Mer utflykt

Senaste helgen var det fortfarande bara J och jag hemma. Vi funderade återigen på olika aktiviteter som passar bra att göra när barnen inte är hemma. Vi valde mellan Oxford med glass och promenad, Themsen med troligen bara promenad och nåt mer som jag glömt bort. Det blev lite Themsen och mycket promenad.

Återigen var prognosen för söndagen finast. Vi tog bilen till Little Wittenham och upp på en av klumparna intill (Wittenham clumps är ett par halvhöga kullar).

Tittade man söderut hade man den här fina vyn. Jag drabbades av plötslig lycka över att få bo mitt i ett sånt fint landskap.

Går man runt kullen och tittar norrut ser man Dorchester Abbey (kyrkan).

Nordväst ligger Themsen med en sluss som vi snart skulle gå ner till.

Sneglar man tillbaka åt syd-väst är det lätt att se var Didcot ligger nånstans. Inte jättevackert, men bra för att orientera sig i landskapet.

Efter att ha o:at och ah:at en lång stund uppe på klumparna gick vi ner till Little Wittenham, råkade ta fel väg och gick en extra liten runda.

I England har de inte allemansrätt, men något som kallas ”Right of way”. Det betyder att om folk alltid har gått på ett visst ställe så har alla rätt att fortsätta gå där.

Om man faktiskt vill låta folk gå över ens mark, men inte vill att det ska bli Right of way efter några år så ska man se till att det finns en grind i vardera änden och att det är låst minst en dag om året, i allmänhet på juldagen.

När vi gjort vår lilla runda som berodde på att jag tappade riktningen (trots att kartan var med) och var påväg in i Little W igen så hamnade vi inne bland någons fruktträd.

Sen vidare genom någons stora trädgård. Förbi deras tennisbana och ut genom en dörr i deras höga mur.

Om jag förstått det rätt så har ägarna till ett ställe som passeras av en right of way ingen som helst rätt att bli av med det, eller ens försöka hindra folk från att gå där. Här var det istället väldigt väl skyltat så ingen råkar hamna utanför den rätta vägen.

Tillbaka i byn och nu på rätt väg tog det inte lång tid att gå ner till Themsen.

Man ser en blandning av kanalbåtar i varierande skick och såna här modernare båtar med vindrickande människor som ser ut att ha det rätt bra.

Vi gick över ett par broar och vidare mellan ko- och får-hagar på andra sidan.

Fåren hade just blivit utsläppta på ett stort fält med meterhög svinmålla. Vissa av dem hade ganska rolig teckning. Från bara svart insida på öronen och lite runt ögonen, till den här med knäskydd mm.

Vi gick också förbi Dyke hills som tillverkades på romartiden. Två parallella mycket långa, inte så höga, kullar som jag inte vet vad de hade till. Säkert något ceremoniellt.

Efter en stund kom vi till Dorchester som är känd för sin gamla Abbey och för att vara allmänt pittoresk och mysig att besöka.

Vi kan väl inte annat än hålla med om att det var en trevlig liten stad att besöka.

Mer fint

Nästa gång ska vi nog komma lite tidigare. Söndag efter 5 är inget vidare tid om man vill ha en kaffe. Pubarna var däremot öppna. Vi hade björnbärspaj-rester som väntade hemma, så det var inte särskilt synd om oss.

Vi tog en annan väg tillbaka.

Enligt kartan skulle det här vara River Thame. Vi funderade på om den delat på sig, för den såg så liten ut. Sen kom vi på att vi tänkte på River Thames (med s i slutet), dvs den som heter Themsen på svenska.

Precis bortanför lilla Thame hängde den här skylten…

Vi gick förbi en liten klunga hus och fick Morden-i-Midsommer-känning igen.

Nog skulle man kunna spela in ett avsnitt här? Med en tant som kommer cyklande med blommor i sin cykelkorg, helt ovetande om vad hon ska hitta i huset när hon kommer in.

Vi kom ner till Themsen intill där River Thame rinner ut i den, och följde den tillbaka till slussen.

Ännu mera fint

Vår sammanfattning av den här utflykten är mycket positiv. Framöver när vi har besökare kan det hända att vi föreslår en tur hit. För de som inte vill gå så långt kan man ju åka direkt till Dorchester och ta en matbit eller fika där.