Förra helgen var J och jag in Winchester och turistade. Det är en lagom stor stad med en maffig katedral (som det kostar massor att gå in i, så jag tjuvkikade bara lite från ingången) och ett glass-café med många smaskiga sorter. Glassen kändes viktigare, så vi la våra pengar där istället. Att tjuvkika på glass är ganska meningslöst.
Att vi hamnade i Winchester denna helg är en lång historia som började med att jag hade lite ont i foten när jag gick. Närmare bestämt leden där stortån sitter fast (ja mamma, det kan vara några av dina gener jag har att tacka för det). Efter några veckor hade det inte gått över och jag började få ont i andra knät och vaden. Troligen för att jag börjat gå lite snett.
”Vi får väl skicka dig till veterinären”, tyckte J när jag berättade det. Så kan jag springa fram och tillbaka i stallgången och sen få veta vilken kota som behöver masseras eller led som behöver sprutas. Orsaken till hältan sitter ofta någon annan stans än där det gör ont.
Hmm, tyckte jag, och började leta på internet istället. Efter en del letande köpte jag en bok om hur man ska gå bättre (yttersidan! av fötterna ska helst vara parallella och barfota mycket är jättebra) och en bok om bindvävs-massage. Bindväv låter så tråkigt, engelska ”fascia” känns mycket coolare.
Bindvävsboken gick ut på att man masserar olika delar av kroppen med hjälp av en boll och en mjuk lång rulle. Båda kostar en förmögenhet. Vardera. Jag beställde en plagiat-rulle och letade länge och väl efter lagom mjuka bollar i pingis-boll-storlek. På Poundland (en affär där precis allting kostar en pund styck, och för varje år blir lönsamheten en allt större utmaning) hittade jag trepack bollar som var lagom små och mjuka.
På kvällen när jag stod och trampade på en av bollarna för att massera fotsulan upptäckte jag att det stod Trump på bollarna tillsammans med en liten amerikansk flagga. Det kändes plötsligt ännu bättre att stå och trampa på bollen.
Jag kan inte påstå att jag märkte några dramatiska resultat av övningarna, och det var ganska svårt att följa instruktionerna i boken så jag började leta på nätet efter kurser. Det fanns ett par i London, men det är lite lurigt att ta sig dit bara över en vardagskväll. Sen hittade jag en introduktionskurs strax söder om Winchester som skulle vara en söndag om knappt två veckor. Det kunde kanske vara något. Fast jag ville inte köra dit själv; för mycket trafik på den vägen för mig. Om jag bara kunde lura med J, så kunde han köra, tänkte jag.
Nästa dag när jag låg på rullen och gjorde nån övning kom J förbi och sa: ”När du lärt dig det där får du visa mig också. Kanske det hjälper när jag är spänd i ryggen”.
”Kanske vi ska gå på kurs tillsammans nästa söndag och lära oss det av någon som kan det på riktig”, föreslog jag. J såg lite chockad ut, men hämtade sig förhållandevis snabbt. Inom ett par dar hade jag fått ok på att anmäla oss.
Söndag förmiddag var det dags. Instruktören hälsade med ett ”ni måste vara P… och J…” med oväntat bra uttal på våra namn. ”Svenskar?” undrade hon och vi bekräftade. Det visade sig att hon bott i Stockholm några år.
Efter introduktion fick vi ligga ner och känna efter. Sen ligga på rullen och andas i alla riktningar (uppåt med bröstkorgen, ut åt sidorna med bröstkorgen och ner i diafragman, sen alla riktningar samtidigt). Lite mer ligga och känna efter. Fot- och hand-massage med bollarna. Mer jämföra före och efter.
Vid det här laget hade jag redan undrat ett tag om J ångrade bittert att han följt med.
Ben- och rygg-massage med rullen och ännu en omgång ligga på rygg och känna efter. Jag kan inte påstå att jag kände någon nämnvärd skillnad den här gången heller, trots att jag nu gjort allt helt enligt lärarens instruktioner. Lite prickade det i armarna efter hand-massagen och det var tydligen bra. Fast min vad kändes mer spänd än innan. Nåväl, för en del tar det flera veckor innan de börjar märka skillnad enligt boken. Jag får väl öva ett tag till.
Vi avböjde vänligt men bestämt när läraren försökte sälja på oss bollar och rullar för att vi skulle kunna öva vidare hemma (£110 för både och!). Hon såg inte nöjd ut när jag berättade om billiga plagiat-rullen jag hade hemma. Jag sa inget om att bollarna hade Trump på sig.
När vi kom ut frågade jag (något oroligt) J vad han tyckt. ”Min rygg känns helt bra nu. Jag var väldigt stel i morse, men det är borta”, sa han. Tänka sig.
Vi tog en liten promenad i den pittoreska byn där kursen varit. Bland annat förbi Hylands frukthörna.
Liten, till synes idyllisk gränd som leder upp mot kyrkan.
Sen åkte vi vidare till Winchester.
Där stod självaste King Alfred staty. Honom har vi sett förr.
Det var torgmarknad, men vi lät bli att köpa mat där som legat framme i värmen halva dan. Inga kylblock, ingenting som skyddade de små pajerna, köttbitarna och cholkadmjölken från solens brännande strålar. Istället köpte vi mackor på en vanlig mataffär. Lite tråkigare, mycket säkrare, en varm dag som denna. Intill King Alfred-statyn låg klosterparken där de gödslat med sittbänkar. Vi hittade snabbt en ledig och åt våra mackor där.
Vi traskade uppför huvud-gågatan i folkmyllret
När gågatan tagit slut hittade vi nåt ställe som påstod att de hade ”det” runda bordet. Vi betalade inte inträde där heller. Istället hittade vi en park med utsikt över stan och landsbygden bortanför. Där satt vi och njöt i skuggan.
Som avslutning på dagen åt vi varsin glass på ett ställe med massa sorter. De hade ett par sorters vegan-glass. Enligt nån skylt har de vegan-tisdag och -onsdag varje vecka när de har mycket fler såna sorter framme. Det kändes som att vi hamnat i Englands svar på Umeå. Undrar om det finns många militanta feminister i Winchester också. Vi såg inga uppenbara såna, men de kanske bara är ute efter mörkrets inbrott.
Senaste veckan har jag fortsatt öva lite varje dag. Känner ingen markant skillnad än, men kanske min rejäla svank blivit en halv storlek mindre. J har inte gjort något mer förrän idag. ”Har du fått ont i ryggen igen?” undrade jag när jag hittade honom liggande på rullen. Han erkände att så var fallet. Efteråt kände han sig mycket bättre igen. Tänka sig.
AdWantage 