Månadsarkiv: september 2017

Trots svalare nätter och gråmulna dagar så verkar djur och växter frodas i min polytunnel. För nån vecka sedan såg jag en död kålfjäril i ett hörn. Det visade sig att hon lyckats lägga ett ägg i nästan varenda kålplanta, så nu har jag fått plocka bort en grön larv från ganska många plantor. Larverna hann göra lite små hål här och där, men det verkar inte stört plantorna så mycket. Sniglarna gör lite större hål åt gången. Några kvällar har jag gått ut med ficklampa och avlägsnat alla sniglar jag hittat.

Kålplantorna som hade två små blad var när de kom med posten har verkligen växt till sig på tre veckor.

Fröna jag sådde för drygt två veckor sedan har också tagit sig bra. Sämst går det för några salladsfrön som är ett par år gamla, men det är nog vad man kan vänta sig.

En del av det jag sådde direkt i vanlig jord i tunneln för drygt två veckor sedan har också kommit upp. Ärtor, bönor och olika sorters bladgrönt, t ex.

Det ska bli intressant att se om allt får plats i tunneln. Annars är det bara att äta fortare. Mycket av det jag sått kan man äta hela plantorna som sallad, t ex rödbetsblad och ärtskott.

Nu är äntligen de sista bitarna på tunneln uppe (”rullgardin” för att stänga vädringsluckorna på sidorna). Dörren kom förra helgen.

Ännu en solnedgång över tunneln.

Plantorna som jag planterade för någon vecka sedan (innan jag satte in dörren) har klarat sig bra och ser mycket gladare ut än när de kom med posten.

Från vänster: kål, blomkål, broccoli. Allt ska tydligen gå bra att plantera nu för en tidig skörd nästa år. Vi får väl se.

Jag köpte några blommor också. Inte vinterhärdiga, men ett tag borde de klara sig här inne.

På bordet till höger är min första frösådd, förutom blandad kål är det lite sallad. Hoppas de får lite skydd från sniglarna där uppe.

Idag sådde jag lite i snigelhöjd också. Bland annat ärtor och böner av övervintrande sort. Jag har fortfarande inte riktigt vant mig vid att bo på sydligare breddgrader, men jag följer instruktionerna i en polytunnel-bok jag köpt. Sen får vi se om boken har rätt.

Lite småsaker kvar att göra på tunneln, dessutom ska det bli plattläggning utanför. Men just nu är i alla fall jag helt färdig.

För ett par veckor sedan kom vi tillbaka från en vecka i Sverige. Vi hade kört stora släkt-varvet med ett par dar vid varje stop och sen ett bonusdygn i Stockholm. Vid andra stoppet hittade vi igen vår son och i Stockholm väntade vår dotter. Fast inte på oss. Hon och kompisgänget från norr hade varit i Stockholm några dagar och nu var de på centralstationen och väntade på att de andra skulle åka norrut igen och K skulle iväg med ett par Stockholmskompisar som hon hittat på nätet. (dagens ungdom…)

K lovade att inte hamna i bråk och att komma till hotellet senast klockan 9 på kvällen. Det första tror jag hon lyckades helt med, det andra bara några få minuter sent.

Väl tillbaka i England dröjde det bara någon dag och sen dök min polytunnel upp. Eller snarare en massa galvaniserade rör, aluminium-ramar, skruvar, muttrar och en massa plast, tillsammans med två instruktionshäften.

På min lediga onsdag började jag skruva. K hjälpte mig att lyfta upp de stora bågarna och trycka ner dem i hörn- och sido-stolparna som jag skruvat ner i marken.

Efter ytterligare jobb på lördagen hade jag kommit så här långt.

Målet var att få på plasten under helgen, men det var mycket som tog längre tid än jag hade trott.

Dessutom var vädret så fint (26 grader och sol) att vi for till en vattenpark i närheten. Någon var tvungen att vakta våra värdesaker och av någon anledning blev det jag. Jag tyckte nog J hade kunnat vakta väl så bra, men han skyllde på att jag kunde ta kort.

J i mitten och K bredvid på en studsmatta. Tittar man noga kan man se A försöka kravla sig över kanten till studsmattan. 

Hjälm var obligatorisk för alla under 16. Flytväst skulle även vuxna ha och svordomar var inte tillåtet för någon.

K vid slutet av rutsh-kanan.

Helgen gick snabbt över (trots att måndagen var en helgdag). Det fortfarande en del kvar att göra på tunneln och mina händer och höger underarm värkte.

Inte riktigt klart än men jag fäste plasten så den inte skulle kunna flyga iväg tills jag hade förmågan att fortsätta.

På min lediga onsdag den här veckan hade jag fortfarande ont i händerna. Men idag (lördag) har jag fortsatt och kommit en bra bit till.

Kvällssolen blänker i taket och det ser nästan färdigt ut.

Nu är det nästan bara dörr och ventilations-grejor på sidorna och så lite mer jord innan man kan börja plantera. Det låter inte så mycket, men jag har insett att allt tar väldigt mycket tid när man aldrig gjort det förut.

Till hösten ska vi flytta päronträdet också, innan det blir för stort. Får se om det blir plattläggning vid ingången i år eller nästa år.