För ett par veckor sedan kom vi tillbaka från en vecka i Sverige. Vi hade kört stora släkt-varvet med ett par dar vid varje stop och sen ett bonusdygn i Stockholm. Vid andra stoppet hittade vi igen vår son och i Stockholm väntade vår dotter. Fast inte på oss. Hon och kompisgänget från norr hade varit i Stockholm några dagar och nu var de på centralstationen och väntade på att de andra skulle åka norrut igen och K skulle iväg med ett par Stockholmskompisar som hon hittat på nätet. (dagens ungdom…)
K lovade att inte hamna i bråk och att komma till hotellet senast klockan 9 på kvällen. Det första tror jag hon lyckades helt med, det andra bara några få minuter sent.
Väl tillbaka i England dröjde det bara någon dag och sen dök min polytunnel upp. Eller snarare en massa galvaniserade rör, aluminium-ramar, skruvar, muttrar och en massa plast, tillsammans med två instruktionshäften.
På min lediga onsdag började jag skruva. K hjälpte mig att lyfta upp de stora bågarna och trycka ner dem i hörn- och sido-stolparna som jag skruvat ner i marken.
Efter ytterligare jobb på lördagen hade jag kommit så här långt.
Målet var att få på plasten under helgen, men det var mycket som tog längre tid än jag hade trott.
Dessutom var vädret så fint (26 grader och sol) att vi for till en vattenpark i närheten. Någon var tvungen att vakta våra värdesaker och av någon anledning blev det jag. Jag tyckte nog J hade kunnat vakta väl så bra, men han skyllde på att jag kunde ta kort.
J i mitten och K bredvid på en studsmatta. Tittar man noga kan man se A försöka kravla sig över kanten till studsmattan.
Hjälm var obligatorisk för alla under 16. Flytväst skulle även vuxna ha och svordomar var inte tillåtet för någon.
K vid slutet av rutsh-kanan.
Helgen gick snabbt över (trots att måndagen var en helgdag). Det fortfarande en del kvar att göra på tunneln och mina händer och höger underarm värkte.
Inte riktigt klart än men jag fäste plasten så den inte skulle kunna flyga iväg tills jag hade förmågan att fortsätta.
På min lediga onsdag den här veckan hade jag fortfarande ont i händerna. Men idag (lördag) har jag fortsatt och kommit en bra bit till.
Kvällssolen blänker i taket och det ser nästan färdigt ut.
Nu är det nästan bara dörr och ventilations-grejor på sidorna och så lite mer jord innan man kan börja plantera. Det låter inte så mycket, men jag har insett att allt tar väldigt mycket tid när man aldrig gjort det förut.
Till hösten ska vi flytta päronträdet också, innan det blir för stort. Får se om det blir plattläggning vid ingången i år eller nästa år.
AdWantage 