Månadsarkiv: februari 2017

Igår kändes det som att våren började här. Men innan jag visar bilder på det så kommer vinterbilden:

En dag för ett par veckor sedan snöade det faktiskt så mycket att man kunde se spår av det på backen.

Barnen hade lov förra veckan och bonusledigt (studiedag) fredagen innan dess. A och hans kompis M (han som var här och gjorde pepparkakshus) hade bestämt dig för att åka till Abingdons skateboard-område och åka lite den fredagen. Barnen i Abingdon hade inte lov den dagen så de räknade med att få ha området för sig själva.

M bor drygt halvvägs till Abingdon och tar lokalbuss till skolan. A är inte så van vid att åka buss, så M tog bussen hit, satt kvar medan den vände och sen hoppade A på. Ett tag senare åkte de förbi Ms hus igen och sen till Abingdon, där, visade det sig, ingen av dem hittade något vidare. Med mobilernas hjälp kom de fram till skate-parken tillslut och hade en heldag med skateboard och sparkcykel. Lunch åt de på en servering i närheten och sen var det ut igen ett par timmar. Mitt i allt började det snöa, men ingen av dem var ens i närheten av att frysa. När A kom hem, på sen eftermiddag, var han trött men mycket nöjd med sin dag.

Som om inte den motionen räckte så övertalade han J att skjutsa dem till ett studsmatteställe i Swindon helgen efter. Jag hängde med, men såg till att bli avsläppt på ett Outlet i närheten. Jag hittade lite kläder och när jag kände mig nöjd med den typen av shopping så dök Lindt-butiken upp. Hade ingen aning att de hade så många olika smaker på sina kulor. Dessutom var det lösvikt så man kunde ta ett par stycken av alla sorter som såg goda ut. Oups, blev det ett kvarts kilo? När de plockade upp mig efter sitt hoppande var grabbarna rätt spaka, så lite choklad kom väl till pass för inte de inte skulle somna direkt på vägen hem. J fick också förstås, även om han inte hoppat.

Häromdagen fick vi mail från Sverige med lite uppdateringar från en del av släkten. Mailet avslutades med en kommentar om min blog och ”Ser fram emot odlingssäsongen med fina bilder på alla blommor i er trädgård.” Så på begäran kommer första delen av det nu.

Påskliljorna som heter January slog äntligen ut, bara tre veckor sent, men bilden på dem blev inte så fin.

Mini-påskliljorna Tete-a-tete och den högre sorten bakom (som jag inte minns vad den heter) slog också ut igår. Krokusarna har varit framme ett tag, men hyacinten är nyutslagen.

Idag slog två påskliljor av sorten ”February gold” ut också. De prickade rätt månad, men ”January” börjar kännas som falsk marknadsföring.

En liten klase vintergäck, som jag hoppas ska sprida sig lite lagom med tiden.

Svalörtens framfart i rabatten har jag stoppat, för den blev för mycket, men lite mer vintergäck än så här vill jag gärna ha på sikt.

Fullt ös på julrosorna.

Violerna som kämpat tappert och blommat hela vintern ser onekligen lite luggslitna ut.

Jag har just nallat rejält av mangolden till middagen, så den ser också lite tuggad ut, men nu är det mycket nya blad igen efter en lite lugnare period i december och januari.

Gräset vid vår garageuppfart ligger lite skuggigt och tidigare vintrar har det nästan försvunnit helt under all mossa. Sen kommer koltrastarna och vänder upp-och-ned på alla mosspluppar och dräller dem på asfalten. Det är väl lättare att leta insekter under mossa än gräs.

Min plan är att byta ut allt gräs där mot annat som trivs bättre och jag är rätt nöjd med hur mycket finare det är i bortersta hörnet jämfört med tidigare vintrar.

Kombinationen av färger och bladformer är rätt trevlig, om jag får säga det själv.

Hoppas att du som önskade blombilder härifrån fått ditt lystmäte nu, för ett tag i alla fall.

I november var K på konsert i London med en kompis M och hennes mamma. Bandet heter 21 piloter fast med norskt ö. K kom hem jättenöjd men sen hade hon så många prov i skolan att hon inte hann visa korten hon tog. Nu har jag fått se dem och vi har valt ut några för att visa här.

Sångaren klev in i en boll och vandrade sen runt över folkhavet. Han var bara några meter från K när hon tog den här bilden.

Mycket ljud och ljus

Bar överkropp till publikens förtjusning

För några veckor sedan ville K till London igen. Denna gång för att träffa kompisen E från Sverige. E och hans pappa var där för att fira att E fyllt 15.

Jag hade inte lust att låta K vara i London på egen hand, så jag propsade på att åka med och lämna över henne till E och hans pappa. När vi kom fram till Paddington station visade det sig att bara E var där. Han och pappan hade varit i London några dagar och han hittade rätt bra vid det här laget. Utan pappa. Så efter att jag fått E och hans pappas mobilnummer släppte jag iväg ungdomarna, tog ett djupt andetag och gick sen och turistade på egen hand.

Lunch åt jag på ett litet egyptiskt ställe. Det var gott, trevligt och relativt billigt. Turisttips i London: Ät alltid utländsk mat. London har hur många bra icke-engelska restauranger som helst. Bra engelsk mat är svår att hitta, särskilt till rimligt pris i London.

I Jubelee Gardens (nära London Eye) hade de en Skandinavien-inspirerad vinter-nånting. Påstod de.

Fast varken inspirerad eller vinter tyckte jag stämde. Och om det Skandinaviskaste de kunde hitta är söt-sliskig svensk cider så står jag över.

Det gick att få köttbullar och hjort-burgare också, men jag var inte sugen på att sitta ute i kylan och äta det. Vandrade vidare kring Waterloo station där jag aldrig varit förut och efter ett tag fick jag sms från K att det var dags att ses igen. När jag försökte svara hade jag slut pengar på mobilen. Bankkortet jag använde senast hade makulerats efter att nån skurk försökt (men misslyckats med) att få ut pengar från det, så jag kunde inte enkelt fylla på mer. Istället blev jag tvungen att hitta en tyst plats där jag kunde ringa till telefonoperatören och berätta mitt nya bankkortsnummer. Inte blev det bättre av att jag hamnade på något call center i Indien. Efter ett antal Ursäkta, kan du ta om det där, Förlåt vad sa du och så vidare, hade jag äntligen pengar på mobilen igen. Fast då hade K och E kommit på att de ville umgås ett tag till, så jag fick turista vidare.

När de var klara bestämde K och jag att vi skulle ses vid Embankment tunnelbanestation.

På bron intill Embankment stod en man och rostade jordnötter och cashewnötter så jag köpte en mugg. Varmt och gott i ett annars lite småkallt och grått London.

När jag kommer in på Embankment stannar jag och funderar på hur jag ska kunna hitta K, men precis då kommer hon mot mig, så det var inga problem. I samma veva får jag ett sms från Es pappa som undrar om jag vet var de är. K berättar att E fått slut på batteriet i mobilen. K var med när han köpte en laddare och sen lämnade hon honom på ett café där han skulle ladda telefonen. Jag lovar Es pappa att vi ska gå tillbaka till caféet och meddela när vi hittar honom.

En halvtimme senare har vi fortfarande inte hittat rätt gata eller café, men då får jag ett nytt sms om att E kontaktat sin pappa, så vi behövde inte leta längre.

Istället tar vi tunnelbanan mot Paddington. Tunnelbanepersonalen höll på att förbereda sig för strejk, men vi visste att vi hade ett par timmars marginal innan de skulle dra igång. I högtalarna berättade de gång på gång om strejken och det kändes som att de tog i allt mer för varje gång. Till slut kunde vi räkna med 3-5 timmars förseningar på morgonen efter och vi fick verkligen skylla oss själva om vi gav oss ut i det.

På Paddington-stationen där vårt tåg hemåt skulle gå ifrån var det knökafullt. Det hade varit en olycka en bit ut så alla tåg var inställda tills vidare. I högtalarna berättade de om alternativa vägar man kan ta med buss och tåg från andra stationer i London, men inget var lämpligt för oss. Vi köpte lite mackor och satte oss på golvet och väntade som de flesta andra.

När vi ätit klart meddelar de i högtalarna att tågen strax ska börja gå igen.

Alla flockas framför tavlorna som meddelar vilket spår tågen ska gå från.

Plötsligt kommer informationen upp och alla rusar mot sitt tåg för att försöka få en sittplats. Åt vårt håll går det fyra tåg i timmen så med 1-2 timmars uppehåll är det ganska många om sittplatserna, men vi lyckas hitta två platser intill varann. 45 minuter senare får tåget äntligen lämna stationen. Det var en trevlig utflykt, men vi är rätt trötta när vi äntligen kommer hem på kvällen.

Hade tänkt önska alla mina läsare god jul, men det blev inte riktigt gjort… Nåväl, en god fortsättning på det halv-nya året kan ni få i alla fall.

Strax innan jul var J och jag på mitt jobbs julfest på Eynsham hall.

Ståndsmässigt som sig bör.

Vi hade blivit lovade taxi på jobbets bekostnad men jag kollade upp priser och det visade sig att det blev billigare om jobbet betalade för övernattning i ett av annexen, så knappt hälften (fem personer) övernattade och resten for hem med taxi.

Middagen var alldeles utmärkt och hade de obligatoriska smällkaramellerna med en löjlig papperskrona att ha på huvudet, ballonger som skriker när luften far ur dem, konfetti-skjutare, en lapp med en rolig historia och en liten överraskning. Överraskningen kan vara en liten fånig figur, en mini-kortlek eller något annat inte särskilt användbart.

I paketet för kvällen ingick även en lapp som man kunde byta in mot spelmarker vid roulette eller black jack-borden. Så efter middagen spelade jag roulette för första gången i mitt liv (tror jag). Och jag vann, flera gånger. Tillslut hade jag ca 25 gånger fler marker än när jag började och alla de andra från mitt jobb hade slut på sina. Då pausade jag ett tag och kom tillbaka strax innan halv elva. Den som hade flest marker vid halv elva skulle få en flaska champagne. Allra sista omgången innan halv elva satte en man alla sina sista tio marker på 17 och den kom upp, så han vann champagnen. Snopet.

Annexet var inte riktigt lika tråkigt som annex till svenska slott brukar vara. Jag provade några när jag jobbade i Stockholm och de brukar kännas som sparsamt möblerade baracker. Har man riktigt otur så har duschdraperiet börjat mögla. Den här byggnaden kändes fräsch och stabil, om än lite tråkig, men de hade över-designade möbler.

Skrivbordet och den illgröna telefonen var inte att leka med.

Men varför kan man inte sätta in en kran med blandare ens i badrum byggda på 2010-talet?

Strax därefter var det jul med allt vad det innebär.

Vi hade ingen gran i år. Bestämde oss för att vår palm fick duga. Kändes faktiskt lite mer Betlehemskt än en gran.

Som ni ser i bakgrunden på bilden ovan fick vi (inte helt överraskande) en grön jul. Det har varit neråt -5 några gånger i vinter och rejält med frost, men det har inte varit någon snö att tala om. Fast en kväll kom det lite snöblandat fnul i luften och K började skrika att det snöade. Sen hörde jag henne upphetsat berätta om det på skype för kompisarna i Norrland. De var inte särskilt imponerade.

Julmiddan hade det mesta man kan önska sig. Det är nästan löjligt enkelt att vara svensk i England när det mesta man behöver hittas hos vår vanliga matleverantör. Och man har en make som är bra på att laga mat.

Fast den grova senapen är från ikea. Glögg köpte vi därifrån också.

Jullovet gick i datorbyggandets tecken. Barnen hade önskat sig datordelar så att A skulle få en snabbare dator för att kunna spela sina favoritspel bättre. K fick överta en del av hans gamla datordelar och sen fyllde vi på med annat så att hennes dator skulle bli hyggligt snabb också.

Det var många timmars pyssel innan allt fungerade, men A gillade att lära sig om hur allt fungerade. Bra förberedelse inför datorkursen han har valt till nästa år i skolan.

När vi trodde att allt var klart och bra visade det sig att båda datorerna snart blev sega och hade kommunikationsproblem. Efter ominstallation blev As dator tillslut frisk. För K dröjde det till den här veckan innan vi fick hennes favoritspel att fungera. Det verkar som att hennes dator slutat själv-dö nu också. Förut dog den och startade om 2-3 gånger i veckan. Hade jag vetat hur mycket jobb det skulle bli hade jag nog tvekat. Men nu i februari är i alla fall alla nöjda och glada med sina julklappar. Utom J och jag, förstås. Vi fick choklad som vi önskat oss och den är slut för länge sedan.

En kylig dag hittade J en hink med vatten som jag glömt i trädgården. Den var lagom frusen för att bli en bra islykta. Det här är nog det vintrigaste det blev i år.

Nu har vi vårkänning med julrosor, snödroppar och några enstaka primula som blommar.

Påskliljorna med namnet ”January” hann inte blomma i tid. J försöker ursäkta dem med att det varit en kall vinter. De ligger i alla fall före ”February Gold”.

När barnen suttit inne för länge med sina datorer gav vi dem ett ultimatum. Antingen följer ni med oss på promenad eller så rör ni på er själva minst en halvtimme. Vi fick gå själva.

Det där med att klä sig efter vädret som man gör i Sverige verkar barnen ha glömt och istället anammat engelsk stil; Är det kallt så fryser man eller går snabbare.

Till skolan har de ALDRIG jacka för skoljackan är ful och det är bara töntiga barn som har den. Istället är det college-tröja när det är som allra kallast och annars bara t-T-shirt. Jag köpte en skoljacka när K började på ny skola för 2,5 år sedan och jag tror aldrig någon av barnen haft den på sig. Inte ens när det är -5 på morgonen tittar de åt den. Inte mössa och vantar, heller.

Avslutar med en gryningsbild från vår garageuppfart som ganska tydligt visar att det flygs en del över oss.