Vet inte om det är typiskt engelskt eller bara typiskt för skolan där våra barn går, men nån gång i halvåret är det dags att träffa lärarna. Då bokar man fem-minuters-samtal med alla lärare som man vill prata med och ser till att det blir minst fem minuter emellan varje samtal så man hinner gå mellan de olika klassrummen.
Sen går man från lärare till lärare och med tiden ligger alla allt mer efter schemat, men det brukar lösa sig ändå. Vissa lärare pratar mest med eleven (Hur tycker du det går?), medan andra rapporterar mest av till föräldern om allt de gjort, kommer att göra och hur det går för mitt barn.
Häromveckan var K och jag på skolan för samtal med bara religionsläraren. Det är snart dags för de avslutande religions-proven så därför hade de ett extra-tillfälle för det.
Elever här har, i princip, två stora prov-omgångar: GCSE som tas i slutet av årskurs 11 där de tentar av en massa ämnen (engelska, matte, annat språk, naturvetenskap, historia eller geografi plus två tillval). När det är klart väljer de ca fyra ämnen som de läser ytterligare två år och sen tentar av dem. För de flesta ämnen har man två prov samma vecka, med olika ämnen olika veckor (tror jag), och i de flesta ämnena det är bara provresultaten som räknas. K har dans som tillval och där är det inte riktigt bara slutproven som gäller.
Våra barns skola har töjt lite på reglerna. De börjar med GCSE-förberedelserna redan i nian. De flesta andra börjar fokusera på allvar först i tian. Dessutom har de religionsprovet året innan allt annat. Så mer religionslektioner i nian och tian, men sen ett ämne mindre att plugga till i elvan.
Tillbaka till religions-kvällen på skolan. Medan vi väntade på vår tur tittade vi på all information som de satt upp om provet. Alla skolor väljer två religioner, våra barn tentar på Kristendom och Islam. Det stod lite om vardera religionen och sen minst lika mycket om hur proven är upplagda. Först kommer några 1-poängs-frågor, sen två-poängs, sen tror jag det var en fem-poängare innan den avslutande 12-poängaren. Sen en uppräkning av alla delar man måste ha med för att få full pott på 12-poängaren.
Sen var det dags att prata med läraren. Vad tror du att du kommer få för betyg? började han med att fråga. Han trodde nog att hon kunde göra bättre än det hon föreslog, så sen började han i detalj gå igenom exakt vad hon behövde förbättra för att få mer poäng på 12-poängaren.
K har vid flera tillfällen nämnt att hon inte gillar att fokus är bara på slut-proven. Aldrig något om att lära för livet. Och när jag satt där och lyssnade på läraren förstod jag precis vad hon menade.
Men å andra sidan så är 12-poängarna upplagda på ett sätt som nog faktiskt ger dem något de kan ha nytta av senare. Frågorna börjar med ett påstående. Läraren tog som exempel: Abort är mord. Vad är kristendomens ståndpunkt i frågan? För att få så många poäng som möjligt ska man ge exempel på en bibelvers (koranvers för islamfrågor) som kristna kan ha som argument, man ska skriva vad man tycker om det. Sen ska man lägga fram olika för-och mot-argument för påståendet och avslutningsvis skriva vad ens egen ståndpunkt är och varför. Lite nyttigt för livet borde det väl vara.
Han berättade vilka delar K redan gjorde bra och vilka delar av de 12 poängen hon behövde bli bättre på.
Å tredje sidan så sitter eleverna i ett par år och lär sig för- och mot-argument utantill för en massa påståenden och då är vi väl tillbaka på korvstoppning igen.
En annan sak som är väldigt annorlunda med lärar-föräldra-kontakten här är att man då och då får ett vykort där det står att någon av ens barn gjort riktigt bra ifrån sig i ett visst ämne på sistone; Att ett prov gått bra eller att de alltid ställer upp och hjälper sina klasskompisar. Igår fick jag ett telefonsamtal om att mitt barn ofta har handen i luften och har bra frågor och kommentarer på lektionerna i den lärarens ämne. Min första tanke när de ringde från skolan mitt på dagen var att någon blivit sjuk, men läraren hade bara lite tid över och ville passa på att berätta att det gick bra.
Vi har hört från bekanta med barn som har mycket mer spring i benen än våra att man kan få brev och telefonsamtal när det inte är bra också, men det har vi sluppit.