Månadsarkiv: december 2016

Det börjar lacka mot jul och för en gångs skull har vi ganska mycket för oss. I fredas var J och jag på en ”Comedy club” här i stan. Tre olika stå-uppare var där och gjorde vad de kunde för att få publiken att skratta. Vi var väl ett kanske ett åttiotal gäster vid olika bord. Det ingick ett glas bubbel eller ett glas mulled wine (engelsk glögg), men sen hade folk bunkrat upp med chips och liknande småplock. I väntan på att det skulle börja småpratade vi lite med de andra vid vårt bord och sippade på våra glas.

Första ståupparen var en kvinna som även kunde trolla lite. Sen kom en långsmal kille som visserligen älskade sin hustru, men han hade en hel del inte helt snällt att säga om henne. Lite dumt kan jag tycka det är att skämta på hennes bekostnad, men annars var han kul. Slutligen kom en mycket stor man som ursprungligen var från Australien. Han berättade att i stort sett varje dag kommer det fram någon till honom och säjer, ”Oj, vad stor du är.” Lite tröttsamt. Han skämtade en del om det och en del om dvärgar. Gissar att är man så gigantiskt är det ok att skämta om dvärgar.

På lördagen tog vi igen oss och tittade på en muntjac som hälsade på i vår trädgård. För att vara någon sorts hjortdjur, kan jag tycka att de inte är särskilt vackra. Ser mer ut som påpälsade grisar i kroppen. Fast ska man mest smyga i buskarna, som de här gör så är det kanske en bra form.

Han mumsade på smörblommeblad och det gör mig ingenting. Tyvärr verkade han gilla hyacinterna som växte där förra våren.Det gör lite mer.

Då och då tittade han mot huset, men sen tuggade han vidare, så han kan knappast blivit skrämd av att en hel familj betraktade och fotograferade honom.

I söndags kom min kompis K på besök för att måla min dotter Ks händer med henna. Kompis K är från Indien och målar ofta sina händer och fötter, men tyckte det var kul att få göra det på någon annan. Det är hon som jag jobbade med tidigare och som tagit fotot som vi har över teven.

Eftersom det är nagellacks-förbud på barnens skola så visste vi inte om hennamålning skulle vara ok. Som kompromiss valde vi den här helgen för barnen skulle bara gå i skola måndag och halva tisdagen den här veckan. Tillräckligt kort för att någorlunda kunna dölja målningen. Dessutom målades bara handflatorna. Samtidigt så skulle hon ha gott om tid att visa upp sina händer för kompisarna på skolan.

Hennasmeten kommer i en smal tub och sen klämmer man ut lagom med smet allt eftersom.

När allt målas så börjar det sakta torka. Efter någon timme duttade min kompis K på limejuice blandat med socker för att det skulle sitta fast längre och inte börja flaga av för att det blev torrt. Senare på kvällen gjorde jag om samma procedur.

Efter några timmar skrapar man av färgen och då har huden under blivit alldeles orange.

Det är ganska kletigt av både färgen och lime-socker-blandningen, men man ska helst inte tvätta händerna de närmsta 48 timmarna efteråt medan färgen fortsätter att reagera med något i huden. Vi lindade tyg runt händerna när hon skulle sova, men det hade fallit av på morgonen. Lakanen verkade ha klarat sig bra i alla fall.

Morgonen efter har färgen mörknat betydligt. Hur mörkt det blir beror bland annat på hur tunn hud man har.

Efter 48 timmar har färgen mörknat ytterligare och K får äntligen tvätta händerna.

Nu får vi se hur många veckor det håller innan det bleknat bort igen.

Tänk, nu är det drygt fyra år sedan jag började blogga. Det har blivit lite tunnare med inlägg på senare tid, men allt är inte lika nytt och spännande längre. Fast nog händer det bra mycket mer än det jag skriver om. Då och då tänker jag att det här ska jag lägga upp på bloggen, men sen blir det inte av. Här kommer några samlade sådana saker i alla fall.

Vår gräsmatta har blivit ganska tovig med tiden. En av grässorterna som vi har ganska mycket av föredrar att växa längs med marken och grena sig istället för att växa rakt upp. Trasslar man ut en sån får man 20 cm långa härvor som bara är gröna på den yttre halvan. Jag försökte få hit en gräsmatte-människa för att ordna det, men han hade inte tid förrän till våren. Fast han tyckte att vi borde byta ut vår manuella gräsklippare av klassisk model mot en motordriven.

När det var Black Friday i november kollade jag vad Amazon hade att erbjuda och precis den gräsklipparmodellen som jag hade sett ut var ordentligt nedsatt. Jag slog till direkt. Några dagar senare provkörde J underverket. Större delen av gräsmattan körde han på normal höjd. Men när han satte den på riktigt lågt klippte den rakt igenom det horizontella gräset. Nackdelen var att det bara blev bruna stubbar kvar, men nu börjar det bli grönt igen.

Förutom den vanliga engelska skolan här så läser barnen svenska på distans (samma svenska-kurs som på skolor i Sverige). A håller på med ett avsnitt om Astrid Lindgren och har just läst lite om både Madicken och jul i Bullerbyn. Sen kom han till frågorna… Vem i berättelserna skulle du helst vilja vara? Förklara varför.

A vill inte vara någon av dem och inte jag heller. Tanten som får en korg med julmat; blinda farfar som får hjälp med att klä granen; Lasse, Bosse, Britta och allt vad de heter som går runt som en gullig massa och sprider julglädje och sen får en klänning och en docka i julklapp (kanske inte Lasse och Bosse, då). Lisabet som tappas bort i julhandeln och lägger sig för att dö i en snödriva; eller Madicken som gråter hjärtat ur sig medan föräldrarna letar.

Du får ljuga, sa jag till A. Ta den som är minst illa och ljug ihop något fint. Eller ta den ensamma tanten som fick en korg julmat. Du kan skriva att hon har det nog tufft där i sin ensamhet, men på julafton är det ändå ganska bra att vara hon. Så visar du att du reflekterat lite också (eller att mamma försökt göra det åt dig). Vi får väl se hur det går.

Till lite roligare julförberedelser. På barnens skola är det bakverks-tävling i veckan. A och hans kompis M hade bestämt sig för att göra ett pepparkakshus. A lockade hit M genom att berätta att hans pappa vunnit pepparkakshus-tävlingar för länge sedan.

Slutresultatet blev ganska kladdigt, men kockarna var mycket nöjda. Nu väntar de bara på att tävlingen ska vara över så de får äta upp sitt verk. Det är ändå bara därför de är med.

Jag har roat mig med eget inredningspyssel. Vår vita ikea-soffa är lite för vit för mig. Jag skaffade ett paket grå färg och provfärgade ett par örngott. De blev jämnt mellangrå och smälte in snyggt med skinnfåtöljen. Okej då, jag kunde inte låta bli att roa mig med lite batik på kuddarna, men de partier som inte haft tråd kring sig blev jämnt och fint mellangrå.

Glad i hågen köpte jag fler paket med samma färg och använde precis samma proportioner med färg i förhållande till vad tyget vägde. In med färg och två av överdragen i tvättmaskinen. Ut kommer överdragen nästan svarta. Inte riktigt vad jag planerat. Resten i samma proportioner får också samma mörkgrå färg. Tur att alla soff-tygerna blev samma i alla fall.

Vit soffa före.

Mörkgrå soffa efter. Lite bättre tycker jag att det blev. Det matchar ju ”fötterna” på fåtöljen och pallen i alla fall.

J hade sitt första stora julpyssel i söndags när han bakade lussekatter för att ta med till jobbet. Jag har varit förkyld i helgen och höll mig undan från köket. Barnen ville inte hjälpa till när de fick höra att nästan allt skulle till våra jobb (dessutom har K sex prov den här veckan), så stackars J fick göra allt själv. Han var rätt trött mot slutet av eftermiddagen när han äntligen var klar.

Det går åt många bullar för att mätta alla på hans jobb.

För att slippa cykla till jobbet med alla bullarna gick han över till en bilburen kollega som bor ett kvarter bort och lämnade bullarna där (tillsammans med en liten påse bullar till hans familj). Under tiden lagade jag middag. Sen åt barnen och jag middag. När vi just gått från bordet kom J hem. Han hade suttit i en soffa och druckit vin och pratat med kollegan och hans fru nån timme. Jag tycker att han var väl värd en stunds avkoppling efter att ha stått i köket hela dagen.

J hade med sig 90 bullar till sitt jobb och jag tog med mig 12 till mitt. Det var nog ganska lagom för alla hans gick åt och det var bara två kvar på mitt jobb när jag gick hem för dagen.

Ett par påsar lämnades här hemma också. Vi får väl se om det vi har i frysen räcker till julafton eller om vi måste baka mer.