Val mm

För några veckor sedan lämnade J in sin cykel för reparation. Han cyklar ett par mil om dagen, delvis på oasfalterad (=lerig vintertid) väg och det sliter rätt hårt på cykeln. Några kedjebyten om året brukar det bli och en omgång nya kransar om året. Nu var det dags för stora reparationen och han hade bett cykelaffären fixa allt som behövdes.

Efter ett tag fick han ett telefonsamtal… Det de hittat så långt, som behövde bytas ut, skulle kosta över 400 pund. Och de var inte klara än. Ville J att de skulle fortsätta? Nej, det ville han inte. Det var dags att köpa en ny cykel. Cykelaffären tog inget betalt och J köpte en kedja på nätet för att alls kunna ta sig till jobbet tills han köpt en ny. Gamla kedjan kuggade över om man körde på något annat en helt slät väg eller nerförsbacke.

Härom helgen började J och jag prata om att ta hit en container och slänga lite gamla hyllor och annat som stått på gården och väntat på att bli körda till tippen. Samtidigt skulle vi kunna slänga lite annan gammal bråte och ett par cyklar vi inte använder. Fast kanske någon annan skulle vilja ha vissa av delarna på Js hoj.

På kvällen la han upp den för försäljning. En tv-bänk, några stolar, en torkvinda och en stor gryta (som inte fungerar på induktionshäll) hamnade också på Gumtree som är landets motsvarighet till Blocket. Nästa morgon hade han redan två spekulanter på cykeln och fler ramlade in under dagen. Den första fick cykeln för en brittisk tia och tog glatt min gamla cykel för en tia till när jag frågade. Plötsligt var J tvungen att ta bussen till jobbet för nya cykeln han beställt hade inte kommit än.

Torkvindan gick efter några dagar och igår försvann först tv-bänken och sen var det dags för en stolspekulant. Stolspekulanten var en gänglig man i 30-årsåldern med bruna manchesterbyxor och en senapsgul tröja. J visade stolarna i garaget och jag smygtittade från övervåningen. När han lyfte ut en av stolarna såg jag att byxorna matchade stolsbenen perfekt och fusklädret på dynan och ryggstödet var nästan samma senapsgula nyans som hans tröja. Inte konstigt att han älskade dem. Jag skyndade mig att ta fram kameran, men fick ingen bra bild för bildörren var ivägen.

När J kom in sa jag: Såg du, han matchade stolarna perfekt! J svarade: Tog du kort? Han känner mig rätt väl, min make.

Nu är det bara 10-litersgrytan kvar att sälja. Kanske det går bättre till hösten när det är dags att koka sylt och saft.

Vädret har varit hyggligt på sistone och både J och jag har varit i trädgården och grävt. J la ner en vattenslang från framsidan, runt huset och bort till vår höga stubbe där han skruvade fast en kran. Jättepraktiskt; nu slipper jag släpa vattenkannor runt hela huset. Fast barnen tyckte det såg heldumt ut med en kran på en stubbe. Så där pinsamt som bara föräldrar till tonåringar kan komma på att göra.

J betraktar stolt sitt verk. Min nya rabatt syns bakom honom.

Som många vet håller lokalbefolkningen här på att förbereda sig för extrainsatt val. Med tanke på hur många valöverraskningar vi sett senaste året så känns det lite läskigt. Mindre läskigt var lokalvalet för några dagar sedan. J och jag fick rösta, men vi visste inte riktigt hur man gör här.

Vi hade fått väldigt kortfattade broschyrer i brevlådan om de olika kandidaterna, men vi ville veta mer. Kvällen innan försökte vi båda söka på nätet för att hitta mer information, men allt som fanns var namn och partitillhörighet. Det var nästan som att det var förbjudet att lägga upp någon som helst information. Med hjälp av gamla tidningsartiklar hittade jag lite mer information och det fick väl duga.

På själva valdagen, eller snarare kvällen, gick J och jag till vår ”polling station”. Vi hade med våra pass för vi var inte säkra på om svenskt körkort skulle räknas som ID-handling. När vi kom in sa J sitt namn och de bad om hans adress istället. De hittade vår gata och husnummer i sina papper och där stod våra namn. Vi fick varsin vikt lapp, gick bakom varsitt skynke, kryssade i max två av de åtta (eller var det tio?) kandidaterna enligt instruktionerna på vår lapp, vek ihop lapparna igen och stoppade dem i stora lådan. Ingen frågade efter någon ID-handling. Antar att de tänkte att hade vi velat fuska hade vi väl inte sett så förvirrade och bortkomna ut. Eller så är lokalvalet inte viktigt nog för att man ska bry sig.

Till stora valet får inte vi utlänningar rösta, bara hålla tummarna för att det inte ska bli Corbyn.