Senaste dagarna har jag varit på kurs i mjukvaru-testning i Brighton. På kartan ser det inte så jätte-långt ut att åka dit, men med tåg tar det lite tid. Dessutom gjorde nåt arbete på banan att vi fick åka ersättningsbuss en bit.
Kursen skulle börja måndag morgon, så jag var tvungen att åka dit på söndagen. Bestämde mig snabbt för att åka lite tidigare så jag hann se stan redan på söndagen. J skjutsade mig till stationen. Efter fyra timmar, tre tåg och en buss var jag framme i Brighton vid två-tiden och försökte checka in. De tog inte debit-kort, så antingen kunde jag betala kontant eller försöka få tag på min chef och de fyra sista siffrorna på kreditkortet som användes för att boka rummet.
Jag skickade mail, sms och meddelande på vår interna chat i hopp om att han skulle märka något trots att det var söndag. Sen lämnade jag in väskan på hotellet och såg mig omkring ett par timmar. Temperaturen var tvåsiffrig och solen sken faktiskt. Inte så dumt efter en massa regn och innan dess snö och en rejäl köldknäpp.
När solen gick i moln hade jag fått de fyra sista siffrorna på jobb-kredit-kortet och började gå mot hotellet. Innan jag var framme regnade det, så jag var glad att jag hade hunnit se mig omkring medan det var fint.
Brighton är nog mest känd för sin pir. Åtminstone var det vad jag visste innan. Kollegor berättade att det var gay-huvudstaden nummer ett och J googlade lite och upplyste mig om att de hade väldigt många hemlösa. På kvällen bläddrar jag mellan kanalerna på TV och hamnar på en lokal kanal där de pratar om just det. Enligt dem är det många som blir utslängda från sina familjer när de kommer ut som homosexuella. Då åker de till Brighton och hoppas på ett varmt mottagande och att allt ska bli bra, men det blir ofta inte riktigt så och istället blir de uteliggare.
Jag såg ganska många uteliggare och när jag kom ner till stranden såg jag även en pir, men den såg inte riktigt ut som jag hade tänkt mig.
Det visade sig att det fanns två pirer och den äldre hade lämnats att förfalla i många år. 2002 och 2003 brann den. Men den är vacker i solnedgången, tycker jag.
Jag hade läst på lite själv också och visste att det fanns en massa gränder med intressanta affärer och matställen, The Lanes och North Lane.
Folkmyller i kvällningen på en av de relativt breda raka vägarna i North Lane.
Choklad-tårte-butik ibland de smala slingrande gränderna i The Lanes. Först på tredje försöket lyckades jag hitta dit (skulle tagit med karta). Damen i högra fönstret är en tårta, helt i choklad.
En av deras mindre tårtor.
Första dagen hittade jag en butik med roliga och fina smycken. Bland annat ett halsband med en katt på en vespa som jag var väldigt sugen på att köpa, men den var inte billig. Funderade länge och väl på om jag skulle gå tillbaka dit och köpa den, men lyckades inte hitta igen butiken när jag försökte två dagar senare. På kvällen lyckades jag hitta butiken på nätet, inklusive adress, men kom inte förbi någon mer gång när stället var öppet.
Här är ett halsband från deras skyltfönster. Tog bilden sista morgonen innan de öppnade.
En annan sak man ska se när man är där är the Royal Pavilion. Den är ganska stor och det är massa skyltar som visar åt vilket håll den ligger, men det var först på min andra promenad jag lyckades hitta dit. Stan är lite lurig om man inte tar med karta…
The Royal Pavilion ser väldigt o-brittisk ut.
För övrigt var kursen intressant för oss som jobbar med mjukvarutestning, men jag tror få av mina bloggläsare skulle uppskatta en lång rapport av innehållet. Jag har i alla fall fått en massa nya idéer om hur jag kan testa bättre och mer effektivt än jag gjort hittills.
AdWantage 