Barnen är nu på sin sista termin i åk 7 respektive 8. Läsåret slutar 21 juli, och de är avundsjuka på kompisarna i Sverige som redan har sommarlov. K har just fått veta att hon fick sina förstahandsval för nian; dans och extra-matte. Extra-matten är inte svårt att gissa var hon fått ifrån; jag hade varit jätteglad om jag kunnat läsa extra matte i nian. Dans är något hon knappast ärvt utan blivit bra på helt på egen hand.
Barnen i det här landet går 7 år i primary. Som 5-åringar börjar de i Foundation och sen följer ettan till sexan. I olika ämnen sitter eleverna vid olika bord så att de alltid sitter med andra som kommit ungefär lika långt som dem. Varje bord får uppgifter lämpliga för deras nivå. I fyran börjar de flesta med ett främmande språk. Våra barn hade franska, men vissa skolor har spanska. Efter de byter de skola till secondary (vissa skolor, särskilt privata har både primary och secondary). Där kan de läsa fler språk. På skolan här läser alla franska och spanska, men i en grannstad finns det över tio språk att välja mellan, inklusive latin, hindi och kinesiska.
I den skolan där våra barn går nu börjar varje dag med en samling med deras tutor i hemklassrummet. Han tar närvaro, förmedlar information och är den man pratar med om något strular på skolan. När lektionerna börjar har barnen en annan grupp som de är med på de flesta lektionerna och en tredje mindre grupp som de har för slöjd och matlagning. För matte och engelska är det två andra indelningar. Skolan är noga med att påpeka att forskningsresultat visat att matte undervisas bäst om eleverna är indelade efter hur långt de kommit i matte medan engelska undervisas bäst i blandade klasser. Det känns väldigt osvenskt. Tänk om det hade krävts forskningsresultat i Sverige och inte bara inspiration för att införa nya saker, då hade vi kanske varit utan mängdlära, skrivdans och fler barn hade nog fått lära sig stava rätt redan på lågstadiet.
I nian (på en del skolor först i tian) börjar barnen specialisera sig inför första omgången slutprov (GCSE) i elvan. De har ett antal ämnen som alla läser (bland annat matte, engelska, naturvetenskap och gymnastik). Skolan här kräver att barnen väljer minst ett främmande språk och ett av historia och geografi (eftersom det senare är inträdeskrav på många av universiteten). Sen kan de välja fritt två ytterligare ämnen, t ex företagande, textilslöjd eller extra gymnastik. Företagande är ganska populärt för de kan åka på en skolresa till New York där de besöker olika företag. Fast det vill till att föräldrarna kan betala för resan också. Extra gymnastik är bara för elever som tränar minst en sport på fritiden på relativt hög nivå, helst två, eftersom betyget baseras på ens resultat i två valfria sporter.
Efter det går många vidare och läser två år till med fyra ämnen första året och sen tre ämnen andra året (A-levels). Resultatet från det används om man söker in på universitetet.
Häromhelgen var det festival i Glastonbury med 135000 människor i gummistövlar som vadade fram i leran mellan de olika scenerna. Mycket av det visas på tv så J och jag avnjöt en festivalkväll i strumplästen i vår soffa. Först såg vi Madness som jag inte kan påminna mig om att jag sett förut, bara hört på radion en massa gånger. När jag pendlar till jobbet har jag alltid på en radiostation som nästan bara spelar 80-talsmusik och där hörs de ofta.
Sen såg vi hela Adeles konsert. Jag hade inte hört talas om henne innan vi flyttade hit, men nu är hon hur stor som helst, så jag antar att hon hörs i Sverige också. En kompis hade varit på konsert med henne för ett par månader sedan och var helt lyrisk över mellansnacket (låtarna kunde hon redan utantill). Och mellansnacket var verkligen lysande. Som att man var hennes bästa kompis och hon delade med sig av stort och smått och ville veta hur det var med mig. Och hur det var med barnet som tappat en av sina stövlar. När festivalkvällen var slut gick J och jag och la oss i vår mjuka, torra säng med ett leende på läpparna. Festivalbesök när det är som bäst.
AdWantage 