tog en kortare väg tillbaka. Vi var väldigt nöjda med turen, men det var skönt att dra av sig skorna när vi kom hem. Ytterligare en timmes promenad hade nog inte varit lika kul.

Avslutningsvis en kort trädgårdsrapport.

Den röda amaranten är jättefin intill blommorna som är av sorten ”Magnus”. Det var nog mer tur än skicklighet att de hamnade intill varann.

Gurkorna i tunneln börjar komma upp i storlek nu.

Häromdagen hade vi gurk-smaktest. En lite större ljusare gurka från tunneln och en något mindre och mörkare gurka som växt under bar himmel. Inte oväntat var det lite mer smak på ute-gurkan. Men båda var jätte-goda och smakade mycket mer än vanliga köpe-gurkor.

Och vi ligger hopplöst efter på zucchini-fronten efter att vi fick regn i fredags. Plopp sa det och så hade vi flera stycken stora och massor av halvstora. 

Vi har en zucchini-planta till med nästan lika mycket. Undrar om jag blir tvungen att göra zucchini-kaka igen till helgen (nästan som morotskaka med philadelphia- och lime-smet på toppen).

Här har det varit varmt länge och då orkar man inte göra så mycket mer än det nödvändigaste. Resten av tiden går åt att sitta still i skuggan och njuta. Idag var det något svalare. Jag tog med mig kameran ut för att dokumentera trädgården. Om man bara ser till att vattna emellanåt så växer det så det knakar.

Det ser ut som att vi får sex aprikoser i år. Två fler än i fjol. En liten gren hänger det två på, så den har fått ett stöd-snöre så den inte bryts.

Fikon blir det däremot färre i år. En är snart mogen, men nästa två startade sent på säsongen, så de kanske inte hinner mogna.

Min mini-vingård försöker jag beskära enligt några av konstens alla regler. Det går ganska bra. Det är tydligt att olika sorter har olika typer av blad.

Alla tre sorterna har ett antal klasar vardera (en på nästan varje vertikal gren) och druvorna börjar få lite storlek nu.

Jordgubbssäsongen är nästan över, men vi har ett par sorter som ger lite gubbar då och då hela sommaren, så idag fick vi två var igen.

I fjol tog fåglarna alla rosa vinbär en dag. Jag hade sett att bären var nästan mogna och när jag tittade nästa dag fanns det inte ett enda bär kvar. I år såg jag till att sätta på nät i god tid. Vi fick massa bär och de är riktigt söta och fina. De vita och röda vinbären fick också nät, men eftersom de är lite surare har inte åtgången varit lika stor på dem. En kaka har det blivit och förstås lite småätande när man går förbi. Men de rosa är mycket godare.

Krusbär blev det heller inga till oss i fjol för ett lass larver käkade upp alla blad medan jag var ouppmärksam. Busken överlevde i alla fall.
I år gick den biten bättre. Jag hade ihjäl massa larver och räddade i alla fall hälften av bladen. Så i år blev det bär och nu var de äntligen mogna. Men jag hade inte insett att fåglar gillar krusbär… Idag var det helt ren-ätet. K besviken, för hon är den som längtat mest efter krusbär. Nästa år ska den busken få nät också.

Mina frö-sådda amaranter har alla olika färg och form. Denna har tätast blomma. Sen finns det en med korvig lila blomma och en med röda blad.

I tunneln så växer gurka-plantan åt alla håll. Till en början blev det bara massor av 2cm-gurkor, men efter en rejäl beskärning har vi nu en stor gurka. Hoppas den följs av fler.

Samma sorts gurka har jag utomhus också. Där är det bara ett par grenar totalt och den längsta är ca 70 cm. Den har redan producerat fyra gurkor över 10 cm.

Så här söta är gurkorna när de är nyfödda. Lite taggiga, men inte så det gör ont.

Huvudorsaken till att jag skaffade en polytunnel var för att kunna odla tomater under tak. Annars åker de på nån röta och dör lagom till tomaterna börjar bli klara. Sjukdomen kan tydligen bara få fäste om den kommer med vattendroppar på tomatbladen, så även i en tunnel ska man vara noggrann med att inte skvätta vatten på bladen när man vattnar.

I år har jag ca 10 sorters tomater i tunneln för att se vilka vi gillar bäst.

Jag tror det är hettan, snarare än vattenbrist som gjort att alla tomatblad är ihop-rullade.

Tomatsorten Flamingo har finast blommor

Men andra tomatsorter har betydligt fler blommor

I mitten av tunneln växer två sorters melon. Den ena sorten har redan tre knytnävsstora meloner på gång. Det är en liten snabb-mognande sort, men jag har ingen aning hur långt de har kvar till full storlek.

Och trots värmeböljan så längtar jag inte tillbaka till Norrland. Jag kan sakna södra Sverige ibland, men inte de korta somrarna i norr. Barnen däremot saknar svenskt sommarlov. De har fortfarande två veckor kvar tills lovet börjar. Fast mesta delen av den tiden ska K prya på Js jobb. Hoppas det blir kul för henne.