I början av sommaren ville cheferna på mitt jobb att vi skulle förbättra kvaliteten på vårt arbete. Ett mål sattes upp och om vi lyckades nå det innan sommaren var slut skulle vi få en heldag med kajakpaddling och lunch på betald arbetstid.
Vi kämpade på med förbättringar och i andra halvan av augusti hade vi faktiskt nått målet. Något överraskade, faktiskt, för det hade länge känts lite ouppnåeligt. Under tiden hann en kollega säga upp sig. Han hade bestämt sig för att han ville bo i London istället för i en småstad på landsbyggden. Det ska tydligen finnas betydligt fler uteställen i London, och det lockade mer än det lugna livet i stan där vårt jobb ligger. Paddeldagen bokades in till hans sista dag, så vi kunde kombinera belöningen med avfirning av honom.
På morgonen träffades vi i Lechlade på en parkering precis vid Themsen. Kajakstället var fortfarande igenbommat, så vi stod där och väntade en stund. Lechlade är ett pittoreskt litet ställe som brukar rekommenderas till turister. Dessutom har de en julbutik där man kan köpa julpynt året om. Jag tror de har lite påsksaker kring påsk också, men när vi åkte förbi såg jag bara julgrejor i skyltfönstren.
När klockan var kvart över den tid vi bokat kajakerna till bestämde vi oss för att ta något att äta i kaféet bredvid. Mackorna kom in och var smaskiga, men vissa var ändå besvikna. Stället hade ingen ketchup. Inte ens majonnäs kunde de skaka fram. Jag hade inte insett att för många här är ketchup nödvändig på varma mackor.
Medan vi satt och åt kom chefen. Han hade antytt att han kunde komma sent och dessutom hade han sin egen kajak och hade nog hunnit paddla ikapp oss ganska snabbt. Han försökte ringa kajakstället men ingen svarade (tydligen hade de inte svarat när han ringde tidigare i veckan heller). Han åkte en sväng till ett annat ställe som han visste att samma företag hade haft tidigare, men där var det också igenbommat.
Vi var inte ledsna för det. Chefen visste fler ställen. Det första hade mest snabba båtar. Vattenskidåkning och andra helblöta aktiviteter i en halvtimme var inte riktigt vad vi tänkt oss.
Nästa ställe var bättre. Visserligen bara en konstgjord sjö, men vi fick oss några kajaker, paddlar och flytvästar och så var vi iväg. Kollegan med minst vattenvana hade varit lite tveksam till hela idén när den först kom på tal, men blivit övertalad när jag föreslog att vi skulle dela en tvåmannakajak. Vi klev försiktig i vår tvåmanna och gav oss iväg. Det visade sig snart att tillsammans var vi snabbare än de som paddlade ensamma, men vår kajak var fruktansvärt svår att köra rakt med. Vi vinglade framåt i hög hastighet och kom före alla andra trots vår betydligt längre körsträcka.
Efter första varvet runt sjön lyckades vi övertyga två andra (tävlingsmänniskor som lockades av farten) att byta med oss.
Killarna som tog över tvåmannakajaken var betydligt mer synkroniserade än vad vi hade varit, men det var ändå omöjligt för dem att köra rakt.
Chefen hade med sig sin vattentåliga kamera, så för en gång skull fastnade jag på plåten också. Han har tagit alla bilderna från vår utflykt.
Inte alla satsade på hög hastighet.
Mitt i sjön låg en ö och när vi gav oss ut var den full med ett trettiotal karlar som såg ut att vara på svensexa. De hade åkt motorbåt ut till ön. Sen byggde de flottar och tävlade med. Slutligen fick de simma tillbaka till land (med kläder och flytvästar på).
Efter första timmen hade en i vårt gäng fått nog och gick upp. Då bytte vi dubbeln mot en singelkajak. Med svensexan borta från ön föreslog någon att vi skulle tävla runt den. Jag kom in som mycket stolt tvåa. Han som vann hade ändå bara gjort det på råstyrka. Det fanns inget elegant med hans paddlande. Å andra sidan hade jag nog inte kommit tvåa om inte de andra krockat med varann och kört in i ön mitt i loppet.
Vinnaren blev lite överhettad av tävlingen och hoppade i.
Han gjorde vad han kunde för att blöta ner oss andra också. Jag höll mig på behörigt avstånd (jag kunde paddla fortare än han simmade). Men en av de andra lyckades han välta i vattnet.
Vattnet var över 20 så det var klart badbart. Hade jag tänkt på det i förväg skulle jag haft baddräkt under och ett snyggare ombyte med istället för tjocktröja och regnbyxor.
När vi paddlat klart åt vi lunch på en tjusig restaurang i närheten och då var jag glad att jag hade någorlunda ok kläder på mig. Det kändes ändå inte riktigt som att vi smälte in i miljön med våra fritidskläder. Personalen behandlade oss väl i alla fall och maten var utmärkt. Jag avnjöt en smaskig vildsvinsburgare. Perfekt efter en dag ute i friska luften.
Ännu en dag som inte riktigt blev som planerat, men alldeles utmärkt ändå.
AdWantage 