Månadsarkiv: april 2017

Igår var det dags att hämta barnen på Heathrow. På nyheterna hade de varnat att det kunde bli mycket trafik på påskdagen. Lite konstigt, tyckte vi, eftersom de flesta är lediga annandag påsk också. Men vad vet vi om engelska påskvanor. Vanligtvis tar det drygt en timme med bil till Heathrow, men händer det en olycka på M4:an eller fel sida av M25:an (ringvägen runt London) så kan det plötsligt ta tvärstopp. Vi bestämde oss för att öka på den vanliga marginalen med en extra timme och äta middag på Heathrow.

Sen kom jag på att man kanske skulle turista lite närmre Heathrow för att göra något trevligt av marginalen istället för att bara sitta på flygplatsen. När man närmar sig Heathrow ser man Windsor Castle. Jag surfade dit och läste att de har massa Rhododendron och Magnolia i parken intill. Taget. Fast de hade bara öppet till 6 så det blev ett par timmar på Heathrow i alla fall.

När vi närmade oss Windsor Great Park insåg jag att jag borde kollat upp bättre var blommorna var och vilken parkeringsplats som var närmast. Vi parkerade vid ett besökscentrum med försäljning och restaurang. Där kunde man även betala inträde till det allra heligaste. Eller snarare den finaste delen av parken. Till resten av parken behövde man inte betala. Den verkade vara parkerings-biljetts-finansierad.

Jag frågade damen i kassan var man kunde hitta Rhododendron. Hennes blick gick från mitt ansikte, ner till skorna och upp igen. ”Är ni flera i ert sällskap?” undrade hon. ”Några barn eller äldre kanske?” Jag försäkrade att det bara var jag och min man och att vi båda var bra på att gå. Då pekade hon ut i vilken riktning vi skulle gå mot The Valley Gardens och att vi skulle svänga höger vid totempålen. Efter en bit på den stigen skulle vi hitta The Punch Bowl där de växte. ”Fast de är inte riktigt som finast än”, sa hon som avslutning.

35 minuter skulle det ta. J och jag gjorde det på 20 blankt.

En bit efter totempålen såg jag Rhododendron efter Rhododendron i knopp till höger om stigen. Sen kom några utslagna här och där, blandat med blommande Magnolia. Jag gick runt med ett stort leende och fotograferade.

Vit magnolia i full blom och en av de första Rhododendron jag såg i blom (liten rosa till höger). Stubben var cool.

Hittade ett helt träd med sådana här blomklasar. Har någon en aning om vad det kan vara?

Vi hade fått med en liten karta på området och insåg att The Punch Bowl, som hon rekommenderat, låg på vänster sida om stigen. Vi bestämde oss för att fortsatta runt en bit och sen komma tillbaka mot The Punch Bowl. Vi såg fler och fler blommande Magnolia och sen var vi plötsligt framme vid The Punch Bowl.

Det spelar ingen roll om det är ännu finare om ett par veckor. Blomsterprakten här duger gott åt mig.

De som satte de ljusgröna flikbladiga lönnarna här och där mellan Rhododendron-buskarna visste vad de gjorde.

Översållad…

En härlig sak med parken var att det var tillåtet att gå överallt. Man kunde smyga in mellan stammarna och gömma sig under blommorna. Folk hade picknick här och där och vi såg några som spelade fotboll.

När jag var i sexårsåldern (tror jag) var vi i Sofiero i Skåne och jag minns än i dag hur jag gick runt och var alldeles fascinerad över Rhododendron där. De växte högt över mitt huvud på båda sidor om stigen och var alldeles fulla med blommor. Ibland när man ser något igen som man tyckte var helt fantastiskt som barn så är det inte lika häftigt längre, men den här gången blev jag inte besviken.

På vägen tillbaka gick vi förbi trädgårdsarbetarnas tillhåll.

Våga inte köra för fort här.

På Heathrow hann vi med både middag, kaffe, lite läsning och ganska mycket titta på folk innan barnen äntligen dök upp med en assistent. J visade med ID att han verkligen var rätt person och sen var barnen våra igen. Vi tyckte det var trevligt att se dem igen, men men hade de fått välja själva hade de hellre varit kvar i Norrland.

Trafiken hem var lika normal som dit. Det enda som skilde var att andelen lastbilar var mycket lägre än en vanlig dag. Kanske vi visste bäst ändå.

Nu har barnen haft påsklov i två veckor och vi föräldrar i drygt en. Första helgen och på min lediga onsdag hjälptes A och jag åt med plattläggning i trädgården.

Kanten mot grönsakslandet gjorde jag klart nu i påskhelgen. Landet blev samtidigt något större.

Gräsmattan har hämtat sig efter vertikalskärningen. De bruna fläckarna är där det i stort sett bara växte mossa tidigare. Det tar lite tid innan de enstaka grässtråna lyckas fylla ut plättarna igen nu när konkurrensen försvunnit.

På torsdagen i barnens första lov-vecka flög vi till Sverige för att fira min mamma och träffa lite släkt och vänner. Första stoppet var Js hos Js mamma i Uppland.

A gillade att hjälpa till med hästarna, men det fanns gott om tid att bara dega framför tv:n också.

Ena hästen var ny, men den andra har vi träffat många gånger.

Efter en övernattning där åkte vi vidare till mina föräldrar. Enligt en urgammal tradition så ska man ta kort på sina små telningar när de sitter bland vitsipporna i skogen intill där jag växte upp. Det finns bilder på mig när jag sitter där och vi lyckades ta kort på lilla K när det blommade som bäst.

Här är K knappa året.

Kommer man lite för tidigt är det bara lite blåsippor som blommar. De lyckas aldrig bilda samma matta som vitsipporna gör.

Här är K igen på nästan samma ställe några år senare. Fast nån har lagt en stock mitt i bilden. Mest blåsippor och några få vitsippor, så de är lite svåra att se.

A lyckades vi aldrig få någon bebis-bild på, men han gick med på att posera som stor

På lördagen var det först restaurangbesök med trerätters för att fira min mamma. När vi kom tillbaka till mina föräldrar bullade de upp med tårtor och kakor. Mmm. Våra barn lekte med sina två små kusiner och de små verkade väldigt nöjda med all uppmärksamhet de fick. Trots åldersskillnaden verkade alla ha mysigt tillsammans.

På söndagen hade de små åkt hem och då spelade våra barn Monopol och Karriär med morföräldrarna. J och jag som inte är lika spelgalna som övriga gänget tog en lång promenad istället.

Söndag eftermiddag var det dags att ta barnen till Landvetter för vidare färd mot Norrland.

Jag är nästan säker på att barnen åkte med det här planet som just är på väg att lyfta (fast det syns inte, varken att barnen är i eller att det just ska lyfta).

Barnen skulle tillbringa en vecka med sina gamla kompisar. Eftersom påsklovet där är efter påsk så fick våra barn gå i sin gamla skola några dagar också. Jag tror de gillade rasterna mest, men det var rätt kul att vara med på lektionerna också. K fick till och med göra ett biologiprov på sånt som hon läste förra terminen. När hon hjälpte kompisarna att öva inför provet lärde hon sig de svenska orden för allting, så nu kan hon både och.

J och jag åkte vidare för ett kort besök hos hans pappa med fru. Där vankades det mer god mat och till det kunde man få husets äppeldricka som musteriet förpackat i smidiga lådor med kran. Jättegott.

Js bror tittade förbi en sväng också, men det missade jag för jag var tvungen att jobba lite. Chefen var bortrest (längre tid och längre bort), jag var ansvarig för eventuella fel hos våra kunder och de behövde hjälp bums.

Nästa dag åkte J och jag till Arlanda och sen tillbaka till England.

På vägen till Arlanda tänkte jag på vad grå naturen är innan gräset kommit igång på allvar på våren.

Vi missade en helg med 20 grader, men växterna i vår trädgård hade inte missat den tillfälliga värmeböljan.

Fikon före vår resa

Fikon efter att vi varit borta en vecka

Ett par aprikos-kart hittade jag på vårt ena aprikosträd. Hade hoppats på lite mer efter att A och jag hjälpt till att pollinera en massa blommor.

Vinrankorna hade bara knoppar till det som skulle bli grenar innan vi åkte. Nu var grenarna upp till 15cm.

Näst sista omgången med påsklilja (min favorit av de jag satte i höstas) blommar för fullt. Önskar jag hittade förpackningen så jag kunde se vad den hette.