K på utflykter

I november var K på konsert i London med en kompis M och hennes mamma. Bandet heter 21 piloter fast med norskt ö. K kom hem jättenöjd men sen hade hon så många prov i skolan att hon inte hann visa korten hon tog. Nu har jag fått se dem och vi har valt ut några för att visa här.

Sångaren klev in i en boll och vandrade sen runt över folkhavet. Han var bara några meter från K när hon tog den här bilden.

Mycket ljud och ljus

Bar överkropp till publikens förtjusning

För några veckor sedan ville K till London igen. Denna gång för att träffa kompisen E från Sverige. E och hans pappa var där för att fira att E fyllt 15.

Jag hade inte lust att låta K vara i London på egen hand, så jag propsade på att åka med och lämna över henne till E och hans pappa. När vi kom fram till Paddington station visade det sig att bara E var där. Han och pappan hade varit i London några dagar och han hittade rätt bra vid det här laget. Utan pappa. Så efter att jag fått E och hans pappas mobilnummer släppte jag iväg ungdomarna, tog ett djupt andetag och gick sen och turistade på egen hand.

Lunch åt jag på ett litet egyptiskt ställe. Det var gott, trevligt och relativt billigt. Turisttips i London: Ät alltid utländsk mat. London har hur många bra icke-engelska restauranger som helst. Bra engelsk mat är svår att hitta, särskilt till rimligt pris i London.

I Jubelee Gardens (nära London Eye) hade de en Skandinavien-inspirerad vinter-nånting. Påstod de.

Fast varken inspirerad eller vinter tyckte jag stämde. Och om det Skandinaviskaste de kunde hitta är söt-sliskig svensk cider så står jag över.

Det gick att få köttbullar och hjort-burgare också, men jag var inte sugen på att sitta ute i kylan och äta det. Vandrade vidare kring Waterloo station där jag aldrig varit förut och efter ett tag fick jag sms från K att det var dags att ses igen. När jag försökte svara hade jag slut pengar på mobilen. Bankkortet jag använde senast hade makulerats efter att nån skurk försökt (men misslyckats med) att få ut pengar från det, så jag kunde inte enkelt fylla på mer. Istället blev jag tvungen att hitta en tyst plats där jag kunde ringa till telefonoperatören och berätta mitt nya bankkortsnummer. Inte blev det bättre av att jag hamnade på något call center i Indien. Efter ett antal Ursäkta, kan du ta om det där, Förlåt vad sa du och så vidare, hade jag äntligen pengar på mobilen igen. Fast då hade K och E kommit på att de ville umgås ett tag till, så jag fick turista vidare.

När de var klara bestämde K och jag att vi skulle ses vid Embankment tunnelbanestation.

På bron intill Embankment stod en man och rostade jordnötter och cashewnötter så jag köpte en mugg. Varmt och gott i ett annars lite småkallt och grått London.

När jag kommer in på Embankment stannar jag och funderar på hur jag ska kunna hitta K, men precis då kommer hon mot mig, så det var inga problem. I samma veva får jag ett sms från Es pappa som undrar om jag vet var de är. K berättar att E fått slut på batteriet i mobilen. K var med när han köpte en laddare och sen lämnade hon honom på ett café där han skulle ladda telefonen. Jag lovar Es pappa att vi ska gå tillbaka till caféet och meddela när vi hittar honom.

En halvtimme senare har vi fortfarande inte hittat rätt gata eller café, men då får jag ett nytt sms om att E kontaktat sin pappa, så vi behövde inte leta längre.

Istället tar vi tunnelbanan mot Paddington. Tunnelbanepersonalen höll på att förbereda sig för strejk, men vi visste att vi hade ett par timmars marginal innan de skulle dra igång. I högtalarna berättade de gång på gång om strejken och det kändes som att de tog i allt mer för varje gång. Till slut kunde vi räkna med 3-5 timmars förseningar på morgonen efter och vi fick verkligen skylla oss själva om vi gav oss ut i det.

På Paddington-stationen där vårt tåg hemåt skulle gå ifrån var det knökafullt. Det hade varit en olycka en bit ut så alla tåg var inställda tills vidare. I högtalarna berättade de om alternativa vägar man kan ta med buss och tåg från andra stationer i London, men inget var lämpligt för oss. Vi köpte lite mackor och satte oss på golvet och väntade som de flesta andra.

När vi ätit klart meddelar de i högtalarna att tågen strax ska börja gå igen.

Alla flockas framför tavlorna som meddelar vilket spår tågen ska gå från.

Plötsligt kommer informationen upp och alla rusar mot sitt tåg för att försöka få en sittplats. Åt vårt håll går det fyra tåg i timmen så med 1-2 timmars uppehåll är det ganska många om sittplatserna, men vi lyckas hitta två platser intill varann. 45 minuter senare får tåget äntligen lämna stationen. Det var en trevlig utflykt, men vi är rätt trötta när vi äntligen kommer hem på kvällen.